Bara en kort bakgrund, tills jag kommer till själva huvupoängen:
Våra mest grundläggande behov är tillsammans med mat sömn etc. att vi som människor behöver andligt förverkligande, och kärleken är det vapen som är starkast här. på ett djupt plan är det enda som kan tillfredsställa oss en förbehållslös vändlighet och omvårdnad och välvilja till allt och alla, alltså kärlek.
Detta är universellt, och även om du anser och är fullkomligt övertygad, och skapar en verklighet som är hatisk, så fungerar ändå världen efter objektiva principer, vilket innbär att så länge du går omkring i den värld där kärleken inte råder till fullo, och du själv inte försöker befrämja helheten, är du dömd till att själv lida, oavsett vad du tycker.
Ondska är enligt mig obalans och separation från det konstanta ljuset.
Men vad grundar jag denna uppfatnting på då, vad är det egentligen som säger att "kärleken" är starkast? Det är min egen erfarenhet som säger det, jag vet själv att det som går djupast i mig, det som kan få mig att känna mig mest frigjort och lycklig, är vänlighet och denna "kärlek".
Vi utgör alla delar av samma entitet, av samma medvetande, men som vi blivit separerade ifrån genom materian och egots illussion. När man söker inåt och hittar tillbaka till de oförstördda och "äkta" delarna av självet, när medvetandet vidgas och man når insikt, innebär detta att man blir empatisk och obegränsat kärleksfull.
All skada man tillfogar andra, skadar en själv minst lika mycket, samtidigt som allt gott man gör andra och all osjälviskhet, är gott för en själv.
Och till poängen:
Jag tror även att man vem man än är, för att leva lyckligt och harmoniskt, måste kämpa med hela sin kraft för helhetens uppvaknande.
Man kan alltså "pracka på" en annan människa den "rätta" vägen att gå, till en viss gräns! Man kan påstå att alla måste eftersträva total solidaritet och empati, och att vem man än är kommer man bort ifrån dit man innerst inne vill om man inte gör detta.
Nuet är perfekt,men vi inser inte det, vi är någon annanstans än i nuet, och den kamp jag pratar om går ut på just att uppleva detta nu. detta är ironiskt: för att inse att rädslan och problemen är en illussion, måste vi sluta problematisera och kämpa, medan själva denna process, att sluta kämpa, i sig är en kamp."
De buddhister som uppnår den yttersta insikten efter ett helt liv av meditation och kontemplation över livet, väljer att viga sitt liv åt att hjälpa andra att bli fria från illussionen och lidandet den medför.
Alltså, för att leva lyckligt och må riktigt bra tror jag man måste göra uppoffringar och hårda ansträngningar, man måste övervinna egots ytliga egenintresse, ta sig upp ur tv-fåtöljen och bege sig ut för att förändra världen. Vad tror ni?
ett äkta lyckligt liv kräver kamp för en bättre värld?
Moderator: Moderatorgruppen
Re: ett äkta lyckligt liv kräver kamp för en bättre värld?
Davn skrev:Våra mest grundläggande behov är tillsammans med mat sömn etc. att vi som människor behöver andligt förverkligande, och kärleken är det vapen som är starkast här. på ett djupt plan är det enda som kan tillfredsställa oss en förbehållslös vändlighet och omvårdnad och välvilja till allt och alla, alltså kärlek.
Stämmer bra.
Davn skrev:Ondska är enligt mig obalans och separation från det konstanta ljuset.
Det här med ljus, mörk, är snårigt. Du borde specifiera mer, och inte tala i mystiska termer. (Ta en titt på innehållet i majoriteten av alla trådar här
) Davn skrev:Vi utgör alla delar av samma entitet, av samma medvetande, men som vi blivit separerade ifrån genom materian och egots illussion. När man söker inåt och hittar tillbaka till de oförstördda och "äkta" delarna av självet, när medvetandet vidgas och man når insikt, innebär detta att man blir empatisk och obegränsat kärleksfull.
All skada man tillfogar andra, skadar en själv minst lika mycket, samtidigt som allt gott man gör andra och all osjälviskhet, är gott för en själv.
Man kan alltså "pracka på" en annan människa den "rätta" vägen att gå, till en viss gräns! Man kan påstå att alla måste eftersträva total solidaritet och empati, och att vem man än är kommer man bort ifrån dit man innerst inne vill om man inte gör detta.
Det tyckte Hitler också, kanske inte så mycket empati, men den fanns där också, om än i en deterministisk och patrialkalt utförande.
Det blir aldrig rätt.
"Live and let live" kommer nära "Live and let die" är närmre.
Davn skrev:Alltså, för att leva lyckligt och må riktigt bra tror jag man måste göra uppoffringar och hårda ansträngningar, man måste övervinna egots ytliga egenintresse, ta sig upp ur tv-fåtöljen och bege sig ut för att förändra världen. Vad tror ni?
Absolut, men alla siktar så högt med egot och lågt med medvetandet. Den bästa förändringen växer från individerna, det finns en gräns för hur mycket en person kan påverka utan att budskapet förvrängs. Hur många profeter framstår inte som en historiens Jerry Springer? Moralen måste vara fast förankrad i logiken.
Förändra några få och låt dom förändra andra, ta ansvar över din egen situation och lita på att andra gör det samma.
Annars måste det bli till en revolution som heter duga
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Glömde en sak.
Det är inte jobbigt att skapa en harmonisk samvaro, bara jobbigt att leva utan den.
Det är inte jobbigt att skapa en harmonisk samvaro, bara jobbigt att leva utan den.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: ett äkta lyckligt liv kräver kamp för en bättre värld?
Davn skrev:Vi utgör alla delar av samma entitet, av samma medvetande, men som vi blivit separerade ifrån genom materian och egots illussion. När man söker inåt och hittar tillbaka till de oförstördda och "äkta" delarna av självet, när medvetandet vidgas och man når insikt, innebär detta att man blir empatisk och obegränsat kärleksfull.
Längtan efter samhörighet med andra är för mig en egenskap sprunget ur evolutionen. De som haft social förmåga har större chans att få avkomma, uppenbart. Tanken att vi skulle komma från ett och samma medvetande är ett önsketänkande med ursprung i alla människors längtan efter en högre mening.
I övrigt tycker jag att du har rätt. Man bör absolut sträva efter att bli en god människa, så långt det är möjligt, och man är lyckligast om man lever i nuet.
Scribo, ergo sum.
-
MrTambourineMan
- Inlägg: 545
- Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
- Ort: Göteborg
Oj oj oj, är det därför du förser folk med lyckan MR Tambourineman 
Du pratar om ett händelseförlopp som är ytterst osannolikt, om du inte räknar in solens expansion och liknande kosmiska "slut". Men då är det bara och segla vidare bland galaxerna.
Kan man inte hävda att en likriktad värld är sämre än en mångfasseterad ?
Vi optimerar chansen för liv från jorden att överleva. Det är ett mål.
Nej allvarligt talat jag förstår inte varför värdelösheten, (värdeneutraliteten), är ett negativt begrepp?
Det betyder du är fri att, och kan låta andra vara fria, att tänka, resonera och skapa själv/själva det är objektivt bättre än om friheten bara finns för en eller få.
Missar du det så borde du röra dig lite mer ute i dynamiken.
Du pratar om ett händelseförlopp som är ytterst osannolikt, om du inte räknar in solens expansion och liknande kosmiska "slut". Men då är det bara och segla vidare bland galaxerna.
Kan man inte hävda att en likriktad värld är sämre än en mångfasseterad ?
Vi optimerar chansen för liv från jorden att överleva. Det är ett mål.
Nej allvarligt talat jag förstår inte varför värdelösheten, (värdeneutraliteten), är ett negativt begrepp?
Det betyder du är fri att, och kan låta andra vara fria, att tänka, resonera och skapa själv/själva det är objektivt bättre än om friheten bara finns för en eller få.
Missar du det så borde du röra dig lite mer ute i dynamiken.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Resonemang är, eftersom vi alltid kommer vara flera individer, i allt som involverar oss i varandra, den högsta formen av rättvisa. Detta kommer av, att ingens verklighet, kan ses mindre värd, om ett likvärdigt förhållande ska uppnås.
Om vi inte erkänner det, så erkänner vi inte vårt eget värde gentemot andra, och kan inte hävda oss jämställda mot desamma.
För med det man hävdar sin rätt över andra med, kan man inte förneka i hävd mot någon annan. Och med evalverande system, måste med största sannolikhet antas, att man inte har starkast hävd.
Filosofi är grunden till resonemang, då allt måste skapas av oss själva i oss själva för att vara fast förankrade i vår egen verklighetsuppfattning. Utan den förankringen, kan inget sägas styra våra värderingar till ett för alla parter gynnsamt klimat.
Detta kommer av att om vi tillåter oss att använda några som helst betvingande medel, så erkänner vi rätten till samma medel att betvinga oss själva. Och det skulle skapa en konstlad konkurrens som begränsar produkten av vårt tvingade utbyte.
Därför måste vi försöka förstå och involvera oss, för att annars inte tvinga oss själva till något som begränsar vår frihet.
Detta gör självfallet inte att vi inte kan lita på någon eller något. Så länge vi alltid strävar att med största möjliga sannolikhet bedöma allt som engagerar oss.
Häri ligger grunden till all förståelse, att med opartiskt resonemang bedöma alla parter involvering och de parametrar de medför.
Så länge vår strävan i ovan beskrivet ligger, gör vi vår sannolikhet till gynnsamma förhållanden optimal.
Om vi inte erkänner det, så erkänner vi inte vårt eget värde gentemot andra, och kan inte hävda oss jämställda mot desamma.
För med det man hävdar sin rätt över andra med, kan man inte förneka i hävd mot någon annan. Och med evalverande system, måste med största sannolikhet antas, att man inte har starkast hävd.
Filosofi är grunden till resonemang, då allt måste skapas av oss själva i oss själva för att vara fast förankrade i vår egen verklighetsuppfattning. Utan den förankringen, kan inget sägas styra våra värderingar till ett för alla parter gynnsamt klimat.
Detta kommer av att om vi tillåter oss att använda några som helst betvingande medel, så erkänner vi rätten till samma medel att betvinga oss själva. Och det skulle skapa en konstlad konkurrens som begränsar produkten av vårt tvingade utbyte.
Därför måste vi försöka förstå och involvera oss, för att annars inte tvinga oss själva till något som begränsar vår frihet.
Detta gör självfallet inte att vi inte kan lita på någon eller något. Så länge vi alltid strävar att med största möjliga sannolikhet bedöma allt som engagerar oss.
Häri ligger grunden till all förståelse, att med opartiskt resonemang bedöma alla parter involvering och de parametrar de medför.
Så länge vår strävan i ovan beskrivet ligger, gör vi vår sannolikhet till gynnsamma förhållanden optimal.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Om jag ska vara ärlig så tror jag att tanken på att alla ska försöka göra något gott må vara fin, men den får en paradoxal verkan. I många avséenden känner folk för stort krav på sig och kan istället agera emot det man känner ett krav på t ex bantning(folk ger upp och blir extremfeta pga att man inte orkar med trycket), eller miljöaspekter(man har FÖR stort behov av bensin att man istället anklagar miljökämparna). Finns nog många exempel på det.
Då ska jag tillägga att jag sympatiserar med mycket av Marx's ideologier vilka skapar tryck på folk, men jag tror inte det skapar tryck på samma sätt som kommersialismen gör med sina perfekta ideal
Då ska jag tillägga att jag sympatiserar med mycket av Marx's ideologier vilka skapar tryck på folk, men jag tror inte det skapar tryck på samma sätt som kommersialismen gör med sina perfekta ideal
Cogito ergo sum - Descartes
MrTambourineMan skrev:Det är ingen mening att sträva efter en bättre värld, eftersom jorden till slut kommer gå under och mänskligheten med den. Dessutom är "bättre värld" en subjektiv värdering, och inte ett objektivt faktum.
Håller inte med om något av påståendena.. Av en hel uppsjö av skäl.
Förklara på vad sätt jorden skulle gå under, så att det inte är någon vits att göra något åt det, och främst, varför skulle det inte finnas en objektiv bättre värld? Människan har en natur, vi blir alla lyckliga av samma sak, längst ner i vårt medvetande strävar vi alla mot samma håll.
Blir lättast om du utvecklar hur du menar!
Davn,
Jag förstår precis vad du menar och håller fullständigt med. Allting är inte godtyckligt, för varför lever vi annars? Det finns en bättre väg och en sämre väg, ABSOLUT. När man insett detta kvarstår frågan HUR. Första delen av svaret är
TILLSAMMANS.
Det är därför t.ex. tamburinmannen skriver inlägg i forumet - han kan inte motstå att utbyta information med andra entiteter, integrationsprocessen är i full gång.
(inget illa menat)
Vi är med största sannolikhet på rätt väg, som Terence Mckenna sa:
"...We know to little to worry..."
"...No one is in control..."
"...That means everything is on course, on time and under budget."
Det handlar bara om att, om vi överhuvudtaget har ett val, göra det val som gynnar helheten mest. Utvecklingsprincipen är livet. Ren skönhet.
...Universum som upplever sig självt genom komplexa funktioner...
När vi ser vad vi är blir vägen också mycket klarare. Då tar vi ansvar för utvecklingen, för livet. Brys oss om varandra, hjälper varandra upp, för vidare färd inåt och utåt. Att inte vilja veta vad som finns bortom horisonten är människans olycka, den vilseledda som ser ner i marken och letar efter fragment. Lyft blicken, skåda mot horisonten, andas ut och släpp rädslan.
"...För vi måste sluta va' rädda
och ge till varann..."
Kärleken är enkel, vidöppen och förstående.
Att älska är att ge, och att ge blir självklart då rädslan försvinner.
Se, de viktiga valen är inte svåra, de bygger på enkla ekvationer.
Dansa, flyt ut, våga se verkligheten i ögat.
Det känns så skönt.
Jag förstår precis vad du menar och håller fullständigt med. Allting är inte godtyckligt, för varför lever vi annars? Det finns en bättre väg och en sämre väg, ABSOLUT. När man insett detta kvarstår frågan HUR. Första delen av svaret är
TILLSAMMANS.
Det är därför t.ex. tamburinmannen skriver inlägg i forumet - han kan inte motstå att utbyta information med andra entiteter, integrationsprocessen är i full gång.
(inget illa menat)
Vi är med största sannolikhet på rätt väg, som Terence Mckenna sa:
"...We know to little to worry..."
"...No one is in control..."
"...That means everything is on course, on time and under budget."
Det handlar bara om att, om vi överhuvudtaget har ett val, göra det val som gynnar helheten mest. Utvecklingsprincipen är livet. Ren skönhet.
...Universum som upplever sig självt genom komplexa funktioner...
När vi ser vad vi är blir vägen också mycket klarare. Då tar vi ansvar för utvecklingen, för livet. Brys oss om varandra, hjälper varandra upp, för vidare färd inåt och utåt. Att inte vilja veta vad som finns bortom horisonten är människans olycka, den vilseledda som ser ner i marken och letar efter fragment. Lyft blicken, skåda mot horisonten, andas ut och släpp rädslan.
"...För vi måste sluta va' rädda
och ge till varann..."
Kärleken är enkel, vidöppen och förstående.
Att älska är att ge, och att ge blir självklart då rädslan försvinner.
Se, de viktiga valen är inte svåra, de bygger på enkla ekvationer.
Dansa, flyt ut, våga se verkligheten i ögat.
Det känns så skönt.
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Davn...:
Olika filosofer har föreslagit olika mål som det yttersta för att nå lycka. T.ex. Nietzsches strävan efter makt, Marx skapandeprocess, Walzers delaktighet i sociala sammanhang osv. Alla har givetvis en tänkvärd grund för sina filosofier. Jag håller med om att vi människor verkar ha gemensamma mål och behov. Utöver det som håller oss vid liv så strävar många människor efter bekräftelse av olika slag. Att det finns stora gemmensamma mål för oss betyder varken att detta gör varje individ mest lycklig, eller att det ens gör någon individ mest lycklig. Jag är inte övertygad om någon universallösning för alla människor. Vad gäller ditt anliga förverkligande så har det hävdats av många i olika betydelse. Ofta i betydelsen att nå en övermänsklig makt. Varför just denna principå skulle vara objektivt sann för alla ser jag inget själ till.
Frågan om vad som är människors minsta gemmensamma nämnare förnuftsmässigt och på andra plan är för mig otroligt intressant. Hör gärna förslag.
Objektiva sanningar existerar enligt mig inte. Ett antagande att det existerar objektiva sanningar är ett subjektivt antagande. Ställer du dig frågan "varför" in absurdum så kommer du alltid ned till några principer som du bara accepterar "för att det är så". Du kan inte undfly din subjektivitet. Har utveklat detta mer i åtskilliga trådar.
Ondska och godhet är enligt mig relativt. Vilken auktoritet avgör vad som är gott och vad som är ont? Vadå konstant ljus?
Vad är kärlek för dig? Är det kärlek från andra riktad mot dig, kärlek till andra, kärlek till något, att tycka om vissa saker i största almänhet osv? Att det som går djupast i en människa är det hon tycker om mest är ju inte så konstigt.
Visst är vi alla "ett". På så vis att vi är samma substans. Men varför av samma medvetande? Varför är alltet intelligent? Är vi skilda från materian?
Osjälviskhet existerar inte. Alla handlingar motiveras subjektivt. Alla handlingar gynnar dig själv.
Jag tror, som säkert framkommer, inte att ett liv i mission av den "rätta vägen" är vad som leder till mest lycka. Dock har jag ingen universallösning att föreslå istället.
Hade gött/DD
Olika filosofer har föreslagit olika mål som det yttersta för att nå lycka. T.ex. Nietzsches strävan efter makt, Marx skapandeprocess, Walzers delaktighet i sociala sammanhang osv. Alla har givetvis en tänkvärd grund för sina filosofier. Jag håller med om att vi människor verkar ha gemensamma mål och behov. Utöver det som håller oss vid liv så strävar många människor efter bekräftelse av olika slag. Att det finns stora gemmensamma mål för oss betyder varken att detta gör varje individ mest lycklig, eller att det ens gör någon individ mest lycklig. Jag är inte övertygad om någon universallösning för alla människor. Vad gäller ditt anliga förverkligande så har det hävdats av många i olika betydelse. Ofta i betydelsen att nå en övermänsklig makt. Varför just denna principå skulle vara objektivt sann för alla ser jag inget själ till.
Frågan om vad som är människors minsta gemmensamma nämnare förnuftsmässigt och på andra plan är för mig otroligt intressant. Hör gärna förslag.
Objektiva sanningar existerar enligt mig inte. Ett antagande att det existerar objektiva sanningar är ett subjektivt antagande. Ställer du dig frågan "varför" in absurdum så kommer du alltid ned till några principer som du bara accepterar "för att det är så". Du kan inte undfly din subjektivitet. Har utveklat detta mer i åtskilliga trådar.
Ondska och godhet är enligt mig relativt. Vilken auktoritet avgör vad som är gott och vad som är ont? Vadå konstant ljus?
Vad är kärlek för dig? Är det kärlek från andra riktad mot dig, kärlek till andra, kärlek till något, att tycka om vissa saker i största almänhet osv? Att det som går djupast i en människa är det hon tycker om mest är ju inte så konstigt.
Visst är vi alla "ett". På så vis att vi är samma substans. Men varför av samma medvetande? Varför är alltet intelligent? Är vi skilda från materian?
Osjälviskhet existerar inte. Alla handlingar motiveras subjektivt. Alla handlingar gynnar dig själv.
Jag tror, som säkert framkommer, inte att ett liv i mission av den "rätta vägen" är vad som leder till mest lycka. Dock har jag ingen universallösning att föreslå istället.
Hade gött/DD
...
...
"...We know too little to worry..."
"...No one is in control..."
"...That means everything is on course, on time and under budget."
Jag uppskattar om någon utöver jag själv vidareutvecklar dessa tankar. Men jag har ett litet tillägg först:
När jag pratar om val/handlingar/skeenden som "gynnar helheten" utgår jag ifrån att
Det som ÄR rätt KÄNNS rätt, som när man känner sig riktigt LEVANDE för första gången på mycket länge. *Underbart Uppenbart*
Eller att verkligen förstår hur saker och ting hänger ihop... Allting känns helt rätt, helt enkelt. Och alternativen "kroknar likt vilseledda kartläsare"...
Jag kom på en sak till: här skriver vi mest till oss själva. Eller?
KRAM 
Christian skrev:Allting är inte godtyckligt, för varför lever vi annars? Det finns en bättre väg och en sämre väg, ABSOLUT. När man insett detta kvarstår frågan HUR. Första delen av svaret är
TILLSAMMANS.
...
som Terence Mckenna sa:Christian skrev:Vi är med största sannolikhet på rätt väg,
"...We know too little to worry..."
"...No one is in control..."
"...That means everything is on course, on time and under budget."
Christian skrev:Det handlar bara om att, om vi överhuvudtaget har ett val, göra det val som gynnar helheten mest. Utvecklingsprincipen är livet. Ren skönhet.
...Universum som upplever sig självt genom komplexa funktioner...
När vi ser vad vi är blir vägen också mycket klarare. Då tar vi ansvar för utvecklingen, för livet. Brys oss om varandra, hjälper varandra upp, för vidare färd inåt och utåt. Att inte vilja veta vad som finns bortom horisonten är människans olycka, den vilseledda som ser ner i marken och letar efter fragment. Lyft blicken, skåda mot horisonten, andas ut och släpp rädslan.
"...För vi måste sluta va' rädda
och ge till varann..."
Kärleken är enkel, vidöppen och förstående.
Att älska är att ge, och att ge blir självklart då rädslan försvinner.
Se, de viktiga valen är inte svåra, de bygger på enkla ekvationer.
Dansa, flyt ut, våga se verkligheten i ögat.
Det känns så skönt.
Jag uppskattar om någon utöver jag själv vidareutvecklar dessa tankar. Men jag har ett litet tillägg först:
När jag pratar om val/handlingar/skeenden som "gynnar helheten" utgår jag ifrån att
Det som ÄR rätt KÄNNS rätt, som när man känner sig riktigt LEVANDE för första gången på mycket länge. *Underbart Uppenbart*
Eller att verkligen förstår hur saker och ting hänger ihop... Allting känns helt rätt, helt enkelt. Och alternativen "kroknar likt vilseledda kartläsare"...
Jag kom på en sak till: här skriver vi mest till oss själva. Eller?
KRAM -
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Ett intressant antagande att "det som känns rätt är rätt". Men varför? Om jag uppfostras i en strikt högkyrklig familj på västkusten som diggar Schartao och Lestadius så har jag kanske inte så intuitivt positiva känslor om det som andra ser som livsnjutande. T.ex. sex, bio, dans osv. Har jag en viss biologisk drift så kanske vissa andra saker känns rätt. Ofta kan man behöva gå igenom det som tar emot för att nå något större. Övertygelsen behöver då vara av en mer resonerande karaktär. Ur ett visst perspektiv delar jag ditt påstående. Känslor kan inte frångås. Det är tillfredställelse på olika plan som eftersträvas av alla. I sökande efter sanning och även efter lycka så tvekar jag starkt på om ”det som känns rätt är rätt”.
Mycket jag inte håller med dig om. Om du är ute efter någon att bygga på dina påståenden är jag nog fel person. Tar inte upp allt i detta inlägg. Men t.ex. så undrar jag hur du menar med ditt första påstående. ”Allting är inte godtyckligt, för varför lever vi annars”. Frågan verkar vara fel ställd. Vadå mening… av vilket slag…orsak, syfte? Om du syftar på att någon eller något har ett syfte med oss så tror jag att du är ute och cyklar. Varför måste saker och ting bekräftas av andra än subjektet hela tiden? Äh…ska ut och köra lite…
Hade så gött/DD
Mycket jag inte håller med dig om. Om du är ute efter någon att bygga på dina påståenden är jag nog fel person. Tar inte upp allt i detta inlägg. Men t.ex. så undrar jag hur du menar med ditt första påstående. ”Allting är inte godtyckligt, för varför lever vi annars”. Frågan verkar vara fel ställd. Vadå mening… av vilket slag…orsak, syfte? Om du syftar på att någon eller något har ett syfte med oss så tror jag att du är ute och cyklar. Varför måste saker och ting bekräftas av andra än subjektet hela tiden? Äh…ska ut och köra lite…
Hade så gött/DD
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 44 och 0 gäster