Jämför inte ditt liv med någon annans fasad.
Den du jämför dig med kanske verkar ha allt, veta allt, kunna allt... men om du visste allt om honom, skulle du känna till hans svagheter och då kanske du inte skulle vilja byta liv med honom längre.
Ingen människa kan vara perfekt ur alla andra människors synvikel.
Hur du än bär dig åt, kommer en person att tycka du är en tråkmåns, medan en annan tycker du är oseriös.
Fundera på vems krav du försöker uppfylla. Blir svaret något annat än "mina egna", fundera lite till.
Det är ditt liv, ingen annan har rätt att bestämma i ditt liv. Du har rätt att välja att vara medelmåttig, lat, ful och sur, utan annan motivering än "Jag känner för att vara sån här." Ta vara på den rätten! Alltför få gör det.
Vem vill förresten vara perfekt? Det är omöjligt att vara perfekt och samtidigt ha charm. Alla hatar den perfekte, och vem vill bli hatad?
Hur sluta jämföra mig själv med andra?
Moderator: Moderatorgruppen
Jaganonym (& Libertin)
Haller delvis med Libertin här. Det är ofrankomligt att man jämför sig med andra, det är ett nödvändigt inslag i socialisationsprocessen bl.a.
Men varat samhälle idag är väldigt individualistiskt pa ett sätt som människan inte är helt anpassad efter, man far inte direkta responser pa vem man är eller hur man bör vara utan tvingas mer eller mindre att fundera ut det helt pa egen hand.
Därför kan man fastna i olika beteenden som kan börja likna beroenden, själva sökandet efter en identitet - som ju inte borde vara särskilt svart i en anpassad miljö - blir patologiskt och oändligt och omöjligt.
Bilden av en fullständigt oberoende och individualistisk person som vi fatt fran var kultur är felaktig. Det är i dynamiken med andra som vi blir en person. Jämför med varelser som inte lever i grupper, dom har heller inget behov av att utveckla en identietet eller personlighet, de lever helt utifran den genetiska programmeringen. Sa är inte fallet med människan.
Människan växer idealiskt upp med familj och vänner omkring sig och odlar sin personlighet i den miljön och dynamiken. Idag lever mänga föräldrar separerade och barn växer upp utan föräldrar eller vänner, placeras i en skola som kanske inte accepterar en, osv. Detta innebär stora pafrestningar pa den framväxande personligheten och risken finns att man inte lyckas att utveckla sin identitet pa nagot annat sätt än att skapa sig roller som man själv inte känner igen sig själv i.
Jag tror därför att du inte kan sluta med att jämför dig med andra, du kommer bara sluta med det när du kommer till en miljö där du blir accepterad för den du är. Om du kan vara ärlig i en sadan miljö sa kommer din identitet att växa sig starkare och du behöver inte bekymra dig lika mycket för om du passar in eller inte.
Varat samhälle är ju ocksa väldigt styrt av trender, stilar, reklam och sa vidare, som utnyttjar människors brist pa självinsikt och identitet för att tjäna pengar. Denna propaganda gör det hela ännu svarare.
Haller delvis med Libertin här. Det är ofrankomligt att man jämför sig med andra, det är ett nödvändigt inslag i socialisationsprocessen bl.a.
Men varat samhälle idag är väldigt individualistiskt pa ett sätt som människan inte är helt anpassad efter, man far inte direkta responser pa vem man är eller hur man bör vara utan tvingas mer eller mindre att fundera ut det helt pa egen hand.
Därför kan man fastna i olika beteenden som kan börja likna beroenden, själva sökandet efter en identitet - som ju inte borde vara särskilt svart i en anpassad miljö - blir patologiskt och oändligt och omöjligt.
Bilden av en fullständigt oberoende och individualistisk person som vi fatt fran var kultur är felaktig. Det är i dynamiken med andra som vi blir en person. Jämför med varelser som inte lever i grupper, dom har heller inget behov av att utveckla en identietet eller personlighet, de lever helt utifran den genetiska programmeringen. Sa är inte fallet med människan.
Människan växer idealiskt upp med familj och vänner omkring sig och odlar sin personlighet i den miljön och dynamiken. Idag lever mänga föräldrar separerade och barn växer upp utan föräldrar eller vänner, placeras i en skola som kanske inte accepterar en, osv. Detta innebär stora pafrestningar pa den framväxande personligheten och risken finns att man inte lyckas att utveckla sin identitet pa nagot annat sätt än att skapa sig roller som man själv inte känner igen sig själv i.
Jag tror därför att du inte kan sluta med att jämför dig med andra, du kommer bara sluta med det när du kommer till en miljö där du blir accepterad för den du är. Om du kan vara ärlig i en sadan miljö sa kommer din identitet att växa sig starkare och du behöver inte bekymra dig lika mycket för om du passar in eller inte.
Varat samhälle är ju ocksa väldigt styrt av trender, stilar, reklam och sa vidare, som utnyttjar människors brist pa självinsikt och identitet för att tjäna pengar. Denna propaganda gör det hela ännu svarare.
Kiifen skrev:Haller delvis med Libertin här.
Äntligen!
Kiifen skrev:Men varat samhälle idag är väldigt individualistiskt pa ett sätt som människan inte är helt anpassad efter, man far inte direkta responser pa vem man är eller hur man bör vara utan tvingas mer eller mindre att fundera ut det helt pa egen hand.
Samhällsklasstillhörigheten avgör väldigt tydligt - och framförallt tidigt - hur mycket handlingsutrymme den unge individen får. En tolvåring med eget internetbankkonto, iPod och aktier kan ha svårt att ställas mot en tjugofemåring som inte kan läsa och skriva och som tror att "Upp till kamp!" är sverigedemokraternas förstamajplåga.
Den ene gynnas av en individuell ordning, medan den andre ... (*elaka hånskratt* - *fniss*) ... ja, den andre är där någonstans ute på landet och väntar på en buss till ... ja, det kommer han inte ihåg.
Castigat ridendo mores, Kiifen!
Kiifen skrev:Människan växer idealiskt upp med familj och vänner omkring sig och odlar sin personlighet i den miljön och dynamiken. Idag lever mänga föräldrar separerade och barn växer upp utan föräldrar eller vänner, placeras i en skola som kanske inte accepterar en, osv. Detta innebär stora pafrestningar pa den framväxande personligheten och risken finns att man inte lyckas att utveckla sin identitet pa nagot annat sätt än att skapa sig roller som man själv inte känner igen sig själv i.
Det är en intressant problematik. I SvD 19/10 togs Berlin upp som ett exempel på den nya, framväxande underklassen (fetmaepidemins offer). En dekadent, bidragsfinansierad miljö helt utan kärnfamilj, med sex, teve och tevespel som enda återkommande nöjen, möter en samtid som de aldrig kan bli en del av (annat än som underhållning à la Gummo).
Den djupgående fattigdomen återvänder på så bred front att forskare även börjat yttra ett framtida scenario med två nya människotyper:
Klass 1: friska, välutbildade och framgångsrika;
Klass 2: feta, obildade och fattiga.
(Det är den här typen av problematik som Näckrosblad och hans gelikar gärna löser med tvångssteriliseringar och apartheid - men för en sådan diskussion betackar jag mig).
Kiifen skrev:Varat samhälle är ju ocksa väldigt styrt av trender, stilar, reklam och sa vidare, som utnyttjar människors brist pa självinsikt och identitet för att tjäna pengar. Denna propaganda gör det hela ännu svarare.
Är "svårare" verkligen rätt ord? Skulle du våga hävda någon tidsepok som idealisk för mänskligheten?
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster