Jag skulle vilja säga att oändligheten har blivit begränsad i den här disskussionen.
Oändlighet, är att det aldrig tar slut i något led. Det finns alltid något mindre (klyv strängarna), det finns alltid något större (universums universa), det finns alltid (tid är inte massa).
Tid är för oss en avgörande faktor. Oändligheten kan aldrig veta vad tid är. Hur kan tid förflyta för något som alltid varit och alltid kommer vara.
Och om vi har ett och tar bort ett så har vi väl alltid något kvar, även om det bara är avsaknad. Oändlighet är faktorn som böjer allt. När något är oändligt måste det vara allt.
Varför tror du universum tar slut? Sådana spekulationer är ganska avlägsna att bevisas. Vi har väl fortfarande inte hittat nått som fastställer Omega? Eller ens skapat en modell som inte kräver att vi hittar det vi inte kan se.
Jag ser på universum som något som har legat och pyrt, hur länge spelar ingen roll. Ingenting har legat och pyrt tills..... sannolikheten att något ska finnas istället för att inte finnas blir för stor. Och swoooosssh (inte big bang) så finns det som inte fanns, och vart ska det ta vägen? Likt tuggummit mellan skon och gatan tänjs det ut. Desperat i sitt försök att inte längre existera (återgå till ursprungstillståndet). Och ju mer det försöker desto fler komplexa strukturer uppstår, det som inte fanns börjar dela sig i mindre delar för att kanske på så sätt undkomma ofrånkommligheten i oändligheten. Planeter skapas och slungas mot varandra, men inget händer. Solar exploderar i gigantiska supernovor, men det som inte fanns finns fortfarande kvar. Svarta hål där det som var blir det som är skapas, men fortfarande finns det där som inte finns kvar.
Vi är bara ett bevis på den ofrånkommliga återfärden mot det som var innan något fanns, allts försök att inte vara. Universums självmordsförsök.
Allt kommer prövas tills nyckeln passar i låset och ingenting kan slänga ut någonting till där det inte fanns innan det fanns.
Hur skapas det mest grundläggande? Hur skapas någonting alls, vad kan det möjligtvis finnas för orsak, drivkraft bakom?
Jag tror inte det finns en drivkraft att finnas, utan en drivkraft att inte finnas, att återgå till ingenting. Och det är motpolen till oändligheten.
Sannolikhet vs Oändlighet är allt som behövs.
Det här är självklart inget som vi futtiga individer ingår i, utan jag ser det som alltets varande.
Oändligheten?
Moderator: Moderatorgruppen
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Mycket välskrivet måste jag säga. Och jag förstår hur du tänker. När jag pratar om sådana här ämnen så utgår jag ifrån de teorier och antaganden som personer med mera kunskap än jag har tagit fram. Jag har själv inte tillräckligt med kunskap inom det här området för att själv kunna bilda mig en egen uppfattning om vad som stämmer och vad som inte gör det.
Jag är öppen för alla meningar och tankar kring sådant jag själv inte har en ordentlig grund i. Och så kommer det förbli tills
dess att jag lärt mig tillräckligt mycket för att kunna bestämma vad som verkar rimligt och vad som förmodligen är rent dravel. Och det är välskriva och välformulerade texter som din J R som gör störst intryck på mig.
Tack.
Jag är öppen för alla meningar och tankar kring sådant jag själv inte har en ordentlig grund i. Och så kommer det förbli tills
dess att jag lärt mig tillräckligt mycket för att kunna bestämma vad som verkar rimligt och vad som förmodligen är rent dravel. Och det är välskriva och välformulerade texter som din J R som gör störst intryck på mig.
Tack.
"Happiness is that state of consciousness which proceeds from the achievement of one's values."
- Ayn Rand
- Ayn Rand
Oändligheten?
Länge leve Kvantfysiken för den säger att allt är möjligt.
Allt kan hända/händer/har hänt det är bara olika sannolikhet.
Vi har i nte kommit så långt i fysiken ännu för att förstå oss på Extradimensionella saker och ting. Personligen hävdar jag att universum är a-dimensionellt(Inga dimensioner alls) alt. Omni-dimensionellt(Oändligt många dimensioner).
Jag rekomenderar boken: Michio kaku - Hyperspace
Den var riktigt bra, mina ögon kändes ungefär så här
Sen så började jag
och min världsbild förändrades totalt
Om ni är intresserade att läsa mer om extradimensionella tillämpningar...
Jag var tvungen att läsa igenom den två gånger för att "förså" vissa delar.
grubblandes, res dit vet jag. Det är nog det ända sättet att veta. Kan du skicka ett inlägg sedan och berätta vad du såg?
Allt kan hända/händer/har hänt det är bara olika sannolikhet.
Vi har i nte kommit så långt i fysiken ännu för att förstå oss på Extradimensionella saker och ting. Personligen hävdar jag att universum är a-dimensionellt(Inga dimensioner alls) alt. Omni-dimensionellt(Oändligt många dimensioner).
Jag rekomenderar boken: Michio kaku - Hyperspace
Den var riktigt bra, mina ögon kändes ungefär så här
Sen så började jag
och min världsbild förändrades totalt
Om ni är intresserade att läsa mer om extradimensionella tillämpningar...
Jag var tvungen att läsa igenom den två gånger för att "förså" vissa delar.
grubblandes, res dit vet jag. Det är nog det ända sättet att veta. Kan du skicka ett inlägg sedan och berätta vad du såg?
Det låter som en spännande bok, blir nog ett givet val
Jag måste säga att jag inte anser mig vara bevandrad i ämnet. Eller kanske är jag det? För ju mer jag lär desto mer lär jag mig att det inte finns någon kunskap. Bara antaganden, som försöker förklara fenomenen.
Kul att ni uppskattade mina tankar i print.
Och du får nog förklara närmare vad a-dimensionellt skulle innebära
Jag måste säga att jag inte anser mig vara bevandrad i ämnet. Eller kanske är jag det? För ju mer jag lär desto mer lär jag mig att det inte finns någon kunskap. Bara antaganden, som försöker förklara fenomenen.
Kul att ni uppskattade mina tankar i print.
Och du får nog förklara närmare vad a-dimensionellt skulle innebära

The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Oändligheten?
Det är en rätt så problematisk sak att förklara...
Tänk dig en en singularitet som inte har någon utsträckning varken i rummet eller tiden.
Tid finns inte allting händer samtidigt. Hur man förklarar medvetandet: det är en kaotisk följd av alla möjligheter där vi bara är en av alla dessa oändliga möjligheter, och allt händer samtidigt(det Oändliga nuet). Vi är bara den överlevande följd av allt kaotiskt, t.o.m. fysiska lagar uppför sig kaotiskt, vilket ger upphov till vad vi kallar dimensioner. Det mest positiva med den här synen är att du alltid kommer att överleva, du kommer att vara medveten för evigt p.g.a. att det är en möjligt i kvantmekaniken. Folk runt oss kommer att dö och försvinna för vi fortsätter in på ett av alla spår vi delar bara en viss tid med alla andra en kort stund på vägen. Det som vi kallar förutsägbart är egentligen helt kaotiskt, Vi har ju inget att jämföra med, eller hur?
Newtons och Einsteins lagar gäller inte "egentligen", Det är kvantmekaniken som är något på spåren. Existensen heter kommer inte att försvinna någonsin för det finns ingen tid. Hur man förklarar resten? Ja du så långt har vi inte kommit i kvantmekaniken för att kunna avfärda/påbygga denna teori.
Jag tror jag skall döpa teorin till
"Osannolikhetens Singularitet"
Tänk dig en en singularitet som inte har någon utsträckning varken i rummet eller tiden.
Tid finns inte allting händer samtidigt. Hur man förklarar medvetandet: det är en kaotisk följd av alla möjligheter där vi bara är en av alla dessa oändliga möjligheter, och allt händer samtidigt(det Oändliga nuet). Vi är bara den överlevande följd av allt kaotiskt, t.o.m. fysiska lagar uppför sig kaotiskt, vilket ger upphov till vad vi kallar dimensioner. Det mest positiva med den här synen är att du alltid kommer att överleva, du kommer att vara medveten för evigt p.g.a. att det är en möjligt i kvantmekaniken. Folk runt oss kommer att dö och försvinna för vi fortsätter in på ett av alla spår vi delar bara en viss tid med alla andra en kort stund på vägen. Det som vi kallar förutsägbart är egentligen helt kaotiskt, Vi har ju inget att jämföra med, eller hur?
Newtons och Einsteins lagar gäller inte "egentligen", Det är kvantmekaniken som är något på spåren. Existensen heter kommer inte att försvinna någonsin för det finns ingen tid. Hur man förklarar resten? Ja du så långt har vi inte kommit i kvantmekaniken för att kunna avfärda/påbygga denna teori.
Jag tror jag skall döpa teorin till
"Osannolikhetens Singularitet"
J R Auk skrev:Det låter som en spännande bok, blir nog ett givet val
Jag måste säga att jag inte anser mig vara bevandrad i ämnet. Eller kanske är jag det? För ju mer jag lär desto mer lär jag mig att det inte finns någon kunskap. Bara antaganden, som försöker förklara fenomenen.
Kul att ni uppskattade mina tankar i print.
Och du får nog förklara närmare vad a-dimensionellt skulle innebära
vem kan vara bevandrad i oändligenheten?
*jag tänker alltså finns iaf. jag*
grubblandes skrev:Vi kan aldrig få reda på om gargamel och dom andra smurfarna lever tillsammans med de rosa elefanterna någonstans i universum eftersom vi aldrig kan ta oss dit.. Men hur kan man säga att någonting inte finns när det finns oändligt med möjligheter?
Smurfarna finns nog.. Även fast dom upplevs som 2 dimensionella..
På sätt och vis finns de ju eftersom de ingår i dina tankar som också finns i universum. Men du måste nog också förlika dej med att om det finns oändligt med möjligheter så finns också möjligheten att det inte alls behöver vara så.
När människan försöker sig på att tänka om oändligheten uppstår ofta en förvirring och man känner sig mycket liten men då kan det ju vara en tröst att medge att man faktiskt är lika oändligt liten som man är oändligt stor /E.KG.K.
*jag tänker alltså finns iaf. jag*
Enligt de nyaste mätningarna är Universum ungefär 13.7 miljarder år gammalt och har en diameter på minst 156 miljarder ljusår.
Ordet diameter skall dock inte tolkas bokstavligt. De mest avlägsna objekt vi kan observera (nås av ljus ifrån) idag ligger 78 miljarder ljusår bort och om det finns ytterligare 78 miljarder ljusår på andra sidan av dem får man summan 156 miljarder ljusår.
Att diametern är så stor beror på att Universum under en era blåstes upp väldigt snabbt. I alla fall enligt inflationsteorin.
Avstånden mellan galaxerna tros udvidga sig med accelererande hastighet. Indicierna för detta baseras på observationer av några supernovors rödförskjutning.
Jag tycker det är missvisande att tala om Universum som oändligt. Ett bättre ord är obegränsat i den meningen att det inte har någon gräns. Det finns faktiskt ingen gräns och inte heller något centrum. Alla punkter i Universum anses vara likvärdiga.
P.S. Den nuvarande synen på Universum är troligen inte den slutgiltiga utan man kommer säkert att ändra uppfattning igen många gånger efterhand som man får tillgång till bättre data.
Ordet diameter skall dock inte tolkas bokstavligt. De mest avlägsna objekt vi kan observera (nås av ljus ifrån) idag ligger 78 miljarder ljusår bort och om det finns ytterligare 78 miljarder ljusår på andra sidan av dem får man summan 156 miljarder ljusår.
Att diametern är så stor beror på att Universum under en era blåstes upp väldigt snabbt. I alla fall enligt inflationsteorin.
Avstånden mellan galaxerna tros udvidga sig med accelererande hastighet. Indicierna för detta baseras på observationer av några supernovors rödförskjutning.
Jag tycker det är missvisande att tala om Universum som oändligt. Ett bättre ord är obegränsat i den meningen att det inte har någon gräns. Det finns faktiskt ingen gräns och inte heller något centrum. Alla punkter i Universum anses vara likvärdiga.
P.S. Den nuvarande synen på Universum är troligen inte den slutgiltiga utan man kommer säkert att ändra uppfattning igen många gånger efterhand som man får tillgång till bättre data.
vad är skillnaden för oändligt och obegränsat isf?
Och så en klassisk fråga: Vad fanns innan universum dvs, om man går längre bak i tiden än 13,7 miljarder år?
Jag personligen tycker att det är typiskt mänskligt att vilja sätta mått på allting. Vi svindlar vid tanken på det oändliga och detta driver oss till att förklara motsatsen, detta bidrar till en del svar som är svåra att försvara rent filosofiskt men som därimot har stöd på det matematiska området
och så en fråga till: Vad skulle isf. finnas utanför denna utvidgande radie som ni kallar universum?
///E.K.G.K
Och så en klassisk fråga: Vad fanns innan universum dvs, om man går längre bak i tiden än 13,7 miljarder år?
Jag personligen tycker att det är typiskt mänskligt att vilja sätta mått på allting. Vi svindlar vid tanken på det oändliga och detta driver oss till att förklara motsatsen, detta bidrar till en del svar som är svåra att försvara rent filosofiskt men som därimot har stöd på det matematiska området
och så en fråga till: Vad skulle isf. finnas utanför denna utvidgande radie som ni kallar universum?
///E.K.G.K
*jag tänker alltså finns iaf. jag*
Pingu skrev:Vad skulle isf. finnas utanför denna utvidgande radie som ni kallar universum?
Frågan är fel ställd. Vad finns utanför rumtiden? Den bästa beskrivningen ur vårt perspektiv är kanske Intet. Utanför är ett olämpligt begrepp i sammanhanget. Man kan inte tala om en plats ("utanför"), eftersom vi inte längre är i rummet. Man kan inte tala om att något händer där, eftersom vi inte längre är i tiden. Det blir svårt att karakterisera. Gränsytan mellan rumtiden och Intet blir kanske ännu knepigare.
Pingu skrev:Vad fanns innan universum dvs, om man går längre bak i tiden än 13,7 miljarder år?
Tänk dig en svart kula så stor att det får plats i en tesked. Det är bara det att både teskeden och en utomstående observatör som kan tänka sig något svårligen låter infinna sig, eftersom rumtiden inte existerar. Lägg märke till att jag inte säger "existerar än" eftersom det skulle antyda att tiden tickar på. Det gör den inte. Tillståndet är en singularitet i rumtiden. Vi kan därför svårligen tala om ett "före", eftersom tiden inte finns. Jag har redogjort för problematiken kring "den första händelsen" någonstans på det här forumet, minns inte var tyvärr.
Man fastnar lätt i temporala och positionella ord som är olämpliga när man ska beskriva något som är varken det ena eller det andra.
-
TheStudent
- Inlägg: 39
- Blev medlem: 20 jul 2004 23:36
- Ort: Vännäs
- Kontakt:
Inom strängteorin är universum ett stort membran omgivet av andra och big bang är när två membraner krockar och att detta har hänt otaliga gånger. Personligen tycker jag att detta verkar som en rätt bra teori.
För mer information kan ni gå in på länken. Just på den här länken finns inte speciellt mkt information men man ni kan söka vidare på länkarna nederst på sidan som ni kommer till...
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=3119&a=179921
För mer information kan ni gå in på länken. Just på den här länken finns inte speciellt mkt information men man ni kan söka vidare på länkarna nederst på sidan som ni kommer till...
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=3119&a=179921
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster
