Alberoni kärlekens vetenskapsman

[Janus]

---

[Zokrates]

Kärlek är en sinnessjukdom, otrohet är beviset för att lustan styr, allt handlar i grund och botten endast om att få sig ett hederligt råknull.
För att dölja detta simpla motiv skapas ett ramverk vars struktur bygger på ägandebehov. Så inrättas ett handelskontrakt i och med ett giftermål, ett avtal som egentligen bara innebär att paret lovar att försörja varandra.
Barn som föds är biprodukter av sexuella aktiviteter, ofta onödiga sådana som i realiteten bringar avtalets upplösning.

Vänner existerar endast som ett behov av att vila upp sig mellan jakten på ny sexuell tillfredsställelse, det vill säga ingenting nödvändigt i sig självt. Det enda positiva med vänner är att sökandet efter en ny partner kan underlätas genom vännens bekanta, vilka utgör en reserv att gräva i.
Barn som skall bli vuxna leker sig igenom kamratgrupper så att de lär sig hur spelets regler fungerar. Onani är en del av detta som ett steg i att utforska vad som komma skall.

Det enda riktiga är att leva ett asketiskt liv, helst som eremit och därigenom undvika att bli en del i ett maskineri som strävar efter att utplåna all jordisk existens genom sexuella aktiviteter. ( Kvinnor kräver lyx, män skapar lyx för att imponera på kvinnor, resultat folkmord, miljöförstöring, utplåning av arter.
Frågan för dagen blir därmed;
Hur mycket råsanning klarar en filosof av utan att bryta ihop?

[Algotezza]

Förälskelse är en sinnessjukdom, orsakad av en hormonobalans. Kärlek däremot  är det som får jorden att snurra, nödvändig för vår fysiska och mentala överlevnad.

A

[Janus]

---

[Zokrates]

Ja, Janus, kärleken är viktig.

[Algotezza]

Kärlek, vänskap och brunst (sexualitet eller erotik) är lika stora eller starka behov. Och de fyller olika funktioner i livet.

Det ena, det andra eller det tredje är inte allt i världen. Den som strävar efter bara ett av de tre kommer att känna sig otillfredställd i något av de övrigas hänseende, och personen i fråga kommer att få problem i livet.

Personer med endast vänner blir frustrerade av att de ständigt måste avstå från vännerna eller det vännerna begär. De personerna lämnar sin vänliga inställning för att ventilera den sexuella eller kärliga instinkten.

Personer med många kärlekar blir frustrerad av att de inte kan distansera sig från dem de älskar, som vänner gör. De personerna lämnar sin kärleksfulla inställning för att skapa andrum åt sig själva.

Personer med blott sexuella kontakter blir frustrerade av att de förminskar sig själva och andra till sexobjekt. Denna fokusering stänger möjligheter och handlingar som skulle främja det praktiska livet, men som nu negligeras. De personerna lämnar sin sexuella inställning för att få ordning på sina liv.

Det är den finaste lärdomen att ingen av kärleken, vänskapen och brunsten (sexualiteten eller erotiken) kan premieras på lång sikt, det klarar inte våra liv av, det är inte hållbart om man vill leva. Ett harmoniskt liv balanserar de tre.

Är de tre faktorer  du nämner, kärlek, vänskap och brunst, i grunden detsamma ("good vibrations") och tre manifestationer av samma princip (vårt strävan efter att uppleva behag på olika sätt/ plan) eller är de helt väsensskilda? De här tre räcker inte i mitt liv för att jag skall må bra. Jag behöver även eget reflekterande/tänkande (och i förlängningen skrivande), ensamhet och frihet, för att nämna några faktorer till. Som alla handlar om min strävan efter goda vibrationer. Andligt ljus. Men jag fixar inte tillvaron utan mörkret. Utan balans/omväxling mellan ljus och mörker mår jag inte bra. Utan att må dåligt ibland mår jag inte bra. Efter ljus kommer mörker och ljus igen. Efter mat kommer skit. Osv. Input, output, kaputt...


A

[Janus]

---

[Zokrates]

De här tre räcker inte i mitt liv för att jag skall må bra. Jag behöver även eget reflekterande/tänkande (och i förlängningen skrivande), ensamhet och frihet, för att nämna några faktorer till. Som alla handlar om min strävan efter goda vibrationer. Andligt ljus. Men jag fixar inte tillvaron utan mörkret. Utan balans/omväxling mellan ljus och mörker mår jag inte bra. Utan att må dåligt ibland mår jag inte bra. Efter ljus kommer mörker och ljus igen.
A

Och häri ligger det största problemet enligt mig, varför accepterar så få kvinnor sina mäns rätt till enskildhet. Att bara kunna dra sig undan en stund, ner i källaren, garaget eller vad som för att få andhämtning, en smula ro och chans till återhämtning?

Kvinnor tolkar det som att mannen smiter undan plikter, jagar honom med nya uppgifter som ändå blir gjorda om mannen är någorlunda ansvarsfull.
Hur många kraschade äktenskap skulle inte ha kunnat räddats om det fanns en ömsesidig respekt för varandras behov?
I mina förhållanden så var den enda tiden som jag hade för mig själv, när alla andra sov. Känner igen mig mycket i det som Algotezza beskriver, gissar att han är i medelåldern strax under 60 år, det brukar vara då männen kan sätta krav bakom sina behov, tyvärr försent.

[Algotezza]

De här tre räcker inte i mitt liv för att jag skall må bra. Jag behöver även eget reflekterande/tänkande (och i förlängningen skrivande), ensamhet och frihet, för att nämna några faktorer till. Som alla handlar om min strävan efter goda vibrationer. Andligt ljus. Men jag fixar inte tillvaron utan mörkret. Utan balans/omväxling mellan ljus och mörker mår jag inte bra. Utan att må dåligt ibland mår jag inte bra. Efter ljus kommer mörker och ljus igen.
A

Och häri ligger det största problemet enligt mig, varför accepterar så få kvinnor sina mäns rätt till enskildhet. Att bara kunna dra sig undan en stund, ner i källaren, garaget eller vad som för att få andhämtning, en smula ro och chans till återhämtning?

Kvinnor tolkar det som att mannen smiter undan plikter, jagar honom med nya uppgifter som ändå blir gjorda om mannen är någorlunda ansvarsfull.
Hur många kraschade äktenskap skulle inte ha kunnat räddats om det fanns en ömsesidig respekt för varandras behov?
I mina förhållanden så var den enda tiden som jag hade för mig själv, när alla andra sov. Känner igen mig mycket i det som Algotezza beskriver, gissar att han är i medelåldern strax under 60 år, det brukar vara då männen kan sätta krav bakom sina behov, tyvärr försent.

Hehe, rätt gissat, 56.

Det gäller att "skaffa sig en verkstad" där man legitimt  kan dra sig undan. Viktigt! Mellan 1990 och en bit in på 2000-talet hade jag en odlingslott dit jag kunde dra mig tillbaka från familjen för att ägna mig åt odling. Sedan blev den full med mördarsniglar så jag lämnade den. Jag har en kompis som har ett eget förlag dit han kan dra sig undan för att sköta affärer på kontoret, som ej hänger ihop med huset. Han är äldre än jag, och hans äktenskap håller än.

Vi firar silverbröllop i höst, min fru och jag.

En "egen verkstad" handlar inte om att smita, det handlar om att komma i kapp med sig själv och sin själ, att odla de egna intressena. Nödvändigt och legitimt! Även för kvinnor,  så de inte blir utbrända, förgrämda skinnpåsar som säger till väninnorna att "jag gör allt där hemma - han gör inget" eller "jag har tre barn, två jag fött - och så min man"! Det kryper i mig när jag hör sådna här exempel på  "typisk kvinnohumor" vuxna kvinnor emellan... Vilken oerhörd brist på förståelse och empati! Samma uttryck från mannens sida hade aldrig accepterats! "Jag har tre barn, dem jag är far till -  och så min fru som aldrig blir äldre än fem!" Vem säger så till polarna över en kall öl?

A