HUR VET VI NÅGONTING! (2)

[Pavel Skrbek]

Enligt Descartes för att vi kan tänka på det fullkomliga ! Fast, det är frågan,  kan man verkligen tänka på det fullkomliga ? vad skulle det vara?

Ja, kan man verkligen tänka på något man inte kan "förstå"? Och varför måste människan vara ofullkomlig för att hon inte vet allt?

Exakt. Vad är det som säger att någon ( en Gud lämpligtvis ) måste   vara perfekt och ha kunskap om allt.  Kan inte bara världen vara ett olöst mysterium utan att någon måste sitta på nyckeln till svaren på allt.

en människa måste vara ofullkomlig om den inte vet allt efetrsom om du hade varit fullkomlig så hade du vetat allt. men det betyder inte att det är någonting fel på oss människor, men vi är helt enkelt inte fullkomliga. det kan man märka i vissa situationer i livet, tex när vi råkar ut för någon katastrof då söker vi alltid någonting som är högre än oss och som kan förklara det som har skett. det skulle vi antagligen inte göra om vi var fullkomliga.[/quote]


Men själva begreppet "fullkomlig" är ju så diffust. Vad är fullkomlighet?
[/quote]

Om det vore såhär, vilket jag tycker låter väldigt logiskt och troligt, så förklarar ju det vårat sökande. Men om vi valde att acceptera denna livssyn med ofullkomlighet osv, varför skulle vi då filosofera?
Men om vi var fullkomliga, då skulle vi ju veta om det fanns något högre eller inte, då skulle vi inte behöva söka, eller har jag fel?

[Sara]

Mikael Renberg:

Ja du har rätt, en del av kunskapen borde sitta i huvudet. Men våra sinnesintryck kommer ju från våra intryck från omvärlden. Så det har ju en koppling dit. Men fantasier om saker som inte finns i världen, det är inte verkligheten menar jag. Men man kan fundera över hur vi kan fantisera ihop något som inte finns? Vad får vi alla idéer ifrån?
Har vi levt ett tidigare liv?
Eller har våran hjärna kanske inte plats för all kunskap så att den till sist försvinner, och bara kommer tillbaka till oss när vi upplever något som påminner om det?
Eller har Berkely rätt, för att något ska existera så måste vi tänka på det? Och när vi inte tänker på det så finns det inte. Det är kanske därför som vi tror att våra fantasier är fantasier och inte verklighet. Men egentligen så är det lika verkligt som allt annat, bara att vi inte tänker på det lika ofta.

[Pekka Saravo]

Hume var en viktig skeptiker. han menade att förnimmelsen av världen och dess beskaffning endast kan grundas på erfarenheten. enligt Hume kunde ändå inte alltid tillfyllest, och därför ifrågasatte han även själva kausaliteten alltså  orsak och verkan. Vi kan inte veta något om framtiden så han menar att vi alltid ska tänka igenom allt. T.ex. varje morgon finns jag? Jag tycker att det inte låter rimligt med den teorin, det är som att han säger emot allt bara för att gå emot systemet som han själv inte är nöjd med, kan det vara så att han fick den uppmärksamhet han febrilt sökt efter omedvetet så han fortsatte med sin teori för att han själv skulle mp bra. Struntar han i alla andra?

Hume är nog den filosofen som har den teorin som är minst trovärdig. det låer ju lite konstogt att hela tiden ifrågasätta och nte få något korekkt svar. Vi kan alltså aldrig veta helt säkert om något vi kan bara ha idéer av våra erfarenehter men vi kan inte veta om våra idéer är riktiga.

Hume tycker jag är bra på det sättet att han förepråkar att man ska ifrågasätta. Man ska kanske inte ta allting för givet. Men precis som du säger skulle livet bli lite konstigt om man hela tiden fick omvärdera saker. Och skulle man då kunna komma framåt i livet? Utan regler och "naturlagar" skulle livet bli konstigt. Och utan de kanske vi inte skulle ha kommit så långt i vår utveckling.

Jaa vi måset nog ifrågasätta saker här i livet, men som du söger så kanske vi inte kan ifrågasätta allt, det blir som en ond cirkel vi kommer aldrig ur den.

[Pavel Skrbek]

Enligt Descartes för att vi kan tänka på det fullkomliga ! Fast, det är frågan,  kan man verkligen tänka på det fullkomliga ? vad skulle det vara?

Ja, kan man verkligen tänka på något man inte kan "förstå"? Och varför måste människan vara ofullkomlig för att hon inte vet allt?

Exakt. Vad är det som säger att någon ( en Gud lämpligtvis ) måste   vara perfekt och ha kunskap om allt.  Kan inte bara världen vara ett olöst mysterium utan att någon måste sitta på nyckeln till svaren på allt.

en människa måste vara ofullkomlig om den inte vet allt efetrsom om du hade varit fullkomlig så hade du vetat allt. men det betyder inte att det är någonting fel på oss människor, men vi är helt enkelt inte fullkomliga. det kan man märka i vissa situationer i livet, tex när vi råkar ut för någon katastrof då söker vi alltid någonting som är högre än oss och som kan förklara det som har skett. det skulle vi antagligen inte göra om vi var fullkomliga.[/quote]


Men själva begreppet "fullkomlig" är ju så diffust. Vad är fullkomlighet?
[/quote]

Om det vore såhär, vilket jag tycker låter väldigt logiskt och troligt, så förklarar ju det vårat sökande. Men om vi valde att acceptera denna livssyn med ofullkomlighet osv, varför skulle vi då filosofera?
Men om vi var fullkomliga, då skulle vi ju veta om det fanns något högre eller inte, då skulle vi inte behöva söka, eller har jag fel?

[Sara]

Mikael Renberg:

Ja du har rätt, en del av kunskapen borde sitta i huvudet. Men våra sinnesintryck kommer ju från våra intryck från omvärlden. Så det har ju en koppling dit. Men fantasier om saker som inte finns i världen, det är inte verkligheten menar jag. Men man kan fundera över hur vi kan fantisera ihop något som inte finns? Vad får vi alla idéer ifrån?
Har vi levt ett tidigare liv?
Eller har våran hjärna kanske inte plats för all kunskap så att den till sist försvinner, och bara kommer tillbaka till oss när vi upplever något som påminner om det?
Eller har Berkely rätt, för att något ska existera så måste vi tänka på det? Och när vi inte tänker på det så finns det inte. Det är kanske därför som vi tror att våra fantasier är fantasier och inte verklighet. Men egentligen så är det lika verkligt som allt annat, bara att vi inte tänker på det lika ofta.

[läraren]

[quote="Kalle Kerman"][quote="läraren"][quote="Kalle Kerman"][quote="Linus Omark"]Enligt Descartes för att vi kan tänka på det fullkomliga ! Fast, det är frågan,  kan man verkligen tänka på det fullkomliga ? vad skulle det vara?[/quote]


Ja, kan man verkligen tänka på något man inte kan "förstå"? Och varför måste människan vara ofullkomlig för att hon inte vet allt?[/quote]

Exakt. Vad är det som säger att någon ( en Gud lämpligtvis ) måste   vara perfekt och ha kunskap om allt.  Kan inte bara världen vara ett olöst mysterium utan att någon måste sitta på nyckeln till svaren på allt.[/quote]

en människa måste vara ofullkomlig om den inte vet allt efetrsom om du hade varit fullkomlig så hade du vetat allt. men det betyder inte att det är någonting fel på oss människor, men vi är helt enkelt inte fullkomliga. det kan man märka i vissa situationer i livet, tex när vi råkar ut för någon katastrof då söker vi alltid någonting som är högre än oss och som kan förklara det som har skett. det skulle vi antagligen inte göra om vi var fullkomliga.[/quote]


Men själva begreppet "fullkomlig" är ju så diffust. Vad är fullkomlighet?[/quote]

rätt bra argument,
Vad är egentligen fullkomligt?
en fråga som är svår att besvara, men kanske vi har svårt att besvara den bara för att vi är ofullkomliga. hade vi varit fullkomliga hade vi kanske kunnat svara på fårgan.[/quote]

fast då kanske vi inte hade behövt besvara den, eftersom vi då skulle vara fullkomliga.  :)

[Pekka Saravo]

Hume var en viktig skeptiker. han menade att förnimmelsen av världen och dess beskaffning endast kan grundas på erfarenheten. enligt Hume kunde ändå inte alltid tillfyllest, och därför ifrågasatte han även själva kausaliteten alltså  orsak och verkan. Vi kan inte veta något om framtiden så han menar att vi alltid ska tänka igenom allt. T.ex. varje morgon finns jag? Jag tycker att det inte låter rimligt med den teorin, det är som att han säger emot allt bara för att gå emot systemet som han själv inte är nöjd med, kan det vara så att han fick den uppmärksamhet han febrilt sökt efter omedvetet så han fortsatte med sin teori för att han själv skulle mp bra. Struntar han i alla andra?

Hume är nog den filosofen som har den teorin som är minst trovärdig. det låer ju lite konstogt att hela tiden ifrågasätta och nte få något korekkt svar. Vi kan alltså aldrig veta helt säkert om något vi kan bara ha idéer av våra erfarenehter men vi kan inte veta om våra idéer är riktiga.

Hume tycker jag är bra på det sättet att han förepråkar att man ska ifrågasätta. Man ska kanske inte ta allting för givet. Men precis som du säger skulle livet bli lite konstigt om man hela tiden fick omvärdera saker. Och skulle man då kunna komma framåt i livet? Utan regler och "naturlagar" skulle livet bli konstigt. Och utan de kanske vi inte skulle ha kommit så långt i vår utveckling.

Jaa vi måset nog ifrågasätta saker här i livet, men som du söger så kanske vi inte kan ifrågasätta allt, det blir som en ond cirkel vi kommer aldrig ur den.

[Pavel Skrbek]

Enligt Descartes för att vi kan tänka på det fullkomliga ! Fast, det är frågan,  kan man verkligen tänka på det fullkomliga ? vad skulle det vara?

Ja, kan man verkligen tänka på något man inte kan "förstå"? Och varför måste människan vara ofullkomlig för att hon inte vet allt?

Exakt. Vad är det som säger att någon ( en Gud lämpligtvis ) måste   vara perfekt och ha kunskap om allt.  Kan inte bara världen vara ett olöst mysterium utan att någon måste sitta på nyckeln till svaren på allt.

en människa måste vara ofullkomlig om den inte vet allt efetrsom om du hade varit fullkomlig så hade du vetat allt. men det betyder inte att det är någonting fel på oss människor, men vi är helt enkelt inte fullkomliga. det kan man märka i vissa situationer i livet, tex när vi råkar ut för någon katastrof då söker vi alltid någonting som är högre än oss och som kan förklara det som har skett. det skulle vi antagligen inte göra om vi var fullkomliga.[/quote]


Men själva begreppet "fullkomlig" är ju så diffust. Vad är fullkomlighet?
[/quote]

Om det vore såhär, vilket jag tycker låter väldigt logiskt och troligt, så förklarar ju det vårat sökande. Men om vi valde att acceptera denna livssyn med ofullkomlighet osv, varför skulle vi då filosofera?
Men om vi var fullkomliga, då skulle vi ju veta om det fanns något högre eller inte, då skulle vi inte behöva söka, eller har jag fel?

[Pekka Saravo]

Hume var en viktig skeptiker. han menade att förnimmelsen av världen och dess beskaffning endast kan grundas på erfarenheten. enligt Hume kunde ändå inte alltid tillfyllest, och därför ifrågasatte han även själva kausaliteten alltså  orsak och verkan. Vi kan inte veta något om framtiden så han menar att vi alltid ska tänka igenom allt. T.ex. varje morgon finns jag? Jag tycker att det inte låter rimligt med den teorin, det är som att han säger emot allt bara för att gå emot systemet som han själv inte är nöjd med, kan det vara så att han fick den uppmärksamhet han febrilt sökt efter omedvetet så han fortsatte med sin teori för att han själv skulle mp bra. Struntar han i alla andra?

Hume är nog den filosofen som har den teorin som är minst trovärdig. det låer ju lite konstogt att hela tiden ifrågasätta och nte få något korekkt svar. Vi kan alltså aldrig veta helt säkert om något vi kan bara ha idéer av våra erfarenehter men vi kan inte veta om våra idéer är riktiga.

Hume tycker jag är bra på det sättet att han förepråkar att man ska ifrågasätta. Man ska kanske inte ta allting för givet. Men precis som du säger skulle livet bli lite konstigt om man hela tiden fick omvärdera saker. Och skulle man då kunna komma framåt i livet? Utan regler och "naturlagar" skulle livet bli konstigt. Och utan de kanske vi inte skulle ha kommit så långt i vår utveckling.

Jaa vi måset nog ifrågasätta saker här i livet, men som du söger så kanske vi inte kan ifrågasätta allt, det blir som en ond cirkel vi kommer aldrig ur den.

[Hanna]

Hume var en viktig skeptiker. han menade att förnimmelsen av världen och dess beskaffning endast kan grundas på erfarenheten. enligt Hume kunde ändå inte alltid tillfyllest, och därför ifrågasatte han även själva kausaliteten alltså  orsak och verkan. Vi kan inte veta något om framtiden så han menar att vi alltid ska tänka igenom allt. T.ex. varje morgon finns jag? Jag tycker att det inte låter rimligt med den teorin, det är som att han säger emot allt bara för att gå emot systemet som han själv inte är nöjd med, kan det vara så att han fick den uppmärksamhet han febrilt sökt efter omedvetet så han fortsatte med sin teori för att han själv skulle mp bra. Struntar han i alla andra?


Svar till Viktor Lindgren:

Han verkar absolut vara en skeptiker. Han struntar kanske inte i alla andra men duktig på att tvivla det är han. kanske är det bra att tvivla för att komma fram till och upptäcka nya infallsvinklar och frågor? Hans teorier låter ganska krångliga och onödiga. Att jag aldrig kan vara säker på att en glass nästa gång smakar glass. Men man måste ju ändå vara ganska säke på att det kommer smaka glass eftersom man säger att det är en glass. För hur skulle det annrars gå om jag beställde i en glasskiosk och ville ha jordgubb och hallonglass. Skulle försäljaren vara tvungen att smaka på glassen själv för att vara säker på att han ger mig rätt glassort? jag menar jordgubb och hallon har förmodligen lika dan färg och känns båda kalla! Att tvivla i all oändlighet skulle bara bli besvärligt men egentligen är det precis vad Hume uppmanar oss att göra!

[Kalle Kerman]

Pekka Saravo skrev:
Jag kan vara säker på att jag är JAG eftersom jag tar in intryck av känslor och tankar.


Men tänk om det är en ond demon som lurar dig att tro att du är du, eller lurar dig att tro att du tar in intryck av känslor och tankar! Sug på den!

Men det är ju ändå pekka som blir lurad. Alltså måste han i vilket fall som helst vara han. Det är klart att intrycken och känslorna kan spela honom ett spratt. men det är fortfarande han som tar emot "kunskapen"

Där blir jag lite räddad av Linus. Jaa egentligen spelar det en väldigt stor roll vad man själv tror. Jag tror att jag är jag eftersom jag kan ta in intryck från omvärlden, men om det är en ond demon som lurar mig så vetj ag ju ingeting om det. & därför är jag JAG!

visst skulel det kunna vara en ond demon som lurar dig, men i så fall undrar jag varför du då kan få uppleva bra saker i ditt liv. om en ond demon lurar dig så borde ditt liv till största del bara bestå av elände.

[queeniodine]

Men vi säger att allt har en orsak, och jag går och tänker på det ständigt, kan jag påverka det genom att göra något för vissa situationer?

Ir var det också en orsak att jag så småning om skulle göra det?

Kan vi påverka något som än inte är gjort, men det var väll också en orsak och mening att det skulle vara så?

????

Detta får mig att tänka på kaosteorin. Om en fjäril viftar på vingarna på andra sidan jorden akn det bli storm här.
Alltings orsak och verkan, och allting vi gör kan ge otroligt drastiska konsekvenser i framtiden, kanske flera år framåt, som beror på någonting litet vi gjorde en gång, som att öppna fönstret en vårmorgon, aknske gör så att det blir ett tredje världskrig coh trettio år, och om vi inte hade öppnat förnster kanske allt hade avrit annorlunda.

Allt vi gör har konsekvenser, även om det inte händer direkt.

[JanSandström]

Enligt Descartes för att vi kan tänka på det fullkomliga ! Fast, det är frågan,  kan man verkligen tänka på det fullkomliga ? vad skulle det vara?

Ja, kan man verkligen tänka på något man inte kan "förstå"? Och varför måste människan vara ofullkomlig för att hon inte vet allt?

Exakt. Vad är det som säger att någon ( en Gud lämpligtvis ) måste   vara perfekt och ha kunskap om allt.  Kan inte bara världen vara ett olöst mysterium utan att någon måste sitta på nyckeln till svaren på allt.

en människa måste vara ofullkomlig om den inte vet allt efetrsom om du hade varit fullkomlig så hade du vetat allt. men det betyder inte att det är någonting fel på oss människor, men vi är helt enkelt inte fullkomliga. det kan man märka i vissa situationer i livet, tex när vi råkar ut för någon katastrof då söker vi alltid någonting som är högre än oss och som kan förklara det som har skett. det skulle vi antagligen inte göra om vi var fullkomliga.

Men själva begreppet "fullkomlig" är ju så diffust. Vad är fullkomlighet?[/quote]

En synonym till fullkomlig? Jag skulle säga: felfri.
Man har inga brister och är perfekt.[/quote]

Håller med.. Man kanske kan vara fullkomlig i sig själv och enligt en själv men då har man bara sig själv att jämföra med.. Man kan inte se sig fullkomlig bland några andra!

[Pekka Saravo]

Pekka Saravo skrev:
Jag kan vara säker på att jag är JAG eftersom jag tar in intryck av känslor och tankar.


Men tänk om det är en ond demon som lurar dig att tro att du är du, eller lurar dig att tro att du tar in intryck av känslor och tankar! Sug på den!

Men det är ju ändå pekka som blir lurad. Alltså måste han i vilket fall som helst vara han. Det är klart att intrycken och känslorna kan spela honom ett spratt. men det är fortfarande han som tar emot "kunskapen"

Där blir jag lite räddad av Linus. Jaa egentligen spelar det en väldigt stor roll vad man själv tror. Jag tror att jag är jag eftersom jag kan ta in intryck från omvärlden, men om det är en ond demon som lurar mig så vetj ag ju ingeting om det. & därför är jag JAG!

visst skulel det kunna vara en ond demon som lurar dig, men i så fall undrar jag varför du då kan få uppleva bra saker i ditt liv. om en ond demon lurar dig så borde ditt liv till största del bara bestå av elände.

Sant, detta med onda demoner tycker inte jag håller i längden, det är ingenting som jag tror på.

[Kalle Kerman]

Enligt Descartes för att vi kan tänka på det fullkomliga ! Fast, det är frågan,  kan man verkligen tänka på det fullkomliga ? vad skulle det vara?

Ja, kan man verkligen tänka på något man inte kan "förstå"? Och varför måste människan vara ofullkomlig för att hon inte vet allt?

Exakt. Vad är det som säger att någon ( en Gud lämpligtvis ) måste   vara perfekt och ha kunskap om allt.  Kan inte bara världen vara ett olöst mysterium utan att någon måste sitta på nyckeln till svaren på allt.

en människa måste vara ofullkomlig om den inte vet allt efetrsom om du hade varit fullkomlig så hade du vetat allt. men det betyder inte att det är någonting fel på oss människor, men vi är helt enkelt inte fullkomliga. det kan man märka i vissa situationer i livet, tex när vi råkar ut för någon katastrof då söker vi alltid någonting som är högre än oss och som kan förklara det som har skett. det skulle vi antagligen inte göra om vi var fullkomliga.

Men själva begreppet "fullkomlig" är ju så diffust. Vad är fullkomlighet?
[/quote]

Om det vore såhär, vilket jag tycker låter väldigt logiskt och troligt, så förklarar ju det vårat sökande. Men om vi valde att acceptera denna livssyn med ofullkomlighet osv, varför skulle vi då filosofera?
Men om vi var fullkomliga, då skulle vi ju veta om det fanns något högre eller inte, då skulle vi inte behöva söka, eller har jag fel?[/quote]

nej vi skulle inte söka någonting om vi va fullkomliga, för då skulle vi veta allt och skulel inte behöva söka svar på alla frågor vi har.