Stockholmare, se hit!
Moderator: Moderatorgruppen
På gårdagens möte (jag, Laotzu och archaxe deltog) diskuterades det om att vi skulle göra slag i saken gällande det här med att läsa en artikel inför mötet och sen diskutera den på mötet. Det bästa vore om vi kunde enas om en artikel som en person kan kopiera upp till nästa möte, och så delas den ut där. Artikeln skulle då diskuteras på nästnästa möte (då vi dessutom har med en annan artikel, osv.)
Förslag på artiklar: Jag tittade i Chalmers Philosophy of Mind och såg att frågan om "är man samma person om man kopieras och sätts ihop på Mars" tas upp i en artikel, (Derek Parfit). Det är en möjlighet. Här är annars en rejäl lista med medvetandefilosofiska artiklar:
http://jamaica.u.arizona.edu/~chalmers/biblio.html
Det är dock viktigt att vi tar artiklar som varken är för långa eller för svåra. Eller har någon något annat förslag?
Förslag på artiklar: Jag tittade i Chalmers Philosophy of Mind och såg att frågan om "är man samma person om man kopieras och sätts ihop på Mars" tas upp i en artikel, (Derek Parfit). Det är en möjlighet. Här är annars en rejäl lista med medvetandefilosofiska artiklar:
http://jamaica.u.arizona.edu/~chalmers/biblio.html
Det är dock viktigt att vi tar artiklar som varken är för långa eller för svåra. Eller har någon något annat förslag?
Dök zilv3r aldrig upp eller gick ni förbi varandra?
Det där artikelsystemet låter bra. Ännu bättre om det går att få tag på nätet, för de som inte var på mötet innan men vill läsa på tills nästa gång.
Jag minns lite av vad vi pratade om vad gäller marsmedvetandet vid förra tillfället. Tyckte väl egentligen inte att det verkade så värst intressant, men det beror säkert på att jag inte är så insatt i det.
Annars tycker jag moralfilosofi som vi var inne på lite tidigare Stefan låter mycket mer spännande:
Det här är intressant tycker jag. I synnerhet vad dessa självklara axiom skulle kunna vara för något.
Det här är också intressant, men jag börjar gärna på en mer fundamental nivå. Till exempel, bör man när man handlar ta någon moralisk hänsyn över huvud taget - hur kan man motivera det på olika sätt? Jag föreställer mig här att man kan resonera från individens ståndpunkt (man vill inte hamna i fängelse eller inte riskera sitt anseende etc.), eller kanske utifrån spelteori som vi talade om förut.
För min egen personliga sinnesfrids skull vore det kul att se om det gick att finna något moraliskt oantastligt, t.ex."det är fel att döda små barn för egen vinning", på rent förnuftsmässig grund. Tvingar moralen oss att gå på intuitionen som naturligtvis säger oss att det är fel att döda (små barn för egen vinning), eller finns det ett "logiskt"/förnuftigt/filosofiskt resonemang som stödjer det intuitiva (snarare än förklarar det intuitiva).
Jag skulle sova gott både om vi kom fram till att moral är rent intuitiv, eller att man rent förnuftsmässigt kan komma fram till att vissa saker är omoraliska (i fallet ovan torde en lejonhanne i så fall vara omoralisk).
Har du eller någon annan förslag på artiklar kring detta? Jag tror att det är ett ämne som många, både de som läst en eller flera artiklar på området och de som bara levt livet, har mycket att säga om.
Det där artikelsystemet låter bra. Ännu bättre om det går att få tag på nätet, för de som inte var på mötet innan men vill läsa på tills nästa gång.
Jag minns lite av vad vi pratade om vad gäller marsmedvetandet vid förra tillfället. Tyckte väl egentligen inte att det verkade så värst intressant, men det beror säkert på att jag inte är så insatt i det.
Annars tycker jag moralfilosofi som vi var inne på lite tidigare Stefan låter mycket mer spännande:
Stefan skrev:Här går skiljelinjen mellan koherentister - som påstår att alla påståenden rättfärdigar varandra (en sorts "god cirkel", i motsats till ett cirkelbevis; brukar kallas för att man söker nå en "reflektiv jämvikt (ekvilibrium)", och fundamentister, som påstår att alla moraliska påståenden ska härledas från självklara axiom.
Det här är intressant tycker jag. I synnerhet vad dessa självklara axiom skulle kunna vara för något.
Stefan skrev:Bör man när man handlar endast ta hänsyn till konsekvenserna (teleologi - måletik), eller är vissa handlingar fel i sig, oberoende av konsekvenserna (deontologi - pliktetik)? Har vissa saker, som konst, skönhet, naturen etc., ett egenvärde, oavsett om människor faktiskt gillar dem eller inte - eller är allt värde beroende av att människor faktiskt uppskattar dessa saker? Hur stora plikter har man gentemot andra människor; är det någon skillnad på "aktiva" och "passiva" brott (underlåtenhetssynder) etc.?
Det här är också intressant, men jag börjar gärna på en mer fundamental nivå. Till exempel, bör man när man handlar ta någon moralisk hänsyn över huvud taget - hur kan man motivera det på olika sätt? Jag föreställer mig här att man kan resonera från individens ståndpunkt (man vill inte hamna i fängelse eller inte riskera sitt anseende etc.), eller kanske utifrån spelteori som vi talade om förut.
För min egen personliga sinnesfrids skull vore det kul att se om det gick att finna något moraliskt oantastligt, t.ex."det är fel att döda små barn för egen vinning", på rent förnuftsmässig grund. Tvingar moralen oss att gå på intuitionen som naturligtvis säger oss att det är fel att döda (små barn för egen vinning), eller finns det ett "logiskt"/förnuftigt/filosofiskt resonemang som stödjer det intuitiva (snarare än förklarar det intuitiva).
Jag skulle sova gott både om vi kom fram till att moral är rent intuitiv, eller att man rent förnuftsmässigt kan komma fram till att vissa saker är omoraliska (i fallet ovan torde en lejonhanne i så fall vara omoralisk).
Har du eller någon annan förslag på artiklar kring detta? Jag tror att det är ett ämne som många, både de som läst en eller flera artiklar på området och de som bara levt livet, har mycket att säga om.
Stockholmare, se hit!
hovnarr/ Är det detta du menar? Finns det objektiv sanning i moralen, och innebär således omoraliska handlingar en form av irrationalitet - man gör inte det som man objektivt bör göra?
Emotivister menar att moralen baseras på känslor, medan objektivister menar att det finns en oberoende moralisk verklighet som man på något sätt kommer i kontakt med. Jag kan dock inte se annat än att detta har relativt små praktiska konskekvenser för moralens epistemologi - både objektivister och emotivister måste nånstans appellera till "intuitionen" (och måste man inte, i någon mening, göra det inom alla grenar av filosofin - och vetenskapen och vardagslivet också för den delen. Till syvende och sist är det "intuitionen" som avgör också vad som är förnuftigt och vad som inte är förnuftigt. Problemet i moralen är bara att människor har betydligt mer olikartade intuitioner än t ex inom logik. Därför skulle man gärna bygga moralen på mer okontroversiella intuitioner; t ex "förnuftsmässiga" resonemang.)
Hur som helst, jag har läst två kurser i metaetik. De har haft Bergströms Grundbok i Värdeteori, första kapitlet i Mackies Inventing Right and Wrong och Smiths The Moral Problem som kursböcker. De första två böckerna gillade jag, men inte Smiths bok. Bergströms bok är jämförelsevis enkelt skriven.
En artikel man kunde ta upp i detta sammanhang är annars Searles angrepp på den s.k. Humes lag, nämligen att det inte går att härleda ett "bör-påstående" från ett "är-påstående", eller att det inte går att dra några moraliska slutsatser enbart från premisser om hur världen ligger till. Om den håller, så är det ett stort problem varför man ska handla moraliskt, även om det skulle finnas en objektiv moralisk verklighet. Jag tror att man kan säga att det är fler emotivister än objektivister som tror att denna lag håller.
Searles artikel (från '64) heter iaf How to derive 'ought' from 'is' (jag har inte läst den).
Vad gäller moralfilosofi finns det lite olika delar. Det finns det något som kallas för "metaetik", som handlar om vad moralen och moraliska utsagor är för något. Striden står här emellan emotivister/nihilister som förnekar att det finns en objektiv moral/moraliska fakta/sanning i moralen, och objektivister/realister, som menar att det gör det.
Emotivister menar att moralen baseras på känslor, medan objektivister menar att det finns en oberoende moralisk verklighet som man på något sätt kommer i kontakt med. Jag kan dock inte se annat än att detta har relativt små praktiska konskekvenser för moralens epistemologi - både objektivister och emotivister måste nånstans appellera till "intuitionen" (och måste man inte, i någon mening, göra det inom alla grenar av filosofin - och vetenskapen och vardagslivet också för den delen. Till syvende och sist är det "intuitionen" som avgör också vad som är förnuftigt och vad som inte är förnuftigt. Problemet i moralen är bara att människor har betydligt mer olikartade intuitioner än t ex inom logik. Därför skulle man gärna bygga moralen på mer okontroversiella intuitioner; t ex "förnuftsmässiga" resonemang.)
Hur som helst, jag har läst två kurser i metaetik. De har haft Bergströms Grundbok i Värdeteori, första kapitlet i Mackies Inventing Right and Wrong och Smiths The Moral Problem som kursböcker. De första två böckerna gillade jag, men inte Smiths bok. Bergströms bok är jämförelsevis enkelt skriven.
En artikel man kunde ta upp i detta sammanhang är annars Searles angrepp på den s.k. Humes lag, nämligen att det inte går att härleda ett "bör-påstående" från ett "är-påstående", eller att det inte går att dra några moraliska slutsatser enbart från premisser om hur världen ligger till. Om den håller, så är det ett stort problem varför man ska handla moraliskt, även om det skulle finnas en objektiv moralisk verklighet. Jag tror att man kan säga att det är fler emotivister än objektivister som tror att denna lag håller.
Searles artikel (från '64) heter iaf How to derive 'ought' from 'is' (jag har inte läst den).
Det där låter mitt i prick.
Det låter ju onekligen märkligt att det skulle finnas en (av människan) oberoende moralisk verklighet. Finns det andra varelser på jorden som kan sägas ha en moral eller etisk kod? (delfiner, högre apor, elefanter etc.)
Jo, jag vet att du har den inställningen, och därför måste mitt förra inlägg te sig luddigt för dig. Var kommer då intuitionen ifrån? Om det är något inlärt/medfött så måste den ju bero på vad andra tyckt varit rationellt/förnuftigt. Blir då förnuft och intuition samma sak?
Just det ja. Är det möjligt att göra det?
Titeln låter som precis det jag är ute efter. Men låt oss börja med en artikel istället för en bok (om det inte är kort och du har lust att ta kopior tills nästa gång, förutsatt att andra delar mitt intresse).
Detta låter precis som en sådan fundamental utgångspunkt som man borde ta ställning till innan man befattar sig vidare med moralen: Är det möjligt att härleda bör-påståenden? (underförstått: eller är de godtyckliga?). Har du en länk till denna artikel eller liknande artiklar?
Innan vi går vidare: Är fler (laotzu, archaxe, zilv3r etc.) intresserade av det här ämnet? Hälsan tiger still, men ge gärna ditt samtycke aktivt också om du har lust.
Stefan skrev:Emotivister menar att moralen baseras på känslor, medan objektivister menar att det finns en oberoende moralisk verklighet som man på något sätt kommer i kontakt med.
Det låter ju onekligen märkligt att det skulle finnas en (av människan) oberoende moralisk verklighet. Finns det andra varelser på jorden som kan sägas ha en moral eller etisk kod? (delfiner, högre apor, elefanter etc.)
Stefan skrev:Till syvende och sist är det "intuitionen" som avgör också vad som är förnuftigt och vad som inte är förnuftigt.
Jo, jag vet att du har den inställningen, och därför måste mitt förra inlägg te sig luddigt för dig. Var kommer då intuitionen ifrån? Om det är något inlärt/medfött så måste den ju bero på vad andra tyckt varit rationellt/förnuftigt. Blir då förnuft och intuition samma sak?
Stefan skrev:Problemet i moralen är bara att människor har betydligt mer olikartade intuitioner än t ex inom logik. Därför skulle man gärna bygga moralen på mer okontroversiella intuitioner; t ex "förnuftsmässiga" resonemang.
Just det ja. Är det möjligt att göra det?
Stefan skrev:första kapitlet i Mackies Inventing Right and Wrong
Titeln låter som precis det jag är ute efter. Men låt oss börja med en artikel istället för en bok (om det inte är kort och du har lust att ta kopior tills nästa gång, förutsatt att andra delar mitt intresse).
Stefan skrev:En artikel man kunde ta upp i detta sammanhang är annars Searles angrepp på den s.k. Humes lag, nämligen att det inte går att härleda ett "bör-påstående" från ett "är-påstående", eller att det inte går att dra några moraliska slutsatser enbart från premisser om hur världen ligger till.
Detta låter precis som en sådan fundamental utgångspunkt som man borde ta ställning till innan man befattar sig vidare med moralen: Är det möjligt att härleda bör-påståenden? (underförstått: eller är de godtyckliga?). Har du en länk till denna artikel eller liknande artiklar?
Innan vi går vidare: Är fler (laotzu, archaxe, zilv3r etc.) intresserade av det här ämnet? Hälsan tiger still, men ge gärna ditt samtycke aktivt också om du har lust.
Hur var det förresten med veckans dagar och hur det passade med träffar osv? För närvarande passar onsdagar och fredagar bäst för mig. Inom kort (ett par veckor) kommer alla veckans dagar utom måndagar att funka lika bra.
Hoppas vi ses nästa vecka allesammans, i moralens töcken
P.S. zilv3r, en kanske lite märklig fråga: Var det hästar inblandade i bilolyckan? D.S.
Ojdå, hur gick det för cyklisten?
Finns det någon känd häst som heter "zilv3r" (med den stavningen?). Jag associerar dig (antagligen ditt nickname) till hästar av någon anledning. Tänkte att det kanske hade något med olyckan att göra.
Du får förlåta om jag verkar skum. Ibland får jag för mig såna här saker. Som en gång, när jag jobbade i en färghandel, då kom det in en kund genom dörren och av någon anledning visste jag med detsamma att hon var psykolog. När vi småpratade lite i samband med köpet visade sig att hon mycket riktigt var det! Helskumt, så nuförtiden när jag får för mig såna där saker brukar jag fråga, på vinst och förlust. Men inga hästar alltså, bättre lycka nästa gång
P.S. "zilv3r" är nästan som "zebror" - det var kanske därför. D.S.
Finns det någon känd häst som heter "zilv3r" (med den stavningen?). Jag associerar dig (antagligen ditt nickname) till hästar av någon anledning. Tänkte att det kanske hade något med olyckan att göra.
Du får förlåta om jag verkar skum. Ibland får jag för mig såna här saker. Som en gång, när jag jobbade i en färghandel, då kom det in en kund genom dörren och av någon anledning visste jag med detsamma att hon var psykolog. När vi småpratade lite i samband med köpet visade sig att hon mycket riktigt var det! Helskumt, så nuförtiden när jag får för mig såna där saker brukar jag fråga, på vinst och förlust. Men inga hästar alltså, bättre lycka nästa gång
P.S. "zilv3r" är nästan som "zebror" - det var kanske därför. D.S.
Cyklisten bröt nyckelbenet
.....sen får vi se vad följderna blir, om polisen ser olyckan som mitt fel eller cyklistens...
zilv3r är inget namn på ngn. känd häst. Du har inte helt fel, Hovnarr, då du förknippar mig med hästar, jag har tävlat i hästhoppning på elit nivå. Men har nu tagit avstånd till allt som har med ridning och hästar att göra.
Du är inte alls skum, rolig snarare
Föresten hoppas du mår bättre...
zilv3r är inget namn på ngn. känd häst. Du har inte helt fel, Hovnarr, då du förknippar mig med hästar, jag har tävlat i hästhoppning på elit nivå. Men har nu tagit avstånd till allt som har med ridning och hästar att göra.
Du är inte alls skum, rolig snarare
Föresten hoppas du mår bättre...
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster