Cogito,
Som du själv skrev någonstans kallade han sig själv "människa som son" (människosonen). Det skulle man kanske se som en nyckel till vari missionens uppgift bestod?
Man bör åtminstone se det som en tolkningsnyckel till mysteriet om Jesu död på korset. Jesus dör på korset för syndernas förlåtelse heter det. Det är inte givet hur detta hänger ihop vid första anblicken! Eller för vissa kanske det är det, vad vet jag. Det hänger, så långt jag förstår det, delvis ihop med vidgandet av gudsbegreppet som du är inne på senare i ditt inlägg. Det kommer an på frågan: Var är synd? Finns det flera synder eller är alla synder en och samma? Vad råder metanojan, som vi talat om tidigare, bot på?
Han kanske var både en "stor man" (likt Gandhi eller varför inte Mandela) som Jesus - och samtidigt den utsände som Kristus? Tänk på att någonstans i NT redovisas noga Jesus härstamning genom alla uppräknade släktskapsled fram till Josef - för att det sedan deklareras att han inte hade någon fysisk far!
Visst, man kan se människan-Jesus och Kristus-Jesus som distinkta entiteter. Har inte tänkt på det förut, och nya insikter kanske kommer sig ur den banan. Själva släktuppräkningen, som tillkom ganska sent, tror jag mest är en marknadsföringsgrej riktad mot judarna för att visa att han var av Davids ätt, såsom förutspått.
Vilka bryderier kyrkoläran har angår oss inte här, eller?
Inte oss i betydelsen hovnarr och cogito, men väl hovnarr och Kyreus. Nu verkar han i och för sig lämnat tråden. Eftersom Kyreus svarade på mina och andras frågor med kyrkans traditionella hållning istället för sin egen (om vi förutsätter att de inte är identiska bara för att han är präst), så var det frukten jag fick att pressa. Men det var inte meningen att just du skulle få citronsaft i ögonen, cogito.
Sedan detta med uttrycket "vara ett med", "Fadern och Jag är ett". Om man här associera till "identisk" och lägga i detta att platsen i himlen borde då vara vakant när Jesus är på jorden, och av detta får fram en paradox så bygger man nog med flit en halmgubbe för att slåss mot denne.
Detta hör ju också till citronsaften, men om kyrkoläran nu bygger sig en sådan halmgubbe implicit, och sedan underlåter att montera ner den när man påtalar att det är ett fuskbygge och luktar mögel lång väg, då återstår bara att sätta den i brand. Jag vill ju höra Kyreus eller någon annan företrädare från kyrkan ta bladet från munnen och klart säga: "Nej detta är ett missförstånd. Det var ju inte det som menades!" Istället för ett undvikande "Herrens vägar är outgrundliga". Stor är den gudomliga planen och liten människan som inte förstår den. Jesus kristus filiokus. Amen och glöm inte kollekten när ni går.
"Theos" översätter vi med Gud. Att du, Hovis, skriver Jahve på det där sättet tyder på att du har något kort kvar att spela ut, få se när det kommer. För "Gud" i GT kan flera olika ord ligga till grund. Dels "Elohim" som märkligt nog översätts "korrekt" på ett ställe där det står "låt oss göra människan". Ehlohim är pluralformen av Ehloa (arabiskans Allah). Har för mig att det står "Herren Gud" istället när Jahve avses.
Jag spelar gärna kort. Kristendomen är väl knappast känd för sin rika kosmologi (bortsett från katolicismen), utan ses främst som en monoteistisk religion med en Gud. Det finns visserligen en treenighet inbyggt i detta väsen, och någon enstaka ängel dyker upp här och där i berättelsen, men detta ges inte någon närmare förklaring i skriften. I varje fall inte uttryckligen.
Den kristna läran får ett visst problem när man likställer GT-guden med NT-guden, eftersom de bara tycks ha namnet "Herren" (Adonai) eller Gud gemensamt. En mycket lättfattlig lösning på detta problem är att det är fråga om olika väsen! Detta är förstås lite pinsamt om man prompt vill hålla kristendomen monoteistisk. Det finns flera ställen i GT där det framgår att det finns flera gudar - elohim - men här står det i klartext:
Bibel 2000, 5 mos 32:8-9 skrev:När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han fördelade deras områden efter gudasönernas antal,då blev Jakob Herrens andel, Israel hans arv och egendom.
Det här är en något överslätad översättning jämfört med 1917 års variant:
Bibel 1917, 5 mos 32:8-9 skrev:När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn. Ty Herrens folk är hans del, Jakob är hans arvedels lott.
I Bibel 2000 söker man sudda ut den där lilla detaljen att GT-Herren eller JHVH är judarnas gud. Man känner sig nödgad att göra det, så ingen känner sig förfördelad, eftersom man inte förstått att det är i sin ordning, och att vi andra kan vända oss till andra Herrar som kanske ligger oss närmare. Inte minst Herrarnas Herre, gudarnas Gud, King of kings - Lord of lords, den Högste, Gud Fader, Allah, TAO, Elohim, Det Gudomliga eller vad man nu vill kalla det.
Alltså: I begynnelsen, när AUM var, fick JHVH, som judarna kallar Herren, det Israeliska folket som lott av den Högste, som Jesus kallar Fadern.
För den som läser första mosebok för första gången måste det vara förvånande att skapelseberättelsen tycks komma två gånger. Från 1 mos 1:1-2:4 handlar det om världens tillblivelse i stora drag - de sju dagarna och allt det där. Sedan tycks något liknande komma igen, men då befinner vi oss i ett geografiskt tydligt avgränsat område (1 mos 2:5 och framåt).
Om man läser noga ser man att i första berättelsen är det Gud som skapar. I den andra berättelsen är det
Herren Gud som skapar. Varför så otroligt konsekvent byta från "Gud" (
Elohim) till "Herren Gud" (
YHWH Elohim)? Den andra skapelseberättelsen i första mosebok är berättelsen om det judiska folkets tillblivelse, som självfallet påverkades mycket av den judiske guden, Herren JHVH. Eller YHWH. Som betyder vad, mer exakt?
JHVH eller YHWH är hebreiska och brukar översättas Jag Är. Hebreiska är dock ett mycket mer dynamiskt språk än västerlänningar är vana vid och en närmare bestämning är att det rör sig om verbet
Hawa (att bli) i en aktiv form, i imperfekt och tredje person. Grovt alltså: "Den som förorsakat något att bli". Kort och gott:
Skaparen. YHWH är skaparen av det judiska folket och sitter i ledningsgruppen Elohim, där den Högste är chef - i kraft av sin sistens all-ena. Som en liten fotnot kan nämnas att hawa även har en annan betydelse: att falla, med härledda ord som uppror och vederstyggelse. "Den som fått något att falla" är alltså en dubbelmening i YHWH, som kanske kan sprida någon klarhet över tilldragelserna i Edens lustgård. Hoppas detta stimulerade fantasin!
