Finns Gud?

[amy]

Att vi aldrig kommer att kunna motbevisa eller bevisa Guds existens?

fel, jag har redan bevisat att han existerar

Så vad är meningen med dessa debatter och diskussioner?

det är underhållande

Har någon av er någon gång ändrat er uppfattning eller tro pga. något som någon har sagt eller skrivit?

nej. man ändrar inte sina åsikter för att man läser något, tvärtom: man läser något för att man håller på att ändra sina åsikter.

Om Gud INTE finns så har alla kristna fel

inte bara alla kristna, även alla andra... kanske 90% av jordens befolkning.

och alla andra kan skatta sig lyckliga till att ha rätt och livet

rätt och fel är helt personligt. kristna har inte mer fel än ateister. 'sanningen' förändras hela tiden, när vi själva förändras.

Vad innebär detta om allt i bibeln är sant?

allt i bibeln kan inte vara sant för att alla tolkar bibeln annorlunda

Då existerar Gud och även himmelen och ett helvetet!

himlen finns. bara gå ut och kolla upp

Då skall dom här på jorden som trott på och följt Gud få ett evigt liv i himlen.

jag vill inte ha ett evigt liv för att jag har det redan. tvärtom: jag vill sluta finnas för evigt

Och de som vägrat honom skall då komma till dödsriket.

om ens bara en människa skulle behöva lida för evigt i helvetet skulle himlen vara värdelös. ingen är så ond att hon förtjänar lida för evigt.

och om dödsriket betyder att man bara slutar existera, som vissa kristna säger, så är det oändligt mycket bättre än himlen och allt annat.

[The Lamb]

Under ett år har jag förändras väldigt mycket som människa. Allting började med att jag började fundera mycket över livets mening, även över om allting som är runt omkring en, bara ha kommit till av en slump.
Tänk Big bang, vart kom den ifrån, igen stans. Liv kan inte bara skapas från intet. Hör bara, Big bang, efter den skapades flera planeter, efter det så började det att komma fram levande organismer och så gick det från apa till människa. Då skulle ju katt och hund kunna para sig och få avkomma, eftersom allting har stigit i nivåer, ja hunden är en förfader till människan också, underligt men det är sant om hela Big bang konceptet stämmer.

Funderar även över en dator och en mp3 spelare t.ex. Har de bara skapat från intet. Nej, jag tror inte det i alla fall. Det har allt suttigt en människa bakom varje liten grej och tänkt igenom de, om inte fler personer.
Det jag vill komma fram till är: Att människan är mycket mycket mer komplicerad än en mp3 spelare eller datorer. För att en människa ska få liv, måste både hjärnan, hjärtat och lungorna startas samtidigt, annars funkar vi inte. De sakerna behöver varandra hela tiden, bara några sekunder utan varandra är det livshotande. Men de måste starta precis samtidigt på mindre än en tusendels sekund, för att vi ska kunna få liv från början.

Vi människor har försökt att skapa robotar med fria viljor. Det är rent av omöjligt för oss människor att göra det, för de har bara de alternativen som vi har programmerat in som de kan välja mellan. Men vi människor programmerar oss själva, vi väljer vad vi ska säga och tror på, vad vi vill vet och inte vill kommenterar, jag vi väljer allt själv. Den kunskapen kan vi inte överföra till något som vi skapar själva.

Efter att jag hade funderat klart kring detta kom jag fram till att någon hade helt enkelt skapat mig, och de var gud som hade gjort det möjligt, genom att han skapade oss människor.

Livets mening är så olika från folk till folk, men jag kom fram till att kärlek finns det i allt, så meningen med livet måste därför vara att sprida kärlek omkring sig.

Hoppas jag har bidragit till något. Som Skyline sa: Ni har ju fria viljor så ni får själva välja om ni vill ta detta till er eller inte.

[Skyline]

amy skrev:    fel, jag har redan bevisat att han existerar

Har du? Vad för bevis då?

[Algotezza]

amy skrev:    fel, jag har redan bevisat att han existerar

Har du? Vad för bevis då?

Ordet Gud existerar, Jesus är hans son, identisk med Gud enligt kristendomen; Jesus kallas också "Ordet". Då är Gud också Ordet, nämligen ordet Gud. Detta ord existerar, alltså existerar Gud i form av detta ord, som vi kan ge den innebörd vi känner för.

A

[sapientia]

Ordet Gud existerar, Jesus är hans son, identisk med Gud enligt kristendomen; Jesus kallas också "Ordet". Då är Gud också Ordet, nämligen ordet Gud. Detta ord existerar, alltså existerar Gud i form av detta ord, som vi kan ge den innebörd vi känner för.

Du har rätt i att Gud existerar i form av ett begrepp i teorin, men detta är inget bevis på att Gud existerar som objekt i praktiken. Bara för att jag yttrar orden "sjubent flodhäst" (och därmed skapar mig ett begrepp om detta), betyder inte det att det verkligen finns något sådant som en sjubent flodhäst.

Då skulle ju katt och hund kunna para sig och få avkomma, eftersom allting har stigit i nivåer, ja hunden är en förfader till människan också, underligt men det är sant om hela Big bang konceptet stämmer.

??? Här var det mycket underligt på en och samma gång, jag vet knappt  om man orkar förklara. Enligt Big Bang (!?) så är alltså hunden förfader till människan? Nej, fel. Ingen seriös människa har någonsin påstått detta. Det är ungefär som att säga att nästrimmern är föregångare till mikrovågsugnen. Däremot är det troligen så att människan och hunden har en gemensam "förfader" långt (och då menar jag långt) tillbaka i tiden. Man kanske kan se evolutionen som ett träd, med en mer eller mindre gemensam stam varifrån det växer ut fler och fler (skilda) grenar, som i sin tur förgrenar sig. Människan och hunden är två helt olika förgreningar.

Lammet, läs på evolutionsteorin lite bättre innan du förkastar den.

[amy]

Du har rätt i att Gud existerar i form av ett begrepp i teorin, men detta är inget bevis på att Gud existerar som objekt i praktiken.

Jag får väl bevisa det då:

du är gud,
alltså finns gud.

[A]

Hur ska jag kunna ta reda på om vad som helst existerar när jag är inställd på att vara skeptiskt inställd gentemot det?

Existerar det då när jag slutar att vara skeptisk?

När börjar det existera?

Vad är det jag menar?

[archaxe]

Jag får väl bevisa det då:

du är gud,
alltså finns gud.

Ja, men se på f... nej, jag är fortfarande inte övertygad. Kan du formalisera argumentet så det blir mer lättöverskådligt? Eller förväntar du dig att jag skall acceptera ett så rigoröst bevis på ren intuition?

[hovnarr]

Ja, men se på f... nej, jag är fortfarande inte övertygad. Kan du formalisera argumentet så det blir mer lättöverskådligt? Eller förväntar du dig att jag skall acceptera ett så rigoröst bevis på ren intuition?

Vad sägs om följande?

Om vi frågar oss om Gud finns och sedan postulerar att om Gud är jag, och jag finns, så bör vi nå följande slutsats.

Låt oss först betrakta i vilken utsträckning jag kan sägas existera. Envar tänker fritt kring detta och bildar sig en egen uppfattning. Denna utsträckning bildar utifrån detta tänkande liksom en cirkel som omfattar hela det egna självexistensbegreppet.

Låt oss sedan betrakta på vilket vis Jag skulle kunna vara Gud. På ett liknande sätt som när vi tänkte kring existensen sätter vi nu passaren i det tomma arkets mitt och liksom stretchar skänklarna så långt fantasin tillåter. Vad är gudomligt? Vem är jag? Vad är Gud? Följande kan vara en knuff i en gryta under ständig omrörning:

O.E. god "supreme being, deity," from P.Gmc. *guthan (cf. Du. god, Ger. Gott, O.N. guð, Goth. guþ), from PIE *ghut- "that which is invoked" (cf. Skt. huta- "invoked," an epithet of Indra), from root *gheu(e)- "to call, invoke." But some trace it to PIE *ghu-to- "poured," from root *gheu- "to pour, pour a libation" (source of Gk. khein "to pour," khoane "funnel" and khymos "juice;" also in the phrase khute gaia "poured earth," referring to a burial mound). "Given the Greek facts, the Germanic form may have referred in the first instance to the spirit immanent in a burial mound" [Watkins]. Not related to good. Originally neut. in Gmc., the gender shifted to masc. after the coming of Christianity.

Där dessa cirklar sedan skär varandra och delar samma yta, i detta nålsöga hittar vi amys sanning. Däri eller därigenom ser vi vad JAG ÄR innebär. Då är vi AllEna, knäböjande framme vid AlltÄrEtt. Då har vi korsfest hela dan och JagÄrRäddar fixar festen. Människan som son erbjuder sig att tjäna och har inte längre ett sund mellan sig och sitt ÄRende. HjÄRtat öppnar sig i vår ÄRlighet, och vi kan presse juicen av vår gudsfruktans frukter. Resan är över för denna gång och Gud bjussar på det andra äpplet när vi träder in i GeneroCity, det nya yarah-shalom, en solros av frid.

Ganska fantastiskt! Tycker,

[Algotezza]

Gud betecknar sig sig själv "jag är den jag är" (för evigt, för all-tid), alltså A = A. Jag som människa blir den jag blir, när jag lever i tiden. Men i varje ögonblick är jag den jag är. Jag är ögonblickets gud.

A

[cogito]

När Hovnarr nu blir lite poetiskt vill jag inte vara sämre:


Sagan om Alltom.

Det var en gång ett väsen som hette Alltom. Alltom var helt allena. Inget annat fanns till. Allt var tomt.

Hur skulle något kunna bli till? Ja, strängt taget syntes det ju inte ens till att Alltom var allena! Då sa Alltom att allena måtte synas.

Det blev en faslig smäll, en big bang som amerikanerna säger, och allena trädde fram, liksom ex-sisterade som latinerna säger.

Nu hade Alltom sällskap av All-ena. Sällskap och sällskap – Alltom var ju trots allt all-ena, fastän inte ensam, liksom ”all one” men inte ”alone”.

Ja, strängt taget hade egentligen inget nytt hänt, då det händer hela tiden utan början. Men en saga bör ju börja med "det var en gång".

Småningom blev det från sällskapets håll oklart huruvida det synliggjorda All-ena var det allena rådande, eller om man skulle ge synliggöraren all kredit istället.

Somliga tyckte att Atom borde anses som alltings grund, medan en farao tyckte att synliggöraren borde hyllas, Aton. Faraos idé blev inte långlivad i Egypten, men fick sin efterföljd i Moses idé om en enda gud. Andra igen ville hålla sig till själva kraften istället, TAO.

På ett filosofiforum letade man efter något mera Allt-om-fattande liksom. Det tyckte Alltom om.


/cogito

[sapientia]

Gud betecknar sig sig själv "jag är den jag är" (för evigt, för all-tid), alltså A = A. Jag som människa blir den jag blir, när jag lever i tiden. Men i varje ögonblick är jag den jag är. Jag är ögonblickets gud.

Jag är den jag är, du är den du är, och han är det han är. Jag är inte den du är, och du är inte den han är. Vilket ju är tur, för annars skulle allt och alla vara gud och detta begrepp skulle vara meningslöst.

du är gud,
alltså finns gud.

Alltså håller jag inte med om detta. Gud är den Gud är, och jag är den jag är. Tycker åtminstone jag, men det finns ju lika många uppfattningar av Gud som det finns människor på jorden. Om du är nöjd med din tro att "du är gud" så är det väl gott så.

[amy]

Alltså håller jag inte med om detta.

e du helt konstig lr?

Gud är den Gud är, och jag är den jag är.

nej, jag är inte den jag är eftersom jag inte vet vad jag är, och jag kan aldrig veta det eftersom jag är den jag är, vilket betyder ingenting, så gud och jag måste vara samma ingenting som allt annat.

dessutom står det fel i bibeln, egetnligen ska det stå: jag är jag är

Tycker åtminstone jag,

om jag vore du skulle jag tycka exakt likadant. så vi är samma, vi har bara haft ett annorlunda liv

men det finns ju lika många uppfattningar av Gud som det finns människor på jorden.

eftersom ett ord kan ha 6 biljoner olika betydelser måste ordet betyda ingenting, så bibeln hade rätt när den sa "i början fanns ordet" och ordet skapade gud.

Om du är nöjd med din tro att "du är gud" så är det väl gott så.

nej jag är inte nöjd med den!!

[Avantgardet]

Gud betecknar sig sig själv "jag är den jag är" (för evigt, för all-tid), alltså A = A. Jag som människa blir den jag blir, när jag lever i tiden. Men i varje ögonblick är jag den jag är. Jag är ögonblickets gud.

Jag är den jag är, du är den du är, och han är det han är. Jag är inte den du är, och du är inte den han är. Vilket ju är tur, för annars skulle allt och alla vara gud och detta begrepp skulle vara meningslöst.

du är gud,
alltså finns gud.

Alltså håller jag inte med om detta. Gud är den Gud är, och jag är den jag är. Tycker åtminstone jag, men det finns ju lika många uppfattningar av Gud som det finns människor på jorden. Om du är nöjd med din tro att "du är gud" så är det väl gott så.

Hur vet du att du inte är Gud?

[Algotezza]

Gud betecknar sig sig själv "jag är den jag är" (för evigt, för all-tid), alltså A = A. Jag som människa blir den jag blir, när jag lever i tiden. Men i varje ögonblick är jag den jag är. Jag är ögonblickets gud.

Jag är den jag är, du är den du är, och han är det han är. Jag är inte den du är, och du är inte den han är. Vilket ju är tur, för annars skulle allt och alla vara gud och detta begrepp skulle vara meningslöst.

du är gud,
alltså finns gud.

Alltså håller jag inte med om detta. Gud är den Gud är, och jag är den jag är. Tycker åtminstone jag, men det finns ju lika många uppfattningar av Gud som det finns människor på jorden. Om du är nöjd med din tro att "du är gud" så är det väl gott så.

Hur vet du att du inte är Gud?

Hur vet Gud att Gud är Gud? Han vill kanske inte veta det? Den som vet sig vara Gud är därför inte Gud.

A