Meningen med livet

[Fjärrskådaren]

Hej

Meningen med livet. Det finns många svar men inget som besvarar. Jag har ytterligare ett. Inte helt fullt utvecklat men kan nog vara intressant. http://evolutionlife.blogg.se/ Läs och begrunda. Replikera gärna

[sapientia]

Så jag har kommit på idén om "värdegemenskaper" i en värld utan gränser. Människor kommer att ansluta sig till nån värdegemenskap efter vad dom ser som meningen med livet. Vissa kommer att vilja sprida sina religioner, andra kämpa för det klasslösa samhället osv. Detta kommer leda till krig. Men dessa krig kommer inte vara fruktlösa för de kommer att bli en fortsättning på evolutionen. Det som behövs utvecklas i våra biologiska kroppar är våran hjärna. När man då har värdegemenskaper kommer man att ha människor som tänker på ett visst sätt i olika grupper. Det sätt att tänka som är mest fördelaktigt kommer att segra och så kommer kampen att gå vidare tills ett tillstånd uppnås där det bara finns en värdegemenskap kvar där alla kämpar för varandra och inga fientligheter finns.

Detta låter tämligen bisarrt, även om grundidén - att föra evolutionen vidare - är god. Grejen är att det aldrig skulle fungera. Redan när man träder in i den värld du kallar den nationslösa världen kommer människor att ha olika mycket makt och pengar, vilket leder till att dessa maktmänniskor, och inte de som "tänker mest fördelaktigt", kommer att gå segrande ur striden. Och för övrigt är jag mycket osäker på att en sådan sak som värden och värderingar går i arv rent genetiskt. Du har väl inte exakt samma åsikter som din far och mor? Åsikter om saker och ting får vi främst p.g.a den miljö vi lever i, och eftersom alla lever i något skilda miljöer så kommer vi lyckligtvis aldrig komma till den tid då alla har exakt samma värderingar. Ditt prat om en enda värdegemenskap är därför orealistisk och ganska skrämmande.

Det viktigaste för mig är att få reda på varför vi finns här. Ingen värdegemenskap kommer någonsin kunna besvara det förutom den som kämpar för att utveckla vetenskapen. Det är den viktigaste värdegemenskapen.

Inse faktum: du kommer aldrig att få reda på varför vi finns här (inte förrän du dör, möjligen). Det är naivt att tro att vetenskapen ska svara på frågan om livets mening; den ämnar inte göra det och kommer aldrig göra det. Så du får helt enkelt gilla läget, att du faktiskt finns till, och hitta dig en egen mening med livet om du nu behöver en sådan.

Men jag är trött på att leva meningslöst. Jag vill ha någonting att kämpa för. Jag vill kämpa idag medan jag lever. Vill du inte kämpa? Kämpa med mig!

Ja, jag vill också ha något att kämpa för. Nej, jag vill inte kämpa med dig för en värld med ett obarmhärtigt världskrig där folk dör på rullande band tills vi har uppnått ett tillstånd då alla tycker samma sak. Fjärrskådaren, det är inget eftersträvansvärt.

[J R Auk]

Om vi bara tilläts bygga på ett samhälle, skulle du då behöva kamp?

Är samhället idag så pass fel att du vill bekämpa det? Eller när du talar om kamp vad talar du om då?

Meningen skall skänka kampen legitimitet, det är inte kampen i sig som skall skänka mening.

Även om jag sympatiserar med din frustration.

[Sartre]

innan man kan leverera ett ”svar” på frågan: ”Vad är meningen med livet?” måste man tänka efter: ”Vad är frågan?”, ”Vad är det för svar man kan ge på frågan?” och det viktigaste ”Hur ska frågan förstås?”; ”mening” är nämligen ett mångtydigt ord och kan ge utrymme för olika tolkningar av frågan. mening kan förstås som: i) syfte eller ändamål. livet har alltså en ”objektiv mening”, ett syfte med, som är det samma för hela mänskligheten. ii) värde. meningen förstås som ”mening för ngn”, det finns ett syfte i själva livet, som är individuellt.

jag tror att mänskligt liv saknar syfte, men har värde. för mig är det också viktigare att livet har mening i betydelse ”värde”, än i betydelsen ”syfte”. syftet måste nämligen vara värdefullt för mig, för att ge mitt liv mening. det räcker inte med att det finns en plan, ett syfte för ngn annan som i ex. ”Matrix”.

det finns mkt att säga om det här, jag sätter dock punkt och råder dig istället till att läsa en kort uppsats som är skriven av Richard Taylor och som heter just Livets mening (en klassiker i sammanhanget). uppsatsen finns att inhämta i boken Frågor om livets mening (red Lars Bergström). kanske får den dig att ändra uppfattningen om att ditt liv är meningslöst…

[Fjärrskådaren]

Detta låter tämligen bisarrt, även om grundidén - att föra evolutionen vidare - är god. Grejen är att det aldrig skulle fungera. Redan när man träder in i den värld du kallar den nationslösa världen kommer människor att ha olika mycket makt och pengar, vilket leder till att dessa maktmänniskor, och inte de som "tänker mest fördelaktigt", kommer att gå segrande ur striden. Och för övrigt är jag mycket osäker på att en sådan sak som värden och värderingar går i arv rent genetiskt. Du har väl inte exakt samma åsikter som din far och mor? Åsikter om saker och ting får vi främst p.g.a den miljö vi lever i, och eftersom alla lever i något skilda miljöer så kommer vi lyckligtvis aldrig komma till den tid då alla har exakt samma värderingar. Ditt prat om en enda värdegemenskap är därför orealistisk och ganska skrämmande.

Ja visst kommer människor ha olika mycket pengar och makt. Men då måste man komma ihåg att pengars värde helt kommer att försvinna utan några riksbanker som utger dom. Dom med makt idag kommer vilja behålla sin makt och säkerligen kommer dom genom byteshandel att tillförskansa sig makt. Men de med makt är oftast individualiser. De flesta människor idag bland jordens medborgare har inte speciellt många materiella tillgångar och safety comes in numbers. Det spelar ingen roll hur mycket makt du har om du är ensam.

Men det går ju inte att genomföra i en handvändning och de med pengar och makt kommer säkerligen vilja behålla den gamla ordningen. Men att kämpa mot dom skulle ju då vara det meningsfulla. Men det skulle ju i sådana fall vara ett krig som betyder någonting mer än bara vart nationsgränser skall ligga eller andra geoekonomiska faktorer. Och jag talar inte om en strid som varar under ett år. Jag talar om ett hundraårigt om inte tusenårig strid. A clash of ideas not of nations.

Således kommer människor att utvecklas inom sina värdegemenskaper precis som människor idag färgas av sina kulturella och nationella tillhörigheter. Man kan ju tänka sig att en människor efter 10 generationer av kommunistiskt styre kommer att tänka i radikalt andra banor än någon som levat i 10 generationer i någon kristen gemenskap som vill skapa guds rike på jorden.

Så nej jag har inte exakt samma åsikter som mina föräldrar men jag har starkt influerats i mina åsikter från dom. I den värld jag talar om kommer troligen inte heller alla att vilja strida för de ideal i den värdegemenskap de är uppvuxna i. Men troligheten för indoktrinering är nog väldigt stor inom många politiska och religösa värdegemenskaper varför det inte kommer ske så många avhopp. Enbart en som strävar efter kunskap kommer vara mer eller mindre objektiv.

Men egentligen finns det ingen sanning så det spelar inte så stor roll vilken värdegemenskap som en dag är den allenarådande. Eftersom den värdegemenskap som kommer vara den som är kvar kommer att bestå av människor som tänker på mest effektivt sätt. Om de sedan gör det på grund av en religiös övertygelse gör inte så mycket. Utvecklingen är det primära även om jag kan erkänna att jag ser en framtid där religionen styr är väldigt nedslående.  

Det jag talar om är i allra högsta grad orealistiskt eftersom nationer är ett så innarbetat begrepp i våra tankar. Nationella identiteter och kulturella skillnader tycker ju gemene man är lite smågulligt och trevligt sådär när dom sitter under ett parasoll i thailand. Så människor är bekväma och vill inte ha omdaning för att inte tala om att makten vill ha lugn och ro. Så orealistiskt ja men inte omöjligt. Och skrämmande ja, eftersom vi vet vad vi har men inte vad vi får. Allt nytt är alltid skrämmande.

Inse faktum: du kommer aldrig att få reda på varför vi finns här (inte förrän du dör, möjligen). Det är naivt att tro att vetenskapen ska svara på frågan om livets mening; den ämnar inte göra det och kommer aldrig göra det. Så du får helt enkelt gilla läget, att du faktiskt finns till, och hitta dig en egen mening med livet om du nu behöver en sådan.

Nej jag kommer aldrig få reda på meningen med livet genom vetenskapen. Men jag ser hellre att min avkomma får reda på det om 100 generationer än om 1000 generationer. Vetenskapen är det enda verktyget vi har att få svar och kunskap om våran existens. Det enda sättet att få ny kunskap. Genom ny kunskap kommer nya insikter. En dag kommer man att förstå livets mening. Alltså med andra ord, varför evolutionen och livet finns. Jag kan ju ställa upp vilken individuell mening med livet men rent objektivt är vi ju bara en kedja i evolutionen och vårat enda objektiva syfte är att utvecklas och föröka oss.

Tidigare kämpade vi för överlevnad. Idag finns inget så primärt att kämpa för, varför också väldigt många människor är vilsna i dagens värld.

Ja, jag vill också ha något att kämpa för. Nej, jag vill inte kämpa med dig för en värld med ett obarmhärtigt världskrig där folk dör på rullande band tills vi har uppnått ett tillstånd då alla tycker samma sak. Fjärrskådaren, det är inget eftersträvansvärt.

Okej. Du lever hellre i en värld med ständiga krig där folk dör på rullande band till ingen nytta alls? Där människor dör i sjukdomar och svält till ingen nytta alls? Där naturen förstörs till ingen nytta alls? Där människor konkurrerar med varandra till ingen nytta alls?

Jag kunde leva med mycket värre säker än världskrig om man gjort det för ett beaktansvärt resultat. Vad tycker du själv att mänskligheten ska kämpa för och tycker du dagens samhälle är det bästa för att nå det målet?

[Fjärrskådaren]

Om vi bara tilläts bygga på ett samhälle, skulle du då behöva kamp?

Tilläts bygga ett samhälle, tilläts för vem? Och vilket samhälle skulle vi i sådana fall bygga?

Är samhället idag så pass fel att du vill bekämpa det? Eller när du talar om kamp vad talar du om då?

Ja det är fel att människor idag dör till ingen nytta. Det är fel att människor blir utslitna till ingen nytta. Det är fel att kriga till ingen nytta. Det är onödigt att sluta fred till ingen nytta. Det är fel att förstöra miljön till ingen nytta. Samhället idag är så fel ja! För det finns inget mål i samhället.

Meningen skall skänka kampen legitimitet, det är inte kampen i sig som skall skänka mening.

Även om jag sympatiserar med din frustration.

Meningen ska skänka kampen legitimitet det är helt riktigt. Men vad som är menigsfyllt för dig är det kanske inte för mig. Du kanske är kristen och då skiljer sig meningen med det mesta otroligt oss emellan. Att kämpa för det man finner legitimt är det mest meningsfyllda man kan göra. Att gå i ett jobb 9 till 17 och ge av sin kraft till ingen nytta är det mest meningslösa man kan göra.

[Fjärrskådaren]

innan man kan leverera ett ”svar” på frågan: ”Vad är meningen med livet?” måste man tänka efter: ”Vad är frågan?”, ”Vad är det för svar man kan ge på frågan?” och det viktigaste ”Hur ska frågan förstås?”; ”mening” är nämligen ett mångtydigt ord och kan ge utrymme för olika tolkningar av frågan. mening kan förstås som: i) syfte eller ändamål. livet har alltså en ”objektiv mening”, ett syfte med, som är det samma för hela mänskligheten. ii) värde. meningen förstås som ”mening för ngn”, det finns ett syfte i själva livet, som är individuellt.

Det finns inget individuellt syfte. Just du som person föddes inte till världen med något syfte. Alltså har ditt liv ingen mening. Däremot så har du som en länk av evolutionen ett syfte att föra livet vidare. Allt liv på jorden kommer ju från samma korn. Och genom att stöta detta liv mot varandra i olika former så utvecklas detta korn så som det alltid gjort.

Men varför livet vill utvecklas så som sker i evolutionen vet ingen. Det vore intressant om man en dag fick reda på detta. Att födas och veta att ens liv är att försöka ta reda på detta vore betryggande. Detta behöver inte betyda att man inte kommer att ha en fritid och ha roligt och finna kärlek med mera. Det betyder bara att den tid vi idag använder till meningslöst arbete kommer att användas till att bygga på någonting meningsfyllt. Om man sedan är i en gemenskap som vill bygga världens högsta sandslott i tusentals generationer eller för att skänka kunskap till våra barn det är inför världsaltet likgiltigt.

jag tror att mänskligt liv saknar syfte, men har värde. för mig är det också viktigare att livet har mening i betydelse ”värde”, än i betydelsen ”syfte”. syftet måste nämligen vara värdefullt för mig, för att ge mitt liv mening. det räcker inte med att det finns en plan, ett syfte för ngn annan som i ex. ”Matrix”.

Att livet har ett syfte och ett värde är inget motsägelsefullt. Syftet med livet som urkraft kommer vi aldrig att finna under din och min livsspann. Det viktigaste är att man får mat, sex, trygghet och självförverkligande. Det kan man få samtidigt som man arbetar för någonting. Men att arbeta i en enda stor maskin som idag mot inget mål är meningslöst. Att arbeta för en bättre värld är meningsfullt.

Så jag förstår vad du menar med att separera det hela. Syfte kommer vi aldrig att finna men jag tycker det är det man bör arbete för att en dag få reda på. Meningen eller målet med livet är att finna syftet. Som art, så behöver vi dock föda, sex, gemenskap m.m för att må bra. Jag tror många sammanblandar behov med mening. Meningen med livet är inte så som idag att leva för att stilla sina behov. Stilla sina behov gör man bara för att må bra. Må bra ska man alltid aspirera efter. Men om detta skulle vara enda målet kan vi lika gärna utveckla piller som gör att vi går runt och är lyckliga.

Så ja mänskligt liv har inget syfte. Men livet som en urkraft som förenar oss människor och allting annat levande har ett syfte. Dock vet vi inte detta syfte idag.

det finns mkt att säga om det här, jag sätter dock punkt och råder dig istället till att läsa en kort uppsats som är skriven av Richard Taylor och som heter just Livets mening (en klassiker i sammanhanget). uppsatsen finns att inhämta i boken Frågor om livets mening (red Lars Bergström). kanske får den dig att ändra uppfattningen om att ditt liv är meningslöst…

Jag tycker nog inte mitt liv är mer meningslöst än någon annan ateist. Det är en sak att känna sig uppgiven för att livet är meningslöst och en annan att vara medveten om det men skita i det. Jag skiter i det, i sån mån att jag inte vill dö utan leva gott och väl. Men det vore fint om människor en dag blir lite klokare på vår existens. Det vill jag ge mina barn barns barn 100 generationer i framtiden. Jag är här för deras skull.

Tyvärr har jag begränsat med tid för att läsa boken. Tyvärr. I de bästa av världar skulle jag ägna den här frågan all min tid och energi men tyvärr kommer nog denna samhällsordning och bestå och jag studerar för att få ett välavlönat och hierarkiskt bra jobb. Det tar det mesta av min tid. Men tack för tipset ändock.

[Fjärrskådaren]

För er med omåttligt mycket tid över och som vill läsa en intressant disskusion som anknyter till detta ämne så gå in på följande länk http://forum.svt.se/jive/svt/thread.jsp ... 8&tstart=0

Jag har samma alias och kommer in i disskusionen en bit ner. Tillslut var det bara jag och en kristen typ kvar som inte kom länge. Men det var inte bara att han var kristen, han var också en smått galen.

Men ur många av mina svar till honom och övriga kan man förstå lite ytterligare hur jag tänker. För de med omåttligt mycket tid alltså.

Sedan vill jag bara säga att min teori inte är helt bullet proof. Den är ett utkast och ett embryo till en slutgiltig tankeprodukt om framtiden. Jag ämnar någon gång längre fram i framtiden då jag har tillräckligt med pengar och tid att ge ut en bok. Men då vill jag att det mesta ska vara bulletproof. Därför uppskattar jag all kritik som ni kan rikta mot mig. Jag kommer säkerligen att vika mig på många punkter vilket också är bra, men den innersta kärnan i mina idéer kommer nog säkerligen att bestå och det är den som jag vill bygga vidare utifrån. Jag kan förstå att det här låter en aning galet och hybriskt. Vilket det kanske också är. Men i sådant fall kommer det leda till att man får sig en bra tankeställare vilket alltid är positivt.

[sapientia]

OK, jag tror att jag förstår dig bättre nu. Men några fundamentala saker i din idé förbryllar mig ännu.

Nej jag kommer aldrig få reda på meningen med livet genom vetenskapen. Men jag ser hellre att min avkomma får reda på det om 100 generationer än om 1000 generationer. Vetenskapen är det enda verktyget vi har att få svar och kunskap om våran existens. Det enda sättet att få ny kunskap. Genom ny kunskap kommer nya insikter. En dag kommer man att förstå livets mening. Alltså med andra ord, varför evolutionen och livet finns..

På vilket sätt tror du att vetenskapen någon gång i framtiden kommer att komma fram till livets mening? Hur? Vetenskapen kommer inte ge oss livets mening, det vågar jag säga med 99,9999....% säkerhet, och jag är övertygad om att alla vettiga vetenskapsmän håller med mig. Det är inte vetenskapens uppgift; den klarar helt enkelt inte av det. Det är som att hugga ved med en mört.

Men egentligen finns det ingen sanning så det spelar inte så stor roll vilken värdegemenskap som en dag är den allenarådande. Eftersom den värdegemenskap som kommer vara den som är kvar kommer att bestå av människor som tänker på mest effektivt sätt.

Finns det ingen sanning? Men då så, varför krångla så mycket för att få reda på en sanning som ändå inte finns. Och om du tar tillbaka detta med att det inte finns någon sanning (som jag tolkar som mening med livet i det här fallet); vad är det som säger att den värdegemenskap som tänker mest fördelaktigt är den som ligger närmast sanningen? Tänk om "fel" gemenskap vinner kriget, då kan man snacka om meningslöshet.

Okej. Du lever hellre i en värld med ständiga krig där folk dör på rullande band till ingen nytta alls? Där människor dör i sjukdomar och svält till ingen nytta alls? Där naturen förstörs till ingen nytta alls? Där människor konkurrerar med varandra till ingen nytta alls?

Jag kunde leva med mycket värre säker än världskrig om man gjort det för ett beaktansvärt resultat. Vad tycker du själv att mänskligheten ska kämpa för och tycker du dagens samhälle är det bästa för att nå det målet?

Det finns två synsätt. Antingen att allt vi företar oss är meningslöst ända tills vi hittar Meningen och handlar utefter denna. Tills dess är allt kass och misär och blä. Eller: eftersom vi omöjligen kan ha insikt om Meningen så tjänar det inget till att kalla tillvaron för meningslös. Vad vet vi; kanske är sjukdomar och död en del av livets mening?

Vad mänskligheten ska kämpa för är en svår fråga. Att vårda vår planet,  eftersträva rättvisa, frihet, tolerans och fred. Älska din nästa, använda sunt förnuft. Detta är det trots allt det bästa vi kan göra. Det kanske inte är det som är Meningen, men personligen tycker jag att det verkar mycker mer meningsfullt än att rasera allt för att söka efter en mening som vi ändå inte kan hitta.

[Fjärrskådaren]

På vilket sätt tror du att vetenskapen någon gång i framtiden kommer att komma fram till livets mening? Hur? Vetenskapen kommer inte ge oss livets mening, det vågar jag säga med 99,9999....% säkerhet, och jag är övertygad om att alla vettiga vetenskapsmän håller med mig. Det är inte vetenskapens uppgift; den klarar helt enkelt inte av det. Det är som att hugga ved med en mört.

Det är inte säkert att vetenskapen finner meningen med livet. Det viktiga är att kunskapen expanderar. Jag skulle tro att det finns nästan oändligt med kunskap att skaffa om hur världen fungerar. Men tillslut. Någon gång i en framtid så avlägsen att vi kanske inte ens kan kalla den högst stående arten för ens mänsklig, då kommer man ha tillräckligt med kunskap för att förstå det mesta. Väldigt långt in i framtiden.

Men egentligen finns det ingen sanning så det spelar inte så stor roll vilken värdegemenskap som en dag är den allenarådande. Eftersom den värdegemenskap som kommer vara den som är kvar kommer att bestå av människor som tänker på mest effektivt sätt.

Finns det ingen sanning? Men då så, varför krångla så mycket för att få reda på en sanning som ändå inte finns. Och om du tar tillbaka detta med att det inte finns någon sanning (som jag tolkar som mening med livet i det här fallet); vad är det som säger att den värdegemenskap som tänker mest fördelaktigt är den som ligger närmast sanningen? Tänk om "fel" gemenskap vinner kriget, då kan man snacka om meningslöshet.

Ripped out of it's context. Det finns ingen sanning menade jag att det kommunistika systemet inte är bättre än det kapitalistiska, eller det kristna eller what so ever. Ingen av dom är någon sanning och det "bästa" för hur man ska leva.

Nej det hela är bara sett ur ett evolutionärt perspektiv. Eftersom evolutionen hos människan har avstannat. Kick start, blir det hela. För idag kan vem som helst få barn med vem som helst. Till och med utvecklingsstörda får barn. Det sker ingen utveckling hos människan. Det som borde utvecklas är våra hjärnor. På detta sätt så utvecklas hjärnor som tänker på ett visst sätt.

Det finns två synsätt. Antingen att allt vi företar oss är meningslöst ända tills vi hittar Meningen och handlar utefter denna. Tills dess är allt kass och misär och blä. Eller: eftersom vi omöjligen kan ha insikt om Meningen så tjänar det inget till att kalla tillvaron för meningslös. Vad vet vi; kanske är sjukdomar och död en del av livets mening?

Ja sjukdomar och död var egentligen fel av mig att ta in. Det är ju högst naturligt att människor får sjukdomar och att dom dör av allehanda saker. Vi ska ju alla dö och det är en del av utvecklingen. Varför skulle allt vara kass och misär och blä ända tills vi inte hittat meningen? Man behöver ju inte må dåligt bara för att man jobbar med någonting större. Se det som att du har kvar ditt nuvarande liv. Men istället för att gå till ett meningslöst jobb på morgonen, går du till ett jobb där du fungerar som en mutter i ett maskineri som jobbar för nåt större. Sen kommer du hem och äter mat och ligger med frugan och mår gott. Ännu mer gott när du vet att du gjort någonting meningsfyllt av din dag.

Vad mänskligheten ska kämpa för är en svår fråga. Att vårda vår planet,  eftersträva rättvisa, frihet, tolerans och fred. Älska din nästa, använda sunt förnuft. Detta är det trots allt det bästa vi kan göra. Det kanske inte är det som är Meningen, men personligen tycker jag att det verkar mycker mer meningsfullt än att rasera allt för att söka efter en mening som vi ändå inte kan hitta.

Varför ska vi vårda vår planet? Och vad ska vi göra när den är färdigvårdad? Eller ska vi leva för alltid för att vårda vår planet?

Vad är rättvisa? Det finns ingen rättvisa. Vi kanske ger ut straff i domstolar som känns rätt. Men för brottslingen och hans anhöriga är det inte rätt. Det som är rättvist kan vara orättvist för någon annan. Rättvisa är egentligen bara en politisk term som inte betyder nåhonting. Frihet ännu värre. Vem som helst kan säga att dom slåss för friheten. Tolerans, varför ska vi tolerera varandra. Eller rättare sagt, vad skall vi göra när vi uppnåt total tolerans? Slå upp nåt annat ord i ordboken som vi ska sträva efter?

Fred? För att ha fred måste man ha krig. När man har haft fred tillräckligt länge vet man inte längre vad det innebär eftersom man inte vet vad krig är. Dessutom, hur ska man kunna kämpa för fred när det inte finns något krig?

Sunt förnuft? Finns inget sunt förnuft. Vad som är sunt förnuft idag var det inte igår. Och vad som är sunt förnuft i bangladesh är inte det i new york.

Klockan är mycket och jag orkar inte kolla efter stavfel. Hoppas på överseende.

[sapientia]

Det är inte säkert att vetenskapen finner meningen med livet. Det viktiga är att kunskapen expanderar. Jag skulle tro att det finns nästan oändligt med kunskap att skaffa om hur världen fungerar. Men tillslut. Någon gång i en framtid så avlägsen att vi kanske inte ens kan kalla den högst stående arten för ens mänsklig, då kommer man ha tillräckligt med kunskap för att förstå det mesta. Väldigt långt in i framtiden.

Ok, det är bra att du ger med dig en aning, i och med att du erkänner att det inte är säkert att vetenskapen finner meningen med livet. Men jag är fortfarande inte nöjd; min åsikt om saken borde ha framgått väldigt tydligt men jag drar den igen. Jag håller med om att det finns nästan oändlig kunskap att skaffa om hur världen fungerar. Men det där nästan som återstår innefattar 'Meningen med livet, universum och allting'. Det är den djupaste fråga vi kan ställa oss - en fråga av helt annan karaktär än de frågor vetenskapen kan svara på.

Men, men; vi har uppenbarligen olika uppfattningar om den saken, och jag har inget personligt intresse av att konvertera dig till "min lära". Men om du tänker ge ut en bok med dina tankar så bör du vara beredd på att väldigt många kommer att hålla med mig i den här avgörande frågan.

Ripped out of it's context. Det finns ingen sanning menade jag att det kommunistika systemet inte är bättre än det kapitalistiska, eller det kristna eller what so ever. Ingen av dom är någon sanning och det "bästa" för hur man ska leva.

Fast åtminstone de kristna (vet inte riktigt hur det är med kommunisterna) tror ju att de sitter inne med sanningen. Säg att de skulle vinna kriget, och bli den enda värdegemenskapen kvar på jorden. Och säg att sanningen i verkligheten inte är den kristna varianten. Då skulle allt detta vara vad du kallar "meningslöst", inte sant?

Varför ska vi vårda vår planet? Och vad ska vi göra när den är färdigvårdad? Eller ska vi leva för alltid för att vårda vår planet?

Vad är rättvisa? Det finns ingen rättvisa. Vi kanske ger ut straff i domstolar som känns rätt. Men för brottslingen och hans anhöriga är det inte rätt. Det som är rättvist kan vara orättvist för någon annan. Rättvisa är egentligen bara en politisk term som inte betyder nåhonting. Frihet ännu värre. Vem som helst kan säga att dom slåss för friheten. Tolerans, varför ska vi tolerera varandra. Eller rättare sagt, vad skall vi göra när vi uppnåt total tolerans? Slå upp nåt annat ord i ordboken som vi ska sträva efter?

Fred? För att ha fred måste man ha krig. När man har haft fred tillräckligt länge vet man inte längre vad det innebär eftersom man inte vet vad krig är. Dessutom, hur ska man kunna kämpa för fred när det inte finns något krig?

Sunt förnuft? Finns inget sunt förnuft. Vad som är sunt förnuft idag var det inte igår. Och vad som är sunt förnuft i bangladesh är inte det i new york.

Jag vet att jag använde typiska, politiskt korrekta mångtydiga begrepp. Och jag hade en tanke med det. Tänk efter: vad kan vi göra som är meningsfullt om vi inte vet meningen? Ingenting, eftersom ordet 'meningsfullt' bygger på att man känner till meningen. Ska vi därför sätta oss, hela jorden, och göra ingenting? Nej, det tycker inte jag. Det hela handlar om tro; vad vi tror är Meningen (om det nu finns någon) och handla därefter. Fundera på vad alternativen till de saker jag radade upp är.

Förstöra vår planet. Verkar något mer korkat än att vårda den. Därmed inte sagt att det är det som är Meningen, men någonting säger mig att det  är mer förenligt med den Mening jag föreställer mig att vårda planeten än att förstöra den.

Orättvisa. Visst, det är svårt att veta vad som är rättvist, men någon sorts uppfattning har väl folk i allmänhet. Du behöver inte göra det mer krångligt än vad det är.

Krig. Jag håller inte med dig om att vi måste ha krig för att ha fred. Även om ordet fred inte skulle finnas, så skulle det rådande tillståndet utan krig ända innebära samma sak som vår nuvarande definition av fred. Hur man ska kunna kämpa för fred när det inte finns nåt krig? Det är bara att se på världen omkring dig; det finns krig. Alltså är fred något att kämpa för.

Osunt förnuft. OK, jag erkänner, sunt förnuft är ett dumt begrepp. Men du förstår vad jag menar.

Intolerans, ofrihet; slå upp vilket ord du vill. Till syvende och sist handlar det om värderingar. Jag tycker inte att vi ska neka utvecklingsstörda möjligheten att skaffa barn, bara för att detta skulle missgynna den evolutionära process som enligt dig kan leda till att vi hittar livets mening.

Det är orimligt.

[Fjärrskådaren]

Jag håller med om att det finns nästan oändlig kunskap att skaffa om hur världen fungerar. Men det där nästan som återstår innefattar 'Meningen med livet, universum och allting'. Det är den djupaste fråga vi kan ställa oss - en fråga av helt annan karaktär än de frågor vetenskapen kan svara på.

Nja jag vet inte det jag. Frågor som tidigare var att hänvisa till filosofi och religion svarar vetenskapen på idag. Typ som "vad är månen" "vad är solen" "varför växlar årstiderna" "hur blir en människa till" "vad är stjärnor" och slutligen en fråga som tidigare var av stor kaliber: "hur har människan skapats". Jag kan hålla med om att frågan vad meningen med livet universum och allting är av en helt annan kalibern men bit för bit så får vi svar på fler och fler frågor. Dessutom tycker jag meningen med evolutionen (livet) är den fråga som är intressant. Frågan om vad universums mening är ser jag som en mycket mycket större fråga.

Men, men; vi har uppenbarligen olika uppfattningar om den saken, och jag har inget personligt intresse av att konvertera dig till "min lära". Men om du tänker ge ut en bok med dina tankar så bör du vara beredd på att väldigt många kommer att hålla med mig i den här avgörande frågan.

Nej jag har inget intresse av att få dig att konvertera till "min lära" heller. Och även om det är så att flertalet håller med dig om frågan så spelar det inte så stor roll. För grejen är att ett samhälle där människor arbetar med varandra för varandra fungerar bättre än ett samhälle där människor arbetar med varandra men för sig själva. (Mer förklaring nedan.)

Fast åtminstone de kristna (vet inte riktigt hur det är med kommunisterna) tror ju att de sitter inne med sanningen. Säg att de skulle vinna kriget, och bli den enda värdegemenskapen kvar på jorden. Och säg att sanningen i verkligheten inte är den kristna varianten. Då skulle allt detta vara vad du kallar "meningslöst", inte sant?

Oändligt många människor tror sig sitta inne med sanningen. I synnerhet de religionerna och många av de politiska -ismerna. Det hela skulle inte vara meningslöst eftersom det samhället som skulle råda skulle vara ett samhälle som bygger på fundamentalt likadanna värderingar. Således fundamentalt samma mål. I detta samhälle skulle det finnas någonting legitimt som sammanbinder människorna och gör dom till en enhet. Istället för de låtsas enheter vi har idag som kallas nationer där det egentligen inte är något som sammanbinder människorna i nämnvärd betydelse. Människor skulle känna att dom hade någonting gemensamt med varandra och således arbeta för varandras bästa eftersom detta gynnar dig som individ mest.

Det hela är tänkt samhällsekonomiskt också. Karl Marx var inne i sin historieskrivning att tidigare så fanns det produktionssätt där vissa människor ägde andra människor och de arbetade för honom. Denna produktionsmodell blev utkonkurrerad av en annan som var mer effektiv med livegna människor som arbetade för andra livegna men som inte var med och ägde produktionsmedlen. Det samhälle vi har idag, det kapitalistiska. Marx menade att det finns ett ännu mer effektivt produktionssätt och det vore om de som också arbetade i produktionen också ägde produktionsmedlen och fick del av vinsterna. Nu är jag ingen expert på marx och termerna kan vara fel och det var en väldigt översiktlig bild. Poängen i det hela som jag tycker marx missade är att det finns många människor som inte ställer upp på de kommunistiska idealen. De kommer att motverka en kommunistisk stat och värld och således blir det inte så effektivt som han förutspådde. Något som också skedde. MEN själva systemet där de som arbetar är med som "delägare" tror jag på men de kan inte bygga på nationerna som den cementgrund dom ska stå på. För i en nation kommer det alltid finnas oliktänkande och nationsbegreppet är ju bara en kvarleva från den tiden då människor ägde andra människor.

Så det finns en samhällsekonomisk aspekt i det hela som är en del av evolutionen också eftersom den har skapats av evolutionen genom människan.

Dessutom tror jag aldrig att 1 värdegemenskap kommer gå "segrande" ur kampen. Lika lite som man kan säga att 1 nation kommer gå "segrande" ur dagens värld. Det hela handlar bara om ett bättre sätt att systematisera människor än i dagens nationer. Men troligen kommer de mest livskraftiga idéerna för hur samhället ska organiseras vara de som också blir det som tillslut blir kvar.

Förstöra vår planet. Verkar något mer korkat än att vårda den. Därmed inte sagt att det är det som är Meningen, men någonting säger mig att det  är mer förenligt med den Mening jag föreställer mig att vårda planeten än att förstöra den.

För mig är det meningslöst att både vårda planeten och att förstöra den om man inte gör någonting av det i ett syfte. Jag kan vårda planeten om det behövs för att nå ett mål. Jag kan gå med på att planeten förstörs om det gör det på bekostnad av att vi når ett "bra" mål.

Orättvisa. Visst, det är svårt att veta vad som är rättvist, men någon sorts uppfattning har väl folk i allmänhet. Du behöver inte göra det mer krångligt än vad det är.

Jag har läst lite rättsfilosofi och nej man kan inte säga i allmänhet vad folk har för sorts uppfattning. Jo över väldigt översiktliga saker som att en mördare ska drabbas av något slags reaktion på det han gjort. Men är det rättvist med dödstraff? Det säger vissa och andra inte. Är det rättvist att en våldtäktsman får 6 års fängelse eller 10 års fängelse?

Krig. Jag håller inte med dig om att vi måste ha krig för att ha fred. Även om ordet fred inte skulle finnas, så skulle det rådande tillståndet utan krig ända innebära samma sak som vår nuvarande definition av fred. Hur man ska kunna kämpa för fred när det inte finns nåt krig? Det är bara att se på världen omkring dig; det finns krig. Alltså är fred något att kämpa för.

Det jag menade var att när du haft fred i 1000 år så krävs det inte så mycket kamp för att behålla freden. Du kommer att sitta väldigt mycket sysslolös.

Osunt förnuft. OK, jag erkänner, sunt förnuft är ett dumt begrepp. Men du förstår vad jag menar.

Nej jag tror det är du som inte förstår vad jag menar. Det finns ingenting som ens liknar det du kallar sunt förnuft.

Intolerans, ofrihet; slå upp vilket ord du vill. Till syvende och sist handlar det om värderingar. Jag tycker inte att vi ska neka utvecklingsstörda möjligheten att skaffa barn, bara för att detta skulle missgynna den evolutionära process som enligt dig kan leda till att vi hittar livets mening.

Det är orimligt.

Det handlar om värderingar ja. Det är värderingar som ska slås mot varandra. Det är värderingar som ska binda ihop människor.

Jag tycker att i den värld så som vi lever idag kan vem som helst få barn. Det jag ville peka på var inte att det missgynnar den evolutionära processen. Det finns ingen evolutionär process idag. Sedan om man tycker det är bra eller dålig är upp till var och en. Jag tycker det är dåligt att människan inte utvecklas längre och jag tycker det vore tråkigt att vi skulle bli utkonkurrerade av maskiner bara för att vi är för dumma djur för att göra nåt åt det.

[suchanother]

[...] Det hela är tänkt samhällsekonomiskt också. Karl Marx var inne i sin historieskrivning att tidigare så fanns det produktionssätt där vissa människor ägde andra människor och de arbetade för honom. Denna produktionsmodell blev utkonkurrerad av en annan som var mer effektiv med livegna människor som arbetade för andra livegna men som inte var med och ägde produktionsmedlen. Det samhälle vi har idag, det kapitalistiska. Marx menade att det finns ett ännu mer effektivt produktionssätt och det vore om de som också arbetade i produktionen också ägde produktionsmedlen och fick del av vinsterna.för att göra nåt åt det.

Ho ho ho. Återkommer med en hegelsk "reflektion" strax.

[suchanother]

Filosofins mening vet jag inte vad det är.
Är kär i Skogsälvan.

[Fjärrskådaren]

[...] Det hela är tänkt samhällsekonomiskt också. Karl Marx var inne i sin historieskrivning att tidigare så fanns det produktionssätt där vissa människor ägde andra människor och de arbetade för honom. Denna produktionsmodell blev utkonkurrerad av en annan som var mer effektiv med livegna människor som arbetade för andra livegna men som inte var med och ägde produktionsmedlen. Det samhälle vi har idag, det kapitalistiska. Marx menade att det finns ett ännu mer effektivt produktionssätt och det vore om de som också arbetade i produktionen också ägde produktionsmedlen och fick del av vinsterna.för att göra nåt åt det.

Ho ho ho. Återkommer med en hegelsk "reflektion" strax.

Jag vill bara poängtera att jag inte tycker att karl marx eller kommunism är någonting bra. Men du måste ju hålla med om att om man arbetar på ett jobb så måste man arbeta bättre om man känner att man är delaktig i någonting större och inte bara som en resurs som går till jobbet och blir dränerad på energi.