andersholmstrom skrev: Dock har jag aldrig i hela mitt liv fått för mig att kritisera människors tro. Möjligen de handlingar de gör utifrån tron, men aldrig grunden tron står på - dvs religionens sannolikhet till existens eller dess sanningsvärde.
Detta baserar jag i grund och botten på det faktum att oberoende av all kritik man framför, all empiriska data som talar emot gudsväsendet (se gärna David Humes "Om Religion") så kommer man aldrig komma åt religionens grund, då den är utomvärdslig. Att framföra kritik för en religions trovärdighet går inte, då det säger emot sig själv att kritisera något utomvärdsligt utifrån våra värdsliga begrepp.
Denna uppfattning har ledit mig till stor acceptans av andras tro, jag vill aldrig kritisera eller motsäga mig någon annans religiösa uppfattning. Dock tycker jag att man absolut kan kritisera de konsekvenser och handlingsmönster mycket religion står för... och när religionen attackerar min världssyn så försvarar jag mig självklart.
Går det alltid att skilja tro och handlingar åt? Religion som gör anspråk på en sanning blir väl alltid imperialistisk till sin natur. Det hör till religionens väsen att vilja påverka och "frälsa" andra. Det leder till att t.ex. barn blir
indoktrinerade och på ett känslomässigt plan påtvingade en trosuppfattning t.ex.