Kunskap

[nattenévacker]

Om kunskap är : att man tror på det , har bevis och att det är sant

Om jag tittar ut genom mitt föster och tror att jag ser en fågel. Då säger jag titta där sitter en fågel. Men det är ingen fågel utan det är en tavla som reflekteras mot fönstret så att det ser ut som att det sitter en fågel där ute. Men vad jag inte vet är att där faktiskit sitter en fågel därute men som jag inte ser. Kan jag då säga att jag har kunskap om att där sitter en fågel där ute. ( om man utgår från min definition av kunskap ovanför ) Nej det kan man inte utan att lägga till en punkt om vad kunskap är . Men vilken punkt ska det vara ?

[Avantgardet]

Zeuxis och Parrhasios var två antika målare som skulle till att mäta krafter:

Zeuxis ställde upp med en bild av en klase vindruvor som var så förvillande lik en verklig sådan att fåglarna kom och hackade på den. Med triumf i stämman sade han till Parrhasios: "Drag nu undan förhänget från din tavla!" Parrhasios log då och visade att förhänget ifråga bara var målat, varvid Zeuxis utbrast: "Jag har lurat fåglarna, men Parrhasios har lurat själve Zeuxis!"

Du har kunskap om det du erfar med dina sinnen - märk väl att det heter sinneserfarenhet och inte, vilket många tycks tro vara detsamma, tingerfarenhet. Du kan alltså säga att du vet att ser en fågel, men inte att du vet att fågeln i sig existerar. Andra här på forumet skulle hävda, eller kommer att hävda, annorlunda men de kan, som det tycks, inte argumentera för detta.

[Grottis]

Jag menar att vi har erfarenheter av ting. En illusion är dock inte varseblivning av världen som den är. Om en person drabbas av en illusion och börjar påstå felaktiga saker om verkligheten, så kan denne avslöjas av en andra person. Eventuellt så korrigerar den förstnämnda personen sig själv efter att ha närmat sig hägringen eller ställt sig i en annorlunda vinket.

[Rising]

Om kunskap är : att man tror på det , har bevis och att det är sant

Anspråket på "sanning" tycker jag är meningslöst religiöst blaj, och jag kan inte förstå vad det har med kunskap att göra.

Att du först tror att du ser en fågel, och sedan märker att du bara tittat på en tavla, för att därefter märka att det sitter en fågel på andra sidan tavlan; det är lager efter lager av nya kunskaper; precis såsom Newtonfysiken följts av Einsteinfysiken. Vad som är "sanning" eller inte är enbart fåfängt och inbilskt att uttala sig om, och det är inte i hopp om att komma till någon sådan magisk, gudomlig insikt som man drar slutsatser utifrån ens sinneserfarenheter.

Kunskap borde snarare definieras som hur nära till hands ens gissningar är, samt hur enkla de är att verifiera, testa, nyttja, ifrågasätta, m.m; så att nya intryck kan göras och ny kunskap kan erhållas.

Att du ser en fågel utanför fönstret och tänker "det sitter en fågel därute" är inte direkt kunskap - det är snarare ens första, omedelbara intryck. När du däremot tänker "men nu när jag tänker på det så kan det vara så att Nisse luras med mig, och har målat en tavla som föreställer en fågel" då har du kunskap - oavsett om det är sant eller inte! Det viktiga är bara om du har vettiga belägg för att gissa att Nisse narras med dig. Om du går fram för att undersöka fönstret närmare, så kan du testa din teori. Du kan bli mer säker på att det faktiskt sitter en fågel utanför fönstret, eller så kan du upptäcka att det bara är en tavla. Oavsett vilket så får du mer kunskap.

Det är just den här tankeprocessen - vilka av våra uppfattningar vi ifrågasätter och hur vi går till väga - som jag tycker definierar kunskap, inte någon magisk "sanning". Ponera följande: Du sätter ut en tallrik gröt utanför ytterdörren. Morgonen därpå har gröten ätits upp, och hundspår leder fram och tillbaka till skålen. Om du i det här läget tror dig ha ett bevis för att tomtar finns; men att de har blivit förvandlade till hundar, så anser jag att du inte besitter "kunskap". Inte ens om det skulle vara sant. Ty dels är det en långsökt teori, och dels kan du inte gå vidare på något sätt för att verifiera den. Det finns andra teorier som ligger mycket närmare till hands, och som dessutom skulle vara enklare att verifiera utifrån experiment.

"Sanningen" är med andra ord helt redundant för kunskapen.

[Kyano]

Vad betyder "verifiera" om det inte har något med sanning att göra?

[cogito]

Vad betyder "verifiera" om det inte har något med sanning att göra?

Kan man tänka sig att tilldela kunskapsområdet begreppet: "Riktighet" (verifiera dess riktighet) medan man ger "Sanning" betydelsen av typ "ofördold". Ibland säger vi typ "den nakna sanningen". Då menar vi inte dess riktighet utan dess avslöjade fördoldhet. En sk sanningssökare är då någon som vill befria något som uppenbara sig i fördold status för betraktaren.

/cogito

[J R Auk]

Vad betyder "verifiera" om det inte har något med sanning att göra?

Jag kan beskriva ett sammanhang relaterandes mellan två aktörer, dessa kan jag be verifiera eller dementera min beskrivning.

Men detta har inget med sanning, i sig, att göra, jag anspelar på att sanningen kommer närmre med denna verifikation, men det jag egentligen gör är att avlasta auktoritetsbördan på någon annan.

Du når inte närmre en sanning om huruvida det jag säger är sant eller inte, men du ges mindre skäl att misstro och mer skäl att tro. Tro!

[Rising]

Vad betyder "verifiera" om det inte har något med sanning att göra?

Att verifikation "inte har något med sanningen att göra" är inte direkt vad jag har talat om.

Vad jag talat om att är att den här processen när man bildar sig mer och mer kunskap; likt mannen som undersöker fönstret närmare och ser att det är en tavla, och som kikar bakom tavlan för att se om det finns någon fågel där bakom, osv... Den processen kan visserligen tyckas vara såsom att skala en lök för att närma sig sanningen; kärnan i mitten. Men jag menar att eftersom sanningen aldrig är nåbar så är det företaget en chimär. Vi kan inte använda "sanningen" som en ledstjärna att navigera oss efter, eller är det någon som tror att vi på något sätt skulle kunna veta hur långt ifrån sanningen vi befinner oss?

"Just nu - efter Newtonfysiken och Einsteinsfysiken - nu är det bara tre missförstånd kvar mellan oss och sanningen."

Vi måste göra oss kvitt den här vanföreställningen om att vi skulle kunna röra oss in eller bort från sanningen. Vad vi kan göra, det är att göra vår egen värld av erfarenheter rikare. Från att bara ha ett instinktivt intryck av en fågel i ett fönster, så kan vi bygga på vår förståelse om världen - såsom den uppenbarar sig för oss - genom att göra kvalificerade gissningar och förnuftiga ifrågasättanden.

Kunskap är alltså inte som att skala bort lager efter lager på en lök - utan som att addera lager på lager av förståelse på en ... etagetårta! Jäpp. Kunskap är inte som en lök, utan som en tårta i flera etage.

---

Tycker jag, alltså. Men en person som använder lökar och tårtor som metaforer för kunskap kanske anses vara diskvalificerad för diskussionen? :^)

[Kyano]

[...] jag menar att eftersom sanningen aldrig är nåbar så är det företaget en chimär. Vi kan inte använda "sanningen" som en ledstjärna att navigera oss efter, eller är det någon som tror att vi på något sätt skulle kunna veta hur långt ifrån sanningen vi befinner oss?

Jag tror att du missuppfattar syftet med kravet om sanning. Huruvida man har visshet i denna sanning har mycket riktigt ingenting med kunskap att göra, det vore som du säger ett orimligt krav. Kravet ställs för att kunskapen inte ska bli relativ. Med denna definition kan man alltså inte vara absolut viss om man har kunskap. Däremot kan man såklart ha kunskap om sin kunskap, dvs. veta att man vet. Det är ju bara att man med goda skäl tror att man har kunskap (dvs med goda skäl tror P, och P är sant) och det dessutom är sant.

Kunskap är alltså inte som att skala bort lager efter lager på en lök - utan som att addera lager på lager av förståelse på en ... etagetårta! Jäpp. Kunskap är inte som en lök, utan som en tårta i flera etage.

Problemet när tårtan eller löken inte har något med sanning att göra blir att flera ömsom motstrida varianter av lökar och tårtor kan vara kunskap samtidigt. (Man kan ju tänka sig en lök utan sanning också, där kärnan är den högsta graden av giltig tro). I princip kan alltså utsagorna "jorden är platt" och "jorden är rund" hos olika subjekt vara kunskap samtidigt, emedan det inte är vad vi brukar mena med kunskap.

[Filosofet]

Kunskap är alltså inte som att skala bort lager efter lager på en lök - utan som att addera lager på lager av förståelse på en ... etagetårta! Jäpp. Kunskap är inte som en lök, utan som en tårta i flera etage.

Vad denna inriktning kallas är pragmatismen som hävdar att sanning inte kan uppnås eftersom det finns ingenting att representera.

[J R Auk]

[...] jag menar att eftersom sanningen aldrig är nåbar så är det företaget en chimär. Vi kan inte använda "sanningen" som en ledstjärna att navigera oss efter, eller är det någon som tror att vi på något sätt skulle kunna veta hur långt ifrån sanningen vi befinner oss?

Jag tror att du missuppfattar syftet med kravet om sanning. Huruvida man har visshet i denna sanning har mycket riktigt ingenting med kunskap att göra, det vore som du säger ett orimligt krav. Kravet ställs för att kunskapen inte ska bli relativ. Med denna definition kan man alltså inte vara absolut viss om man har kunskap. Däremot kan man såklart ha kunskap om sin kunskap, dvs. veta att man vet. Det är ju bara att man med goda skäl tror att man har kunskap (dvs med goda skäl tror P, och P är sant) och det dessutom är sant.
/quote]


Men om vi "vet" något och detta innebär att man har en rättfärdigad tro, följer det då inte automatiskt att man har en rättfärdigad tro att man har vetskap, veta att man vet?

Eller kan vi veta med goda skäl utan att ha goda skäl att veta att vi vet?