J R Auk skrev:Jag undrar bara Tor, varför vill du ha det så? Det måste ju finnas en motivering. Knappast är det där en primärkänsla som du ger uttryck för. Visst skiljer den sig från hunger, trötthet, ilska, glädje eller smärta.
Speciellt? Hur då speciellt? Speciellt, speciellt, ja jag borde väl fatta.
Du söker trygghet i vetskapen om att vad som än händer, hur det än går, så finns det någon kvar vid din sida. Ni har gjort en pakt, ristat i blod, svurit till gudarna.
Men jag fattar inte varför, för det som händer händer. Och orden bleknar eller blodet levrar sig, kärleken perverteras om man inte tillåter sig gå delade vägar när/om den stunden kommer.
Om jag förstår dig rätt så lyder mitt svar så här.
Jag tycker att kärleken är en primärkänsla, ett behov som är minst lika nödvändigt som hunger eller annat när man väl har fått smaken för det. Men jag kan ju inte säga att den är lika viktig som hunger när det gäller fysiska behov. Jag menar att kärleken borde ha växt fram under den långa tiden som vi har utvecklats till den form av människa vi är idag och kanske har den funnits där från början. Tror även att kärleken är olika viktig för olika personer och som sagt så blir den inte en primärkänsla förrens man verkligen har upplevt äkta kärlek (be mig inte definiera äkta kärlek! :wink: )
För övrigt vill jag att den saken jag har mellan den personen jag älskar och mig ska vara speciell, jag vet ärligt talat inte om jag kan förklara det till fullo. Men jag kan säga att det är absolut inte för att jag altid vill veta att jag ska ha någon vid min sida oavsett vad som än händer, tvärtom blir det ju svårare att behålla sin kärlek om man sätter upp regler.
Jag vill även tillägga att jag menar inte att man ska sätta upp regler i ett förhållande men de oskrivna reglerna som man inte muntligt eller skriftligt avtalar tycker jag ska finnas där för ett förhållande ska fungera för mig iaf!
