Kommer djuren till himlen?

[norpan]

Hej

Jag försöker att få reda på vad jag ska göra med min kremerade hund. Det är så att jag har kvar min hund (kremerad) på bokhyllan sen 1,5 år tillbaka. Mina närmsta har funderat på många gånger hur jag ska göra med henne. Själv vet jag inte. Hon var min allra bästa vän under nästan 11 år och var med mig under mina allra svåraste åren i mitt liv.
Nu ska flytta ihop med min nya pojkvän nu som aldrig har träffat min hund och tycker att det skulle vara bra för mig att begrava henne. För min skull. Antar att det är för hans skull också, och det accepterar jag, för hon påminner om mitt förra liv för honom. Jag vet inte hur jag ska göra... Någon som har ett bra råd?? Jag pratar med henne där hon står i boxen på min bokhylla. Dags att packa ihop mina saker och börja mitt nya liv... vad ska jag göra???? Jag vill gärna höra hur ni skulle göra. Kom ihåg att jag älskade henne som om det vore mitt barn. Antar att jag kommer få misserabla jäkla meddelanden om att det bara var en hund. Men låt säga att jag verkligen älskade henne. Bry dig inte om att svara om du inte förstår, tack.

[Justin Case]

Jag tror att jag förstår hur du känner, och jag respekterar absolut din sorg efter din hund. Förmågan att känna kärlek över artgränserna är något jag verkligen applåderar, för det är sannerligen inte bara människor som är individer med känslor och tankar och sociala relationer och kärlek.

Däremot är jag undrande inför tanken att man skulle kunna göra något för någon som dött genom att begrava vederbörande. Om din hund är död och försvunnen, i alla betydelser, kan väl inte handlingen att begrava hunden påverka hunden på något sätt. Om hunden å andra sidan fortfarande lever, t.ex. i himlen, och tittar ned på dig från himlen, tror jag inte att det är relevant hur du uttrycker din kärlek till hunden. Om hunden är i himlen, torde den ha kontakt med världsalltets all information, och därmed redan veta exakt vad du känner för den, veta hur mycket du älskar och saknar den, och då spelar det ingen roll hur du uttrycker dina känslor för den. Det är ju tanken som räknas.

Detsamma gäller med människor som dött. Vi människor verkar ha ett behov av att ställa till med ritualer för att uttrycka våra känslor för de döda. Om du känner ett obetvingligt behov av att begrava din hund, kommer du väl att göra det, oavsett vad någon annan säger. Är du osäker däremot (vilket du verkar vara), använd din energi och tid till att positivt påverka den värld som du kan påverka istället för att försöka påverka något som du inte kan påverka.

Detta säger jag inte för att förringa din sorg efter din hund, utan jag tror faktiskt att din hund skulle ha velat att du riktade din energi till den värld du kan påverka.

Jag ger liknande råd även till människor som förlorat en närstående av arten människa, så det har inte med distinktionen djur/människa att göra.

[J R Auk]

Det som en gång bodde hos henne ville nog vara fritt, och om den friheten inte har nåtts genom hennes död utan är kvar i askan så borde du släppa det fritt som är kvar av henne, sprid askan i naturen.

Kanske är det bara själlös aska kvar på din hyllkant, och då är det enbart för dig det är något att bevara. Fråga dig om inte det ändock är i minnet som du kommer spara din livskamrat, och om det är så behöver du en ikon för att objektifiera minnet? Är det inte mer respektfullt att ge henne minnet enbart och inte låsa henne i askan?

[amy]

De flesta djur är nog i himlen redan på jorden

[Sceptisk]

"Himlen" är en metafor för den outgrundliga urkällan till allting. Det finns då teologer som menar att det inte började för länge sedan avrefter allting bara fortsatte att snurra, utan att saker och ting är konstant skapade. Dvs "himlen" är ständigt närvarande i allting.

[Akryon]

Jag tror att djuren kommer till Gud, är det bra nog? XD