Vad skall vi ha istället för kapitalismen?

Politiska ideologier, ekonomiska strategier och lagfrågor.

Moderator: Moderatorgruppen

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 14 dec 2006 10:40

Hejsan igen...

Ja, man kan undra om vår Kallekula egentligen läser det man skriver? Om man läser det som står, inser man kanske att kapitalismen alls inte äro lösningen, utan tvärtom en del av problemet!  :wink:

Vad gäller förfrågningarna om huruvida världens människor fått det bättre eller sämre så framgår det ju att många fått det bättre, men ännu fler har fått det sämre. Dessutom tenderar problemen att idag bli annorlunda än förr; miljöproblematiken smyger sig in överallt och skapar en ny sorts fattigdom, liksom den framskapade pryljakten som ökar på både fattigdom och miljöproblematiken!

Vissa källor gillar du uppenbarligen inte, men det är dock som så att komma dragandes med en källa aldrig duger, däremot flera, och de pekar samtliga åt samma håll - det har blivit sämre! Det får man således bara fram om man sprider källintaget - en läxa man bör lära sig om man vill bli trovärdig!  :lol:

Att Kina har "gått bra" sedan 1980-talet vet välan alla i dag, så den frågan kom som en överraskning, Kallekulan? Dock bör vi inse att allt inte har blivit bättre i Kina med denna satsning på marknaden; ekologin har tagit stryck liksom jordbruket och annan sysselsättning. Baksidorna överväger nog, men de tystas ned av både regimen i Beijing och kapitalisterna, eftersom sådana uppgifter stör "affärer" och styre! :wink:

Med dessa tillrättavisanden, går vi vidare...

Att få människor att dela med sig frivilligt...

Vilka förutsättningar är då nödvändiga för att de enskilda skall vara villiga att fatta åtminstone de viktigaste besluten rörande sitt ekonomiska beteende så, att detta beteende är förenligt med samhällets intressen?  Grundvillkoret för att få människor att agera socialt är social rättvisa. Individer kan avstå sitt personliga inflytande, sin makt, bara om de tror att detta leder till ett rättvisare samhälle! Det är en acceptabel syn, men är den egentligen rationell?  

Vad är då rättvisa? Enighet om vad som skall menas med social rättvisa, eller strävan efter social rättvisa, är bara en av förutsättningarna för att de enskilda individerna skall bruka sin personliga makt med återhållsamhet och efterleva de bestående sociala normer, som syftar till att bevara samhällets stabilitet. Det måste finnas en samstämmighet om vilka av maktens aspekter och dimensioner som behöver kontrolleras.

Det finns två former av ekonomisk makt – dessa kommer vi här att behandla. Den första är den primära, direkta ekonomiska makten. Den utgör en oberoende förvärvande makt, alltså en makt inom marknaden. Effekterna av denna maktform mäts av de ekonomiska vinster av olika slag, som individerna på egen hand uppnår på marknaden. Dessa kommer fram som resultat av marknadsmöjligheter vilka förverkligas genom en kombination av fysisk produktivitet, talanger som det råder brist på, goda kontakter, svåråtkomlig information och en portion tur.

Den andra ekonomiska maktformen härrör från ett eller annat slags kollektiv organisering eller från en monopolistiskt dominerande position. Den kan ge upphov till skada för andra grupper då den i sig självt ingår i ett kollektiv, inte sällan en fackförening. Även om de försöker pressa sina arbetsgivare och andra, så händer det att medlemmarna trots det inte får ökad makt – eller pengar. Därför att fackledningarna behåller det mesta som vunnits själva. Åtminstone är det delvis så i USA och kanske det forna Sydeuropa.  

Efter första världskriget infördes den formella demokratin i Västeuropa och USA. Men problemet med den ekonomiska utvecklingen var dock inte löst till hela sin funktion. Den ekonomiska politik som kom att präglas av sinsemellan motstridiga karakteristika:

1. Marknadskapitalismen är ekonomins huvudsakliga drivfjäder. (Egoism/individualism som drivkraft)
2. Alla medborgares medinflytande i samhällsarbetet. (Medinflytande)
3. Materiell lyxkonsumtion bara för ett fåtal, (ojämlik inkomstfördelning)

Bland dessa karakteristika är två, vilka som helst, förenliga, men alla tre är det inte.

Det verkar som om det liberala marknadssystemet kräver att det finns vissa ojämlikheter inbyggda i systemet, och som måste betraktas som funktionella. I den mån sådana ojämlikheter bidrar till att göra den gemensamma kakan större är de till gagn för alla. Det finns troligen ett optimum för ojämlikheten – problemet är bara att finna ut var det ligger.
Det leder till slutsatsen att det liberala marknadssystemets förmåga att överföra individernas efterfrågan till producenterna och att säkert och smidigt tillfredsställa den inte riktigt kan betraktas såsom utmärkande för samma system, ens med stöd av statliga åtgärder.  

MVH
jbig

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5393
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 14 dec 2006 10:56

Jbig

Ojo det är just det som jag sa, kosmetika, rostlagning fel i grunden. Men vad är alternativet till ett samhälle baserad på en fri marknad? Staten producerar varor och tjänster?

Att ännu fler fått det sämre kunde inte jag utläsa i det du länkade. Och nu talar vi jmf med det som Johan tog upp. Jo du tog upp en hel del källor/länkar men som sagt det var ju inget svar på mina frågor i någon av dem. Då spelar det ingen roll om man så länkar till 1000 sidor.

Om det blivit bättre eller sämre i Kina. Finns väl olika sätt att ta reda på det. Fråga Kineserna vad de anser. Ta fram mätkriterier. Kina är fortfarande en diktatur, illa, om än inte speciellt kommunistisk till sin natur. Så det är väl klart att människor fick det bättre när de övergav dåligt fungerande samhällsplaneringsmodeller.

Med dessa tillrättavisanden, går jag vidare. Till fikarummet tror jag bestämt. Skönt med ett slappt jobb.

Sebbe
Inlägg: 78
Blev medlem: 21 jul 2006 20:25

Inläggav Sebbe » 14 dec 2006 18:44

Ja... det verkar som att svaret på vad vi borde ha istället för kapitalismen inte kommer komma.
Har slitit mig igenom Jbig´s inlägg och kommit fram till att han inte gillar kapitalismen av en rad olika anledningar men inte verkar kunna  presentera något bättre alternativ.

Nu finns det kanske någon som kan utläsa ett alternativ till kapitalismen från Jbig´s inlägg.
Eftersom min läsförståelse säkert inte är den bästa så skulle jag uppskatta om någon kunde sortera ut dom alternativ som har presenterats och sammanfatta dom åt mig på ett lättförklarligt sätt

Skulle vara intressant att diskutera olika alternativ till kapitalismen och den fria marknaden
Vem vet vi kanske kan ha en diskussion istället för ett låååångt inlägg om varför man tycker att kapitalismen inte fungerar
Sebastian

debaser
Inlägg: 20
Blev medlem: 12 dec 2006 23:05

Inläggav debaser » 14 dec 2006 19:51

Verkar inte vara nåt troligt alternativ för det finns en förkärlek till långa inlägg utan analysdel här...
"What we need are some dancers. Or maybe ...answers? does anybody have any answers." Someone in the crowd yells to him, "Your ass!" To which Elliott Smith responds, "My ass?! That's a good answer."

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 14 dec 2006 21:31

Hejsan....intresset är på topp, och viljan till ett svar angående kapitalismens ersättningar signalerar en klar otålighet från våra läsares sida!  :wink:

Kallekula frågar sig vad alternativet till en fri marknad är? Svaret kommer, men ponera att vi knappast har en fri marknad idag, vi har en kapitalistisk marknad däremot!

Sebbe och debaser funderar huruvida ett svar på den gotiska knuten redan har serverats, fast inlindat? Nix, icke ännu, ni får ge er till tåls lite till, först skall vi sänka kapitalismen ordentligt! För läser man det vi framför, så inser man att systemet knappast är vettigt, inte ens i teorien!  :wink:

Men nu skyndar vi vidare i vår analysdel om kapitalismen! Dock vill jag poängtera att jag lite smygande nu forcerar vad själva roten till det kapitalistiska bygget är, och vad som i teorien bör göras på vissa samhällsområden! Vi får se om någon märker det?  :lol:

Att byta ut individuell vinstmaximering mot social vinstmaximering

Ju mer pressande den sociala knappheten blir, desto mer kan vi förvänta oss att den individuella vinstmaximeringen skjuts i bakgrunden av allt fler människor. Den politiska konsekvensen härav bör bli att man på något sätt måste sörja för en förändring av det individuella beteendet. Individens egennyttiga motiv kan förbli oförändrade, förutsatt att hans handlande förefaller betingat av sociala hänsyn. Individen bör helst agera som om han/hon satte samhällsintresset främst, trots att han/hon i själva verket inte gör detta utan bara följer den sociala moralen i samhället. Förändringen i individens förhållningssätt ligger således inom ramen för den sociala etikens sfär. Problemet är att de erforderliga mekanismerna för socialt agerande inte kan utvecklas genom individernas självständiga reaktioner på marknadskrafterna. De enskilda var för sig reagerar defensivt i olika valsituationer, och förvärrar därmed ofta läget för alla.

För att förändra det individuella beteendet så att det gynnar ett socialt handlande krävs ett centraliserat eller samordnat handlande som styr individens beteende mot en samklang med det sociala intresset. En avsiktlig dirigering från kollektivets sida krävs alltså för att den enskilde skall förmås att genomföra en nyorientering av hans/hennes marknadsbeteende, liksom en ny social norm måste spridas i samhället. Det innebär dock att individerna själva inser behovet av detta, oavsett om denna insikt är medveten eller undermedveten. Det bygger på att individen själv upptäcker behovet, både för sig själv och för andra, av en  sinnesförändring i samhället.

Det blir nödvändigt att begagna kollektiva medel för att förverkliga privata mål. "Individualister" kan vara motståndare till detta, men då blundar de för att det finns ett värde i ett sådant handlande. De glömmer då, i sin förnekelse, att ett kollektivt handlande mycket väl kan tillgodose individuella mål, ja rent av bättre!

Reduceringar av nyckelposternas löner

Samhället kan, om man har allmänheten med sig, reducera nyckelposternas löner så att efterfrågan på dessa poster utvecklar en ”självsanering” av dem som främst har intresse av löneförmånerna.
En relativ lönesänkning på dessa områden skulle alltså minska konkurrensen om de begränsande antal toppjobb, samtidigt som karaktären på denna nya konkurrens förändrades. Tävlandet av dessa nyckeljobb skulle i större utsträckning komma att stå mellan aspiranter, för vilka arbetsuppgiften är det väsentliga - inte lönerna, som ju alltid lockar till sig folk som just är intresserade av kosuingen - icke uppgiften!  Och då hamnar gärna fel man på fel plats!  Metoderna för sådana lönereduktioner kan variera. Ett sätt vore att man införde en speciell löneskatt, relaterad till andra löner i företag eller institutioner. Samtidigt måste skatteflykt och skattefusk betraktas som lika antisocialt och kriminellt som annan ekonomisk brottslighet.

Med en sådan utveckling skulle man efterhand få allt mer kompetent folk till de nyckelposter som finns i samhället. Ett argument för reducering av löner för nyckelpositionsjobb är att man hellre bör förbättra allokeringen – fördelningen - av resurser än att omfördela inkomsterna.

MVH
jbig

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5393
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 15 dec 2006 02:34

Jbig

Meddela mig när du tänker kommentera uppgifterna som Johan skrev. Inta bara kasta in en massa länkar som inte har med saken att göra.

Meddela mig alternativ för den fria marknaden (definitionen av kapitalismen var ju ganska vid och intetsägande så den kan vi väl i och för sig lämna därhän).

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 15 dec 2006 02:55

Ett alternativ är ju att vi lägger ned den. :)

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 15 dec 2006 09:00

Hejsan....

Kallekulan undrar när vi kommer till skott! Men vi rör oss ju allt snabbare till crescendrot, Kallekulan, det bör du välan se när du läser det hele, särskilt de sista inlagorna? Eller?  :wink:

Nåväl, jag kan ju inte begära att alla skall klara av avancerade inläggningar, men trodde dock att de flesta har genomgått vissa kunskaper i analytiskt läsande i vart fall! Men hav tröst, det blir allt kristallklarare ju mer som kommer, det borde du märka trots allt!  :lol:

P.S. Inte har vi välan en fri marknad idag? Eller har alla fyra kriterier på en fri marknad uppnåts? Hur är det med köparens totala kunskap om alla möjliga priser så att hon kan välja? Hur är det med allas möjligheter att beträda marknaden utan restriktioner?  :D

Här kommer lite till i den underliggande strömningen i mitt utläggande om kapitalismen:

Att omskapa det individuella beteendet...

Genom att minska nyckelpositionernas ”sötma” skulle man göra lusten att jaga dessa positioner mindre stark. En viktig justering, som måste göras, handlar om utrymmet för det individuella beteendet. Det måste anpassas till flertalets behov. Den traditionella individuella friheten byggde på fåtalets behov, men detta leder idag till en överbelastning inom arbetsliv och andra sektorer i samhället; sjukvårdsapparaten, äldreomsorgen, utbildningssystemet och den sociala tryggheten för människor som hamnat utanför av olika anledningar.

I praktiken är de uppskruvade förväntningar, som allmänt råder i moderna ekonomier, identiska med dem som hystes av de högsta inkomstklasserna/eliterna i forna tiders samhällen. En sådan standard är för flertalet omöjlig – och på sikt är det ett slöseri med resurser. Därför förefaller det liberalkapitalistiska samhällets framtidsutsikter allt mindre ljusa, men dess attraktioner ter sig allt lika förföriska. Vad som måste göras är att tona ner tron på möjligheterna att göra dessa attraktioner åtkomliga för alla.

Kapitalismen har gjort lyxartiklar såsom silkesstrumpor, förr ett privilegium för drottningar, åtkomlig för de flesta i väst och på många andra håll. Men kapitalismen kan inte upprepa liknande prestationer på områden för icke-materiella nyttigheter och privilegier – god omsorg åt alla på ålderdomen, ren luft, rent vatten, sköna naturområden för rekreation, djurliv, närhet till orörd natur, skydd mot buller och trafikkaos m.m.

Valet mellan obegränsad frihet för ett fåtal eller begränsad frihet för alla

Redan på 1800-talet ryggade liberalerna för det politiska val som innebar att ge en del obegränsad individuell handlingsfrihet för ett fåtal, eller ett mindre mått av sådan frihet men utsträckt till flertalet. Flera av de gamla liberalkonservativa, från Burke till Hayek, har därmed erkänt att det finns sociala gränser för en ekonomisk tillväxt in absurdum. Istället har sentida liberala förkunnare föredragit att påpeka att alla har chansen att höja sig över den sociala gränsen. Liberaler som Tawney menar att alla bör ha kvar hoppet om att de har chansen att höja sig över mängden. Napoleon Bonaparte sa samma sak – det finns en möjlig marskalk i varje menig soldat.

Problemet är att detta inte på långa vägar leder till att alla blir marskalker, eller rika! Det finns inga möjligheter till det. Därmed blir detta synsätt ett steg tillbaks i utvecklingen samtidigt som det är både omoraliskt och politiskt otänkbart att samhället skall omfatta det. Det rymmer dock en viss ekonomisk realism, som saknades i exempelvis Adam Smith´s tro att alla kan vara med i klättringen uppåt.

Samhällets politiska mål bör även i fortsättningen vara ökat välstånd för alla, men de hinder som de sociala gränserna sätter för den ekonomiska tillväxten, kommer oundvikligen att göra samhället mera beroende av kollektivt handlande och kollektiv försörjning.

Det förutsätter att människorna lär sig ett delvis nytt sätt att tänka och bete sig. Det blir en gradvis anpassning. Det gäller att få individerna i ett samhälle att både kunna ge lösa tyglar åt sina personliga böjelser, men också få dem att förstå att de under andra situationer måste inse att det behövs mobiliseras moraliska resurser där man handlar efter etiska värderingar istället för privata preferenser. Individen måste lära sig att skilja på dessa olikartade fall.

Problemet är att han/hon måste lära sig att fatta beslut om hur han/hon skall handla i respektive fall. Våra ekonomer och ekonomiska samhällssnackare gör sig ofta skyldiga till glorifiering av den ekonomiska handlingsfriheten, vilket gör det svårt för de enskilda individerna att avgöra var gränserna går mellan de olikartade situationerna.

MVH
jbig

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 15 dec 2006 13:17

Därmed är vi framme vid problemets urkärna - alternativet...

Receptet för en ny politik...

I de avancerade samhällen som existerar i dagens Västeuropa och Nordamerika samt ytterligare några satelliter är problemet att flytta tillbaka gränserna för det egennyttiga ekonomiska handlandet. För att klara detta krävs att man upprättar ett rättsgiltigt system för inkomst- och förmögenhetsfördelning, ett system som de nämnda samhällena lyckats klara sig utan under en övergångstid, som dock alltmer förändras och kräver nya tag som leder åt annat håll. De styckvisa ekonomiska besluten tagna av autonoma individer kommer inte längre att vara tillräckliga.

Det innebär inte att det individuella beteendet skall bannlysas, men det kan inte få samma dominerande plats som under 1800-1900-talen. Vi befinner oss nära den sociala gränsen för våra möjligheter att organisera samhället – om vi inte lyckas ta stöd av en ny social moral. Utan en sådan social moral kommer våra sporadiska korrigeringar av det sociala systemet att bli resultatlösa. Det är just här svagheten i det rena teknokratiska receptet för att få marknadsekonomin att fungera för sociala mål ligger.

”Dagens samhälle är i gungning därför att dess enda legitimation är social rättvisa, och vägen dit är stenlagd med orättvisor” … skrev Fred Hirsch. Dit har vi nått tack vare en specifik form av ”västerländsk upplysning” som även hotar hela planetens existens. Det centrala här är behovet av rättvisa. Traditionellt sett har lösningar av praktisk natur visat sig vara framgångsrika, och dominerat över lösningar av moraliskt innehåll.

Under det sena 1900-talet, och än mer under det tidiga 2000-talet, har denna distinktion mellan det praktiska och det moraliska alltmer suddats ut – de lösningar som efterfrågas måste också vara moraliskt försvarbara för att godtas av folkmajoriteterna. Sådana lösningar måste helt enkelt utgå från moral och anständighet. Aldrig så effektiva tekniska verktyg kan inte i sig själva lösa de övergripande ekonomiska problemen som existerar. Det är inte de tekniska verktygen vi främst behöver idag – utan vi behöver alla människors medverkan för ett rätt bruk av dessa verktyg!

Ekonomisk demokrati – framtidens melodi…

Under termen ekonomisk demokrati kan förvisso flera åsikter rymmas. Gemensamt är att de på något sätt innebär att alla medborgare i samhället kan vara med och påverka det ekonomiska skeendet, direkt på sina arbetsplatser eller indirekt genom politiska och fackliga ombud. Här avses en mer direkt påverkan på den egna arbetsplatsen, indirekt genom de politiska företrädarna som möjliggör denna politik. Syftet med en ekonomisk demokrati är inte ett, utan flera.

- Att skapa arbete åt alla som vill och kan arbeta.
- Att göra alla människor delaktiga i beslutsprocessen på sin arbetsplats.
- Att sprida demokratin till människornas försörjningsområden.
- Att få till stånd en utveckling som gynnar alla samhällets medlemmar.
- Att skapa hyfsad trygghet åt alla.
- Att skynda långsamt för att skona miljö och djurliv (vilket kommer automatiskt när fler skall vara med och besluta).
- Ekonomisk demokrati innebär mindre av konkurrens och mer av samarbete. Möjligheterna att satsa på egen verksamhet finns som idag kvar för den som så önskar.
- Själva marknaden finns kvar som ekonomisk grund i samhället.
- Vissa, särskilt viktiga, områden skall förbehållas samhälleligt ägande. Exempelvis post, järnvägar, tele, elförsörjning, sjukvård, grundläggande boende (allmännyttiga bostadsföretag), vissa banker, skolor och högre utbildning samt vägar. Naturligtvis skall även privata företag kunna etablera sig inom dessa områden - men helt utan statsunderstöd.

Svårare är det inte – i teorin!

Den ekonomiska demokratin bygger, bland andra, på följande av FN:s mänskliga rättigheter:

Artikel 25…

”1. Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.
2. Mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn, vare sig födda inom eller utom äktenskap, skall åtnjuta samma sociala skydd.”

Där tager vi avstampet när vi nu skall mer i detalj frammana bilden av ett alternativ till kapitalismen... :wink:

MVH
jbig

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5393
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 15 dec 2006 14:29

Jbig. Vad ska vi ha istället.

Tja vem vet det kanske börjar bränna till nu. De punkter du nu tog upp var ju ganska vaga. Det kan hävda att vi redan idag har inom det kapitalistiska systemet.

Den definition av kapitalism du använder dig av:

”Det är ett system i vilket de privata ägarna till de icke-mänskliga produktionsmedlen ger sysselsättning åt fria arbetare, som inte själva kan hålla sig med arbete.”

Får väl se om du presenterar något.

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 15 dec 2006 15:23

Hejsan Kallekulan...

Var punkterna ganska vaga? Jag tycker de var alldeled väldans klara i sin teoretiska glans! Visst kan man hitta mycket av delar till det hela i den nuvarande kapitalismen, säkert - fast ännu mer hittar vi icke i kapitalismen!  :wink:

Denna definition som här framföres, är Dudley Dillards version av kapitalismen jämfört med de tidigare ekonomiska systemen, alltså icke jbig:s rakt av. Jag, liksom förmodligen herr Dillard, har ju fler innegående definitioner för kapitalismen. Den vanligaste, med vissa knorreringar från mitt eget håll, brukar vara den allmänt accepterade:

Den fria marknaden och konkurrensen – myter och verkligheter

Kapitalister, och dess förespråkare, hävdar att endast den fria marknaden är gott nog åt ett väl fungerande samhälle. Detta kan endast kapitalismen erbjuda, enligt samma förespråkare. Är det då så kan man fråga sig? Innebär kapitalismen en fri marknad? Låt oss se efter!
Kapitalismens förespråkare påstår att konkurrensen är den faktor som skapar den fria marknaden. Vilket inte är sant eftersom alla andra ekonomiska system vi känner till också innehåller varianter av konkurrens. Vad är då fri konkurrens? Fyra kriterier skall uppfyllas:

1. Många säljare och köpare.
2. Lika varor, samma kvalitet, alltså homogena varor/tjänster.
3. Fritt tillträde till marknaden.
4. Fullständig information om varor och priser.

Av dessa kriterier fyller alla andra ekonomiska system den första. Varken kapitalismen eller något annat ekonomiskt system har lyckats uppfylla kriterie två. Inga ekonomiska system uppfyller trean, eftersom den är logiskt omöjlig att uppfylla. Inga ekonomiska system kan uppfylla fyran, eftersom den är logiskt omöjlig att uppfylla.
Alla marknader, även kapitalismen, riskerar att drabbas av följande tre problem:

     1. Monopolisering
     2. Överenskommelser mellan säljare
     3. Inflation i betalningsmedlen.

Kapitalismen är det system som använder pengar mer ingående än alla andra ekonomiska system vi känner till. Vad är då pengar i ett kapitalistiskt system? Pengar är följande:

1. Pengar är bytesmedel som underlättar handeln
2. Pengar är värdemätare för det mesta
3. Pengar är värdebevarande för det mesta
4. pengar betyder makt i samhället liksom social prestige.

Efter Adam Smith har ekonomin indelats i tre produktionsfaktorer.

1. Naturfaktorerna är olika naturtillgångar såsom energiråvaror och materialråvaror. Dessa är bl.a. vatten, jord, skog, olja, malmer och annat som finns naturligt.

2. Arbetskraften består av människor som kan och vill arbeta. De har kunnande, initiativförmåga och kunskaper.

3. Realkapitalet är även en kultur, alltså den utrustning som skapats av arbetskraften med hjälp av naturtillgångarna. Det kan vara frågan om verktyg, redskap, maskiner, bilar, datorer, byggnader och mycket annat.

I en kapitalistisk ekonomi är det endast den monetära, d.v.s. betalningsförmågan, som räknas som en efterfrågan. Här är det på plats med ett klargörande!

Efterfrågan är inte det samma som mänskliga behov. Efterfrågan i en kapitalistisk ekonomi innebär inte bara efterfrågan om det finns pengar, eller medel, att betala med. Utan dessa medel existerar ingen efterfrågan i en kapitalistisk ekonomi. Mänskliga behov kan vara exempelvis efterfrågan på mat – som inte kan lösas utan att man har pengar i en kapitalistisk ekonomi. Detta visar sig ofta i tredje världen där fattigdomen är skriande.

År 1984 drabbades Etiopien av svält pga av torka och krig. Samtidigt fanns det ett matöverskott i världen. Problemet för flertalet etiopier var att de inte hade pengar att efterfråga maten med, därför fortsatte många att svälta. Det fanns således ingen efterfrågan enligt den kapitalistiska logiken – däremot fanns det en reell efterfrågan på mat! Detta händer på många håll även under 2000-talets början, och på allt fler områden än just behovet av mat. Miljöproblematiken smyger sig på oss alltmer, och här är kapitalismen både skapare av problemen samtidigt som den är en del av problemen. Inte heller här klarar kapitalismen av att uppfylla behov som människor, och natur, förväntar sig.

Det bevisar att marknaden, och kapitalismen, inte kan tillgodose omvårdnad, omsorg, hälsovård, utbildning, miljöhantering, transportbaserade kommunikationssystem och andra sociala behov på ett tillfredsställande sätt. Däremot kan marknaden vara med och bekosta dessa behov, och i marginalerna även delta i utformandet och skapandet av dem.

Nog om detta, snart går vi in i andra ronden av ämnet - vad ersätta kapitalismen?

MVH
jbig

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 15 dec 2006 21:16

Vad äro då ersättningen till den kapitalism som idag allktmer har misslyckats och som allt fler och fler mer och mer upplevs som ett hot mot själva livet på vår planet?

Ekonomisk demokrati...en förberedande teoretisk och praktisk modell...

Ekonomisk demokrati kan innebära ett ingrepp i äganderätten, men kanske inte i så stor utsträckning som det ändå ger sken av. Ingreppet påverkar ju enbart drift och fördelning av vinsten, själva ägandet kvarstår som tidigare. Äganderätten skall även motsvaras av en ägandeskyldighet - vilket då blir att bestämmandet över de anställda måste ske demokratiskt och med allas medverkande. Dessutom minskar ingreppet ju färre anställda ett företag har.

Hur skall då den ekonomiska demokratin i praktiken fungera? Nedan följer ett urval av tänkbara åtgärder för att styra över ekonomin mot ett mer demokratiskt inflytande, där de anställda mer kommer till tals.
De anställda på ett företag får rätt att genom omröstningar avgöra hur arbetet till viss skall organiseras samt hur bestämmandet skall genomföras. Antingen varje år eller när majoriteten så kräver. I praktiken blir det förmodligen så att de låter företagsledningen fortsätta att styra och driva företaget, för att vid lämpliga tidpunkter ta till sitt veto om majoriteten anställda så önskar. De kan dock inte rösta bort ägaren - p.g.a. äganderättsreglerna. Nu parade med ägandeskyldighetsregler.

- Företagen får svårare att växa sig för stora. Till stora ostyrbara konglomerat där direktörer och deras underhuggare själva snor åt sig vinsterna, som idag!

- Småföretagandet gynnas.
- Kooperativa och arbetarägda företag gynnas - även genom gynnsammare skatteregler.

- Fler och mindre företag gynnar konkurrensen - och konsumenterna genom lägre priser.

- Fler nya idéer och uppfinningar kommer fram, eftersom miljön gynnas av detta. Färre storföretag betyder att de inte kan köpa upp och försämra de nya idéerna och uppfinningarna, som sker idag.

- Arbetarägda företag ger en lugnare utveckling och minskar risken med avskedanden i spekulationssyften som sker idag. Utslagningen minskar vilket är både effektivt ur samhällets synvinkel och bra för den enskilde.

- Girighetens skadeverkningar för samhället i stort minskar eftersom den sprids ut till så många fler vilket minimerar riskerna med för höga löner och andra favörer som idag ges till icke kompetenta chefer och ledare.

- Utslagning beroende på stress och kön minskar när tempot sänks i arbetslivet. Sparar pengar för samhället och leder på sikt till skattelättnader.

- Samhällets resurser fördelas mer rättvist än idag.
- Färre, men bättre, produkter och en effektivare återvinning gynnar miljön och minskar sopor och skadligt avfall.

- En förkortad arbetstid, exempelvis från 8 timmar till 6 timmar per dag minskar de anställdas belastningsskador och troligtvis även stressen - samtidigt som den ökar fritiden och möjligheterna att tillbringa mer tid hos familj och barn. Och så ökar ju friheten.

- Övertiden minskar vilket på sikt minskar samhällets kostnader för sjukvård och rehabilitering. Samtidigt som fler får arbete.

- Pensionsåldern görs rörlig, i nuläget skulle den kunna variera mellan 60 och 70 år - beroende på arten av arbete m.m. Här kan deltid även bli en lösning för en del. Vinsten är ökad trivsel och valfrihet för fler människor.

- Enklare skatteregler gynnar företagarna samtidigt som flera avdragsmöjligheter tas bort. Enbart vinster för samhället i sin helhet.

- Som ovan nämnts bör arbetarägda kooperativa företag få skattelättnader. Det gör att dessa företag fungerar bättre och framförallt under längre tid än privata. Det ger en jämnare och lugnare rytm i samhället. Samtidigt som de anställda får ett större ansvar att lägga manken till vid sämre tider - för att klara jobben och företaget man är beroende av. Dessutom har de inte  rätt att flytta verksamheten från ursprungsorten, d.v.s. hemkommunen.

MVH
jbig

suchanother
Avstängd
Inlägg: 4109
Blev medlem: 14 feb 2004 23:37
Ort: Göteborg

Inläggav suchanother » 15 dec 2006 21:36

Rätt bra jbig. Men du är fortfarande en socialdemokratisk medelvägare. Du accepterar alltså utsugningen som en del i samhället?

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5393
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 15 dec 2006 22:01

Tja varför inte. En hel del intessanta ideer som även jag tycker låter vettigt (vissa av dem). Lite rödare än sossarna. Kanske v?

Här håller jag med dig:

Kooperativa, arbetarägda företag kan man starta redan idag. Men visst håller jag med om att det ska bli lättare att starta företag. Om man anställer eller inför delägarskap är upp till var och att själv agöra.

Jbig
Avstängd på en månad
Inlägg: 2112
Blev medlem: 01 dec 2006 14:54

Inläggav Jbig » 15 dec 2006 22:13

Ojdå, reaktioner igen... :wink:

Suchanother anser mig varandes en socialdemokrat! Här ser man tydligen även en utsugning av de arbetande också - det gör dock icke jag! Lustigt på vår ära, men vad gör det?

Kallekula anser det rent av vara "socialism", även om han tydligen ser att det går att starta arbetarägda företag även idag! Dock missar han att min modell leder till att alla som arbetar på företag tilldelas en större makt, som i samma process nyper åt sig en del av makten från ägarna!  :lol:

Därmed går vi vidare i ersättandet av den kapitalism som råder...

Arbetarinflytande och kommunalt ägda företag – en hybrid…
 
Ett sätt att utvidga demokratin är som ovan nämnts bildandet av löntagarägda företag. Sådana kan understödjas av statsmakterna genom lägre beskattning för företag och anställda än inom övriga sektorer inom näringslivet. Samtidigt som lagar och regler motverkar att dessa företag tillåts hamna på börsen eller får möjligheter att växa genom att återprivatiseras.

Återprivatisering skall naturligtvis tillåtas - men mot rejält tilltagna kostnader till statsmakten och utköp av de anställda. Även den motsatta vägen skall vara öppen, d.v.s. att privata företag går över till att bli löntagarägda. Också här skall naturligtvis en kompensation till ägarna vara möjlig - efter att eventuella skulder har avräknats (skatteskulder, lån och dylikt).

Genom löntagarägda företag ökar de anställdas och därmed småfolkets medverkan i näringsliv och samhälle, på bekostnad av företagare-kapital och byråkratigrupperna.

Ett system med löntagarägda företag blir troligen mer motståndskraftigt mot tillfälliga störningar i ekonomin orsakade av börsoro eller instabilitet utomlands. Dessutom ökar välbefinnandet och tryggheten bland alla dem som är anställda inom denna företagskategori. Exempel på sådana löntagarägda företag finns i Europa, Sydamerika, USA och Canada. Fördelarna blir i stort sett de som ovan räknades upp när det gällde den ekonomiska demokratins genomförande inom det privata näringslivet.

En annan väg är att bevara det privata näringslivet som det fungerar idag, möjligen med vissa förbättringar, och införa möjligheter för de nya löntagarägda företagen att verka på samma marknad som de privata företagen. De skulle då stödjas av statsmakterna genom skattereduktioner och liknande fördelar mot att dessa som motprestation påtar sig att dels stanna på orten, dels ta in något fler anställda för att på så vis motverka arbetslöshet och samhällsoro. Därmed missgynnas i praktiken inte det privata näringslivet lika mycket.

Styret ser då ut så här vid en snabb överblick:
Högst upp – chefen/cheferna, uppgifter: att styra företaget och staka ut dess inriktning.
Styrelsen – uppgifter: att vara länken mellan golvet och taket.
Golvet – jobbarna, uppgifter: att jobba och även medverka vid tillsättandet av styrelsen och vid behov cheferna.
Alla har en röst vad gäller tillsättandet av chefer, förmän och liknande.
Alla har en röst vid ”bolagsstämman”, oftast en gång/år, allt om företaget kan då diskuteras. Varianterna på detta tema är förmodligen oändligt.

MVH
jbig


Återgå till "Politik och samhälle"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster