Den fråga jag vill ställa är vad människan skulle göra
om hon var befriad från dogmer och således var tvungen
att finna mening och tillfredsställelse i tillvaron utan
sådana enkla lösningar.
Det där är en rätt så luddig fråga, faktiskt.
Alla människor har sina dogmer, de skulle inte kunna sätta sig in i tidens utveckling annars.
Det beror på hur höga krav människan har på tankesystemet ifråga.
En filosof skulle ha betydligt svårare att konstruera ett tankesystem,
eftersom han/hon kanske anser att det tillfredsställande måste lyckas med att uppfylla sanningskriterier, moraliska kriterier o.s.v.
En filosof är inte en ensam människa som har uppstått ur intet, utan en kulturell produkt som redan från början har en hel del regler att följa. De krav som nu ställs - i denna moderna tid av filosofer - är givetvis betydligt större än vad kraven som ställdes för några tusen år sedan var. Just därför att vi har utvecklats, vi har haft tiden att tänka.
Den ensamma människan jag tidigare beskrev lever inte under samma omständigheter som den moderna filosofen, vilket innebär att hon inte ställer lika stora krav på hur väl genomtänkta hennes idéer är.
Det förutsätter, bara för att ta ett exempel, att du litar på de andras omdöme.
Nej, knappast.
Hur en människa tänker är inte ett personligt val - det är det endast i de små detaljerna.
Du växer upp och lär dig att leva som resten av din gemenskap, vilket inkluderar ditt sätt att se på saker och ting.