Jag

[A]

Jag inviger endast mig själv officiellt i filosofi eftersom det är nog nyttigt. Jag sitter ofta ensam och filosoferar eller så diskuterar jag med någon som vill. De som inte vill säger ofta ett argument och vill helst tiga efter det. Ifrågasättande = hotade. När jag skriver ner tankar så skriver så här som jag gör nu men jag kan också skriva annorlunda. Är alltid nyfiken på hur jag bedöms eftersom jag ständigt söker efter mig själv. Jag är ute på villovägar men kan inte sluta dras åt dessa roliga ämnen. Det finns så många sätt att bedöma saker i denna värld och den utanför men när det handlar om att bedöma en själv, tycker jag att det är svårare. Jag presenterade mig tidigare inte för att jag är blyg men jag märker nu (nu måste ni svara snällt också att ni är trevliga och har fina inställningar. Filosofera är för mig nyttigt men samtidigt skadligt eftersom jag kan haka upp mig på så många olika frågeställningar som kan störa min hälsa. Många frågeställningar har hittils förbättrat min hälsa och det är mitt mål, jag vill bli lycklig och må bra, kunna älska alla och känna evig kärlek och medmänsklighet. Ofta handlar det om introspektiva moraliska frågeställningar som kan vara ibland jobbiga, ibland "gudomliga". Menar, "Är det jag gör nu rätt?", "Undrar vad denna person tycker om mig nu?" och liknande. Tidigare och fortfarande har jag sett detta som en rädsla som ska bekämpas, det är lättare när jag identifierar den för då är det lätt att senare köra över den med min vilja. Jag är väl religös av mig men jag vet inte hur jag ska kategorisera mig, om det går. Religion för mig är mer att man följer ett recept, som kristendomen. Jag tror på Gud men jag är inte kristen. Gudsdefinition: kraften bakom tingen*, lukterna, smakerna, känslorna... uppfinnaren av upplevelsen. Jag försöker lära mig att se varje ögonblick som "ett test av Gud". Jag upplever att alla problem blir då så enormt mycket lättare. Uppvakandet av min gömda och glömda nyfikenhet kom för snart ett år sedan och sen dess har jag absolut inte kunnat hålla mig tillbaka för söka runt. Medmänsklighet är vacker. Jag tror att "behandla andra som du vill bli behandlad själv" är ett väldigt enkelt sätt att se på tillvaron och dess moraliska problem. Existentialismen är också det. Vissa säger att den "gyllene regeln" är egoistisk men har aldrig förstått varför. Ibland har jag trott att vansinnet varit nära men det kanske det är?
Jag tror på kärleken och hoppas alla vill dit, en dag blir vi nog tvungen till det

*Jag tycker inte om att kalla träd och blommor för "ting", de är mer levande än ordet "ting". Ting är för mig materiellt, dött, en uppfinning. Men det är kanske just det ordet står för?
Svenska akademin: ting = sak. Vad är då sak?
Svenska akademin: sak = söka åtala, vilja komma åt m. m. Antingen har jag en gammal version på programet eller så är det det bästa de kan komma med. Iaf en konstig förklaring. Jag säger som sagt ting som en mänsklig uppfining. Vad jag då kan stoppa träd, gräs, stenar som, vet jag inte. Kom med förslag! Jag vet inte om stenen är död och inte heller dataskärmen.

Där fick jag med litegrann av mig själv. Det är nog bra att vara öppen för varandra för vad finns det att dölja?

med Kärlek,
Anton.

[Gunilla]

Hej Anton! Måste säga att du verkligen har begåvning att formulera dina emotioner........önskar att jag kunde det också!

Lycka till på Färden!

[A]

Stort Tack Gunsan!
Det går minst lika bra för dig, om du bara vill. Du börjar med ett försök. Jämför dig inte med någon, det går inte när det är ärliga känslor som ska uttryckas, bättre går det med tankar. När du en gång har försökt så börjar du genom det allra första försöket söka vad som är Din Känsla. Försökt. Lyssna på ordet.. du för-söker, du letar, du är helt ensam i det tomma och verkligen anstränger dig för att hitta det du söker, du "söker före" sökandet. Jag tror att när man hittar det man söker efter genom flera försök så slutar man aldrig åter igen hitta det. Du kan hitta det på första försöket. Sen kopierar du känslan genom ditt sinne. Det kan bli vad som helst eftersom ditt sinne är vad som helst. Försök tänk olikt om det går fel. Jag brukar ibland hålla känslan i händerna och känna hur den känns. Gör som en som målar tavlor, släng lite färg hit och dit. Tillslut kan det bli något. Då tar du något och struntar i bakgrunden, om den inte utgör helheten, ungefär som en inledning. Skriv/måla/skrik bara ut vad du känner just nu sen följer du känslorna. Spåra, spåra, spåra dem.. de är skuggor i ditt inre.

Javisst är det en märklig färd? Akta dig för att fastna. Det har jag lätt för.

Det finns en musikkonstnär som heter SunRa, han skriver så här:
http://www.holeworld.com/stellar2.html

Jag älskar det han skriver och får alltid inspiration genom denna text.
Du behöver inte fängslas av ordet "music", för det kan lika väl vara "art", "walk", "you", "heart".

You can walk your heart in art.

[J R Auk]

Välkommen in i stugan till vårt bord.

[Tatjana]

Jag kan känna igen mig när du skriver att du lätt kan "fastna", jag tycker det känns tråkigt att jag är så förutsägbar som jag ibland upptäcker mig själv att vara. Det känns som om jag har begränsningar,
för mig en ryslig tanke.
Men jag är för den delen även begåvad med ett dåligt minne.

[A]

Jag kan känna igen mig när du skriver att du lätt kan "fastna", jag tycker det känns tråkigt att jag är så förutsägbar som jag ibland upptäcker mig själv att vara. Det känns som om jag har begränsningar,
för mig en ryslig tanke.

Du säger att du tycker det är tråkigt att du är förutsägbar. Förutsägbarhet här handlar om att du söker något som är annorlunda och något som överraskar dig. Men hur ska du kunna finna det när du om och om igen identifierar det? Du ligger och sover i dina förflutna psykologiska uppdelningar och tittar omkring i hopp om att finna något nytt! Det är jättebra att se vad man har men poängen är väl att bli överraskad? Så börja överraska. Hur ska du kunna finna något nytt då du använder hela din kraft till att nätt och fint uppdela det du redan är? Du kommer bara upptäcka det betéendet som du -till exempel- har kategoriserat som hemskt och försöker stoppa undan. Självklart att känslan av att ha "fastnat" är stor om allt upptäcks åter och åter.
Sluta upp med att dela dig till onda och goda delar. HELA DU ÄR, inte 1/3 för det är inte du- Perfekt!!

"Var skall då vår självkännedom börja? Här står jag, på vad sätt skall jag studera mig själv, ge akt på mig själv, se vad som faktiskt sker inom mig? Jag kan endast iaktta mig själv i mina relationer, ty hela livet är relationer. Det tjänar ingenting till att sitta i ett hörn och meditera över sig själv. Jag kan inte existera i avskildhet."
J. Krishnamurti
ur Att vara fri.

Själv har jag, bara för vinstens skull, lust att fara till videovisningen med denna gåva. http://www.abc.se/~m437/video.htm