För mycket klokskap kan fördärva vardagen och livsglädjen hävdar vissa.
Låt oss se vad den senmedeltida italienske filosofen Giambattista Vico
anför i just den frågan:
""Ingen fiende kan vara mera hätsk och farlig än
dåren för sig själv.
/Orden är hämtade från en föreläsning av Vico, där denne framställer universum som en stor stad i vilken GUD dömt dårarna att föra krig mot sig själva enligt en evig lag, med följande lydelse:/
Denna lag som nedtecknats av en allsmäktig hand har många kapitel,
ty varje ting har sin egen natur. Låt oss återge kapitlet om människan.
Må hon äga en förgänglig kropp och en odödlig själ, och födas för tvenne ting, sanning och dygd, det vill säga för mig (:tydligen - GUD) allena.
Må hennes ande skilja det sanna från det falska, och låt inte sinnena
förföra hennes själ.
Må förnuftet bli hennes livs vägvisare, ledare och härskare
och hennes begär underkasta sig förnuftet.
Må hon prisas för sina goda själsegenskaper och uppnå
mänsklig sällhet genom dygd och ståndaktighet.
Om någon bryter mot dessa lagar, oavsett om det sker av ondska,
lyxbegär, lättja, eller enbart av oförstånd - beter han sig annorlunda,
gör sig skyldig till förräderi och börjar krig mot sig själv."
/Detta krig framställs som tragiskt. Av detta framgår klart hur Vico redan vid denna tidpunkt började bearbeta det tema som han senare skulle framlägga i sitt verk DIRITTO UNIVERSALE :::: så sammanfattas
i Vicos fascinerande självbiografi; förl Atlantis/
Frågan för dagen (för mig:)
- Har Vico ´s teser här relevans idag??
(