Fridfullt liv eller något mer?
Moderator: Moderatorgruppen
Fridfullt liv eller något mer?
Har provat och sova i min pappas hus nu när han är bortrest.
Huset ligger lite avskilt med naturen runtomkring.
Det jag upplever nu är fullständig frid, känslorna går varken upp eller ner.
Jag har själv en hyresrätt som ska ombildas till bostadsrätt och skulle kunna göra en ekonomisk vinst genom att sedan sälja.
De pengarna skulle jag kunna köpa ett hus för på landet och sedan klara mig på nästan inga pengar alls.
Nu funderar jag:
Det skulle vara skönt att leva ett fridfullt liv ute på landet och slippa den mental press som finns ute i samhället.
Men en annan röst säger till mig att jag måste kämpa annars är livet över.
Känner att jag är ung och måste utveckla mig själv genom att möta all den press som finns ute i samhället.
Känner att jag inte nöjer mig med att bara vara fridfull utan vill uppnå det optimala i livet.
Det är svårt att beskriva, är som att något inom mig säger att det finns något som är så underbart att jag i mitt nuvarande tillstånd aldrig kan föreställa mig det.
Vad är det för kraft som driver på människans utveckling?
Varför blir vi aldrig nöjda?
Huset ligger lite avskilt med naturen runtomkring.
Det jag upplever nu är fullständig frid, känslorna går varken upp eller ner.
Jag har själv en hyresrätt som ska ombildas till bostadsrätt och skulle kunna göra en ekonomisk vinst genom att sedan sälja.
De pengarna skulle jag kunna köpa ett hus för på landet och sedan klara mig på nästan inga pengar alls.
Nu funderar jag:
Det skulle vara skönt att leva ett fridfullt liv ute på landet och slippa den mental press som finns ute i samhället.
Men en annan röst säger till mig att jag måste kämpa annars är livet över.
Känner att jag är ung och måste utveckla mig själv genom att möta all den press som finns ute i samhället.
Känner att jag inte nöjer mig med att bara vara fridfull utan vill uppnå det optimala i livet.
Det är svårt att beskriva, är som att något inom mig säger att det finns något som är så underbart att jag i mitt nuvarande tillstånd aldrig kan föreställa mig det.
Vad är det för kraft som driver på människans utveckling?
Varför blir vi aldrig nöjda?
- * KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
- Svar till DANO!
Du undrar vilken kraft som driver människan??
Jag, KYREUS,
hävdar att det är
# N Y F I K E N H E T E N #
som driver mänskligheten framåt!
(
) KYREUS
/PS Framåt förresten: vidare bättre ord/ds)
Jag, KYREUS,
hävdar att det är
# N Y F I K E N H E T E N #
som driver mänskligheten framåt!
(
/PS Framåt förresten: vidare bättre ord/ds)
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
Dano skrev:Varför blir vi aldrig nöjda?
Inom människor finns ett sökande efter spänning. Också nyfikenheten gnager djupt där inne. Också en vilja att leva livet. För poängen med livet är väl att leva det? Att satsa på det man vill och tror på. Att växa som människa och utveckla en personlighet till den man vill bli. Att leva i en fridfull gemenskap med varandra.
Men om allt var frid och fröjd hela tiden och livet inte hade några svårigheter. Skulla man då inte tröttna på livet? Det är där sökandet efter spänningen kommer in. Och om man då gör något dumt och får det svårt igen så längtar man till det fridfulla igen. Det är en ond cirkel. Eller är det kanske en god cirkel..??
Finns sådana??
Hälsningar Skyline
-
What Gives?
- Inlägg: 495
- Blev medlem: 05 aug 2006 19:30
Re: - Svar till DANO!
(c) KYREUS skrev:Du undrar vilken kraft som driver människan??
Jag, KYREUS,
hävdar att det är
# N Y F I K E N H E T E N #
som driver mänskligheten framåt!
( :shock: ) KYREUS
/PS Framåt förresten: vidare bättre ord/ds)
Jag är benägen att hålla med. Jag försöker komma på hur jag ska förhålla mig till människor som tycks sakna den egenskapen. Är de nöjda, eller bara oförmögna att reflektera över saker och ting?
Skyline,
Tycker att det du skriver är intressant, känner igen mig själv utan att kunnat uttrycka det i ord som du nu gjorde.
Tycker att det är en god cirkel så länge man förbättrar sig själv varje gång det sker.
Ser det också så här:
Man kämpar tillsdess att ens lust sinat och man givit upp, för sedan bli passiv och samla sina tankar.
När viljan sedan återvänder så fortsätter man att kämpa.
Jag tror att vi söker efter lyckan och får hela tiden konfronteras med våra egna spänningar på vägen dit.
Tycker att det du skriver är intressant, känner igen mig själv utan att kunnat uttrycka det i ord som du nu gjorde.
Skyline skrev:... om man då gör något dumt och får det svårt igen så längtar man till det fridfulla igen. Det är en ond cirkel. Eller är det kanske en god cirkel..??
Tycker att det är en god cirkel så länge man förbättrar sig själv varje gång det sker.
Ser det också så här:
Man kämpar tillsdess att ens lust sinat och man givit upp, för sedan bli passiv och samla sina tankar.
När viljan sedan återvänder så fortsätter man att kämpa.
Skyline skrev:Inom människor finns ett sökande efter spänning. Också nyfikenheten gnager djupt där inne. Också en vilja att leva livet. För poängen med livet är väl att leva det? Att satsa på det man vill och tror på. Att växa som människa och utveckla en personlighet till den man vill bli. Att leva i en fridfull gemenskap med varandra.
Jag tror att vi söker efter lyckan och får hela tiden konfronteras med våra egna spänningar på vägen dit.
- * KYREUS *
- Inlägg: 3720
- Blev medlem: 08 maj 2005 22:58
- Ort: Antiken, agoran, piazzan, Stadion, syns ibland i Palaestran, dock aldrig iklädd cykelhjälm ...
- Fråga till Zokrates!
"Curiosity killed the cat", hette ett engelskt band,
eller egentligen en sångare - skitsnygg förresten - på 80-talet vill jag minnas. Minns du honom? Han med kepsen så läckert i nacken,
ovanpå luggen???
(då förälskade
) KYREUS
eller egentligen en sångare - skitsnygg förresten - på 80-talet vill jag minnas. Minns du honom? Han med kepsen så läckert i nacken,
ovanpå luggen???
(då förälskade
Tro inte; sök!
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
DETECTUM * VERITATUM * PAXUM
/*Dies hodiernus amicus tuus
- dies hesternus conscientia tua *
= Dagen är din vän, gårdagen ditt samvete.
(c) KYREUS, mikrofilosof, anno 2 006/
Vad gulligt Kyreus.
Bygga upp och förstöra. Vi drivs mot ytterligheterna i tillvaron hela tiden, så fort det börjar stagnera på någon front så rör man (jag) till det ordentligt.
Ensamheten och stillheten är helt underbar, men efter ett tag börjar man längta efter en mer våldsam interaktion. Jag har skapandet som hänsynslöst driver mig framåt hela tiden.
Ibland ger jag upp hoppet och funderar på att ta ett jobb på Lidl och skita i allt, ser mig själv sitta där som en zombie som en dag får nog och går ut framför en buss.
Rörelse.
Bygga upp och förstöra. Vi drivs mot ytterligheterna i tillvaron hela tiden, så fort det börjar stagnera på någon front så rör man (jag) till det ordentligt.
Ensamheten och stillheten är helt underbar, men efter ett tag börjar man längta efter en mer våldsam interaktion. Jag har skapandet som hänsynslöst driver mig framåt hela tiden.
Ibland ger jag upp hoppet och funderar på att ta ett jobb på Lidl och skita i allt, ser mig själv sitta där som en zombie som en dag får nog och går ut framför en buss.
Rörelse.
Angelina skrev:Vad gulligt Kyreus.![]()
Bygga upp och förstöra. Vi drivs mot ytterligheterna i tillvaron hela tiden, så fort det börjar stagnera på någon front så rör man (jag) till det ordentligt.
Ensamheten och stillheten är helt underbar, men efter ett tag börjar man längta efter en mer våldsam interaktion. Jag har skapandet som hänsynslöst driver mig framåt hela tiden.
Ibland ger jag upp hoppet och funderar på att ta ett jobb på Lidl och skita i allt, ser mig själv sitta där som en zombie som en dag får nog och går ut framför en buss.
Rörelse.
Man kan inte bygga upp något utan att bryta ner något annat. Dessa aktiviteter inte bara avlöser varandra, de löper ofta parallellt. Att skapa nya vanor kräver att man samtidigt göra sig av med sådana som går stick i stäv med de nya.
Rörelse - kontrasternas kreativa dynamik-dialektik = livets kännetecken.
Man kan kombinera ett andefattigt jobb för brödfödan (som inte helt tar ut ens mentala och fysiska krafter) med en kreativ fritid.
Jag har jobbat som städare, "hemsamarit", potatisplockare, betgallrare (inte särskilt inspirerande sysselsättningar) men ändå haft en hyfsat kreativ fritid. Just nu som lärare - vilket passar mig bättre.
A
Algotezza aka Algotezza
Skyline skrev:Algotezza skrev:Man kan inte bygga upp något utan att bryta ner något annat.
A
Vad menar du med detta? Kan du ta något exempel?
Hmm,...anar man "FRIDSFUR Sten" bakom frågan?
I övrigt...tycker jag att Angelina verkar förstå "livet" utifrån sin horisont helt perfekt. "Zombie?...NEJ! ...konsten väljer jag istället"!
Dock bör man betänka Angelina, att människor ibland inte har andra val än att ge kapitalisterna - "ägarna av produktionsmedlen" och därmed greppet över "pris" "arbetlöshet" och "lön" - vad de kräver för att de (människorna) skall få sitt dagliga bröd!
BENJIE
Algotezza skrev:Man kan inte bygga upp något utan att bryta ner något annat. Dessa aktiviteter inte bara avlöser varandra, de löper ofta parallellt. Att skapa nya vanor kräver att man samtidigt göra sig av med sådana som går stick i stäv med de nya.
Sant, vårt förflutna är det ända som håller tillbaka vår egen utveckling.
Men jag ser det hellre som att jag frigör mig själv från mitt förflutna, än att jag försöker bryta ner det.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster