Svar till Andreas Vilse's "HJÄLP!"

[asper]

Hej Andeas Vilse.
Du skrev så här under rubriken "filosofi", vilket jag flyttat hit istället:

Hej!

Jag ska innom en snar framtid genomföra ett arrangemang som innebär att mina gäster skall tillbringa ett dygn helt ensamma i och med naturen. Här följer en beskrivninga av arrangemanget:

En upplevelse som ger mycket, är populärt och är lite annorlunda är ett ensamdygn långt inne i skogen, där naturen kommer mycket nära, ibland skrämmande nära. Men det är inte "skrämmande" som är syftet utan upplevelsen av sin egen närvaro, tystnaden och tiden för att reflektera, tänka och känna, harmonin med att bara kunna vara, och bli vän med det som till en början verkade skrämmande. Inför övernattningen ger jag de instruktioner och den utrustningen som behövs för att man inte ska vara för upptagen med att göra saker hela tiden, sinnerna ska inte vara upptagna med vardagliga saker, utan öppna för de tankar som kommer till en. Efteråt tar vi tid till att gå igenom det han upplevt, tolka upplevelsen och reflektera över den. Det här är en mycket annorlunda och ovanlig upplevelse!

Det jag skulle vilja ha lite hjälp med är frågor och funderingar, tankeställningar att skicka med ut, för att sedan disskutera dessa när gästerna kommer tillbaks.

Jag är övertygad om att det finns massor av ideer hoss alla er på forumet!
/Andreas


I min tradition kallas detta för "utesittning".
Den är egentligen en solitärhandling.
Jag gör den några få ggr om året.
Gärna under minst 2 dygn, om vardagslivet tillåter.
Jag fastar, med start dagen innan jag går ut.
Hållningen bör vara lyssnande, snarare än tänkande.

Så mitt tips är att INTE PRATA ALLS om vad ni erfarit efteråt.
Låt återsamlingen hellre vara just en återsamling, bjud på en varm buljong och prata om väder och vind om ni inte kan samlas i tystnad.
Det är verkligen inte meningen att det ska vara nån tryckande tystnad. Men undvik nattens händelser helt och snacka bara lite kringsnack, möjligen.

Låt deltagarna ha kvar sina upplevelser ett tag.
Låt inte intellektet störa processerna som kan ha börjat verka under dygnet.

Det finns nämligen skäl att komma hem och aktivt drömma.
Det händer också att man - tack vare sitt utsatta läge - blir uppmärksammad och kontaktad av sin fylgja ("följare"- hjälpande, skyddsande), och det är då viktigt att, av ren artighet vårda den kontakten som en intim och privat angelägenhet.
De förbarmar sej gärna när man är utlämnad. Missbruka inte det.
Där kommer drömmandet in.
Särskilt viktigt blir detta om man inte "tror på sånt", eller har vana eller annan kunskap, som kan hjälpa en att förstå att en sådan kontakt etablerats.

Så, låt bli att snacka. Huvudets krumsprång är inte till någon nytta där och då.
Senare kanske.

mvh asper

[Skogsälvan]

Att vara ensam i skogen, gärna ett dygn eller ett par tycker jag ger mig mycket energi. Jag vet inte riktigt vad som är ditt syfte med det här? Vill du inspirera människor att möta sig själva? Eller naturen? Eller är naturen instrumentellt i det här sammanhanget? Finns det en andlig/mystisk dimension som du vill hjälpa din grupp att erfara? Är du personligt intresserad av deras upplevelser, eller ser du det som viktigt att de får tillfälle att prata om dessa? Hur som helst tycker jag inte att det ska föreligga något tvång över att berätta om sin upplevelse. Snarare håller jag med asper om ett tyst möte, kanske måla en tavla, eventuellt tillsammans kan verka positivt.

Tips som kan låta lite fåniga är att glida med handen över den sträva barken, den lena daggkåpan, utnyttja sinnena till max, ljuden, dofterna, vinden, känslorna. Först när det är genomfört tycker jag att det är läge att släppa allt för att bli mottaglig på ett annat plan. Därför är ett par dagar att rekommendera för att processen ska få tillräckligt med tid. Fast det här är givetvis så jag funkar. Så kanske det inte alls är för andra. Precis som asper fastar, vilket inte jag gör.

[Vilse]

Tack för inläggen!

Meningen är att ge människor som annars aldrig hade tillbringat ett dygn ute själva, jag håller med att det skulle behövas mer tid, och det kan ju komma på tal att det blir så, om upplevelsen blir angenäm.

Nämnas bör väll också att det är jag som är arrangör till dessa upplevelser, då jag själv uppskattar dessa dugn i "ensamhet" fick jag en tanke om att jag ville förmedla detta på något sätt, och hur "hjälper" man bäst ovana människor att komma i rätt stämning? Skulle man kunna skicka med några hjälpande frågeställningar?

Människor som endå bestämmer sig för att prova detta är nog redan lite sökande, men jag vill ju inte pådyvla dem mina tankar, isåfall mer hjälpa till att de ska hitta deras egna. Samtidigt är man ju ingen psykolog.

Skulle vara tacksam för ännu lite fler sunpunkter.

Vänligen
/Andreas

[Skogsälvan]

Japp, jag är helt säker på att det skulle vara en nyttig upplevelse, på olika plan, för de flesta människor. Men jag varken kan eller vill styra ditt upplägg i det här sammanhanget, eftersom jag inte är säker på vad ditt syfte med det hela är. Tjäna stålar på grejen? Berätta gärna mer hur du tänker och vilka dina problem är så kanske jag eventuellt bidrar med lite tips. Jag är iallafall psykologiskt utbildad.