Döden
Döden styr livet. Man kan tänka sig att döden är definitiv och desto mer intressant blir att se över vad man kan göra av livet. Hur värderar och respekterar man sitt liv? Genom att äta snabbmat, titta på tv och arbeta fem dagar i veckan, eller kämpa mot ett mål, oavsett konsekvenser?
Dagens moderna människa är en fruktare av döden, då döden hotar den personliga livsstilen eller individualismen. Därför vill vi i väst leva så länge som möjligt; vi söker inrätta oss i systemet utan att öppet ifrågasätta vår livssituation så till vida det inte är på etablissemangets villkor. Det vill säga, ha vänster-höger-ideal, dela ett generellt missnöje mot makten utan att för den sakens skull söka en radikal förändring.
Alternativet är – även om det låter naivt – att kämpa för det man tror på, vare sig det handlar om personliga strävanden eller samhället i stort. Alternativet är att välja en annorlunda livsstil till den man fostrats att verka inom; att undvika moralitet och normer för att få en klarare bild av sin omgivning och verklighet, och att utifrån det synsättet bilda sig en ny uppfattning av sin tillvaro om hur man bör leva sitt liv.
Filosofisk nihilism är en effektiv metod. Nihilismen tar inte hänsyn till individens frihetsbegär, den förnekar absolutistiska sanningar som humanism och kringgår därmed en falsk verklighetsuppfattning. Detta leder i sin tur till en heroisk idealism, där helheten (t ex naturen eller kosmos) eftersträvas och värnas oavsett individuella uppoffringar.
Skillnaden mellan en sann idealist kontra en falsk idealist är därför solklar – en sann idealist räds inte döden för att uppnå en betydande förändring, även om det innefattar just döden. Hur många sådana människor finns det i detta århundrade?
-------------------------------------------------------------------------------------
Nihilism är den rätta vägen?
http://anus.com/tribes/snus/propaganda/koncentrat/#7
Döden
Moderator: Moderatorgruppen
-
andersholmstrom
- Inlägg: 64
- Blev medlem: 23 sep 2006 14:01
- Ort: Taiwan
- Kontakt:
Det är kul med intressanta tankar backade av argument, men det är ännu roligare med folk som vågar kritisera sig själva och sina argument. Just är det bara något som liknar propaganda tagen från en sida, inte från dina tankar - vilket är otroligt tråkigt.
Personligen ser jag på nihilism som något otroligt konstigt. Men sedan tror jag starkt på människors intuition och känslor som grund för handlande - vari det ligger många mellanmänskliga värderingar.
Alla som tänker starkt och länge nog kommer fram till den svåra slutsatsen att få saker "egentligen" spelar roll. Alla kommer vi dö, vi är bara djur, även om vi botar AIDS, vad har det för poäng? Människorasen kommer ändå att dö ut om XXXX år.
Men är det så det känns? Är det vad du tänker när du ser ett barn som ramlat och slagit sig? Nej, man reagerar för att hjälpa barnet, för att hoppa i vattnet och rädda den drunknade, för att handla på ett sätt som får människor att må bättre. Oberoende av om detta är någon biologiskt programmerad ("falsk") handlingsgrund så anser jag det inte vara något problem - snarare tvärt om.
Förövrigt, att "kämpa för det man tror på" är i de flesta fall för den gemene människan just att handla på det sätt han anser vara gott - ofta grundat i moral och kulturella normer.
Jag tycker att nihilismen är en ganska konstig teori, och jag har fortfarande aldrig riktigt lyckats se poängen med den.
Personligen ser jag på nihilism som något otroligt konstigt. Men sedan tror jag starkt på människors intuition och känslor som grund för handlande - vari det ligger många mellanmänskliga värderingar.
Alla som tänker starkt och länge nog kommer fram till den svåra slutsatsen att få saker "egentligen" spelar roll. Alla kommer vi dö, vi är bara djur, även om vi botar AIDS, vad har det för poäng? Människorasen kommer ändå att dö ut om XXXX år.
Men är det så det känns? Är det vad du tänker när du ser ett barn som ramlat och slagit sig? Nej, man reagerar för att hjälpa barnet, för att hoppa i vattnet och rädda den drunknade, för att handla på ett sätt som får människor att må bättre. Oberoende av om detta är någon biologiskt programmerad ("falsk") handlingsgrund så anser jag det inte vara något problem - snarare tvärt om.
Förövrigt, att "kämpa för det man tror på" är i de flesta fall för den gemene människan just att handla på det sätt han anser vara gott - ofta grundat i moral och kulturella normer.
Jag tycker att nihilismen är en ganska konstig teori, och jag har fortfarande aldrig riktigt lyckats se poängen med den.
-
miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Alla som tänker starkt och länge nog kommer fram till den svåra slutsatsen att få saker "egentligen" spelar roll. Alla kommer vi dö, vi är bara djur, även om vi botar AIDS, vad har det för poäng? Människorasen kommer ändå att dö ut om XXXX år.
Nej; nu har du fått fakta om bakfoten. En majoritet av världen är inte själsligt sekulariserad och inte icke-troende. Detta innebär således att de flesta som tänker starkt och länge kommer fram till slutsatsen att det, på något sätt, finns en fortsättning efter det materiella livet. Däri ligger den vitala poängen. Det jordiska livet har alltså, för majoriteten av människor, en sorts absolut mening, ett mål; vilket i sin tur implicerar att dessa människor försöker vinnlägga sig om att leva på ett sätt som tillfredställer kriterierna för det som kommer efter den materiella döden.
andersholmstrom
Det är inte meningen att det ska likna propaganda. Detta är något jag själv håller med om. Visst jag hade kunnat skriva något eget om detta men eftersom jag inte har några speciellt bra skrivkunskaper hade det inte blivit till närmelsevis lika bra som den ovanstående texten.
Du pratar om att man inte ska hjälpa andra, det är inte alls det texten handlar om.
Du vrider och vänder på olika ord i texten för att försöka få det framstå som någonting dåligt, vilket det inte är. Det handlar inte om att inte hjälpa andra utan att försöka se förbi de normer och den påhittade moralen för att hitta en egen väg att följa.
Det är inte meningen att det ska likna propaganda. Detta är något jag själv håller med om. Visst jag hade kunnat skriva något eget om detta men eftersom jag inte har några speciellt bra skrivkunskaper hade det inte blivit till närmelsevis lika bra som den ovanstående texten.
Du pratar om att man inte ska hjälpa andra, det är inte alls det texten handlar om.
Du vrider och vänder på olika ord i texten för att försöka få det framstå som någonting dåligt, vilket det inte är. Det handlar inte om att inte hjälpa andra utan att försöka se förbi de normer och den påhittade moralen för att hitta en egen väg att följa.
-
andersholmstrom
- Inlägg: 64
- Blev medlem: 23 sep 2006 14:01
- Ort: Taiwan
- Kontakt:
Jag förstår mycket väl vad texten vill frambringa, jag håller bara inte med. Jag tror att det finns saker som alla reagerar på och handlar utefter (i olika utsträckning), om de sedan kan ses som påhittade, naturliga, absoluta, objektiva eller något annat... det spelar egentligen ingen roll.
Som exemplet jag just nämnde med en människa som håller på att drunkna - jag tror att alla upplever samma känsla att agera, känslan om vad man bör, vill, måste göra. Alla i olika utsträckning, och vissa kan nog få känslan överskuggad av sitt eget psyke genom depressioner och sjukdomar. Jag menar inte att säga att alla som inte handlar vad som ofta ses som normativt gott är psykiskt störda, bara att de har något annat som överskuggar deras vilja att handla på detta sätt.
Det är pga det jag huvudsakligen tar avstånd från nihilismen, som om jag inte misstar mig säger att det inte kan finnas något sådant.
miles davis: Kalla det vad du vill, du vet mycket väl vad jag menar. Men för all del, definiera gärna vad nihilismen är för mig, om du vill.
Som exemplet jag just nämnde med en människa som håller på att drunkna - jag tror att alla upplever samma känsla att agera, känslan om vad man bör, vill, måste göra. Alla i olika utsträckning, och vissa kan nog få känslan överskuggad av sitt eget psyke genom depressioner och sjukdomar. Jag menar inte att säga att alla som inte handlar vad som ofta ses som normativt gott är psykiskt störda, bara att de har något annat som överskuggar deras vilja att handla på detta sätt.
Det är pga det jag huvudsakligen tar avstånd från nihilismen, som om jag inte misstar mig säger att det inte kan finnas något sådant.
miles davis: Kalla det vad du vill, du vet mycket väl vad jag menar. Men för all del, definiera gärna vad nihilismen är för mig, om du vill.
-
miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Om du redan vet, så är det förmodligen onödigt - allt jag menade var att det ligger en motsättning i att systematisera något som till sin grund är negerande och destruktivt.
Hobbynazisterna i "snus" (som för övrigt ingen, förutom de själva, tar seriöst - om ens det), talar med andra ord i nattmössan när de försöker göra "nihilism[en] till den enda sanna grunden till "objektivitet", uppfattad som den logiska kartläggningen av kausala sammanband".
De framstår lite som ett gäng barn, i fem-sex års-åldern, vilka precis har upptäckt en sida av världen (verkligheten) de aldrig tidigare skådat; och som vid köksbordet, inför föräldrar och eventuella syskon, stolt åskådliggör dessa nya, revolutionerande, lärdomar de förskansat sig - i tron om att vara de första i mänsklighetens historia som någonsin kommit i beröring med detta; de omdanande idéerna.
Medan i realiteten både föräldrar och syskon tar det hela för givet, då de sedan länge själv har suttit på denna kunskap; och det till den grad att den blivit näst-intill oviktig, vardagsmat helt enkelt.
(Ett sådant exempel kan vara jultomtens icke-existens [eller Guds, om jag får lov att vara lite provokativ
])
Kom igen killar, ni i "snus", den kulturella likriktigheten, och kapitalismen, är inget nytt - alla ser problemen; alla vet om dem. Ni behöver inte påpeka allting återigen, och ni behöver inte åberopa förlegade ad hoc-"teorier" för att på ett dåligt sätt försöka fylla de intellektuella hål era huvuden rymmer.
Mänskligheten har redan gått igenom era kval, och utvecklats från den. Ni är välkomna att deltaga i en fruktsam och vettig diskussion, om ni vill.
Fast det kanske är något bekvämare att slänga sig med klyschor och lyssna på kassa metalband.
Hobbynazisterna i "snus" (som för övrigt ingen, förutom de själva, tar seriöst - om ens det), talar med andra ord i nattmössan när de försöker göra "nihilism[en] till den enda sanna grunden till "objektivitet", uppfattad som den logiska kartläggningen av kausala sammanband".
De framstår lite som ett gäng barn, i fem-sex års-åldern, vilka precis har upptäckt en sida av världen (verkligheten) de aldrig tidigare skådat; och som vid köksbordet, inför föräldrar och eventuella syskon, stolt åskådliggör dessa nya, revolutionerande, lärdomar de förskansat sig - i tron om att vara de första i mänsklighetens historia som någonsin kommit i beröring med detta; de omdanande idéerna.
Medan i realiteten både föräldrar och syskon tar det hela för givet, då de sedan länge själv har suttit på denna kunskap; och det till den grad att den blivit näst-intill oviktig, vardagsmat helt enkelt.
(Ett sådant exempel kan vara jultomtens icke-existens [eller Guds, om jag får lov att vara lite provokativ
])
Kom igen killar, ni i "snus", den kulturella likriktigheten, och kapitalismen, är inget nytt - alla ser problemen; alla vet om dem. Ni behöver inte påpeka allting återigen, och ni behöver inte åberopa förlegade ad hoc-"teorier" för att på ett dåligt sätt försöka fylla de intellektuella hål era huvuden rymmer.
Mänskligheten har redan gått igenom era kval, och utvecklats från den. Ni är välkomna att deltaga i en fruktsam och vettig diskussion, om ni vill.
Fast det kanske är något bekvämare att slänga sig med klyschor och lyssna på kassa metalband.
Re: Döden
JBS skrev:Döden
...
Dagens moderna människa är en fruktare av döden, då döden hotar den personliga livsstilen eller individualismen. Därför vill vi i väst leva så länge som möjligt; vi söker inrätta oss i systemet utan att öppet ifrågasätta vår livssituation så till vida det inte är på etablissemangets villkor. Det vill säga, ha vänster-höger-ideal, dela ett generellt missnöje mot makten utan att för den sakens skull söka en radikal förändring.
Alternativet är – även om det låter naivt – att kämpa för det man tror på, vare sig det handlar om personliga strävanden eller samhället i stort. Alternativet är att välja en annorlunda livsstil till den man fostrats att verka inom; att undvika moralitet och normer för att få en klarare bild av sin omgivning och verklighet, och att utifrån det synsättet bilda sig en ny uppfattning av sin tillvaro om hur man bör leva sitt liv.
Det är intressant hur du (eller vem det nu var som skrev texten) får det att framstå som om det bara fanns två absoluta alternativ.
JBS skrev:Filosofisk nihilism är en effektiv metod. Nihilismen tar inte hänsyn till individens frihetsbegär, den förnekar absolutistiska sanningar som humanism och kringgår därmed en falsk verklighetsuppfattning. Detta leder i sin tur till en heroisk idealism, där helheten (t ex naturen eller kosmos) eftersträvas och värnas oavsett individuella uppoffringar.
Skillnaden mellan en sann idealist kontra en falsk idealist är därför solklar – en sann idealist räds inte döden för att uppnå en betydande förändring, även om det innefattar just döden. Hur många sådana människor finns det i detta århundrade?
Effektiv metod? Effektiv för vad då? Det finns ingen garanti för att nihilism ledet till en avslappnad hållning till döden och vad säger att kamp för ideal behöver inbegripa stora snabba och radikala förändringar. En anledning till att det i vårt samhälle inte finns så många personer som du med din retoriska definition kallar, "sanna idealister" är nog helt enkelt att man lärt av historiska exempel som visar hur illa det går när någon enskild person eller minoritet får ohämmat utlopp för sina idéer.
Jag förstår inte hur heroisk idealism så som du beskriver den är förenlig med nihilismens medvetenhet om att det inte finns absoluta sanningar och idealens personliga natur. På vilket sätt skulle "helheten" värderas genom att köra över andras åsikter, ideal och viljor genom att lägga moraltänkandet åt sidan och köra på ohämmat i kampen för sina egna personliga ideal? Nihilism i kombination med ignorans är en möjlighet för att få det hela att gå ihop. Ignorans i det att man bara lyssnar till sig själv och inte lystnar till och/eller respekterar andras ideal.
Jag tror inte att detta är en effektiv metod för att åstadkomma varken en avslappnad hållning till döden eller för att göra världen bättre.
Re: Döden
JBS skrev:Döden
Döden styr livet. Man kan tänka sig att döden är definitiv och desto mer intressant blir att se över vad man kan göra av livet. Hur värderar och respekterar man sitt liv? Genom att äta snabbmat, titta på tv och arbeta fem dagar i veckan, eller kämpa mot ett mål, oavsett konsekvenser?
Dagens moderna människa är en fruktare av döden, då döden hotar den personliga livsstilen eller individualismen. Därför vill vi i väst leva så länge som möjligt; vi söker inrätta oss i systemet utan att öppet ifrågasätta vår livssituation så till vida det inte är på etablissemangets villkor. Det vill säga, ha vänster-höger-ideal, dela ett generellt missnöje mot makten utan att för den sakens skull söka en radikal förändring.
Alternativet är – även om det låter naivt – att kämpa för det man tror på, vare sig det handlar om personliga strävanden eller samhället i stort. Alternativet är att välja en annorlunda livsstil till den man fostrats att verka inom; att undvika moralitet och normer för att få en klarare bild av sin omgivning och verklighet, och att utifrån det synsättet bilda sig en ny uppfattning av sin tillvaro om hur man bör leva sitt liv.
Filosofisk nihilism är en effektiv metod. Nihilismen tar inte hänsyn till individens frihetsbegär, den förnekar absolutistiska sanningar som humanism och kringgår därmed en falsk verklighetsuppfattning. Detta leder i sin tur till en heroisk idealism, där helheten (t ex naturen eller kosmos) eftersträvas och värnas oavsett individuella uppoffringar.
Skillnaden mellan en sann idealist kontra en falsk idealist är därför solklar – en sann idealist räds inte döden för att uppnå en betydande förändring, även om det innefattar just döden. Hur många sådana människor finns det i detta århundrade?
-------------------------------------------------------------------------------------
Nihilism är den rätta vägen?
http://anus.com/tribes/snus/propaganda/koncentrat/#7
Man kan vara rationalist och inte frukta döden, du som började så bra i detta inlägg. Tss tss.
Nihilism är bara en påstigningsplats, aldrig en slutstation.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
JBS skrev:Du pratar om att man inte ska hjälpa andra, det är inte alls det texten handlar om.
Du vrider och vänder på olika ord i texten för att försöka få det framstå som någonting dåligt, vilket det inte är. Det handlar inte om att inte hjälpa andra utan att försöka se förbi de normer och den påhittade moralen för att hitta en egen väg att följa.
Här ger jag dig, er, medhåll. Men jag tror vi landar på olika platser.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst