hovnarr skrev:De två lösningarna är inte ömsesidigt uteslutande utan löser olika problem.
Problem ett: Vi måste rotera det politiska ansvaret. [...] Tidsbegränsade poster är ett exempel på automatisk rotation.
Problem två: Vi måste locka rätt sorts människor till politiken. Låt politiska organisationer ha samma form som våra frivilligorganisationer, så att de lockar folk som vill göra en insats inom organisationens verksamhetsmål. Detta underlättar också för nya partier att skapas.
Actually, så är din ena lösning den andras problem. Idag finns det incitament som uppmuntrar politiker till att vara drivna och bedriva en angelägen politik; det är nämligen så man stiger i rang inom ens parti och vinner inflytande hos folket.
Med ditt rotationssystem försvinner det incitamentet. Det spelar ingen roll hur ruttna politikerna än är; de får ändå regera lika mycket som eventuella bra politiker. Vilket medför att kompetens inte längre belönas; således kommer de kompetenta personerna att söka sig till andra verksamheter. (Jämför med hur bra marknaden fungerade i Sovjetunionen; utan incitament försvinner driften och kvaliteten snabbt.)
Men det jag undrar mest är fortfarande hur rotationen skall gå till. Mellan vilka partier, och på vilket sätt? Du hintade tidigare till att det skulle avgöras av antalet registrerade medlemmar i politiska partier; men vad betyder det? Skall ett litet parti som Miljöpartiet få regera mer
sällan än ett stort parti som Socialdemokraterna? Hur ofta och på vilket sätt bestäms den turordningen, i så fall?
Det finns ett annat; större problem:
Det senare är också ett optimeringsproblem. Skatterna blir alltså en optimering inom en optimering.
Du lägger väldigt mycket makt i händerna på en elit. Politikerna får inte bestämma över grundläggande frågor som privatiseringens vara eller icke vara; utan sådana beslut tas av en intelligentia som påstås kunna ta fram optimala resultat. Och denna intelligentia vill du utse genom nogranna tester och kontroller. Det medför i sig en kostnad som vi inte har idag. Men systemet är också som upplagt för korruption; man får alltså makt och inflytande genom att besitta "kompetens"; och denna kompetens kommer att värderas av andra som även dessa kommer från den akademiska, "kompetenta" världen. Det betyder att man som kontrollant får politisk makt genom att i sina kontroller vara biaserad för de som har samma politiska övertygelse som en själv. Det behövs förresten säkert inte ens; eftersom de båda kommer från en och samma värld och därför lever utefter ett och samma habitus. Oliktänkare kommer att anses vara "inkompetenta" och snabbt får man en intellektuell inavel som kommer vara helt och hållet genomkorrumperad. Kom ihåg; allmänheten kan inte rösta bort intelligentian och politikerna kan inte göra något åt dem; deras beslut kallas för "optimala" och är fundamentala.
Du sökte ett system för att rotera makten; men installerar i själva verket ett system där enbart de politiska partiernas nickedockor byts ut med jämna mellanrum, medan de som egentligen bestämmer görs orubbliga vid makten.
Å så kostnaderna. Jag skrev:
"1. Kontroll, så att inget parti fuskar.
2. Reklam, från de olika partierna för att få makt."
I punkt 1 ingår då hela valmaskineriet, utom marknadsföringen. Åtskilliga miljarder skulle alltså kunna sparas om man fann ett mer kostnadseffektivt rotationssystem.
Du måste fortfarande räkna medlemmar i de politiska partierna (det var ju utifrån partiernas medlemsantal du skulle avgöra hur ofta/länge man skulle få sitta vid makten), samt administrera rotationen. Den nya kontrollapparaten kommer alltså att ha
precis samma uppgifter som dagens system, vilket betyder att kostnaderna kommer att bestå.
Vad gäller punkt 2 tycker jag själv att all reklam gott kan förbjudas. Det drar alltid bara upp priset på slutprodukten, och slutkonsumenten betalar.
Erm... Prova att köpa varor som inte marknadsförs, då? Ingen tvingar dig eller någon annan att köpa dyra märkesvaror. Fördelen med reklam och varumärkesetablering är att det ökar incitamentet för företagen att skaffa sig ett gott namn. Gör man ett bra jobb och syns mycket, så kommer kundantalet att öka. När man inte syns så har man inte samma anledning att erbjuda bra tjänster och produkter, vilket sänker kvaliteten.
Man kan alltså välja vilka ideologier man vill stödja. DET är demokrati.
Fast om man stöder socialdemokratin så måste man ändå foga sin vision till intelligentians utsägelser; när de kommit fram till att det "optimala" är att privatisera skolan och vården och att sänka skatterna... Jag ser inte det som demokrati, faktiskt.
Går vi utanför trådens ämne lite borde Svensson faktiskt ha möjlighet att välja vilka organisationer han ville ge sina skattepengar till. Blir det vägar och bättre sjukvård här. Eller i Uganda?
Marknadsekonomi, med andra ord. Var och en betalar det hon själv önskar... Det blir kanske jobbigt att finansiera nya stora byggnationer; såsom vi en gång gjorde med telenätet och motorvägarna; eftersom dylika projekt enbart blir lönsamma för samhället om man arbetar tillräckligt ambitiöst för dem. Och alldeles nyss sade du ju att utgifterna kunde beräknas optimalt av landets experter; hur skall du ha det, egentligen?
Jag är förmodligen lite dum, för jag tycker ju att du säger emot dig själv hela tiden. Hur skulle rotationen avgöras, och hur stor makt skulle de oberoende experterna ha?