Är samhället det enda samhällsproblemet?
Moderator: Moderatorgruppen
Är samhället det enda samhällsproblemet?
Här kommer ett smärre stressat och fragmentariskt inlägg.
Jag har på senare tid förändrat min inställning till det vi kan kalla "samhället". Samhället var, tidigare för mig, en gemenskap som förenade alla människor. Då ansvar låg både hos människor och gruppen-samhället. Anledningen att problem mellan människor uppstår i ett samhälle (med syftning på geografi) är i första hand en fråga om "inre" värderingar och yttre omständigheter.
Jag upplever i stor usträckning at samhället något som systematiskt förslavar människor.
Underklassmänniskor föds i omständigheter som är förslavande, och det demokratiska systemet är i medelstor uststräckning misslyckat. Det demokratiska västerländska samhället karaktiserar främst i sin effektivitet i att förslava andra samhällssystem.
Är detta något ont eller är det en nödvändig process? Kommer det västerländska samhället att kopiera sig själv över hela jorden och skapa samma villkor över allt, eller kommer man upprätthålla förslavning?
Alla samhällen har inte varit förtryckande samhällen, problemet är att dessa fredliga samhällen blir fullständigt överkörda.
Bör samhället brytas ner i mindre fragement, eller bör det upphöra?
Jag känner inte längre något ansvar för någon annan. Att hela min familj är deprimmerad och flera är missbrukare bekommer mig inte längre, det är deras problem. Andra människor som lever i detta samhälle bryr sig inte om min familj. I detta samhälle så är det "ens egna fel" att man är sjuk och man förtjänar ingen hjälp.
Jag känner mig därför helt ohämmad och ser därför fram emot att investera aktier i militärindustrier, inte betala tv-avgiften, utföra slumpmässiga våldsbrott och skadegörelse. Någon annans trasiga bil eller uppbrända lägenhet är hans ensak.
Samhället existerar inte, samhällsansvar existerar inte, det enda som existerar är enskilda människors missöden. Missöden som skapas genom att andra människor drabbats av missöden och sprider den psykoemotionella obalansen vidare, och att grupper i samhället även tjänar extremt mycket njutning (och pengar i att förstöra för andra).
Men vad är då probelmet att jag går ner och slå sönder bilar på parkeringen utanför eller börjar elda upp dagis eller lägenheter helt godtyckligt? Det är enligt mig, ingen skillnad på den njutning jag får av att förstöra någon annans BMW för, det människans som äger BMW:n får ut av att utnyttja ett samhällssystem som, i komplexa relationer, tjänar pengar på att sälja missiler som spänger sönder oskyldiga människors hus. Det den aktieägande BMW ägaren gör för sina pengar, han köpt för sina aktier är ändå att köpa horor som han kan våldta. Att jag slår sönder hans BMW är alltså inget kausaletiskt problem, men vi i väst vill så gärna tycka att våldsbrott är så mycket hemskare än ekobrott.
Ekonomisk brottslighet är alltid källan till våldsbrotten, titta bara på hur maffior fungerar.
Alla demokratiska och humanistiska illusioner jag överrösts med är därför relativt ytliga, i den längre utsträckningen.
Det är dags att vakna upp och inse att det inte bara var prästen i kyrkan som hycklade, utan hela hans församling och att vi i dag hycklar när vi köper våra billighetsprodukter som medför lidande.
Jag kommer därför i fortsättningen att handla billighetsvaror och misshandla och våldta människor helt ohämmat.
Jag skulle däremot gärna vilja ta del av en social gemenskap där man verkligen brydde sig om varandra, men av döma av mina medmänniskors naiva våldsfödande beteende, så upplever jag mig inte ha något som helst ansvar för någon av mina handlingar.
Jag tänker därför att fortsätta handla, totalt ohämmat.
Jag har på senare tid förändrat min inställning till det vi kan kalla "samhället". Samhället var, tidigare för mig, en gemenskap som förenade alla människor. Då ansvar låg både hos människor och gruppen-samhället. Anledningen att problem mellan människor uppstår i ett samhälle (med syftning på geografi) är i första hand en fråga om "inre" värderingar och yttre omständigheter.
Jag upplever i stor usträckning at samhället något som systematiskt förslavar människor.
Underklassmänniskor föds i omständigheter som är förslavande, och det demokratiska systemet är i medelstor uststräckning misslyckat. Det demokratiska västerländska samhället karaktiserar främst i sin effektivitet i att förslava andra samhällssystem.
Är detta något ont eller är det en nödvändig process? Kommer det västerländska samhället att kopiera sig själv över hela jorden och skapa samma villkor över allt, eller kommer man upprätthålla förslavning?
Alla samhällen har inte varit förtryckande samhällen, problemet är att dessa fredliga samhällen blir fullständigt överkörda.
Bör samhället brytas ner i mindre fragement, eller bör det upphöra?
Jag känner inte längre något ansvar för någon annan. Att hela min familj är deprimmerad och flera är missbrukare bekommer mig inte längre, det är deras problem. Andra människor som lever i detta samhälle bryr sig inte om min familj. I detta samhälle så är det "ens egna fel" att man är sjuk och man förtjänar ingen hjälp.
Jag känner mig därför helt ohämmad och ser därför fram emot att investera aktier i militärindustrier, inte betala tv-avgiften, utföra slumpmässiga våldsbrott och skadegörelse. Någon annans trasiga bil eller uppbrända lägenhet är hans ensak.
Samhället existerar inte, samhällsansvar existerar inte, det enda som existerar är enskilda människors missöden. Missöden som skapas genom att andra människor drabbats av missöden och sprider den psykoemotionella obalansen vidare, och att grupper i samhället även tjänar extremt mycket njutning (och pengar i att förstöra för andra).
Men vad är då probelmet att jag går ner och slå sönder bilar på parkeringen utanför eller börjar elda upp dagis eller lägenheter helt godtyckligt? Det är enligt mig, ingen skillnad på den njutning jag får av att förstöra någon annans BMW för, det människans som äger BMW:n får ut av att utnyttja ett samhällssystem som, i komplexa relationer, tjänar pengar på att sälja missiler som spänger sönder oskyldiga människors hus. Det den aktieägande BMW ägaren gör för sina pengar, han köpt för sina aktier är ändå att köpa horor som han kan våldta. Att jag slår sönder hans BMW är alltså inget kausaletiskt problem, men vi i väst vill så gärna tycka att våldsbrott är så mycket hemskare än ekobrott.
Ekonomisk brottslighet är alltid källan till våldsbrotten, titta bara på hur maffior fungerar.
Alla demokratiska och humanistiska illusioner jag överrösts med är därför relativt ytliga, i den längre utsträckningen.
Det är dags att vakna upp och inse att det inte bara var prästen i kyrkan som hycklade, utan hela hans församling och att vi i dag hycklar när vi köper våra billighetsprodukter som medför lidande.
Jag kommer därför i fortsättningen att handla billighetsvaror och misshandla och våldta människor helt ohämmat.
Jag skulle däremot gärna vilja ta del av en social gemenskap där man verkligen brydde sig om varandra, men av döma av mina medmänniskors naiva våldsfödande beteende, så upplever jag mig inte ha något som helst ansvar för någon av mina handlingar.
Jag tänker därför att fortsätta handla, totalt ohämmat.
Jag förstår hur du känner.
Frustration som den du upplever kan användas på tre sätt. Antingen destruktivt, som du är inne på. Om man slår sönder en bil känns det lite bättre ett tag. Man är "utåtagerande", skulle psykologen säga.
Man kan också vända frustrationen inåt, då kan man t.ex. bli anorektiskt eller deprimerad.
Det tredje sättet är att kanalisera frustrationen i en konstruktiv handling. Bästa sättet, men helt klart det svåraste sättet.
Konstruktiva handlingar kan t.ex. vara att protestera mot hur samhället ser ut. Det kan göras på "välartiga" och mindre "välartiga" sätt, som att skicka mail till politiker eller att kedja fast sig vid politikerns bil under 48 timmar medan man sjunger snuskiga visor. Så länge ingen eller inget tar skada, och så länge man skapar uppmärksamhet kring vad som är fel, skulle jag kalla det en konstruktiv handling.
Jag håller inte med om att det är demokratins fel att vårt samhälle ser ut som det gör. Detta att ingen bryr sig är det som egentligen är fel. Ingen är beredd att hjälpa någon, betala skatt för att hjälpa någon, eller stanna upp för att så mycket som prata med en uteliggare. Det sitter inte i styrelseskicket, det sitter i attityderna hos människorna.
Frustration som den du upplever kan användas på tre sätt. Antingen destruktivt, som du är inne på. Om man slår sönder en bil känns det lite bättre ett tag. Man är "utåtagerande", skulle psykologen säga.
Man kan också vända frustrationen inåt, då kan man t.ex. bli anorektiskt eller deprimerad.
Det tredje sättet är att kanalisera frustrationen i en konstruktiv handling. Bästa sättet, men helt klart det svåraste sättet.
Konstruktiva handlingar kan t.ex. vara att protestera mot hur samhället ser ut. Det kan göras på "välartiga" och mindre "välartiga" sätt, som att skicka mail till politiker eller att kedja fast sig vid politikerns bil under 48 timmar medan man sjunger snuskiga visor. Så länge ingen eller inget tar skada, och så länge man skapar uppmärksamhet kring vad som är fel, skulle jag kalla det en konstruktiv handling.
Jag håller inte med om att det är demokratins fel att vårt samhälle ser ut som det gör. Detta att ingen bryr sig är det som egentligen är fel. Ingen är beredd att hjälpa någon, betala skatt för att hjälpa någon, eller stanna upp för att så mycket som prata med en uteliggare. Det sitter inte i styrelseskicket, det sitter i attityderna hos människorna.
Men det jag pratar om är rätten att agera utan skuld. Jag pratar inte om att jag måste förstöra saker, jag pratar om att jag har lika mycket rätt att förstöra saker som vem som helst. Dock kommer detta resonemang naturligtvis som en natur reaktion ur flera naturliga omständigheter.offe skrev:Frustration som den du upplever kan användas på tre sätt. Antingen destruktivt, som du är inne på. Om man slår sönder en bil känns det lite bättre ett tag. Man är "utåtagerande", skulle psykologen säga.
Förut gick jag in i en roll som "samhällets försvare", men det är över nu. Jag ser inget samhälle att försvara.
Vad menar du med "konstruktivt" och "Bästa"? Utifrån vaddå?Det tredje sättet är att kanalisera frustrationen i en konstruktiv handling. Bästa sättet, men helt klart det svåraste sättet.
Haha. Är detta saker du själv gjort eller? Tror du verkligen att då, genom att skicka ett mail till en politiker, kan få genomslag?Konstruktiva handlingar kan t.ex. vara att protestera mot hur samhället ser ut. Det kan göras på "välartiga" och mindre "välartiga" sätt, som att skicka mail till politiker eller att kedja fast sig vid politikerns bil under 48 timmar medan man sjunger snuskiga visor. Så länge ingen eller inget tar skada, och så länge man skapar uppmärksamhet kring vad som är fel, skulle jag kalla det en konstruktiv handling.
Ungefär som att det egentligen inte är något fel med "kommunism", bara att ingen då "bryr sig om att arbeta", eller att det inte är något fel med kapitalism, problemet är bara att människorna följer reglerna fullt ut. Som sagt, har jag inte sagt att det är "demokratins fel".Jag håller inte med om att det är demokratins fel att vårt samhälle ser ut som det gör. Detta att ingen bryr sig är det som egentligen är fel.
Jag var som sagt beredd att hjälpa människor, problemet är att ingen vill ha hjälp utan människor trivs bra i sina egna plågor. Därför ser jag inte längre något problem.Ingen är beredd att hjälpa någon, betala skatt för att hjälpa någon, eller stanna upp för att så mycket som prata med en uteliggare.
Jag tror att sammanhanget är för komplext för att gå att reducera till styrelseskick eller attityder, men dessa är naturligtvis viktiga faktorer.Det sitter inte i styrelseskicket, det sitter i attityderna hos människorna.
Jag förstår vad du menar Jimmy, men jag håller inte med dig
Samhället är faktiskt till för att vi alla ska ha det bättre, även om det vid många tillfällen fungerar dåligt.
Jämfört med det Somaliska "samhället" i afrika , där krigsherrar och andra folk beter sig som dom vill. våldtar, mördar, stjäl o.s.v
så tycker jag att det "svenska samhället" fungerar bättre
Bara för att vissa människor beter sig som svin Så behöver inte alla göra det, man väljer själv vilken väg man vill gå
Man kunde lika gärna vända på ditt resonemang och säga att eftersom det finns människor som helt osjälviskt offrar sig för att andra ska få det bättre . så kunde du lika gärna kopiera deras sätt att bete sig
Du säger att du gärna skulle vilja leva i ett samhälle där vi bryr oss om varandra
Samtidigt vill du begå grova brott mot andra människor bara för att "du känner för det"
Tror du att det samhälle du drömmer om skapas av sig själv?
och att du ska fortsätta att begå idiotiska handlingar i väntan på att någon annan skapar "ditt" drömsamhälle?
Sen verkar du tycka att alla människor med mycket pengar (aktieägande BMW ägare) är egoistiska, själviska, elaka, utnytjande, ekobrotslinagr o.s.v (vilket inte stämmer)
och att det ger dig rätten att försöka förstöra deras liv
Då borde du rimligtvis tycka att alla människor som har det gått ställt . skulle ha rätt att gå hem till fattiga människor och slå sönder deras saker, våldta deras fruar/barn bara för att dessa personer har mindre pengar än en själv
eller?
Summa sumarum . Du kan du inte med trovärdighet hävda att du vill ha en typ av samhälle , samtidigt som du gör allt i din makt för att motverka att just det samhälle du vill ha skapas
Samhället är faktiskt till för att vi alla ska ha det bättre, även om det vid många tillfällen fungerar dåligt.
Jämfört med det Somaliska "samhället" i afrika , där krigsherrar och andra folk beter sig som dom vill. våldtar, mördar, stjäl o.s.v
så tycker jag att det "svenska samhället" fungerar bättre
Bara för att vissa människor beter sig som svin Så behöver inte alla göra det, man väljer själv vilken väg man vill gå
Man kunde lika gärna vända på ditt resonemang och säga att eftersom det finns människor som helt osjälviskt offrar sig för att andra ska få det bättre . så kunde du lika gärna kopiera deras sätt att bete sig
Du säger att du gärna skulle vilja leva i ett samhälle där vi bryr oss om varandra
Samtidigt vill du begå grova brott mot andra människor bara för att "du känner för det"
Tror du att det samhälle du drömmer om skapas av sig själv?
och att du ska fortsätta att begå idiotiska handlingar i väntan på att någon annan skapar "ditt" drömsamhälle?
Sen verkar du tycka att alla människor med mycket pengar (aktieägande BMW ägare) är egoistiska, själviska, elaka, utnytjande, ekobrotslinagr o.s.v (vilket inte stämmer)
och att det ger dig rätten att försöka förstöra deras liv
Då borde du rimligtvis tycka att alla människor som har det gått ställt . skulle ha rätt att gå hem till fattiga människor och slå sönder deras saker, våldta deras fruar/barn bara för att dessa personer har mindre pengar än en själv
eller?
Summa sumarum . Du kan du inte med trovärdighet hävda att du vill ha en typ av samhälle , samtidigt som du gör allt i din makt för att motverka att just det samhälle du vill ha skapas
Sebastian
- Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Gör vad du vill, frågan är varför du vill det. Själv har jag inget behov av att slå sönder bilar, men jag skulle heller inte ha några moraliska betänkligheter att inte göra det om jag hade ett rationellt behov. Fast i mina behov väger jag naturligtvis in en mängd konsekvenser så att mina behov även i längden tillgodoses så bra som möjligt.
/Johan
/Johan
Haller med föregande talare (Johan) för jag tror inte att du verkligen menar att du skulle vilja göra de saker du pastar utan istället kanske du önskar att du hade mer frihet i ditt liv och inte kände dig sa skuldtyngd inför dina handlingar, tankar och känslor. Det är iallafall sa jag tolkar dig. Kanske för att jag lider av samma syndrom själv.
Sen var det en intressant ingangspunkt i det du skrev eftersom man vill nuförtiden gärna ge sig själv en känsla av frihet och andligt lugn genom att skylla pa samhället, och i slutändan blir det samma sak som att skylla pa vädret. Det gör inte saken bättre, även om själva källan till "samhällsproblemen" är samhället.
Men ungefär som du fragar, bryr man sig egentligen om samhällsproblemen eller är de helt enkelt bara en godtycklig ursäkt för sin egen del? Alla de sk. samhällsförbättrarna som vralar ur moralpanikens avgrund, bryr dom sig egentligen om omvärlden, eller är de ocksa bara personer som använder ett mer accepterat medium för att ropa pa hjälp?
Sen var det en intressant ingangspunkt i det du skrev eftersom man vill nuförtiden gärna ge sig själv en känsla av frihet och andligt lugn genom att skylla pa samhället, och i slutändan blir det samma sak som att skylla pa vädret. Det gör inte saken bättre, även om själva källan till "samhällsproblemen" är samhället.
Men ungefär som du fragar, bryr man sig egentligen om samhällsproblemen eller är de helt enkelt bara en godtycklig ursäkt för sin egen del? Alla de sk. samhällsförbättrarna som vralar ur moralpanikens avgrund, bryr dom sig egentligen om omvärlden, eller är de ocksa bara personer som använder ett mer accepterat medium för att ropa pa hjälp?
Men det jag pratar om är rätten att agera utan skuld. Jag pratar inte om att jag måste förstöra saker, jag pratar om att jag har lika mycket rätt att förstöra saker som vem som helst.
Så om någon utför en orätt handling, har du rätt att göra efter, men då är det inte orätt längre?
"Mamma, Jimmy slår mig!"
"Jimmy, slår du Nisse?"
"Jo... men Håkan slog Nisse först!"
Förut gick jag in i en roll som "samhällets försvare", men det är över nu. Jag ser inget samhälle att försvara.
Då får du gå in i rollen som det nya samhällets uppbyggare.
Vad menar du med "konstruktivt" och "Bästa"? Utifrån vaddå?
Konstruktivt är något som ger ett långsiktigt positivt resultat. "Positivt" och "bästa" är något som för närmare ditt långsiktiga mål, i detta fall ett samhälle där du kan trivas. (Om du vill leva bland glassplitter, är det positivt att krossa fönster.)
Haha. Är detta saker du själv gjort eller? Tror du verkligen att då, genom att skicka ett mail till en politiker, kan få genomslag?
Det var bara exempel på handlingar. En handling förändrar ingenting, men många kan sammantaget ge resultat.
Jag var som sagt beredd att hjälpa människor, problemet är att ingen vill ha hjälp utan människor trivs bra i sina egna plågor. Därför ser jag inte längre något problem.
På vilket sätt försökte du hjälpa?
Det är klart att det inte är till för att alla ska ha det bättre. Man ska förtjäna saker.Sebbe skrev:Samhället är faktiskt till för att vi alla ska ha det bättre, även om det vid många tillfällen fungerar dåligt.
Ja, men nu jämför du två "samhällen" mot varandra, det gör inte jag. Det är ungefär som att säga till mamman i en familj vars son blir mobbad i skolan, men lärarna inte bryr sig och säga att det inte är något fel här, eftersom man i andra samhällen blir våldtagen. Jag mäter bara utifrån vad detta samhälle utger sig för att vara. Ett demokratiskt samhälle där alla har rättigheter. Detta är en fin strategi för att trycka ner slavarna i samhället.Jämfört med det Somaliska "samhället" i afrika , där krigsherrar och andra folk beter sig som dom vill. våldtar, mördar, stjäl o.s.v
så tycker jag att det "svenska samhället" fungerar bättre
Inte vissa, alla människor är svin, det är människans förutsättningar.Bara för att vissa människor beter sig som svin Så behöver inte alla göra det, man väljer själv vilken väg man vill gå
Vad menar du med att "osjälviskt offrar"?Man kunde lika gärna vända på ditt resonemang och säga att eftersom det finns människor som helt osjälviskt offrar sig för att andra ska få det bättre . så kunde du lika gärna kopiera deras sätt att bete sig
Ja, en naiv röst inom mig säger det.Du säger att du gärna skulle vilja leva i ett samhälle där vi bryr oss om varandra
Så du menar att det är fel att handla billiga kläder från HM bara för att man "känner för det"? Det är fel att äta kött bara för att man "känner för det"? Tror du att människor bryr sig? De är inte intresserade, de gör det som de känner för, varför tror du att jag eller du skulle vara ett undantag?Samtidigt vill du begå grova brott mot andra människor bara för att "du känner för det"
Nej du har fått det jag säger om bakfoten. Det finns inga idiotiska handlingar och inget drömsamhälle. Det finns bara dagliga övergrepp i min värld.Tror du att det samhälle du drömmer om skapas av sig själv?
och att du ska fortsätta att begå idiotiska handlingar i väntan på att någon annan skapar "ditt" drömsamhälle?
Nej, jag tog bara detta som exempel, jag är naturligtvis lika ohämmad när jag snor godis från småbarn eller rycker väskor från pensionärer.Sen verkar du tycka att alla människor med mycket pengar (aktieägande BMW ägare) är egoistiska, själviska, elaka, utnytjande, ekobrotslinagr o.s.v (vilket inte stämmer)
och att det ger dig rätten att försöka förstöra deras liv
Jag pratar inte längre om vad som är rätt eller orätt i min spåkvokabulär, jag använder bara dessa ord för uttrycka hur jag känner på ett sätt som du kan förstå. Människor har i detta samhälle inga rättigheter, de tar sina egna rättigheter.Då borde du rimligtvis tycka att alla människor som har det gått ställt . skulle ha rätt att gå hem till fattiga människor och slå sönder deras saker, våldta deras fruar/barn bara för att dessa personer har mindre pengar än en själv
eller?
Men du har ju missuppfattat intentionen i denna tråd. Jag försöker inte beskriva vad mitt drömsamhälle är och försöker inte vara trovärdig. Jag ger bara uttryck för en känsla.Summa sumarum . Du kan du inte med trovärdighet hävda att du vill ha en typ av samhälle , samtidigt som du gör allt i din makt för att motverka att just det samhälle du vill ha skapas
HAHA, skylla på vädret måste jag börja göra oftare...Kiifen skrev:Sen var det en intressant ingangspunkt i det du skrev eftersom man vill nuförtiden gärna ge sig själv en känsla av frihet och andligt lugn genom att skylla pa samhället, och i slutändan blir det samma sak som att skylla pa vädret. Det gör inte saken bättre, även om själva källan till "samhällsproblemen" är samhället.
Ja det är väldigt intressant. Jag erkänner mer och mer att det är svårt att ransaka sig själv på detta område. I andra områden är det lättare att ransaka sig själv, men i detta område känns det på något sätt svårare.Kiifen skrev:Men ungefär som du fragar, bryr man sig egentligen om samhällsproblemen eller är de helt enkelt bara en godtycklig ursäkt för sin egen del? Alla de sk. samhällsförbättrarna som vralar ur moralpanikens avgrund, bryr dom sig egentligen om omvärlden, eller är de ocksa bara personer som använder ett mer accepterat medium för att ropa pa hjälp?
Men vad menar du med "orätt"?offe skrev:Så om någon utför en orätt handling, har du rätt att göra efter, men då är det inte orätt längre?
"Mamma, Jimmy slår mig!"
"Jimmy, slår du Nisse?"
"Jo... men Håkan slog Nisse först!"
Jag tänkte börja detta med att spränga ny mark för andra att bygga på.Då får du gå in i rollen som det nya samhällets uppbyggare.
Alla håller nog inte med om att konstruktiv och positiv innehåller samma laddning. Destruktiv och konstruktiv kan båda ha antingen positiv eller negativ laddning. Att förstöra något dåligt är att skapa utrymme för något bättre.Konstruktivt är något som ger ett långsiktigt positivt resultat. "Positivt" och "bästa" är något som för närmare ditt långsiktiga mål, i detta fall ett samhälle där du kan trivas. (Om du vill leva bland glassplitter, är det positivt att krossa fönster.)
Sen f.ö. var tidigare invänding att mitt beteende inte var konstruktivt (i din positiva bemärkelse) och då belös du mitt omdömme ur ditt. Hur vet du inte att jag upplever mina handlingar som positiva?
Det låter vackert, kan du ge några fina exempel på när en individ påverkat något bortom honom, trots att omständigheterna runt om inte talade för det. Jag är tveksam om detta är möjligt. Jag upplever att alla reformationer/revolutioner/omsvängningar drivna av individer uppkommer i symbios med större omständigheter som tillåter denna vändning.Det var bara exempel på handlingar. En handling förändrar ingenting, men många kan sammantaget ge resultat.
Om vi säger såhär: Man kan inte hjälpa människor som själva inte upplever sig behöva hjälp. Därför går min filosofi ut på att skapa insikter hos människor att be behöver hjälp. Som all effektiv marknadsföring fungerar.På vilket sätt försökte du hjälpa?
Men vad menar du med "orätt"?
Det har väl ingen betydelse vad jag lägger in i ordet "orätt". Det är ju ditt liv och dina handlingar vi pratar om, alltså menar jag handlingar som du tycker är orätt.
Alla håller nog inte med om att konstruktiv och positiv innehåller samma laddning. Destruktiv och konstruktiv kan båda ha antingen positiv eller negativ laddning. Att förstöra något dåligt är att skapa utrymme för något bättre.
Ja, alltså är det positivt och konstruktivt att förstöra något dåligt.
Sen f.ö. var tidigare invänding att mitt beteende inte var konstruktivt (i din positiva bemärkelse) och då belös du mitt omdömme ur ditt. Hur vet du inte att jag upplever mina handlingar som positiva?
Det har varit väldigt tydligt genom hela tråden.
Citat:
Det var bara exempel på handlingar. En handling förändrar ingenting, men många kan sammantaget ge resultat.
Det låter vackert, kan du ge några fina exempel på när en individ påverkat något bortom honom, trots att omständigheterna runt om inte talade för det. Jag är tveksam om detta är möjligt. Jag upplever att alla reformationer/revolutioner/omsvängningar drivna av individer uppkommer i symbios med större omständigheter som tillåter denna vändning.
Håller helt med om att en person inte kan förändra om förutsättningarna inte finns, om det han vill göra inte "ligger i tiden". Men du är inte i den situationen i den här frågan. Det är många som känner som du.
Ja, men jag har ju flera gånger konstaterat att det inte finns något "orätt" i min värld.offe skrev:Det har väl ingen betydelse vad jag lägger in i ordet "orätt". Det är ju ditt liv och dina handlingar vi pratar om, alltså menar jag handlingar som du tycker är orätt.
Kan du ge exempel?Sen f.ö. var tidigare invänding att mitt beteende inte var konstruktivt (i din positiva bemärkelse) och då belös du mitt omdömme ur ditt. Hur vet du inte att jag upplever mina handlingar som positiva?
Det har varit väldigt tydligt genom hela tråden.
Förstår du inte att jag, i denna tråd, försöker beskriva en frigörelseprocess, men för att förklara hur den går till, måste använda ord som andra människor kan relatera till.
Så du underkastar dig omständigheterna? Nej detta är inget jag vill göra. Jag vill inte leva som en slav.Håller helt med om att en person inte kan förändra om förutsättningarna inte finns, om det han vill göra inte "ligger i tiden". Men du är inte i den situationen i den här frågan. Det är många som känner som du.
PopJimmy skrev:
Du har kanske försökt ge det intrycket, men du har inte lyckats.
PopJimmy skrev:
Nej, inte underkasta sig omständigheterna, utan utnyttja omständigheterna. Det finns ett problem, som du har identifierat, som är ett problem för många människor. Det kan lösas på fler än ett sätt. Genom att sprida din idé om hur problemet bäst ska lösas kan du få de andra med dig. De kanske inte har lika bra idéer, eller inga idéer alls.
Ja, men jag har ju flera gånger konstaterat att det inte finns något "orätt" i min värld.
Du har kanske försökt ge det intrycket, men du har inte lyckats.
PopJimmy: Sen f.ö. var tidigare invänding att mitt beteende inte var konstruktivt (i din positiva bemärkelse) och då belös du mitt omdömme ur ditt. Hur vet du inte att jag upplever mina handlingar som positiva?
offe: Det har varit väldigt tydligt genom hela tråden.
PopJimmy: Kan du ge exempel?
PopJimmy skrev:
Samhället existerar inte, samhällsansvar existerar inte, det enda som existerar är enskilda människors missöden. Missöden som skapas genom att andra människor drabbats av missöden och sprider den psykoemotionella obalansen vidare, och att grupper i samhället även tjänar extremt mycket njutning (och pengar i att förstöra för andra).
offe: Håller helt med om att en person inte kan förändra om förutsättningarna inte finns, om det han vill göra inte "ligger i tiden". Men du är inte i den situationen i den här frågan. Det är många som känner som du.
PopJimmy: Så du underkastar dig omständigheterna? Nej detta är inget jag vill göra. Jag vill inte leva som en slav.
Nej, inte underkasta sig omständigheterna, utan utnyttja omständigheterna. Det finns ett problem, som du har identifierat, som är ett problem för många människor. Det kan lösas på fler än ett sätt. Genom att sprida din idé om hur problemet bäst ska lösas kan du få de andra med dig. De kanske inte har lika bra idéer, eller inga idéer alls.
Vad pratar du om?offe skrev:Nej, inte underkasta sig omständigheterna, utan utnyttja omständigheterna. Det finns ett problem, som du har identifierat, som är ett problem för många människor. Det kan lösas på fler än ett sätt. Genom att sprida din idé om hur problemet bäst ska lösas kan du få de andra med dig. De kanske inte har lika bra idéer, eller inga idéer alls.
PopJimmy skrev:Haha. Är detta saker du själv gjort eller? Tror du verkligen att då, genom att skicka ett mail till en politiker, kan få genomslag?Konstruktiva handlingar kan t.ex. vara att protestera mot hur samhället ser ut. Det kan göras på "välartiga" och mindre "välartiga" sätt, som att skicka mail till politiker eller att kedja fast sig vid politikerns bil under 48 timmar medan man sjunger snuskiga visor. Så länge ingen eller inget tar skada, och så länge man skapar uppmärksamhet kring vad som är fel, skulle jag kalla det en konstruktiv handling.
Jag pratade med en kvinna som gick med i ett parti i våras och nu sitter i som representant i deras komun.
Hon innehar säkert dom "rätta" värderingarna och dyl. Men vad säger att du inte kan ljuga lite för att sedan göra en kupp.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster
