Livet brinner

[Wintran]

Människan kan liknas vid en fotogenlampa. Lampan tänds när vi föds, brinner medan vi lever och släcks när vi dör. Vi ser elden som lampans själ, det riktigt levande, och själva lampan som verktyget som får elden att brinna, som förstärker och visar upp det ljus som elden utstrålar.

Förhållandet funkar så att lampan är skapad för elden medan elden är beroende av lampan. Elden brinner så länge lampans inre struktur fungerar i harmoni och så länge bränsle finns tillgängligt. När något av dessa saknas och lampan släcks kan vi säga att elden inte längre finns till.

Vi kan också hävda att elden inte alls upphör existera, då fenomenet eld är något universellt och odödligt som aldrig kan utrotas, likt en naturlag som inte kan motverkas i grunden. Just uppenbarelsen av elden som en del av denna lampa kanske slutar finnas till för stunden, men elden i sig kommer aldrig helt att dö då den alltid går att finna i andra lampor och sammanhang som ger minsta utrymme för gnistor och glöd.

Viktigt är att minnas hur just denna lampa under sin elds brinnande livstid bidrog med både ljus och värme åt hela sin omgivning och värld runt omkring, kanske t.o.m. tände en annan eld som fortsätter leva än idag.

Lampan kommer fortsätta vara en del av fenomenet eld i oändlighet, genom att den bidragit med en plats och möjlighet för elden att lysa. Det är just fenomenet vi måste se för att kunna förstå dess uppenbarelse, och på samma sätt bör vi se på livet.

[Mahatma]

En mycket vacker liknelse, jag håller med...  :)

[Sceptisk]

Låter som en stoisk tankegång...

[Wintran]

Liknelsen kom lite spontant efter att ha läst delar ur Platons dialoger, Faidon, där Sokrates m.fl. diskuterar livet och döden. Var en del intressanta dialoger och tankegångar som ibland blev lite för långsökta för min smak, men som inspirerade till ovanstående.

Låter som en stoisk tankegång...

Förstår inte riktigt så spinn gärna vidare om du syftar på något speciellt.

[lkl]

Människan kan liknas vid en fotogenlampa. Lampan tänds när vi föds, brinner medan vi lever och släcks när vi dör. Vi ser elden som lampans själ, det riktigt levande, och själva lampan som verktyget som får elden att brinna, som förstärker och visar upp det ljus som elden utstrålar.

Förhållandet funkar så att lampan är skapad för elden medan elden är beroende av lampan. Elden brinner så länge lampans inre struktur fungerar i harmoni och så länge bränsle finns tillgängligt. När något av dessa saknas och lampan släcks kan vi säga att elden inte längre finns till.

Vi kan också hävda att elden inte alls upphör existera, då fenomenet eld är något universellt och odödligt som aldrig kan utrotas, likt en naturlag som inte kan motverkas i grunden. Just uppenbarelsen av elden som en del av denna lampa kanske slutar finnas till för stunden, men elden i sig kommer aldrig helt att dö då den alltid går att finna i andra lampor och sammanhang som ger minsta utrymme för gnistor och glöd.

Viktigt är att minnas hur just denna lampa under sin elds brinnande livstid bidrog med både ljus och värme åt hela sin omgivning och värld runt omkring, kanske t.o.m. tände en annan eld som fortsätter leva än idag.

Lampan kommer fortsätta vara en del av fenomenet eld i oändlighet, genom att den bidragit med en plats och möjlighet för elden att lysa. Det är just fenomenet vi måste se för att kunna förstå dess uppenbarelse, och på samma sätt bör vi se på livet.

Sokrates argument för själens odödlighet övertygade dig inte! Materialist där!

[Wintran]

Sokrates argument för själens odödlighet övertygade dig inte! Materialist där!

Haha, alltså, alla hans argument har inte fullständigt övertygat mig hittills, nej (har ännu inte läst hela Faidon), men jag har mitt eget sätt att formulera själens och livets odödlighet, som jag försökte beskriva i min liknelse, och jag har tänkt försöka utveckla den.

Jag vill verkligen inte kritisera Sokrates med detta inlägg, jag har inte läst alls mycket av honom ännu, och det lilla jag läst har stundom varit mycket imponerande och inspirerande, och stundom har mitt logiska sinne (logik intresserar mig mycket, fast jag har givetvis mycket att lära) uppfattat det som något långsökt. Men självklart, jag kan ha fel.

[J R Auk]

"-Förvisso, Kebes, är alltså själen något odödligt och oförstörbart, sade Sokrates. Och våra själar kommer finnas till på riktigt i Hades."

Det är väl kanske att dra slutsatsen lite väl långt.
Men motsäger du dig hans motsats slutsatser, Ikl?

[Åkes granne]

Prova med en filt. Det ska ju vara släckt.

Den tidiga "vaggningen" (hypnosen -ormen) är oerhört smärtsam för småbarn.. "Shyy.." Matt är ju ett persiskt ord för död.

Så varför fortsätter ni då, ni ville ju ha det tyst..?

[Lordjeflat]

Människan kan liknas vid en fotogenlampa. Lampan tänds när vi föds, brinner medan vi lever och släcks när vi dör. Vi ser elden som lampans själ, det riktigt levande, och själva lampan som verktyget som får elden att brinna, som förstärker och visar upp det ljus som elden utstrålar.

Förhållandet funkar så att lampan är skapad för elden medan elden är beroende av lampan. Elden brinner så länge lampans inre struktur fungerar i harmoni och så länge bränsle finns tillgängligt. När något av dessa saknas och lampan släcks kan vi säga att elden inte längre finns till.

Vi kan också hävda att elden inte alls upphör existera, då fenomenet eld är något universellt och odödligt som aldrig kan utrotas, likt en naturlag som inte kan motverkas i grunden. Just uppenbarelsen av elden som en del av denna lampa kanske slutar finnas till för stunden, men elden i sig kommer aldrig helt att dö då den alltid går att finna i andra lampor och sammanhang som ger minsta utrymme för gnistor och glöd.

Viktigt är att minnas hur just denna lampa under sin elds brinnande livstid bidrog med både ljus och värme åt hela sin omgivning och värld runt omkring, kanske t.o.m. tände en annan eld som fortsätter leva än idag.

Lampan kommer fortsätta vara en del av fenomenet eld i oändlighet, genom att den bidragit med en plats och möjlighet för elden att lysa. Det är just fenomenet vi måste se för att kunna förstå dess uppenbarelse, och på samma sätt bör vi se på livet.

| Vilket ljus utstrålar lampan?

[Wintran]

| Vilket ljus utstrålar lampan?

Lampan utstrålar eldens ljus så länge som elden brinner. Ju mer välskött lampan är, desto bättre brinner elden och desto klarare skiner lampan.

[Lordjeflat]

| Vilket ljus utstrålar lampan?

Lampan utstrålar eldens ljus så länge som elden brinner. Ju mer välskött lampan är, desto bättre brinner elden och desto klarare skiner lampan.

| Såå? Har ljuset en konkret betydelse? Om så är fallet: Vilken?

[Wintran]

| Såå? Har ljuset en konkret betydelse? Om så är fallet: Vilken?

Lampan är en skapelse av människan för att vi har stor användning för ljuset som lampans eld utstrålar.

På samma sätt ser jag människan som en skapelse av naturen för att naturen vill lyfta fram det fenomen vi kallar för liv.

Exakt vilken betydelse livet har för naturen och universum kan jag inte svara på, men jag tror att den har en betydelse.

[Lordjeflat]

| Såå? Har ljuset en konkret betydelse? Om så är fallet: Vilken?

Lampan är en skapelse av människan för att vi har stor användning för ljuset som lampans eld utstrålar.

På samma sätt ser jag människan som en skapelse av naturen för att naturen vill lyfta fram det fenomen vi kallar för liv.

Exakt vilken betydelse livet har för naturen och universum kan jag inte svara på, men jag tror att den har en betydelse.

| Var det inte så att människan är lampan? Är vi utanför metaforen nu? Om inte blir jag lite förvirrad av 'Lampan är en skapelse av människan för att vi har stor användning för ljuset som lampans eld utstrålar.'

| För att återgå till min ursprungliga fråga, nu lite mer specifikt formulerad: Om livet är elden och människan är lampan, vad är då ljuset som kommer från elden, som finns utanför lampan?

[Wintran]

| Var det inte så att människan är lampan? Är vi utanför metaforen nu? Om inte blir jag lite förvirrad av 'Lampan är en skapelse av människan för att vi har stor användning för ljuset som lampans eld utstrålar.'

Det jag försökte få fram är att lampan skapades (av människan) i syfte att genom elden frambringa ljus. Om vi går in på vad vi försöker likna så är det som du säger att lampan är människan, elden är livet och jag tänker mig då att dess skapare är naturen.

| För att återgå till min ursprungliga fråga, nu lite mer specifikt formulerad: Om livet är elden och människan är lampan, vad är då ljuset som kommer från elden, som finns utanför lampan?

Det är en bra fråga vad ljuset skulle ha för motsvarighet. Vad utstrålar egentligen livet?

Allt levande består ju i grunden av en sorts livsglädje, en vilja att fortsätta skapa liv och se livet överleva döden. Om det finns något mer långsiktigt mål med livet har jag ännu ingen aning om. Kanske söker livet att skapa aktivitet? Kom gärna med egna förslag.