Konstigt med medvetande och att vara människa
Moderator: Moderatorgruppen
Konstigt med medvetande och att vara människa
Vad tycker du är det mest underliga med medvetande och att med vara människa?
Jag kan börja med mina funderingar, fyll gärna på sen med era reflektioner.
Enligt mig är det underligt, eller konstigt om man föredrar det, att ens ha någon form av medvetande överhuvudtaget. Jag undrar både varför, hur och blir förundrad över hur en del utav universums beståndsdelar har hittat en sammansättning som gör att medvetande väcks till liv. På något vis har det skapats ett sätt för universum att observera sig själv.
Varför? Hur?
Har vårt medvetande vuxit fram ur döda ting? Eller är medvetande något större än vi tror, något som finns i allt omkring oss även om det så bara är en bråkdel av bråkdel av det medvetande vi själv har. Och när förutsättningarna finns där så strävar medvetandet att bli mer komplext och för att skapa en fysisk varelse som kan använda detta medvetande i så hög grad som möjligt? Var är i vi processen?
Det konstigaste med att vara människa är att trots vår medvetenhet, våra förmågor som till skillnad från andra djur kan i mycket större utsträckning sätta sig in i andra människors situationer och lidande bland annat. Vi är medvetna om att vi har blivit utkastade i livet, alla utav samma ingredienser fast alla med säregna kryddblandningar (läs alla är vi samma men har olika personligheter). Vi vet att vi kan känna lycka och vi kan känna sorg och vi vet att det förstnämnda är något vi strävar efter. De flesta är också överens (skulle jag tro) med att detta är allt vi får, ett liv, knappt 100 år. Sen är vi döda i miljontals år. Trots detta, skadar folk varandra på sätt som jag aldrig kommer kunna förstå. På grund av anledningar som inte är anledning nog, för det finns väl i princip bara en giltig anledning att ta någons liv? Om ditt egna liv, eller livet av någon du ansvarar för är hotat, mao i självförsvar.
Jag kan börja med mina funderingar, fyll gärna på sen med era reflektioner.
Enligt mig är det underligt, eller konstigt om man föredrar det, att ens ha någon form av medvetande överhuvudtaget. Jag undrar både varför, hur och blir förundrad över hur en del utav universums beståndsdelar har hittat en sammansättning som gör att medvetande väcks till liv. På något vis har det skapats ett sätt för universum att observera sig själv.
Varför? Hur?
Har vårt medvetande vuxit fram ur döda ting? Eller är medvetande något större än vi tror, något som finns i allt omkring oss även om det så bara är en bråkdel av bråkdel av det medvetande vi själv har. Och när förutsättningarna finns där så strävar medvetandet att bli mer komplext och för att skapa en fysisk varelse som kan använda detta medvetande i så hög grad som möjligt? Var är i vi processen?
Det konstigaste med att vara människa är att trots vår medvetenhet, våra förmågor som till skillnad från andra djur kan i mycket större utsträckning sätta sig in i andra människors situationer och lidande bland annat. Vi är medvetna om att vi har blivit utkastade i livet, alla utav samma ingredienser fast alla med säregna kryddblandningar (läs alla är vi samma men har olika personligheter). Vi vet att vi kan känna lycka och vi kan känna sorg och vi vet att det förstnämnda är något vi strävar efter. De flesta är också överens (skulle jag tro) med att detta är allt vi får, ett liv, knappt 100 år. Sen är vi döda i miljontals år. Trots detta, skadar folk varandra på sätt som jag aldrig kommer kunna förstå. På grund av anledningar som inte är anledning nog, för det finns väl i princip bara en giltig anledning att ta någons liv? Om ditt egna liv, eller livet av någon du ansvarar för är hotat, mao i självförsvar.
A creative man is motivated by the desire to achieve, not by the desire to beat others. - Ayn Rand
The NITROGEN in our DNA, the CALCIUM in our teeth, the IRON in our blood, the CARBON in our apple pies...
We were made in the interiors of collapsing stars. We are made of starstuff. - Carl Sagan
The NITROGEN in our DNA, the CALCIUM in our teeth, the IRON in our blood, the CARBON in our apple pies...
We were made in the interiors of collapsing stars. We are made of starstuff. - Carl Sagan
Konstigt med medvetande och att vara människa
Det är en fråga som det är svårt att ha en klar uppfattning om. Men jag tänker på det att människan sägs förstå så bra i förhållande till djuren. Inte ens det stämmer enligt min mening. Humlan flyger kilometer om dagen, landar på blommor, hittar hem i en ofta blåsig miljö. Humlans format medför att rörelserna måste vara mer precisa. Tänker en humla? Planerar den? Ligger den kvar länge i "sängen" på morgonen och drar sig? Egentligen tycker jag att det är logiskt att gatstenen jag går på har liv. Jag tror dessutom att det livet är lika bra som vilket, för jag tror att naturens lagar säger att man inte kan lida hur mycket som helst, om gatstenen inte velat vara en gatsten hade den förmodligen inte varit det.
Konstigt med medvetande och att vara människa
SandraMy skrev:Jag undrar både varför, hur och blir förundrad över hur en del utav universums beståndsdelar har hittat en sammansättning som gör att medvetande väcks till liv. På något vis har det skapats ett sätt för universum att observera sig själv.
I sin enklaste form är medvetandet en relativt enkel funktion. Nästan allt liv är medvetet om vissa basala behov. Näringstillförsel, reproduktion, skydd och att befinna sig bland andra individer av samma art.
Det medvetande vi vanligen syftar på då vi talar om medvetande är vår insikt om att vi är individer som kan reflektera över att vi finns, att vi tänker. Vårt självmedvetande. Vi inte bara handlar efter de impulser som gör oss medvetna om att vi måste äta, vila och vårda vår avkomma. Vi kan även välja vad vi vill göra, eller att avstå från att göra något.
Nästa fråga är om denna uppfattning om självmedvetande endast är en del av den materiella världen, eller om det är som Descartes och andra föreställer sig en andlig egenskap, en delning av människan i kropp och själ. Oavsett vilket så behöver vi förklara hur ett icke-materiellt medvetande kan påverka en materiell kropp, alternativt hur något enbart materiellt kan känna och tänka och vara medveten om sitt eget medvetande. Det tror jag inte någon kan.
Om inte annat säger det en hel del om hjärnans komplexitet.
Moderator
Konstigt med medvetande och att vara människa
Vad med Spinozas monistiska dubbelaspektteori?
Algotezza aka Algotezza
Konstigt med medvetande och att vara människa
En sak jag tycker är konstigt är att ju mer man utvecklar sitt medvetande, desto fler saker tycks möjliga.
Konstigt med medvetande och att vara människa
klorofyll skrev:En sak jag tycker är konstigt är att ju mer man utvecklar sitt medvetande, desto fler saker tycks möjliga.
Desto mindre är man säker på...
Algotezza aka Algotezza
Konstigt med medvetande och att vara människa
Algotezza skrev:klorofyll skrev:En sak jag tycker är konstigt är att ju mer man utvecklar sitt medvetande, desto fler saker tycks möjliga.
Desto mindre är man säker på...
och man bryr sig allt mindre...
Konstigt med medvetande och att vara människa
Algotezza skrev:Nirvana - here I come!
Att uppnå nirvana, innebär inom buddhismen att man slipper födas om i ett nytt liv?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nirvana
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
-
Illusionen
Konstigt med medvetande och att vara människa
SandraMy skrev:Vad tycker du är det mest underliga med medvetande och att med vara människa?
Jag kan börja med mina funderingar, fyll gärna på sen med era reflektioner.
Enligt mig är det underligt, eller konstigt om man föredrar det, att ens ha någon form av medvetande överhuvudtaget. Jag undrar både varför, hur och blir förundrad över hur en del utav universums beståndsdelar har hittat en sammansättning som gör att medvetande väcks till liv. På något vis har det skapats ett sätt för universum att observera sig själv.
Varför? Hur?
Har vårt medvetande vuxit fram ur döda ting? Eller är medvetande något större än vi tror, något som finns i allt omkring oss även om det så bara är en bråkdel av bråkdel av det medvetande vi själv har. Och när förutsättningarna finns där så strävar medvetandet att bli mer komplext och för att skapa en fysisk varelse som kan använda detta medvetande i så hög grad som möjligt? Var är i vi processen?
Det konstigaste med att vara människa är att trots vår medvetenhet, våra förmågor som till skillnad från andra djur kan i mycket större utsträckning sätta sig in i andra människors situationer och lidande bland annat. Vi är medvetna om att vi har blivit utkastade i livet, alla utav samma ingredienser fast alla med säregna kryddblandningar (läs alla är vi samma men har olika personligheter). Vi vet att vi kan känna lycka och vi kan känna sorg och vi vet att det förstnämnda är något vi strävar efter. De flesta är också överens (skulle jag tro) med att detta är allt vi får, ett liv, knappt 100 år. Sen är vi döda i miljontals år. Trots detta, skadar folk varandra på sätt som jag aldrig kommer kunna förstå. På grund av anledningar som inte är anledning nog, för det finns väl i princip bara en giltig anledning att ta någons liv? Om ditt egna liv, eller livet av någon du ansvarar för är hotat, mao i självförsvar.
Det är lätt att dela din förundran och fascination inför frågorna du ställer.
Vår förnimbara verklighet förutsätter i minst någon mening rum och tid.
Rum och tid kan då betraktas som den ram inom vilken medvetandet inkl våra tankar ryms.
Det är t ex inom rum-tiden som vår observationsposition i rummet är möjlig.
Våra tankar kan liknas vid processer/händelser som funktion av tid, vilket utgör grund för
orsak och verkan. Utan tillgång till förklaring till tidsbegreppet saknar vi det redskap som krävs
för att besvara aktuella frågor. Problemet, som jag ser det, är att flertalet söker förklaringar
utan att först trovärdigt förklara vad tid och rum (= rum-tid) representerar.
I tråden, Vad utgör medvetandets referens ?, redogör jag för min personliga syn på rum-tiden,
och dess betydelse.
/ Illusionen
https://www.youtube.com/watch?v=tBJKvdTXCIk
Konstigt med medvetande och att vara människa
reflex skrev:Algotezza skrev:Nirvana - here I come!
Att uppnå nirvana, innebär inom buddhismen att man slipper födas om i ett nytt liv?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Nirvana
Framförallt egoloss...
Algotezza aka Algotezza
Konstigt med medvetande och att vara människa
tja
vi har inga svar
men vi tror vi vet
din första mening - fascination inför medvetandet, tycker jag är viktigast
att det inte finns några svar är också intressant
vi har inga svar
men vi tror vi vet
din första mening - fascination inför medvetandet, tycker jag är viktigast
att det inte finns några svar är också intressant
Konstigt med medvetande och att vara människa
dokido skrev:tja vi har inga svar men vi tror vi vet
din första mening - fascination inför medvetandet, tycker jag är viktigast
att det inte finns några svar är också intressant
Som jag läser tråden finns det ett flertal svar på frågan, svaren kan givetvis bestridas, men varför vifta undan dem? Så jag undrar hur du kom fram till din slutsats att det inte finns några svar?
Moderator
Konstigt med medvetande och att vara människa
du kom ju själv fram till samma slutsats
nå, jag såg inga svar, bara frågor
jag har inget svar på frågan
men han sökte ju reflektioner, inte svar
min reflektion är att vi inte har något svar på frågan om vad medvetandet är eller varför det finns
och den reflektionen tycker jag är viktig
den ger perspektiv på tillvaron
är jag luddigare nu eller klarare?
nå, jag såg inga svar, bara frågor
jag har inget svar på frågan
men han sökte ju reflektioner, inte svar
min reflektion är att vi inte har något svar på frågan om vad medvetandet är eller varför det finns
och den reflektionen tycker jag är viktig
den ger perspektiv på tillvaron
är jag luddigare nu eller klarare?
Konstigt med medvetande och att vara människa
dokido skrev:du kom ju själv fram till samma slutsats
Semantik - något slutgiltigt svar finns inte, men det finns hypotetiska svar.
Man får starta med något postulat, världen består av materia. Även om vi inte kan beskriva självmedvetandet som en neurologisk struktur, så finns det där och psykologerna kan beskriva hur det fungerar. Experiment görs hela tiden.
Spinozas dubbelaspektteori nämndes, och jag tror det är bra att slippa Descartes gamla tes om kropp och själ. Hela den kristna världen är förgiftad av nyplatonisternas uppfattningar.
En annan populär uppfattning är att självmedvetandet är ett epifenomen. Det verkar litet konstigt, evolutionen brukar vara sparsam med extra krusiduller.
Moderator
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster