Hur är en god människa?

[Kiifen]

Hur är godhet? Hur är en god människa? Hur blir man god?

[Johan Ågren]

Om man bortser från de kulturella moraliska föreställningarna om vad som är gott och ont skulle jag vilja säga att den människa som agerar rationellt - i enlighet med en sanningsenlig förståelse om hur saker förhåller sig - är god.

/Johan

[Tractatus]

Eller;

Att vara god eller agera gott är att gentemot andra människor agera i linje med hennes (människans) psykologiska natur. Att, primitivt formulerat, tillgodose det som människans psykologiska natur kräver för att "må bra", på lång sikt.

Jäklar, jag fick nog inte till det.

[suchanother]

Om man bortser från de kulturella moraliska föreställningarna om vad som är gott och ont skulle jag vilja säga att den människa som agerar rationellt - i enlighet med en sanningsenlig förståelse om hur saker förhåller sig - är god.

/Johan

Är det möjligt, om ens önskvärt, att bortse från de kulturella och moraliska aspekterna?
Vem bestämmer moralen?
Olika kulturer kokar i olika buljonger och varje generation, samhälle, kultur, lämnar över ett extrakt till nästa generation att förvalta.
Eller? I viss mening, ja.

Sen rationaliteten.
Rationalitet är också en värderingsfråga; inom samhällsbygget får rationaliteten en konkret innebörd; han/hon som är mest nyttig.

Avskalat, helt historielöst finns då kvar:
Robinson Cruse, denna eviga rousseautiska ideal, denna kälkborgerliga ideal som aldrig har existerat och som inte ens duger som teoretisk utgångspunkt.

[anakoret]

Det här är bortom alla ord...

Eller så är jag bara dålig på att skriva.

Men jag är inne på Ågrens ide om objektiviteten. Kanske om man utvecklade det lite.

Försök att förstå vad jag menar nu. Jag påstår mig ha träffat en god man. Han påminde mig om mina många brister och laster utan att jag tog illa upp. Tvärt om var det en katalysator som fick mig att börja kämpa lite.

Om jag säger att han gav mig objektivitet just då. Förstår ni då vart jag vill komma?

[FIG]

finns det några goda mäniskor?
Enligt min såskikt så finns det nog igenligen inte någon som väkligen är det
vi är sånna i vår natur, vill göra det så bra för sig själv...

[Katana]

[suchanother]

Människan är zoon politicon skrev Marx.
Dvs. ett djur som inte kan leva isolerat utan existerar endast i ett samhälle, alltså människan definieras genom andra. Därmed är också endast människan roll i samhället av samhällsvetenskapligt intresse.
När människan definieras på detta sättet i ett sammanhang, som medaktör, så är endast hennes roll, beroende av samhället, av intresse om man vill beskriva allmängiltiga relationer. Därför blir Robinson Cruse isolerad, utanför definitionen, och existerar endast i författarens huvud som en nostalgi.
Åter en dos Marx:
"Individer är produktiva inom ett samhälle - därför är individers samhälleligt bestämda produktion den självklara utgångspunkten...
...Robinson Cruse framställs inte som historiskt resultat utan som en utgångspunkt för historien."

Vad lär vi oss om detta?
Vi som läste pojkböcker tänkte inte att Robinson Cruse och Fredag kunde vara med i nåt större sammanhang.
Men Daniel Defoe inspirerades av Rousseaus "tillbaka till naturen" filosofi. Detta undgick naturligtvis inte den skarpa Marx som ville väva ihop allt i sin jättelika dialektiska duk.

Är själv så disorienterad, vet varken ut eller in.

[Rising]

Hur är godhet? Hur är en god människa? Hur blir man god?

Kulinariskt sett så tycker jag en människa blir god om hon penslas i hickorysås, inlindas i baconskivor och steks innan hon serveras på en bädd av gräddig potatisgratäng med tzatziki och eldig chilisås. Till det rekommenderas en fyllig, temperamentsfull Rioja.

Etiskt sett så tycker jag en människa blir god om hon genom sitt förnuft agerar i en helhetssyn för att på lång sikt tillfredsställa behov som jag kan relatera till och om hon gör det i den ordning de är mest grundläggande.

En psykotisk galning som försöker döda ett hungrigt barn genom att bjuda den på ett äpple, är alltså inte god. Även om han stillar barnets hunger så gjorde han det inte medvetet ellet förnuftigt; för han trodde ju att han skulle förgifta barnet.

Man är inte heller god om man tillfredsställer sin egen passion för sex genom att vara otrogen; ty då bryter man mot långsiktigheten och helhetssynen; vad man håller på med kommer ju att erodera grunden för den tillit man känner mot den man älskar.

Man är inte heller god om man lär soldater att bli goda patrioter genom att utsätta dem mot smärta. Ens obehagskänsla av smärta är naturligare än ens skuldkänsla över att inte vara en god patriot.

En mygga är inte god i mina ögon när hon ger mig ett myggbett. Ty även om hon agerar förnuftigt och i en helhetssyn för att stimulera viktigare och mer grundläggande behov än den känsla av irritation som myggbettet orsakar mig; så kan jag inte relatera till insekters behov eftersom de blott är maskiner utan känslor i mina ögon.

[Stefan]

Om man bortser från de kulturella moraliska föreställningarna om vad som är gott och ont skulle jag vilja säga att den människa som agerar rationellt - i enlighet med en sanningsenlig förståelse om hur saker förhåller sig - är god.

/Johan

Den där tanken är gammal som gatan. Enligt den är den onde oförnuftig, och den förnuftige god. Men finns det inte massor av exempel på mänskor som man helt klart skulle säga är oförnuftiga men som ändå är goda? Furst Mysjkin är ju tänkt att vara en sån, t ex.

Som jag ser det har intelligens, förnuft och rationalitet att göra med hur man uppnår vissa mål, och godhet med att göra vilka mål man har. Jag tror det är så mänskor faktiskt använder "god".

Sen är frågan vilka mål man bör ha för att kunna kallas god. En mänska som har som mål att oskyldiga ska fara illa kan inte kallas god, t ex.

[Johan Ågren]

Stefan,

Ja vi kan kanske säga att en god människa är snäll mot andra, så har vi klarat ut det hela.

Sen är frågan vilka mål man bör ha för att kunna kallas god.

Nej frågan är varför man har satt ett visst mål.

/Johan

[Tractatus]

Stefan,

Ja vi kan kanske säga att en god människa är snäll mot andra, så har vi klarat ut det hela.

Citat:
Sen är frågan vilka mål man bör ha för att kunna kallas god.


Nej frågan är varför man har satt ett visst mål.

/Johan

Frågan är vilka mål man bör ha och varför man har satt vissa mål.

[Johan Ågren]

Härmis

[Stefan]

Stefan,

Ja vi kan kanske säga att en god människa är snäll mot andra, så har vi klarat ut det hela.

? Min poäng är att förnuft/rationalitet och godhet är skilda begrepp och att definiera godhet som förnuft är bara att röra till saker. Anledningen att många vill göra det (inte minst i anglosaxiska länder) är att man vill ha ett argument för varför mänskor ska va goda: "är du inte god så är du dum". Men som sagt: vi använder "god" och "rationell" på helt olika sätt: en god mänska kan va irrationell, och en ond rationell.

Sen är frågan vilka mål man bör ha för att kunna kallas god.

Nej frågan är varför man har satt ett visst mål.

/Johan

Man kan ha så att säga närliggande och slutgiltiga mål. Ens slutgiltiga mål kanske är hela mänsklighetens lycka, ens närliggande att få bilen att åka snabbare. Med den terminologin kan man fråga: Varför vill du att bilen ska åka snabbare (närliggande mål) och svaret är i termer av slutgiltiga mål: "hela mänsklighetens lycka hänger på att jag kan åka snabbare (jag måste rädda presidenten, etc.). Om man är god eller inte hänger på vilka slutgiltiga mål man har.

[suchanother]

Sen är frågan vilka mål man bör ha för att kunna kallas god. En mänska som har som mål att oskyldiga ska fara illa kan inte kallas god, t ex.

Bla, bla definition.
Hur kan du våra såååååååååååååå historielös Stefan?
Du som har så skarpsinniga reflextioner i övrigt, blir plötsligt historielös när det gäller samhället, och framför allt begreppet, det som beskriver skeendet, blir hos dej statiskt och du vill anamma det omedelbara utan att reflektera.