Vilket skulle du välja - gudstro eller kortare liv?

[archaxe]

Skyline,
skulle du beskriva dig själv som en dogmatisk kristen?

[eken]

Vet du vad? Jag skulle faktiskt aldrig ge upp min tro på Gud och jag pratar då om kristendomens Gud. Oavsätt hur sjuk jag skulle tvingas bli. Kalla mig besynnerlig men så är fallet.

Mvh

/Skyline

Men om det skulle visa sig att du inte länge skulle kunna finna några skäl för att tro på gud eller gudar då? Skulle du tro även om du inte har några skäl för att tro?

Eller, om de kristnas gud en dag visade sig på Sergels torg och sa: "Jag, Herren Sebaot, förbjuder er att tro på mig, den som tror på mig skall brinna i Helvetet och Djävulen skall plåga er i tusenfalt." - skulle du då lyda Guds bud och sluta tro på honom eller skulle du trotsa hans bud och fortfarande tro?

Mvh
Anders

[hovnarr]

Jag, Herren Sebaot, förbjuder er att tro på mig, den som tror på mig skall brinna i Helvetet och Djävulen skall plåga er i tusenfalt.

Det här är en intressant paradox, även bortsett från det kristna exemplet.

Betrakta en herre och en tjänare. Tjänaren måste lyda herrens befallning. Så säger herren: "Du måste tro att jag inte existerar!"

Om tjänaren lyckas, tror han ju faktiskt inte att herren existerar, och då blir också tanken att lyda honom omöjlig. Så en sådan befallning borde vara omöjlig att utföra, även i det generalla fallet (rent logiskt alltså).

[Zartax]

Vet du vad? Jag skulle faktiskt aldrig ge upp min tro på Gud och jag pratar då om kristendomens Gud. Oavsätt hur sjuk jag skulle tvingas bli. Kalla mig besynnerlig men så är fallet.

Mvh

/Skyline

Men om det skulle visa sig att du inte länge skulle kunna finna några skäl för att tro på gud eller gudar då? Skulle du tro även om du inte har några skäl för att tro?

Eller, om de kristnas gud en dag visade sig på Sergels torg och sa: "Jag, Herren Sebaot, förbjuder er att tro på mig, den som tror på mig skall brinna i Helvetet och Djävulen skall plåga er i tusenfalt." - skulle du då lyda Guds bud och sluta tro på honom eller skulle du trotsa hans bud och fortfarande tro?

Mvh
Anders

Men det fungerar väl inte riktigt så? Man väljer inte vad man tror på. Jag kan inte göra ett aktivt val att börja tro på Gud för i grunden skulle jag känna att jag ljuger för mig själv. Innerst inne tror jag ändå inte. Speciellt i det fallet du tar upp, när han visar sig, blir det nästintill omöjligt att INTE tro, för man VET ju att han finns.


Skyline: Vad är poängen med det? All aldrig ge upp sin tro. Förutsatt då att du fick ett piller som in första frågeställningen, som fick dig att sluta tro. Att tvingas eller välja att ge upp sin tro tror jag inte går enl. resonemangent ovan. Däremot kan man ju övertygas via argument.

[Skyline]

Men om det skulle visa sig att du inte länge skulle kunna finna några skäl för att tro på gud eller gudar då? Skulle du tro även om du inte har några skäl för att tro?

Självklart skulle jag inte tro på Gud om jag inte hade skäl till det. Varför tror ni att jag tror på att Gud existerar? För att vara märkvärdig och udda? Nej, jag har mina anledningar.

Eller, om de kristnas gud en dag visade sig på Sergels torg och sa: "Jag, Herren Sebaot, förbjuder er att tro på mig, den som tror på mig skall brinna i Helvetet och Djävulen skall plåga er i tusenfalt." - skulle du då lyda Guds bud och sluta tro på honom eller skulle du trotsa hans bud och fortfarande tro?

Ingen elekt menat men detta var ett korkat exempel eftersom det är omöjligt att utföra det. Det var kanske inte  så genomtänkt.  :D  Dessutom förstod jag inte poängen i det hela.


/Skyline

[eken]

Men om det skulle visa sig att du inte länge skulle kunna finna några skäl för att tro på gud eller gudar då? Skulle du tro även om du inte har några skäl för att tro?

Självklart skulle jag inte tro på Gud om jag inte hade skäl till det. Varför tror ni att jag tror på att Gud existerar? För att vara märkvärdig och udda? Nej, jag har mina anledningar.

Gott så Skyline! Jag tänkte förstås på att när du skrev: "Vet du vad? Jag skulle faktiskt aldrig ge upp min tro på Gud och jag pratar då om kristendomens Gud." så kan det ju förstås som att du faktiskt ALDRIG skulle ge upp din tro på Gud.

Men om du saknade skäl eller inte hade tillräckliga skäl för att göra det, så skulle du alltså inte göra det. Det tyder på ett öppet förhållningssätt hos dig, gott.

Av nyfikenhet: Vilka anledningar finns för (dig) att tro på kristendomens Gud (såsom beskriven i Bibeln)?

Eller, om de kristnas gud en dag visade sig på Sergels torg och sa: "Jag, Herren Sebaot, förbjuder er att tro på mig, den som tror på mig skall brinna i Helvetet och Djävulen skall plåga er i tusenfalt." - skulle du då lyda Guds bud och sluta tro på honom eller skulle du trotsa hans bud och fortfarande tro?

Ingen elekt menat men detta var ett korkat exempel eftersom det är omöjligt att utföra det. Det var kanske inte  så genomtänkt.  :D  Dessutom förstod jag inte poängen i det hela.

Kanske var det just det som var genomtänkt - att du omöjligen skulle kunna utföra Herrens order utan att sluta tro. Eftersom du då vet att han existerar (och därmed också har goda skäl för att tro att han existerar), skulle du ha extremt svårt att följa hans bud.

Om det första du sa hade stämt - att du aldrig skulle avsvära dig din tro - så hade det ställt dig i dilemmat att du antingen hade varit tvungen att sluta tro för att tro (?) alternativt trotsa Herrens bud och därmed hamnat i helvetet.

Mvh
Anders

[eken]

Jag, Herren Sebaot, förbjuder er att tro på mig, den som tror på mig skall brinna i Helvetet och Djävulen skall plåga er i tusenfalt.

Det här är en intressant paradox, även bortsett från det kristna exemplet.

Betrakta en herre och en tjänare. Tjänaren måste lyda herrens befallning. Så säger herren: "Du måste tro att jag inte existerar!"

Om tjänaren lyckas, tror han ju faktiskt inte att herren existerar, och då blir också tanken att lyda honom omöjlig. Så en sådan befallning borde vara omöjlig att utföra, även i det generalla fallet (rent logiskt alltså).

Ja, jag är ganska nöjd med den själv.  :P

Om han vet att hans herre existerar, så är det nog svårt att tro något annat - även om han vill vara en lydig tjänare. Har man väl lyckats att inte tro på någon som man faktiskt ser - då tror man ju ändå att personen finns (och lyckas därmed inte lyda sin herre).

[Herr Pet]

1) att i detta nu ta ett magiskt piller som får dig att omedelbart helhjärtat tro på Gud, och fortsätta göra det i resten av ditt liv (Om du väljer detta alternativ får du leva så gott och så länge som du nu tror skulle bli fallet då.)

2) att få fortsätta leva i ett år till från nu, på det sätt som du tänkt dig (d.v.s. i fortsatt ateism om du vill), men sedan dö en plötslig och smärtfri död om ett år

Smärtfri död är ju förvisso lockande, i den mån död kan anses lockande över huvud taget, men jag skulle nog ändå valt att helhjärtat tro på Gud.

Ibland kan jag verkligen undra hur det känns att helt och fullt tro på den gud som älskar mig oavsett vad jag gör, som är helt och fullt god, och då denne är allsmäktig - "styr" denna värld, så att denna värld är den godaste av världar.

Den gud jag antar att vi talar om vill jag definiera som allsmäktig, fullkomligt god och allvetande (oavsett de logiska motsättningarna i detta). Med att "styra" världen menar jag inte nödvändigtvis att gud ingriper aktivt i den, gör han inte det måste ickeingripandet vara det godaste.

Hur som helst - jag skulle tro att det erbjuder en stor känsla av trygghet att tro på den guden. Personligen tror jag inte på gud (i alla fall inte en sådan gud) även om jag ibland önskar att jag gjorde det, just för att det skulle vara skönt att få ha en sådan övertygelse. Jag tror att man ska försöka tro på det som man blir lycklig av - är det logik och sunt förnuft - gott så, är det gud - inget fel med det.

Det som för mig är största anledningen att inte välja pillret skulle väl vara samhällets syn på fullt troende, jag tror att det är lättare idag att argumentera för att Gud inte finns, och att den åsikten är mer accepterad än tron på Gud? Eller har jag fel i detta?

Gör jag fel i att välja den tro som jag tror gör mig lycklig, även fast jag idag tror att det är falskt? och vad är sant, är något növändigtvis mer sant bara för att det verkar vara så eller för att det är logiskt?

[Kritikern]

Jag skulle nog välja det kortare livet trots att jag är kristen... och sedan ångra mig i ett år framöver.

Jag tror att den fria viljan är en gåva från Gud och att det hör till att vara människa att inte vara perfekt i sin tro. Dessutom frågar jag mig vilka värderingar som är inbakade i pillret. Gör det att jag börjar följa alla kristna bud genom min "helhjärtade tro"? Blir jag föraktfull mot homosexuella? Blir jag munk? Kommer jag att se "sanningen" och bli närmast upplyst?

Jag är nöjd med hur Gud skapat mig och den tillvaro jag lever i. Jag försöker leva i nuet. Vem vet, kanske blir jag överkörd av en bil och dör på vägen hem från pillerbordet?

[suchanother]

Gud är kanske bög.
Tänkte faktiskt bli präst själv en gång. Anledningen var fria arbetstider, fritt vin och unga konfirmander som kunde gökas.
Du gör ditt nick en otjänst då du inte är kritiskt utan sväljer all rappakalja.
En äkta kritisk hjärna söker mönster och förklaringsmodeller med hjälp av den fria anden.
Den anden kättjas dock ibland av dogmatisk gudstro.
För mej är religionen tvåfalt:
1) en psykologisk grej, en samhörighetskänsla. Tillfredställer alltid alla puckon som inte har begåvning.
2) Ett maktspråk. Samhället i sin ursprungliga form, som samfällighet, som gemskap, har ingen överklass då den materiella produktionen är i princip ur hand i mun. Ursamhället upprättanhåller denna ordning nödtvunget för sin överlevnad. Med ökad produktion kommer parasiten ur sin gömma. Han ställer den enkla frågan; varför jobba själv när jag har en massa idioter som frivilligt går i slaveri? Den moderna kapitalismen föds inom detta. "Distributionen", Marx term, tar vid. Ändliga resurser, den starkas rätt råder vid fördelning. De stora parasiterna som låter sej rövknullas..


(OT. Kan inte låta bli att kommentera Göran Skytte. Lyssnade på han i morgonteven. Den killen har alltid varit obegåvad och har varit ett stående skämt i vänsterintellektulle kretsar. Som en kameleont ändar han färg. Han är nog den ointelligentaste som har exponerats i massmedia. I sin desperation att bli uppmärksammad hittar han alltid en massmediagrej. Nu läser han bibeln varje morgon. LoL.)

[Algotezza]

Snart blir han väl kränkt och går i väggen också. Bara för att...

A

[tomtefader]

Jag skulle välja ett kortare liv. Ty vad är livet om icke lidande?

[Avantgardet]

Jag skulle välja ett kortare liv. Ty vad är livet om icke lidande?

Vad är lidandet om inte njutning sett ur annat perspektiv?

[tomtefader]

Hur menas "ur annat perspektiv"? Det finns ett perspektiv, och det är endast mitt eget.

[Avantgardet]

Hur menas "ur annat perspektiv"? Det finns ett perspektiv, och det är endast mitt eget.

Du resonerar nu som att upplevelsen är given i sig själv, som att din inställning redan finns "fix, fast, och färdig" i det upplevda (där-ute) - i tingen själva om man så vill, eller som givna kvaliteter hos dem. Som barn njöt du säkert av att göra i blöjan - som de allra flesta barn gör (tills exkrementerna svalnat) -, varför inte nu? Vad skiljer? Det gäller att extrapolera det goda ur det onda, vända allt till sin fördel, och vi har själva makten därtill.