hovnarr,
Jag upplever inte någon röst som man vanligen pratar om dom. Den kommer heller inte genom örat. Det är mer som att den fanns där hela tiden men den blir "synlig" för mig. Jag upplever inte att jag får det ord för ord, utan allt på en gång. Typ som att någon "laddade in" informationen i huvudet på dig och du vet hela budskapet på en gång. Det är därför det är lättare för mig att skriva samtidigt som jag "tänker" så jag kan bena ut det ord för ord.
Det är svårt att förklara eftersom jag inte har något att jämföra med. Man skulle kunna kalla det ett tidslöst meddelande för man kan inte placera in det i tiden.
Christina,
Om meningen med livet är just livet så har man ju bara omformulerat frågan till "Vad är livet?". Eller?
/ Jansson
Min inre resa
Moderator: Moderatorgruppen
Angelina skrev:Hovnarr, jag tror din guide helt enkelt tog en form som du kan relatera till, som du känner igen och att du sedan känner igen även den formen på en gåva för att du ska inse att kontakten är en gåva. [...]
Och det blev lite spännande nu att det blev ett mysterium vem gåvan egentligen kom ifrån. För även denna personen är då delaktig i din kontaktbildning med din guide, kanske helt ovetande om detta i personligheten, men alltid fullt medveten i det själsliga.
Det är absolut inte otänkbart. Jag övertolkar kanske. Försöker hitta svaret till varför just den vinflaskan, varför just det kapellet avbildat på baksidan. I mitt mest absurda ögonblick sökte jag på Google om vilken koppling Gustav III (som uppförde Ruinen på Haga) kunde ha till tyska Würzburg (där det avbildade kapellet finns). Sen slog det mig - men även om jag fann en koppling, vad skulle det ge mig? Om jag så åkte till kapellet och fann att min farfar som genom ett under var begraven där iförd Bacchuskostym, så skulle jag inte bli klokare. Det skulle bara vara än mer mystiskt. Jag tror istället på att söka svaret hos gåvans givare.
Jansson skrev:Typ som att någon "laddade in" informationen i huvudet på dig och du vet hela budskapet på en gång.
En bra bild som jag tror jag kan relatera till. Osäkerheten kommer då just av benandet när man ska återge det. Ungefär som man tittar på en text för sitt inre, men så fort man fokuserar på ord blir resten suddigt och det blir svårt att göra en exakt återgivning på pränt.
Angelina: Som en parentes tror jag inte på att man måste välja ett av perspektiven till sin Sanning. Jag tror att det går bra att leva i ett tillstånd av konstant förvirring, där man försöker hålla så många sanningar öppna som möjligt. Detta öppna sinne kan dock ha en stark grund för dessa olika tänkbara sanningar. En sådan försöker jag skapa under "Vad har vi gemensamt".
Jag upplever det som att allt är uppenbart om man inte söker utrycka det. När jag tänker för mig själv behövs inte ord för att sätta mening på mina tankar. Först när jag söker komunicera mina tankar infinner sig orden.
Jag önskar att jag skulle få uppleva någon form av mystisk upplevelse, men hittills så har det varit min hjärna som spelat mig små spratt.
Frågan är om det inte alltid är så....
Jag önskar att jag skulle få uppleva någon form av mystisk upplevelse, men hittills så har det varit min hjärna som spelat mig små spratt.
Frågan är om det inte alltid är så....
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk: Jag gör ingen skillnad mellan mystiska upplevelser och hjärnans spratt. Man kan föreställa sig normala hämningar som gör att hjärnan normalt inte kan spela dessa spratt. Spratten kan vara vad som helst - utomkroppsliga upplevelser, tankeöverföring.
Spratten, eller de mystiska upplevelserna, ger bara en doft och en aning om att det kan finnas något bortom den fysiska värld som vi uppfattar till vardags. Om de sedan är en produkt av vårt undermedvetna eller en förhöjd perception som verkligen får oss att se andra ting som faktiskt existerar går inte att svara på. Det blir som "den här bananen är en illusion" igen. Hela detta forum kan vara hjärnan som spelar dig ett spratt.
/Hovnarren
Spratten, eller de mystiska upplevelserna, ger bara en doft och en aning om att det kan finnas något bortom den fysiska värld som vi uppfattar till vardags. Om de sedan är en produkt av vårt undermedvetna eller en förhöjd perception som verkligen får oss att se andra ting som faktiskt existerar går inte att svara på. Det blir som "den här bananen är en illusion" igen. Hela detta forum kan vara hjärnan som spelar dig ett spratt.
/Hovnarren
-
Christina
Jansson skrev:
Om meningen med livet är just livet så har man ju bara omformulerat frågan till "Vad är livet?". Eller?
Nej, det tycker jag inte, jag tror att allt som existerar är sin egen mening, att omformulera frågan uppfattar jag som ett sätt att tränga djupare in i den ursprungliga frågeställningen.
Om meningen med livet är just livet så har man ju bara omformulerat frågan till "Vad är livet?". Eller?
Nej, det tycker jag inte, jag tror att allt som existerar är sin egen mening, att omformulera frågan uppfattar jag som ett sätt att tränga djupare in i den ursprungliga frågeställningen.
Jag tror du bär svaret inom dig, men kommunikation är alltid givande.hovnarr skrev: Jag tror istället på att söka svaret hos gåvans givare.
Då har du valt din sanning där.hovnarr skrev: Jag tror att det går bra att leva i ett tillstånd av konstant förvirring, där man försöker hålla så många sanningar öppna som möjligt. Detta öppna sinne kan dock ha en stark grund för dessa olika tänkbara sanningar. En sådan försöker jag skapa under "Vad har vi gemensamt".
Då har du valt din sanning där.hovnarr skrev: Jag tror att det går bra att leva i ett tillstånd av konstant förvirring, där man försöker hålla så många sanningar öppna som möjligt. Detta öppna sinne kan dock ha en stark grund för dessa olika tänkbara sanningar. En sådan försöker jag skapa under "Vad har vi gemensamt".
[/quote]
Jag har grubblat en del på sådana där ordparadoxer på sistone, kan de sägas ha något innebörd egentligen? Betrakta:
"Den enda regeln är att det inte finns några regler"
"Dagens enda tabu är att acceptera tabun"
"Min enda absoluta sanning är att det inte finns några absoluta sanningar"
Följden blir ju att om bisatsen är sann så blir huvudsatsen falsk och vice versa. Jag vet inte hur man ska komma runt det - kanske genom att lägga in vissa försiktighetsuttryck.
Men mitt svar var ingen paradox.
Du har valt att din sanning är att hålla dig öppen för olika former av sanningar, helt logiskt.
Däremot älskar jag paradoxer som sådana, för tankeverksamheten de skapar är extremt utvecklande för medvetandet. Ibland tror jag tom att paradoxen är det ultimata svaret på allt. Att när man når paradoxen i ett resonemang så har man svaret. Då hamnar man i ett tillstånd av ren tankeenergi, där det är själva tänkandet i sig som har övergått resonemanget som är det essentiella.
Att debattera om ordbruk och dylikt bara för att bevisa att man faktiskt har rätt i sin uppfattning känns för mig plågande. Alla har ju rätt. Upplevelsen är alltid sann. Sedan kan den vinklas och ses från olika håll genom olika perceptioner och dessa kan delas med andra och man kan komma överens om koncept man sedan referar till som sanning. Sanningar finns i alla storlekar. Allomfattande sanningar är något som alla håller med om.
Individuella sanningar tillhör bara individen, fast genom det kollektiva medvetande är även den universell, fast kanske inte prioriterad.
Du har valt att din sanning är att hålla dig öppen för olika former av sanningar, helt logiskt.
Däremot älskar jag paradoxer som sådana, för tankeverksamheten de skapar är extremt utvecklande för medvetandet. Ibland tror jag tom att paradoxen är det ultimata svaret på allt. Att när man når paradoxen i ett resonemang så har man svaret. Då hamnar man i ett tillstånd av ren tankeenergi, där det är själva tänkandet i sig som har övergått resonemanget som är det essentiella.
Att debattera om ordbruk och dylikt bara för att bevisa att man faktiskt har rätt i sin uppfattning känns för mig plågande. Alla har ju rätt. Upplevelsen är alltid sann. Sedan kan den vinklas och ses från olika håll genom olika perceptioner och dessa kan delas med andra och man kan komma överens om koncept man sedan referar till som sanning. Sanningar finns i alla storlekar. Allomfattande sanningar är något som alla håller med om.
Individuella sanningar tillhör bara individen, fast genom det kollektiva medvetande är även den universell, fast kanske inte prioriterad.
-
Advocate
Jag "hör" ofta en inre röst som ger mig svar, väldigt likt det som Jansson beskriver. Svaret kommer till mej som en "känsla", all information på en gång. Om jag sedan skall börja skriva ner svaret eller berätta det för någon så upplever jag det som om det är omöjligt att översätta det till ord utan att svaret förlorar sin fullkomlighet.
Det för mina tankar till Platons idé-världs teori.
Det för mina tankar till Platons idé-världs teori.
Igår var det dags för mitt femte möte med min inre guide. (Ännu ingen klarhet kring den mystiska flaskan - ska höra mig för på en fest på lördag). Mycket tankar och känslor hade varit i rörelse under dagen så jag hade vissa svårigheter att slappna av. Jag lade mig tidigt och var inte särskilt sugen på att sova - det kändes som rätt tillfälle att fortsätta utforska mitt inre.
När jag till slut lyckades slappna av och jag föreställde mig på min "utgångsposition" i Hagaparken slogs jag av hur mörkt allting var. Det var kväll i min inre värld, och det hade det inte varit förut, trots att jag alltid mediterat kvälls- eller nattetid. Min guide satt på en sten en bit bort och jag behövde inte gå till ruinen/slottet för att nå honom denna gång. "Idag ska vi vara utomhus" sa han. Jaha, sa jag. Men jag tyckte ändå att det var min inre värld så jag skulle få bestämma.
Jag sa att jag ville titta på framtidstältet igen. Så vi gjorde det, men där var det tomt. "Tänk inte så mycket på framtiden" sa han, och jag förstod att det var min osäkerhet i mig själv som gjorde att jag ville ha garantier. Då fick jag för mig att utforska nuet istället, så jag gick till mittentältet. Det var mörkt där, ungefär som när lampan i källaren gått sönder. "Varför ska du gå till nuet? Du är ju här nu" sa min guide och jag förstod att det var skillnad på att utforska sin inre värld och leva i sin egen lilla värld. Så då kastade jag mig ner för backen vid koppartälten och flög ett kort ögonblick. Då tyckte jag att min guide försvann, eller så skrattade han - jag minns inte. Det varade en jättekort stund, sedan kom tröttheten och jag kände att jag måste sova. Jag kommer ihåg det som ett ganska kort möte.
Jag har också börjat försöka lära mig själv s.k. lucid dreaming. Jag hade/har inga goda grundförutsättningar - jag brukar aldrig minnas vad jag drömmer. Men jag lär mig mer och mer, försöker programmera mitt undermedvetna till att det visst kan minnas. Och jag märker resultat. Nu tror jag att jag ska ta och börja skriva ner saker också, så kanske det går ännu bättre. Men det kommer att dröja innan jag upplever kontroll och medvetenhet i mina drömmar.
När jag till slut lyckades slappna av och jag föreställde mig på min "utgångsposition" i Hagaparken slogs jag av hur mörkt allting var. Det var kväll i min inre värld, och det hade det inte varit förut, trots att jag alltid mediterat kvälls- eller nattetid. Min guide satt på en sten en bit bort och jag behövde inte gå till ruinen/slottet för att nå honom denna gång. "Idag ska vi vara utomhus" sa han. Jaha, sa jag. Men jag tyckte ändå att det var min inre värld så jag skulle få bestämma.
Jag sa att jag ville titta på framtidstältet igen. Så vi gjorde det, men där var det tomt. "Tänk inte så mycket på framtiden" sa han, och jag förstod att det var min osäkerhet i mig själv som gjorde att jag ville ha garantier. Då fick jag för mig att utforska nuet istället, så jag gick till mittentältet. Det var mörkt där, ungefär som när lampan i källaren gått sönder. "Varför ska du gå till nuet? Du är ju här nu" sa min guide och jag förstod att det var skillnad på att utforska sin inre värld och leva i sin egen lilla värld. Så då kastade jag mig ner för backen vid koppartälten och flög ett kort ögonblick. Då tyckte jag att min guide försvann, eller så skrattade han - jag minns inte. Det varade en jättekort stund, sedan kom tröttheten och jag kände att jag måste sova. Jag kommer ihåg det som ett ganska kort möte.
Jag har också börjat försöka lära mig själv s.k. lucid dreaming. Jag hade/har inga goda grundförutsättningar - jag brukar aldrig minnas vad jag drömmer. Men jag lär mig mer och mer, försöker programmera mitt undermedvetna till att det visst kan minnas. Och jag märker resultat. Nu tror jag att jag ska ta och börja skriva ner saker också, så kanske det går ännu bättre. Men det kommer att dröja innan jag upplever kontroll och medvetenhet i mina drömmar.
Lucid dreaming är häftig som bara den!
Jag har haft ett fåtal medvetna drömmar men aldrig någon varat särskilt länge. Jag har aldrig tid att sova ut heller så..
Men jag har iallafall lärt mig att minnas drömmar bra sen jag började. Nu minns jag i snitt 2 drömmar per natt. Ibland upp emot 3 och 4.
Har du kollat in http://www.dreamviews.com/ ? Dom har ett bra forum också.
Jag har haft ett fåtal medvetna drömmar men aldrig någon varat särskilt länge. Jag har aldrig tid att sova ut heller så..
Men jag har iallafall lärt mig att minnas drömmar bra sen jag började. Nu minns jag i snitt 2 drömmar per natt. Ibland upp emot 3 och 4.
Har du kollat in http://www.dreamviews.com/ ? Dom har ett bra forum också.
"Nu är frågan inte vilka jag talar till, utan vilka som lyssnar"
Jag kan inte låta bli att avundas dina andliga upplevelser, hovnarr. Jag vill också vara med! känner jag.
Lucid dreaming - jag säger klardrömmar - är grymt häftigt. Fast det var ett bra tag sen jag hade ett intressant drömliv. När jag var liten - 3 till 10 år - så hade jag ett aktivt drömliv, även en del klardrömmar. Sen avtog det mer och mer allt eftersom åren gick. För några månader sen försökte jag åter få liv i det, och visst, jag mindes drömmarna, men till vilken nytta? Det var ändå helt meningslösa drömmar, bara en mix av dagens intryck utan känslor eller något annat. Så jag har typ gett upp det nu...
Tror ni det går att programmera sig till att drömma betydelsefulla drömmar?
Lucid dreaming - jag säger klardrömmar - är grymt häftigt. Fast det var ett bra tag sen jag hade ett intressant drömliv. När jag var liten - 3 till 10 år - så hade jag ett aktivt drömliv, även en del klardrömmar. Sen avtog det mer och mer allt eftersom åren gick. För några månader sen försökte jag åter få liv i det, och visst, jag mindes drömmarna, men till vilken nytta? Det var ändå helt meningslösa drömmar, bara en mix av dagens intryck utan känslor eller något annat. Så jag har typ gett upp det nu...
Tror ni det går att programmera sig till att drömma betydelsefulla drömmar?
Joahn skrev:Jag kan inte låta bli att avundas dina andliga upplevelser, hovnarr. Jag vill också vara med! känner jag.
Lucid dreaming - jag säger klardrömmar - är grymt häftigt. Fast det var ett bra tag sen jag hade ett intressant drömliv. När jag var liten - 3 till 10 år - så hade jag ett aktivt drömliv, även en del klardrömmar. Sen avtog det mer och mer allt eftersom åren gick. För några månader sen försökte jag åter få liv i det, och visst, jag mindes drömmarna, men till vilken nytta? Det var ändå helt meningslösa drömmar, bara en mix av dagens intryck utan känslor eller något annat. Så jag har typ gett upp det nu...
Tror ni det går att programmera sig till att drömma betydelsefulla drömmar?
När du har en riktig lucid dreaming (direktöversättning medveten dröm) är du medveten om att du drömmer och kan därför styra din dröm precis dit du vill. Du kan t.ex gör valet att ta en flygtur över världen.
"Nu är frågan inte vilka jag talar till, utan vilka som lyssnar"
Jag har bara den sista veckan (eller kanske två veckorna) börjat minnas mina drömmar mycket bättre. Nu minns jag i stort sett minst en dröm varje natt - ibland även i långtidsminnet, dvs. inte bara när jag just vaknat. Fram tills idag har jag bara drömt trevliga drömmar som innefattat ballerinakexformade solrosor och att allting blivit bättre för alla inbladade. I natt drömde jag dock otäckt om att jag var tvungen att dräpa en vampyr med ett spjut och att jag hölls fången av en putslustig psykopat i en flott våning på plan två i något hus i stan. Fantastiskt i alla fall att åtminstone kunna minnas sina drömmar - ett steg i rätt riktning.
Joahn: Vad skulle känneteckna en betydelsefull dröm jämfört med en icke-betydelsefull, för dig? Om du söker klarhet kring en viss fråga kan det säkert hjälpa om du mediterar kring detta innan du somna och liksom glider in i sömnen den vägen. Oavsett om du gör det i "bön" eller liknande tror jag att det är viktigt att du för dig själv tydligt formulerar vad det är du söker, eller vad du vill att drömmen ska ge dig.
Joahn: Vad skulle känneteckna en betydelsefull dröm jämfört med en icke-betydelsefull, för dig? Om du söker klarhet kring en viss fråga kan det säkert hjälpa om du mediterar kring detta innan du somna och liksom glider in i sömnen den vägen. Oavsett om du gör det i "bön" eller liknande tror jag att det är viktigt att du för dig själv tydligt formulerar vad det är du söker, eller vad du vill att drömmen ska ge dig.
Jansson: Jo, jag vet vad lucid dreaming innebär. Jag hade en hel del sådana i yngre dar, men tänkte tyvärr inte värst mycket på att göra något särskilt av dem då.
Läste om en man som drömde att han låg på gräset, på mage. Så rätt var det var så blev han medveten om det. Han visste också i drömmen att han låg på rygg i sängen, så tänkte han att han skulle börja vakna sakta men säkert för att få känna hur det kändes att ligga både på rygg och mage samtidigt. Han beskrev det som "en vidunderlig känsla".
[quote="hovnarr"]Joahn: Vad skulle känneteckna en betydelsefull dröm jämfört med en icke-betydelsefull, för dig? Om du söker klarhet kring en viss fråga kan det säkert hjälpa om du mediterar kring detta innan du somna och liksom glider in i sömnen den vägen. Oavsett om du gör det i "bön" eller liknande tror jag att det är viktigt att du för dig själv tydligt formulerar vad det är du söker, eller vad du vill att drömmen ska ge dig.[quote]
Betydelsefull dröm = Dröm som är full av betydelse. Som betyder något. Kanske gör de drömmar jag har nuförtiden också det, men jag tror inte det. Det är mest en salig blandning av intryck jag har fått, som jag skrev. Och de gör inte direkt intryck på mig.
Skulle vilja drömma något som kan lära mig någonting.
Författaren till Dr Jekyll & Mr Hyde sa att han levde ett dubbelliv. På nätterna drömde han, och det var som en annan verklighet för honom. Vet inte om det rörde sig om lucid dreams/klardrömmar då, men skulle tro det. Han inspirerade ju också sig själv till att drömma en fortsättning när han hade fastnat i sitt författande.
Läste om en man som drömde att han låg på gräset, på mage. Så rätt var det var så blev han medveten om det. Han visste också i drömmen att han låg på rygg i sängen, så tänkte han att han skulle börja vakna sakta men säkert för att få känna hur det kändes att ligga både på rygg och mage samtidigt. Han beskrev det som "en vidunderlig känsla".
[quote="hovnarr"]Joahn: Vad skulle känneteckna en betydelsefull dröm jämfört med en icke-betydelsefull, för dig? Om du söker klarhet kring en viss fråga kan det säkert hjälpa om du mediterar kring detta innan du somna och liksom glider in i sömnen den vägen. Oavsett om du gör det i "bön" eller liknande tror jag att det är viktigt att du för dig själv tydligt formulerar vad det är du söker, eller vad du vill att drömmen ska ge dig.[quote]
Betydelsefull dröm = Dröm som är full av betydelse. Som betyder något. Kanske gör de drömmar jag har nuförtiden också det, men jag tror inte det. Det är mest en salig blandning av intryck jag har fått, som jag skrev. Och de gör inte direkt intryck på mig.
Skulle vilja drömma något som kan lära mig någonting.
Författaren till Dr Jekyll & Mr Hyde sa att han levde ett dubbelliv. På nätterna drömde han, och det var som en annan verklighet för honom. Vet inte om det rörde sig om lucid dreams/klardrömmar då, men skulle tro det. Han inspirerade ju också sig själv till att drömma en fortsättning när han hade fastnat i sitt författande.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster