Hur kan man beskriva riktig rädsla?
Räknas mardrömmar, skräckfilmer m.m till den kategorin, eller är den falsk? (det man blir rädd för finns inte, därför är rädlsan falsk, eller?)
Vad kan vara orsaker till rädslor? Vad gör man åt det?
Jag skulle gärna vilja veta vad rädsla är för er, era fobier eller liknande.
//San
Vad är rädsla?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Carpe Nihil
- Inlägg: 173
- Blev medlem: 06 okt 2006 20:41
Egentligen så är det nog mer en fråga för psykologiforumet.. Men jag kan börja med att konstatera att all rädsla är riktig rädsla. Det spelar ingen roll om målet för rädlsan existerar eller inte, samma känsla finns där, samma reaktion i amygdala. Allt vi upplever är relativt till subjektets synvinkel och inte objektets, vad som egentligen händer spelar mindre roll ^^
Håller med om att all rädsla som upplevs givetvis existerar som en subjektiv känsloupplevelse. Däremot tror jag att mycket av rädslan vi upplever i dagens samhälle är onödig och att vi många gånger kan undvika att drabbas av den från första början genom att t.ex. välja att inte titta på skräckfilmen när vi är ensamma hemma, eller genom att ändra vår inställning och se på rädslan på ett annorlunda sätt.
Med onödig rädsla menar jag rädslor som inte gynnar oss själva eller andra, utan snarare det motsatta. Några exempel är rädslan för förändring och att erkänna sina misstag, fördommar och föreställningar om att man är hotad. Alla dessa rädslor kan vara till vår hjälp när de verkligen är befogade, men väldigt ofta idag ser vi istället att de leder till trångsynthet, invandrarfientlighet och startar oändliga krig.
En onödig rädsla jag själv stör mig på är min spindelfobi...
Med onödig rädsla menar jag rädslor som inte gynnar oss själva eller andra, utan snarare det motsatta. Några exempel är rädslan för förändring och att erkänna sina misstag, fördommar och föreställningar om att man är hotad. Alla dessa rädslor kan vara till vår hjälp när de verkligen är befogade, men väldigt ofta idag ser vi istället att de leder till trångsynthet, invandrarfientlighet och startar oändliga krig.
En onödig rädsla jag själv stör mig på är min spindelfobi...
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
San skrev:Vad gör man åt sin rädsla då? Tycker olika religioner olika om ämnet? Någon som har någon fundering?
Undrar om inte rädsla har sin rot i okunskap?
Det okända fruktar man, eller är rädd för?
Att veta eller känna till vad man är och varför man finns här och nu, skapar en trygghet som skingrar rädslorna.
Ett exempel kan vara, om man går in i en mörk skog som är okänd, skapar fantasin troll och annat spökeri, men om man är på samma plats, och vet hur det ser ut och vet att man är ensam, då infinner sig inte rädslan (på samma sätt Hi) är jag säker på, av egen erfarenhet.
Tjabbe
JAG - "jag" kommer att leva om än min kropp löses upp i sina bestånds delar ...
Rädsla ska man känna om man är i fysisk fara, men om man skapar rädslan i ologiska ställen, t.ex. om man ska tala inför en stor folkmassa, då är rädslan falsk och onödig. Den hjälper inget. En sån rädsla kan ändras genom att ändra sina tankar, för den består bara av tankar.
Det finns inget att vara rädd för förutom rädslan själv. Tankarna skapar rädslan. Det är inte något i den fysiska världen som gör oss rädda. Vi bara tror att det finns något. Om man visste att det här är bara sin egen dröm, att det inte finns någon annan här, så skulle man inte behöva vara rädd för ologiska saker.
Om vi glömmer att vi drömmer så blir vi rädda. Om man drömmer en mardröm men blir medveten av att man drömmer så kan man bara skratta åt det och det försvinner, för drömmen består bara av tankar.
Den materiella världen fungerar likadant men den här världen är inte lika andlig så saker tar längre tid att förändras och manifesteras för de är mer koncentrerade. Begränsningen är dock inte i världen i sig, snarare i oss själva.
Rädsla är kärlek till sig själv, till sin egen person.
Det finns ju vissa spindlar som är farliga, så jag vet inte om jag skulle kalla det för onödigt.
Det finns inget att vara rädd för förutom rädslan själv. Tankarna skapar rädslan. Det är inte något i den fysiska världen som gör oss rädda. Vi bara tror att det finns något. Om man visste att det här är bara sin egen dröm, att det inte finns någon annan här, så skulle man inte behöva vara rädd för ologiska saker.
Om vi glömmer att vi drömmer så blir vi rädda. Om man drömmer en mardröm men blir medveten av att man drömmer så kan man bara skratta åt det och det försvinner, för drömmen består bara av tankar.
Den materiella världen fungerar likadant men den här världen är inte lika andlig så saker tar längre tid att förändras och manifesteras för de är mer koncentrerade. Begränsningen är dock inte i världen i sig, snarare i oss själva.
Rädsla är kärlek till sig själv, till sin egen person.
Wintran skrev:En onödig rädsla jag själv stör mig på är min spindelfobi...
Det finns ju vissa spindlar som är farliga, så jag vet inte om jag skulle kalla det för onödigt.
amy skrev:Det finns ju vissa spindlar som är farliga, så jag vet inte om jag skulle kalla det för onödigt.
Japp, sant. Jag kan förstå varför den finns där, men mest att den känns onödig när jag bor i Sverige och vet att spindlarna här inte är farliga.
Det handlar nog som ni säger att man skapar rädsla ifall man inte vet bättre. Problemet är bara när rädslan blir reflexmässig, och fastän man nu vet att inget är farligt och att rädslan bara skapar problem så kan man inte "tänka" bort den. Antagligen måste man i så fall antingen vänja sig bort med den eller ge sig in i sitt undermedvetna för att bli av med den för gott.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
-
Carpe Nihil
- Inlägg: 173
- Blev medlem: 06 okt 2006 20:41
amy skrev:... så kan man inte "tänka" bort den. Antagligen måste man i så fall antingen vänja sig bort med den eller ge sig in i sitt undermedvetna för att bli av med den för gott.
Faktum är att man kan "tänka bort den", men inte i en direkt situation. Det du kallar att "vänja sig bort" eller "ge sig in i sitt undermedvetna" är egentligen en fråga om kognitiv beteendeterapi. Och det behöver inte involvera en terapeut, utan genom insikt och förståelse av problemet och terapimetoden så fungerar det väl som självterapi. Rädslan går att arbeta bort genom en inställning, kognitiv medvetenhet, att 'beordra' sitt omedvetna, och sedan styra sig själv i riktning mot rädslan. Ett successivt närmande kan vara bra. Det handlar till en stor del om självdisciplin och att "tvinga sig själv" för att, på ungefär samma sätt som i styrketräning, nå över sin smärtgräns. Det är inte lätt, men det fungerar
Fast när det gäller spindelfobi så är det väl inte så akut egentligen, om man jämför med t.ex. dåligt självförtroende. Men om du försöker dig på en "avvänjning" - lycka till ^^
-
Katana
-
Carpe Nihil
- Inlägg: 173
- Blev medlem: 06 okt 2006 20:41
Well, Katana, jag såg brister i ditt resonemang och ifrågasatte det. Meningen var helt klart inte att vara nedlåtande mot dig, utan mot argumentet. Ursäkta om det uppfattades som riktat mot dig, my mistake.
Jag vet inte var du ser en bristande självdisciplin och rädsla hos mig. Om jag var osäker och feg så skulle jag antagligen inte uttala mig över huvud taget. Och om jag saknade självdisciplin så skulle jag inte diskutera någonting som kräver mycket stor självdisciplin.
Jag vet inte var du ser en bristande självdisciplin och rädsla hos mig. Om jag var osäker och feg så skulle jag antagligen inte uttala mig över huvud taget. Och om jag saknade självdisciplin så skulle jag inte diskutera någonting som kräver mycket stor självdisciplin.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster