Varför existerar någonting?

Moderator: Moderatorgruppen

O
Inlägg: 5
Blev medlem: 17 jan 2006 14:19

Varför existerar någonting?

Inläggav O » 17 jan 2006 14:37

:wink:

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 17 jan 2006 15:39

Det här skrev jag i en annan tråd, men det kanske är relevant här istället.

Tiden och Paradox lever i samklang med varandra, fast på ett retligt vis. Paradoxen är utrymmet som tiden besitter, ungefär som elektronen och neutronen i atomen. Tiden skapar sig självt genom att befinna sig i konstant rörelse. Paradoxen erhåller utrymmet för att detta ska kunna ske, inte för att något sagt åt den att den måste, utan för att den vill. Varför finns något? För att det vill. Det måste inte.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 17 jan 2006 16:36

Frågan har tidigare tagits upp här. Den diskussionen tycks dock ha spårat ur ganska snart.

Varney
Inlägg: 625
Blev medlem: 05 jun 2005 10:10

Inläggav Varney » 19 jan 2006 13:41

varför...<--överkurs
jag vore så nöjd med bara ett HUR.

jag försöker skriva en tenta om Aristoteles naturbegrepp..
..och hur jag avskyr den mannen.
moget :D

men ärligt.

H U R kan existensen vara,
jag kan absolut inte föreställa mig att existens skulle kommit ut icke-existens, så tiden, o alltihop det skiter jag i.
jag fattar ändå inte hur något, oavsett hur evigt det är ;)
kan existera, - utan "skapelse" - att bli till.
eftersom det är omöjligt att en sträng blir till (för mig) så är det lika omöjligt att den finns :roll:
<_<

f*n va jobbigt.
HJÄLP.

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 20 jan 2006 17:19

Välkommen till Paradoxen, Varney! :lol:

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 20 jan 2006 23:44

En teori.

Matematisk nödvändighet låter som den enda troliga kandidaten. Den fysika verkligheten kan beskrivas som matematiska relationer. Ju mer vi utforskar den desto tydligare blir dess matematiska natur och desto fler delar av den kan beskrivas med samma underliggande formler.

Matematiska samband finns. De är. Och de tycks vara det enda som finns som kan existera utan något oförklarligt upphov. Matematiska samband är självklara och existerar av nödvändighet, det kan inte vara på något annat sätt, och detta är uppenbart.

Så vi har universum, vars existens behöver förklaras, och vi har matematiken, vars existens är förklarad, och vi ser att universum är matematiskt till sin natur. Steget är inte långt till att anta att universum är en dans av nödvändiga matematiska samband.

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 21 jan 2006 00:09

Intressant inlägg db, om än dock felaktigt. Finns flera trådar i FF som har tagit upp detta, kika!
Angelina, ha lite mer respekt för vetenskapen! Bara detta att du kan här och nu via internet kommunicera via tekniska uppfinningar, är inte detta värt någonting?

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 21 jan 2006 00:11

Kan man få man veta varför det är felaktigt?

Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 21 jan 2006 03:39

Jag håller med dig db, same above as below som man brukar säga. Allt resultar slutligen i 1 och 0. Allting och ingenting. Det ena behövs för att definiera det andra. Men, det förklarar bara hur det fungerar, inte varför.

"Bränn häxan på bååål!" :lol:

Suchanother, vad gaggar du om?
Jag har all respekt för vetenskapen i sig, men ser den bara inte som den allenarådande världsåskådningen. Och det skulle vara kul med lite större ödmjukhet från det hållet riktat också, ibland verkar vetenskapsmännen och dess anhängare lite väl fanatiska, lite sektvarning tom. :roll:


Angelina
Inlägg: 1666
Blev medlem: 21 aug 2003 02:04

Inläggav Angelina » 21 jan 2006 04:00

Poängen är väl att man måste kunna ifrågasätta sin egen existens, världsåskådning etc, för det är vad existensen i sig har valt som inneboende egenskap.

Så att ställa frågan resulterar i en ständigt förnyad självuppfattning, för både den lilla människan och existensen som sådan. En förnyelse som är nödvändigt för att befinna sig i rörelse, dvs PÅ,1..ni fattar. Eller? Om denna förnyelse inte sker, utan man stagnerar, så hamnar man på 0, man är AV, man upphör att vara med i existensen.
Och detta sker kontinuerligt i existensens "ytterkant", den ömsar så att säga skinn.

*hör en inre röst av forumläsare* :- Nej men så gulligt, hon tror att hela världen består av en fluffig rosa och rund elefant.
Åtföljt av inre vision: Någon fet tölp som inte kan läsa som hånler mot datorn.
*får hurvar och stänger av*
:lol: :shock:


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 23 och 0 gäster