Iq test.
Moderator: Moderatorgruppen
J R Auk skrev:Inte att man är sämre eller bättre än andra.
Jo, sämre eller bättre än andra på att lösa den konstruerade uppgiften. "Sämre" och "bättre" är normativt laddade ord, men vi definierar dessa normativa ord utifrån något deskriptivt.
Three dots after each sentence does not automatically make your nonsense sound profound...
http://www.highiqsociety.org
126.. yes jag är smart.. fan va bra.. nu är jag bättre än alla andra
ha det bra
126.. yes jag är smart.. fan va bra.. nu är jag bättre än alla andra
ha det bra
...
Man ska inte lita på IQ tester utformade på inet, de flesta runt omkring mig, inklusive mig själv, har fått poäng över 120, vilket för mig låter rätt otroligt. Jag har gjort 3,4 sådana tester och samtliga har varit lite väl höga. Angående Mensa verkar det rätt meningslöst, kan någon som är med i Mensa förklara vad de får ut av det?
Det första man måste göra innan man konstruerar ett intelligenstest är att definiera vad man menar med "intelligens". För att denna definition inte ska bli helt meningslös måste den någotsånär korrelera med vårt vardagliga begrepp om intelligens. T ex är en definition av intelligens som definierar "intelligens" som "fysisk styrka" rätt värdelös - det är inte så vi använder begreppet.
Jag hävdade på ett annat ställe att intelligens har att göra med potential. Säg att en person visar tecken på att va väldigt intelligent en dag, och mindre intelligent en annan dag. Om vi bortser från möjligheten att vi misstog oss den första dan, så pekar detta snarast på att hon är så intelligent som hon verkade den första dan. Den andra dan kanske hon var trött, ledsen, etc, och kunde därför inte realisera sin potential.
Rationalitet, å andra sidan, har att göra med realiserande av sin potential. En person som alltid "tar rätt beslut", inte förhastar sig, inte önsketänker, etc, kallar vi "rationell". Men en rationell person behöver inte nödvändigtvis va intelligent. Den klassiska (nid)bilden av en rationell person är väl den trångsynte byråkraten som aldrig gör fel utifrån sina ramar men som samtidigt inte är särskilt kreativ/intelligent. (I och för sig tycker jag inte att det finns nån motsättning mellan rationalitet och intelligens heller.)
Att säga att intelligens har att göra med potential är iofs inte att säga så mycket - man skulle ju också vilja veta om intelligens snarast ska definieras som "matematiskt sinne", "språklig förmåga", etc. Dom svåra frågorna måste man verkligen diskutera innan man sätter ihop ett ordentligt intelligenstest.
Jag hävdade på ett annat ställe att intelligens har att göra med potential. Säg att en person visar tecken på att va väldigt intelligent en dag, och mindre intelligent en annan dag. Om vi bortser från möjligheten att vi misstog oss den första dan, så pekar detta snarast på att hon är så intelligent som hon verkade den första dan. Den andra dan kanske hon var trött, ledsen, etc, och kunde därför inte realisera sin potential.
Rationalitet, å andra sidan, har att göra med realiserande av sin potential. En person som alltid "tar rätt beslut", inte förhastar sig, inte önsketänker, etc, kallar vi "rationell". Men en rationell person behöver inte nödvändigtvis va intelligent. Den klassiska (nid)bilden av en rationell person är väl den trångsynte byråkraten som aldrig gör fel utifrån sina ramar men som samtidigt inte är särskilt kreativ/intelligent. (I och för sig tycker jag inte att det finns nån motsättning mellan rationalitet och intelligens heller.)
Att säga att intelligens har att göra med potential är iofs inte att säga så mycket - man skulle ju också vilja veta om intelligens snarast ska definieras som "matematiskt sinne", "språklig förmåga", etc. Dom svåra frågorna måste man verkligen diskutera innan man sätter ihop ett ordentligt intelligenstest.
varför känner man behov av att göra ett iq-test överhuvudtaget? måste man verkligen få bekräftelse från någon annan på att man är smart? i så fall tycker jag att det låter som att man istället borde jobba med sin självkänsla.
mitt ex var medlem i mensa. varje gång ha sa eller gjorde något dumt drog han fram sitt medlemskort för att visa "haha, jag är smart ändå". då tycker jag att frågan är; är man smart om man inte är det? dvs. är man verkligen smart bara för att man har fått papper på det?
jag är smart. detta vet jag. det kan inte påverkas av någon annans omdöme, och jag känner inte något behov av att få bekräftelse från någon annan på det. se där - både självkänsla och intelligens, inte illa det.
mitt ex var medlem i mensa. varje gång ha sa eller gjorde något dumt drog han fram sitt medlemskort för att visa "haha, jag är smart ändå". då tycker jag att frågan är; är man smart om man inte är det? dvs. är man verkligen smart bara för att man har fått papper på det?
jag är smart. detta vet jag. det kan inte påverkas av någon annans omdöme, och jag känner inte något behov av att få bekräftelse från någon annan på det. se där - både självkänsla och intelligens, inte illa det.
Jag är inte tystlåten... jag är bara nykter.
Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.

Jag har inte livsångest... jag är bara nykter.
Jag är inte ful... du är bara nykter.
Mohini skrev:dvs. är man verkligen smart bara för att man har fått papper på det?
Inte nödvändigtvist. Precis som man inte nödvändigtvist är bra på ett ämne bara för att man har fått bra betyg på det, eller dålig på ett ämne för att man har fått dåliga betyg på det.
Exempel: en gång i skolan fick vi i uppgift att läsa en bok. Jag läste aldrig en sida av den, för jag tycker att böcker är tråkiga. Sen efter nån vecka fick vi göra en sån där "prov"... liksom.. skriva lite om boken, så jag läste lite på baksidan av boken och försökte skriva som om jag hade läst boken, och jag fick VG på det
Sen kan man också fundera vad det betyder att vara "smart". Det finns väl olika sätt att vara smart, och alla är smarta på olika saker och olika sätt osv.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 54 och 0 gäster