Visst måste det vara dags att införa detta begrepp. Vad annars skall vi kalla det som vi med våran psykologi söker göra, även om det är med intellektets grepp, för att nå den sköna sofia?
Och vad inrangerar sig här under?
Meditation verkar vara en given start, och i dess spår eller kanske ledande den kontemplation.
Men vad mer?
Psykosofi
Moderator: Moderatorgruppen
Psykosofi
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Psykosofi - mental vishet?
Eller att vara filopsykisk - älska det mentala?
Teosofi som begrepp är ju redan upptaget.
Mentala övningar nå sophia är individuell reflektion/kontemplation/meditiation som mynnar uti fruktbar dialog med andra.
Social psykosofi - att i dialog med varandra nå visheten... Sokratisk tanke eller hur? - fast helst utan ledande frågor och utan att ena parten från början vet var man skall/bör hamna. Förutsättningslös dialog för att nå vishet... och till slut komma fram till att man "ingenting vet"...(?)
A
Eller att vara filopsykisk - älska det mentala?
Teosofi som begrepp är ju redan upptaget.
Mentala övningar nå sophia är individuell reflektion/kontemplation/meditiation som mynnar uti fruktbar dialog med andra.
Social psykosofi - att i dialog med varandra nå visheten... Sokratisk tanke eller hur? - fast helst utan ledande frågor och utan att ena parten från början vet var man skall/bör hamna. Förutsättningslös dialog för att nå vishet... och till slut komma fram till att man "ingenting vet"...(?)
A
Algotezza aka Algotezza
Men det är ju vishet och inte visshet som skall nås. Så vad menar du med att antyda ingentingets vissenhet?
Och en poäng har han väl ändå Sokrates. Man måste lyssna. Förnuftet kanske inte skriker högt. Men den som lyssnar finner det alltid.
Åt envar efter förmåga, från envar efter behov?
Och en poäng har han väl ändå Sokrates. Man måste lyssna. Förnuftet kanske inte skriker högt. Men den som lyssnar finner det alltid.
Åt envar efter förmåga, från envar efter behov?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Sophia/Sofia är en personifikation av visdom eller om man så vill visdommens gudinna och den första gudinnan enligt gnostisk mytologi medan Psyche är en karaktär i en Grekisk kärlekshistoria som togs av Jung för att ge ett namn åt själslivet.
Om man är intresserad av alla aspekter av visdom då är det ju förnuftigt att söka efter Sofia, inte Psyche. Om man däremot vill begränsa sig till själslivet då är man ute efter att studera det då är det också rimligt att lägga till "logi" som betyder just "studiet av...". Psykologi betyder därför bokstavsmässigt "studiet av själslivet" medan en annan betydelse har utvecklats under tiden och gett psykologi en annan innebörd.
Jag får inte ihop psykosofi riktigt. Detta kanske beror på om du försöker göra en direktöversättning från begreppet "själsvisdom" som verkar vara ett väldigt modernt New Age begrepp som på sitt postmodernistiska sätt klipper och klistrar utan att riktigt bry sig om historien bakom de ord vi andvänder, bara för att det låter pampigt.
För visdom har inget med själen att göra, visdom har inget med Psyche att göra. Tvärtom. Psyche är inte alls särskilt vis i historien. Visdom kommer av betydelsen att veta och att ha en stil eller sätt att göra något. Visdom är högre än principer för visdomen vet hur man ska gå till väga.
Så om man skulle sätta ihop det vi nu vet, då ser jag inte någonting som stämmer.
Om man är intresserad av alla aspekter av visdom då är det ju förnuftigt att söka efter Sofia, inte Psyche. Om man däremot vill begränsa sig till själslivet då är man ute efter att studera det då är det också rimligt att lägga till "logi" som betyder just "studiet av...". Psykologi betyder därför bokstavsmässigt "studiet av själslivet" medan en annan betydelse har utvecklats under tiden och gett psykologi en annan innebörd.
Jag får inte ihop psykosofi riktigt. Detta kanske beror på om du försöker göra en direktöversättning från begreppet "själsvisdom" som verkar vara ett väldigt modernt New Age begrepp som på sitt postmodernistiska sätt klipper och klistrar utan att riktigt bry sig om historien bakom de ord vi andvänder, bara för att det låter pampigt.
För visdom har inget med själen att göra, visdom har inget med Psyche att göra. Tvärtom. Psyche är inte alls särskilt vis i historien. Visdom kommer av betydelsen att veta och att ha en stil eller sätt att göra något. Visdom är högre än principer för visdomen vet hur man ska gå till väga.
Så om man skulle sätta ihop det vi nu vet, då ser jag inte någonting som stämmer.
Tack för den förklaringen, det hjälper nog mycket.
Så själslivet påverkar inte förmågan till visdom, eller sökandet efter den/det?
Vad är visdom för dig? För det verkar ju vara du som anger den/det, åtminstone om vi ska ta din pompösitet på allvar.
"Pompös" kommer från pysandet som den uppblåste avger när luften svinner strupen och kraft till mothugg sinar
En sak som man som brukare av mer än bara mat och vin lär sig, är att saker och ting som är externa vår person påverkar. Och man märker då att saker interna ens person påverkar vilken effekt som dessa när. Vi har alltså ett intresse av att förbereda självlivet för det som finns därute. Sen om det inte relaterar till din visdom spelar inte så stor roll. Min visdom innefattar förhållandet mot omvärlden, även om det visar sig att den enbart är en projektion.
Så själslivet påverkar inte förmågan till visdom, eller sökandet efter den/det?
Vad är visdom för dig? För det verkar ju vara du som anger den/det, åtminstone om vi ska ta din pompösitet på allvar.
"Pompös" kommer från pysandet som den uppblåste avger när luften svinner strupen och kraft till mothugg sinar
En sak som man som brukare av mer än bara mat och vin lär sig, är att saker och ting som är externa vår person påverkar. Och man märker då att saker interna ens person påverkar vilken effekt som dessa när. Vi har alltså ett intresse av att förbereda självlivet för det som finns därute. Sen om det inte relaterar till din visdom spelar inte så stor roll. Min visdom innefattar förhållandet mot omvärlden, även om det visar sig att den enbart är en projektion.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Och här är man vänlig nog att ge en förklaring, ett svar, vad får man? Helt osakliga antydanden om att man skulle vara överlägsen. Ville du hellre ha någon som gav dig dom svar du ville ha? Något som kliade lite bättre?
Min definition, som inte är min egen utan en allmänt vedertagen förklaring av visdom är den som jag skrev i texten som du inte orkade läsa, nämligen att; veta hur man skall gå till väga.
Såg att du klarade av att klämma in en fråga där också mitt bland alla försök att göra sig lustig.
Din fråga var:
"Så själslivet påverkar inte förmågan till visdom, eller sökandet efter den/det?"
Mitt svar:
Eftersom visdom är en slags kunskap, att veta hur man skall gå till väga, så tar jag det inte för givet att själslivet skulle kunna vara upphov till kunskap. Du är inne på vatten du inte verkar känna till. Jag säger inte att dte är bara ditt eget fel, jag skyller på New Age kulten som förvränger precis allting i sin väg.
Det jag tror att du syftar på är gnosis som inte skall betecknas som visdom utan som insikt. Det har alltid funnits människor som söker efter andliga insikter och de har i väst kallats för gnostiker. Ledande moderna gnostiker som Stefan Hoeller verkar nästan mena att så fort man söker efter en religiös upplevelse och söker efter insikt genom mysticism så är man gnostisk. Han kunde t.ex. kalla Johannes av Korset som skrev boken "Själens mörka natt" för gnostisk, trots att han klassas som Katolik och är väldigt högt uppskattad bland Katoliker fastän att kyrkan förkastar gnostikernas läror (dock så är det långt ifrån alla Kristna som gör det).
Gnostikerna trodde att denna världen är ett ondskefullt kaos som man genom insikt i den andliga kunde nå frihet från. Gnosticismen har i nutid populäriserats av Dan Browns Da-Vinci koden och vissa gnostiska tankegånger dyker frekvent upp i New Age kulten. New Age är i sin tur skriven av författare som vill populärisera andlighet som i sin tur fortfarande är väldigt mycket influerade av postmodernismen som ett sätt att frigöra sig från den förhatliga "scientismen" och detta har lett till att innebörden i alla gnostiska begrepp har förvrängts. De bygger upp en egen gnosticism på postmodernistiskt tänkande, vilket ju är helt fel.
Att använda begreppet "visdom" till exempel i de sammanhang som de gör är logiska misstag. Visdom är inget fantastiskt ouppnåeligt, det är bara kunskap om hur man skall gå till väga i något sammanhang.
Själslivet är ju något helt annat. Om man vet hur man skall gå till väga för att bygga ett hus, visst påverkar väl själslivet förmågan att hålla kvar den kunskapen och kunna utnyttja den. Vad man än skall göra så är det ju en bra förutsättning att man är frisk i huvet.
PS. Vill bara understryka att när man söker efter gnosis så söker man inte efter visdom. Moderna sökare har blivit förvillade av New Age "mystikers" okunskap. Felaktigt kallar dom andlig insikt för visdom. Detta är ett kapitel helt för sig själv. Om man letar i de andliga världarna efter kunskap om hur man skall gå till väga i livet då är man illa ute. Men detta tänkande har byggt upp en helt egen modern sekt med massor av författare.
Kunskap om hur man skall gå till väga i livet får man av sina föräldrar och av andra människor som vet hur man skall göra saker och ting. Om ens föräldrar inte vet och inte heller någon i omgivningen, ja då blir det ju en annan sak. Om kulturen dessutom förutsätter att visdom inte finns bland oss då har man lagt grunden för total förvirring. då är man ute i New Ages sektens vildmarker.
Min definition, som inte är min egen utan en allmänt vedertagen förklaring av visdom är den som jag skrev i texten som du inte orkade läsa, nämligen att; veta hur man skall gå till väga.
Såg att du klarade av att klämma in en fråga där också mitt bland alla försök att göra sig lustig.
Din fråga var:
"Så själslivet påverkar inte förmågan till visdom, eller sökandet efter den/det?"
Mitt svar:
Eftersom visdom är en slags kunskap, att veta hur man skall gå till väga, så tar jag det inte för givet att själslivet skulle kunna vara upphov till kunskap. Du är inne på vatten du inte verkar känna till. Jag säger inte att dte är bara ditt eget fel, jag skyller på New Age kulten som förvränger precis allting i sin väg.
Det jag tror att du syftar på är gnosis som inte skall betecknas som visdom utan som insikt. Det har alltid funnits människor som söker efter andliga insikter och de har i väst kallats för gnostiker. Ledande moderna gnostiker som Stefan Hoeller verkar nästan mena att så fort man söker efter en religiös upplevelse och söker efter insikt genom mysticism så är man gnostisk. Han kunde t.ex. kalla Johannes av Korset som skrev boken "Själens mörka natt" för gnostisk, trots att han klassas som Katolik och är väldigt högt uppskattad bland Katoliker fastän att kyrkan förkastar gnostikernas läror (dock så är det långt ifrån alla Kristna som gör det).
Gnostikerna trodde att denna världen är ett ondskefullt kaos som man genom insikt i den andliga kunde nå frihet från. Gnosticismen har i nutid populäriserats av Dan Browns Da-Vinci koden och vissa gnostiska tankegånger dyker frekvent upp i New Age kulten. New Age är i sin tur skriven av författare som vill populärisera andlighet som i sin tur fortfarande är väldigt mycket influerade av postmodernismen som ett sätt att frigöra sig från den förhatliga "scientismen" och detta har lett till att innebörden i alla gnostiska begrepp har förvrängts. De bygger upp en egen gnosticism på postmodernistiskt tänkande, vilket ju är helt fel.
Att använda begreppet "visdom" till exempel i de sammanhang som de gör är logiska misstag. Visdom är inget fantastiskt ouppnåeligt, det är bara kunskap om hur man skall gå till väga i något sammanhang.
Själslivet är ju något helt annat. Om man vet hur man skall gå till väga för att bygga ett hus, visst påverkar väl själslivet förmågan att hålla kvar den kunskapen och kunna utnyttja den. Vad man än skall göra så är det ju en bra förutsättning att man är frisk i huvet.
PS. Vill bara understryka att när man söker efter gnosis så söker man inte efter visdom. Moderna sökare har blivit förvillade av New Age "mystikers" okunskap. Felaktigt kallar dom andlig insikt för visdom. Detta är ett kapitel helt för sig själv. Om man letar i de andliga världarna efter kunskap om hur man skall gå till väga i livet då är man illa ute. Men detta tänkande har byggt upp en helt egen modern sekt med massor av författare.
Kunskap om hur man skall gå till väga i livet får man av sina föräldrar och av andra människor som vet hur man skall göra saker och ting. Om ens föräldrar inte vet och inte heller någon i omgivningen, ja då blir det ju en annan sak. Om kulturen dessutom förutsätter att visdom inte finns bland oss då har man lagt grunden för total förvirring. då är man ute i New Ages sektens vildmarker.
Ok jag ber om ursäkt då jag nu ser att mitt antagande angående dig och din attityd inte alls stämmer, för fem öre.
Men för att gå tillbaka till sakfrågan så är du ute på svag is. Jag skall spräcka den åt dig så du kyler av dig.
För att:
Ok vi antar din definition av begreppet. Jag tycker den är ganska passande men inte helt tillfredställande.
Då ser vi att visdom är den som har tillgång till vägen för sin viljas mål. För det som man går till väga mot måste väl bäras upp av en vilja till att veta vägen dig, sen kanske man inte slår an på vägen när man väl lärt den.
Vad är då den innerligaste viljan? Det att nå det goda, är vad jag vill ange. Det goda då detta är det som ligger för handen för den som vill något. Det är svårt att ta sig ur klämmeriet med att visa det goda som dåligt.
Då kan vi se efter vad det goda är för något, om vi relaterar det till livet och viljan generellt och inte specifikt.
Då ser vi att det goda rimligtvis måste vara det som ges erkänsla, det som uppskattas eller gillas. Det är gott för att det är i sig självt nog för att ge oss uppskattning av det. Eller hur är det goda annars beskaffat?
Och vad gör vi då? Jo vi använder oss av själslivet för att nå denna uppskattning, eller fördömande, om det är det dåliga vi nått. Och då är alltså visdomen vägen till livets goda som är förbundet med vårat själsliv.
Att tro att ord har en egen existens är att vara förvillad, att lida av vanföreställningar. Det är i subjektets yttrandens samstämmighet med intentionell mening som begrepp befästs.
Fast du verkar ju ha tillgång till BOKEN, i vilken man kan finna ORDEN.
Men för att gå tillbaka till sakfrågan så är du ute på svag is. Jag skall spräcka den åt dig så du kyler av dig.
För att:
Min definition, som inte är min egen utan en allmänt vedertagen förklaring av visdom är den som jag skrev i texten som du inte orkade läsa, nämligen att; veta hur man skall gå till väga.
Ok vi antar din definition av begreppet. Jag tycker den är ganska passande men inte helt tillfredställande.
Då ser vi att visdom är den som har tillgång till vägen för sin viljas mål. För det som man går till väga mot måste väl bäras upp av en vilja till att veta vägen dig, sen kanske man inte slår an på vägen när man väl lärt den.
Vad är då den innerligaste viljan? Det att nå det goda, är vad jag vill ange. Det goda då detta är det som ligger för handen för den som vill något. Det är svårt att ta sig ur klämmeriet med att visa det goda som dåligt.
Då kan vi se efter vad det goda är för något, om vi relaterar det till livet och viljan generellt och inte specifikt.
Då ser vi att det goda rimligtvis måste vara det som ges erkänsla, det som uppskattas eller gillas. Det är gott för att det är i sig självt nog för att ge oss uppskattning av det. Eller hur är det goda annars beskaffat?
Och vad gör vi då? Jo vi använder oss av själslivet för att nå denna uppskattning, eller fördömande, om det är det dåliga vi nått. Och då är alltså visdomen vägen till livets goda som är förbundet med vårat själsliv.
Vad man än skall göra så är det ju en bra förutsättning att man är frisk i huvet.
Att tro att ord har en egen existens är att vara förvillad, att lida av vanföreställningar. Det är i subjektets yttrandens samstämmighet med intentionell mening som begrepp befästs.
Fast du verkar ju ha tillgång till BOKEN, i vilken man kan finna ORDEN.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev: Men det är ju vishet och inte visshet som skall nås. Så vad menar du med att antyda ingentingets vissenhet?
Att inse att man ingenting vet har väl ingenting med ingentingets vissenhet att göra? Jag förstår inte din poäng här - om det nu fanns någon...
J R Auk skrev:Och en poäng har han väl ändå Sokrates. Man måste lyssna. Förnuftet kanske inte skriker högt. Men den som lyssnar finner det alltid.
Snarare att man inte skall växa fast i sina övertygelser och det man finner "självklart" och "odiskutabelt". Det är väl genom att ifrågasätta det som de flesta ser som "självklart" som man kan komma vidare inom filosofin, förfina sina metoder och slipa sina tankeverktyg...
J R Auk skrev:Åt envar efter förmåga, från envar efter behov?
Livet som samtal är att ge och få. Ge uppmärksamhet och få uppmärksamhet. Ge tid och få tid. Tid att tala, lyssna, skriva, läsa...
A
Algotezza aka Algotezza
Ur Filosofilexikonet (Forum förlag 2003)
Ur Filosofilexikonet (Forum förlag 2003) - ej från Wikipedia eller efter 0,8 s googlande:
filosofi (gr. philosophia, "kärlek till vishet", el. "vän av insikt"; av gr. philia, kärlek (el. philos, vän), och sophia, duglighet, insikt, vishet)
gnosiologi (av gr. gnosis, kunskap, vetande)
Om det nu har någon betydelse...
Jag förstår ärligt talat inte skillnaden mellan insikt och vishet, om jag skall vara ärlig. För mig är de i stort sett synonyma.
Vi kan ju i och för sig stipulera att orden betyder vad vi vill... Fin debatt lär det väl då bli!
A
filosofi (gr. philosophia, "kärlek till vishet", el. "vän av insikt"; av gr. philia, kärlek (el. philos, vän), och sophia, duglighet, insikt, vishet)
gnosiologi (av gr. gnosis, kunskap, vetande)
Om det nu har någon betydelse...
Jag förstår ärligt talat inte skillnaden mellan insikt och vishet, om jag skall vara ärlig. För mig är de i stort sett synonyma.
Vi kan ju i och för sig stipulera att orden betyder vad vi vill... Fin debatt lär det väl då bli!
A
Algotezza aka Algotezza
Algotezza skrev:J R Auk skrev: Men det är ju vishet och inte visshet som skall nås. Så vad menar du med att antyda ingentingets vissenhet?
Att inse att man ingenting vet har väl ingenting med ingentingets vissenhet att göra? Jag förstår inte din poäng här - om det nu fanns någon....
Jag har själv försökt återskapa poängen, så vi kan väl lämna det därhän.
Tror att jag bara försökte följa dansen, men avslöjade min bristande förmåga på dina ömma tår.
Snarare att man inte skall växa fast i sina övertygelser och det man finner "självklart" och "odiskutabelt". Det är väl genom att ifrågasätta det som de flesta ser som "självklart" som man kan komma vidare inom filosofin, förfina sina metoder och slipa sina tankeverktyg...
Instämmer till fullo. Men det är svårt. Då saker har en tendens att växa fast, av sig självt.
Därav rekomenderar jag narrkostym och hejdlöshet, åtminstone då och då. Snurra sanslöst tills kollaps så man vaknar ovetandes om ens vilken riktning som är upp eller ner.
Söker bara efter ett sätt att kombinera det med "anseende" och liknande så att det går att göra en brukbar filosofi för fler än dom, sig själva, förödmjukande.
[/quote]J R Auk skrev:Åt envar efter förmåga, från envar efter behov?
Livet som samtal är att ge och få. Ge uppmärksamhet och få uppmärksamhet. Ge tid och få tid. Tid att tala, lyssna, skriva, läsa...
A
Visst är det så. Men hur ger man till den som har händerna fulla? Därav mitt anspel på den gamla devisen för rättvisa. Och kan samtalet vara utan detta av varandra utbytta?
Och är det, att ge av sina tankar, generöst? När blir det generöst och inte bara egensinningt, egentillfredställande?[/quote]
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
J R Auk skrev:Åt envar efter förmåga, från envar efter behov?
Algotezza skrev:Livet som samtal är att ge och få. Ge uppmärksamhet och få uppmärksamhet. Ge tid och få tid. Tid att tala, lyssna, skriva, läsa...
J R Auk skrev:Visst är det så. Men hur ger man till den som har händerna fulla? Därav mitt anspel på den gamla devisen för rättvisa. Och kan samtalet vara utan detta av varandra utbytta?
Men vems behov och förmågor talar vi om?
J R Auk skrev:Och är det, att ge av sina tankar, generöst? När blir det generöst och inte bara egensinningt, egentillfredställande?
Det finns det inget generellt svar på. Det får situationen utvisa. Man måste ha lite känsla för feeling...
A
Algotezza aka Algotezza
Tja den som det må gälla.
Jag tänker att detta är meningen med psykosofin, om man får den generellt erkänd så banar den väg för filosofin. Flera händer för grepp, mindre fulla famnar som ligger i vägen för konstruktiv diskussion.
Fast det blir å andra sidan svårt att motivera psykosofin utan en förestående filosofi, varför lägga krut på dina förmåga till uppfyllelse av något som du inte traktar efter?
Jag eftersöker ändock flera saker som faller under psykosofin.
En till "aktivitet" kan jag tillföra.
Att sitta och försöka föreställa sig kärlek till alla, görs bäst i effekt av att fokusera på någon särskiljt hatad, eller åtminsone ej omtyckt.
Ett sätt att rena det grumliga vattnet.
Jag tänker att detta är meningen med psykosofin, om man får den generellt erkänd så banar den väg för filosofin. Flera händer för grepp, mindre fulla famnar som ligger i vägen för konstruktiv diskussion.
Fast det blir å andra sidan svårt att motivera psykosofin utan en förestående filosofi, varför lägga krut på dina förmåga till uppfyllelse av något som du inte traktar efter?
Jag eftersöker ändock flera saker som faller under psykosofin.
En till "aktivitet" kan jag tillföra.
Att sitta och försöka föreställa sig kärlek till alla, görs bäst i effekt av att fokusera på någon särskiljt hatad, eller åtminsone ej omtyckt.
Ett sätt att rena det grumliga vattnet.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Rena vattnet-övning
Som övning kan vi tänka vackert om Hitler, Stalin och Saddam, att de möts på andra sidan och har det mysigt över en kopp kaffe och en liten kaka och utbyter tankar om terror och tortyr i all välmening. Förbereder sig inför nästa inkarnation.
A
A
Algotezza aka Algotezza
J R Auk
Tack det var ödmjukt av dig och det känns bra att du tog dig tid att skriva ner dina tankar. Det här blev ett långt svar, hoppas ändå du orkar ta dig igenom det för jag ser fram emot dina tankar.
Häromdagen satt jag och funderade på detta med hatkärlek, vad är det för något? Och vad har det med detta att göra undrar kanske du. Jo, eftersom du skrev;
"Det är svårt att ta sig ur klämmeriet med att visa det goda som dåligt."
Som av en händelse satt jag och tänkte på detta med hatkärlek, att hata det goda och varför man (om man nu skulle göra det) hata dom man älskar eller det man älskar.
Man brukar förutsätta att människan är antingen god eller ond i grunden, utan att göra några direkta utläggningar om den saken, man får liksom välja läger, båda lika essentialistiska och skapar sina egna dogmer. Som jag ser det idag så har inte jag hittat något som vi är i grunden, vi är för att använda ett ålderdomligt uttryck av jord komna, men vi är också animerade av det vi kallar anden eller spiritus. Som du kanske vet så använder man denna metafor eftersom man har sett att saker fladdrar i vinden men vinden ser man inte. Så det som gör att vi "fladdrar" eller rör oss och animeras är kallat för ande. Vi är hela livet igenom både kropp eller jord och ande men när vi föds så är vår ande intakt och vi kan då också säga att som barn så är vi hela eller oskyldiga eller liknande. Vi är inte "svärtade" av livet ännu.
Anden är alltigenom positiv och motiverad medan jorden är helt och hållet passiv och oförmögen till att röra på sig av egen kraft. Barn är fulla av ande, fulla av själ och det gör att det spritter i benen på dom. När vi så går igenom livet och möter på motgångar och inte vet hur vi ska hantera dom, då kan det hända att vi kapitulrerar inför dom. Vi kan ta en persons kärleksliv som exempel, en person som varit enormt kär i en tjej, drömmer om henne och vill vara nära henne hela tiden frågar om han har chans på henne och får ett nej. Om denne person inte vet hur han ska hantera detta nej så kan det bli till hat istället. För att kunna hantera motgångar och problem i livet så behöver man visdom.
Jag har pratat med många män som hatar kvinnor till exempel. De kanske säger "Tjejer får ju precis vem dom vill" och så odlar de sin bitterhet. Utifrån detta tänkande, vad skulle det kunna bero på? Om man inte tar itu med sina gamla kapitulationer så kommer de att begränsa ens liv och göra en bitter. Men hur tar man itu med sådana saker? För det behöver man också visdom. Vissa skriver, andra sportar, en del ber men de flesta verkar oftast vilja fly från alltihopa. Oftast in i droger och andra missbruksformer.
Barn har ingen visdom. De är fulla av ande, men de har ingen kunskap om hur man kan hantera livet. De är helt och hållet upptagna av sin lilla värld. Ett barn slår sig på knät och blir utom sig av rädsla och smärta och börjar gråta. Barnet är i en behövande situation och behöver sådana gånger en förälder som kan trösta och visa att det inte var så farligt. Så när det är utrett så kan barnet sticka ut och leka igen.
En vuxen person som genomgått starka motgångar kan därför också sägas regressera tillbaka till ett barndomsliknande eller barnsligt tillstånd. Att gräla är till exempel ett barnsligt beteende, inte otillåtet, men det utgår ifrån den slags hopplöshet man kan känna som barn av att inte längre räcka till i situationen och man skriker för att man vill att någon ska ta hand om en och visa hur man ska göra så man akn få fotfäste igen. Sen inget sagt om att det vore ohälsosamt att gräla, att censurera sina känslor är aldrig bra.
Moderna terapeuter pratar mycket om denna grundläggande trygghet i livet som ett skydd för att hantera motgångar. Men det är en punkt de aldrig tar upp, för i terapeutens värld verkar det inte finnas levnadskunskap eller visdom. Sätt för hur man hanterar en motgång, hur kan man tänka kring en motgång? Hur kan man ta sig ur ett destruktivt förhållande? Hur finner man sin drömpartner?
Så som du förstår av vad jag skriver så ser jag det att man kan inte söka någon visdom i anden, men däremot så är anden full av liv, full av tilltro och hopp, framtidstro och massor av positiv energi - liv (Livet är INTE klokt!). Det är detta liv man vill söka sig tillbaka till ifall man nu drabbats av en motgång och som ett resultat därav så uppstår visdom. Livet är en visdomsresa, vi tar emot en ohygglig mängd information som vi aldrig använder oss av men när vi löser en motgång, vilket vi gör varenda sekund, så byggs erfarenheter upp, visdom.
Och jag har desvärre eller kanske desbättre inte funnit någon annan väg för att hitta tillbaka till livet efter en motgång annat än att noga gå igenom alla kapitulationer man gjort, man måste idissla och fråga sig varför man gav upp, varför man blev så sårad, gå igenom hela det förflutna och vad man tror om framtiden. Ofta tror jag att man saknar insikt i sin livsvisdom för att man lever utifrån premissen att "mig händer inget", "ensam är stark", "bra karl reder sig själv", "jag har alltid rätt" och "jag har inga problem". Om det är ens grundinställning så har man avsagt sig kontakten med visdomens källa också, som finns i kroppen.
Depression skulle jag vilja översätta till brist på framtidstro, man är så övertygad om att man är hopplös att man saknar framtid och att man inte klarar av att förverkliga sina mål att man konstant nedvärderar sig själv och snärjer in sig i bitterhet. När man är i en sådan situation då är det väldigt svårt att tro att det finns något liv under alltihopa. Denna asfalt av hopplöshet och värdelöshet. Därför börjar man söka efter visdom, för man inser ju att man kan ju inte gå omkring och må dåligt man vill ju veta hur man ska göra för att komma tillbaka till livet igen.
Man måste ifrågasätta alla sina fördomar, alla axiom och premisser, varje dogm. Dogmer är uppbyggda av fördomar som går ihop till en slutsats. En deprimerad persons fördomar skulle kunna vara:
Premisser: Jag kan inte det + jag är kass på det + jag är värdelös på det
Slutsats -> jag är värdelös
Implikation -> jag har ingen framtid
Resultat -> självmord
Vi kan ta en missbrukare som exempel på hur man kan härleda ett beteende från hur man tänker genom åren, jag börjar från slutet alltså från nutid och för varje ny rad går jag tillbaka ett steg som ger en förklaring på den ovanstående attityden:
1. jag är missbrukare, jag kan inte ta hand om mig själv, jag hatar mitt förflutna och jag är skiträdd för framtiden
2. jag tar droger för att lätta upp humöret och för att kunna ha roligt och känna mig fri och slippa tänka på morgondagen
3. ingenting spelar någon roll längre, hos missbrukare får jag förståelse och trygghet
4. ingen respekterar mig, jag är värdelös, jag har ingen framtid.
5. Ingenting spelar någon roll längre. Jag får aldrig bli vuxen så jag beter mig som en skit, hävdar alltid min rätt och ljuger för alla.
6. jag blir inte kvitt dom, nu är det lärare som vill hindra mig från att leva. Det går tydligen inte att lita på någon.
7. jag måste bete mig illa för att bli kvitt dom
8. mina föräldrar respekterar mig inte, de vill fortfarande äga mig som ett barn
9. jag är tonåring jag ska biologiskt sett vara vuxen nu men jag blir fortfarande behandlad som ett barn
10. jag är ett barn men ser fram emot att bli vuxen och få sköta mig själv
En person med hatkärleks slutsats skulle kunna vara såhär:
Premisser: Jag älskade denna kvinna men hon älskade inte mig + kvinnor får vem dom vill + kvinnor har det bättre än män och tror därför dom är bättre
Slutsats -> kvinnor hatar mig, kvinnor hatar män
Implikation -> kvinnor hatar mig för att dom tror dom är bättre än mig och andra män
Resultat -> jag hatar kvinnor
Vi kan ta din idé också. Jag tror inte det spelar någon roll om jag misstolkat dig, men som jag förstog dig så menade du att det är ett bekymmer att komma tillbaka till det goda eftersom man hellre tror på det onda eller förväxlar det onda med det goda.
Ringen i Tolkiens värld är väl exempel p åhur attraktiv ondskan kan vara, men i de berättelserna så försöker han säga att ondska uppstår i maktbegär och man ser hur det bara lyser i ögonen på folk som ser ringen. Detta anser jag är helt orealistiskt.
Ondska uppstår och är smittsamt eftersom det är avsaknad av ande. Om man utsätts för en lång rad av kränkningar och lögner så slutar man tro på det goda och man blir mer och mer förmörkad av det onda, det som gör ont, det som inte är liv. Ondska har inget eget liv utan blir en parasit eller sårskorpa som förmörkar det goda. Det onda har ingen lockelse i sig självt, men man kan bli lurad in i ett ont tänkande eftersom till exempel förnekande och censurerande av ens själsliv kan kännas väldigt befriande till en början och fungera som en helt laglig drog. Att inte få vara sig själv är till exempel början på ett ont tänkande och ett ont liv, man tvingas till en skentillvaro av falska spel. Desto mer aggressiv omgivningen är för att tysta ner en äkta levande person, desto snabbare har man lust att fly in i falskhetens beskyddande slöjor. Men de (beskyddande slöjorna) förblindar inte andra, de förblindar bara en själv.
Tack det var ödmjukt av dig och det känns bra att du tog dig tid att skriva ner dina tankar. Det här blev ett långt svar, hoppas ändå du orkar ta dig igenom det för jag ser fram emot dina tankar.
Häromdagen satt jag och funderade på detta med hatkärlek, vad är det för något? Och vad har det med detta att göra undrar kanske du. Jo, eftersom du skrev;
"Det är svårt att ta sig ur klämmeriet med att visa det goda som dåligt."
Som av en händelse satt jag och tänkte på detta med hatkärlek, att hata det goda och varför man (om man nu skulle göra det) hata dom man älskar eller det man älskar.
Man brukar förutsätta att människan är antingen god eller ond i grunden, utan att göra några direkta utläggningar om den saken, man får liksom välja läger, båda lika essentialistiska och skapar sina egna dogmer. Som jag ser det idag så har inte jag hittat något som vi är i grunden, vi är för att använda ett ålderdomligt uttryck av jord komna, men vi är också animerade av det vi kallar anden eller spiritus. Som du kanske vet så använder man denna metafor eftersom man har sett att saker fladdrar i vinden men vinden ser man inte. Så det som gör att vi "fladdrar" eller rör oss och animeras är kallat för ande. Vi är hela livet igenom både kropp eller jord och ande men när vi föds så är vår ande intakt och vi kan då också säga att som barn så är vi hela eller oskyldiga eller liknande. Vi är inte "svärtade" av livet ännu.
Anden är alltigenom positiv och motiverad medan jorden är helt och hållet passiv och oförmögen till att röra på sig av egen kraft. Barn är fulla av ande, fulla av själ och det gör att det spritter i benen på dom. När vi så går igenom livet och möter på motgångar och inte vet hur vi ska hantera dom, då kan det hända att vi kapitulrerar inför dom. Vi kan ta en persons kärleksliv som exempel, en person som varit enormt kär i en tjej, drömmer om henne och vill vara nära henne hela tiden frågar om han har chans på henne och får ett nej. Om denne person inte vet hur han ska hantera detta nej så kan det bli till hat istället. För att kunna hantera motgångar och problem i livet så behöver man visdom.
Jag har pratat med många män som hatar kvinnor till exempel. De kanske säger "Tjejer får ju precis vem dom vill" och så odlar de sin bitterhet. Utifrån detta tänkande, vad skulle det kunna bero på? Om man inte tar itu med sina gamla kapitulationer så kommer de att begränsa ens liv och göra en bitter. Men hur tar man itu med sådana saker? För det behöver man också visdom. Vissa skriver, andra sportar, en del ber men de flesta verkar oftast vilja fly från alltihopa. Oftast in i droger och andra missbruksformer.
Barn har ingen visdom. De är fulla av ande, men de har ingen kunskap om hur man kan hantera livet. De är helt och hållet upptagna av sin lilla värld. Ett barn slår sig på knät och blir utom sig av rädsla och smärta och börjar gråta. Barnet är i en behövande situation och behöver sådana gånger en förälder som kan trösta och visa att det inte var så farligt. Så när det är utrett så kan barnet sticka ut och leka igen.
En vuxen person som genomgått starka motgångar kan därför också sägas regressera tillbaka till ett barndomsliknande eller barnsligt tillstånd. Att gräla är till exempel ett barnsligt beteende, inte otillåtet, men det utgår ifrån den slags hopplöshet man kan känna som barn av att inte längre räcka till i situationen och man skriker för att man vill att någon ska ta hand om en och visa hur man ska göra så man akn få fotfäste igen. Sen inget sagt om att det vore ohälsosamt att gräla, att censurera sina känslor är aldrig bra.
Moderna terapeuter pratar mycket om denna grundläggande trygghet i livet som ett skydd för att hantera motgångar. Men det är en punkt de aldrig tar upp, för i terapeutens värld verkar det inte finnas levnadskunskap eller visdom. Sätt för hur man hanterar en motgång, hur kan man tänka kring en motgång? Hur kan man ta sig ur ett destruktivt förhållande? Hur finner man sin drömpartner?
Så som du förstår av vad jag skriver så ser jag det att man kan inte söka någon visdom i anden, men däremot så är anden full av liv, full av tilltro och hopp, framtidstro och massor av positiv energi - liv (Livet är INTE klokt!). Det är detta liv man vill söka sig tillbaka till ifall man nu drabbats av en motgång och som ett resultat därav så uppstår visdom. Livet är en visdomsresa, vi tar emot en ohygglig mängd information som vi aldrig använder oss av men när vi löser en motgång, vilket vi gör varenda sekund, så byggs erfarenheter upp, visdom.
Och jag har desvärre eller kanske desbättre inte funnit någon annan väg för att hitta tillbaka till livet efter en motgång annat än att noga gå igenom alla kapitulationer man gjort, man måste idissla och fråga sig varför man gav upp, varför man blev så sårad, gå igenom hela det förflutna och vad man tror om framtiden. Ofta tror jag att man saknar insikt i sin livsvisdom för att man lever utifrån premissen att "mig händer inget", "ensam är stark", "bra karl reder sig själv", "jag har alltid rätt" och "jag har inga problem". Om det är ens grundinställning så har man avsagt sig kontakten med visdomens källa också, som finns i kroppen.
Depression skulle jag vilja översätta till brist på framtidstro, man är så övertygad om att man är hopplös att man saknar framtid och att man inte klarar av att förverkliga sina mål att man konstant nedvärderar sig själv och snärjer in sig i bitterhet. När man är i en sådan situation då är det väldigt svårt att tro att det finns något liv under alltihopa. Denna asfalt av hopplöshet och värdelöshet. Därför börjar man söka efter visdom, för man inser ju att man kan ju inte gå omkring och må dåligt man vill ju veta hur man ska göra för att komma tillbaka till livet igen.
Man måste ifrågasätta alla sina fördomar, alla axiom och premisser, varje dogm. Dogmer är uppbyggda av fördomar som går ihop till en slutsats. En deprimerad persons fördomar skulle kunna vara:
Premisser: Jag kan inte det + jag är kass på det + jag är värdelös på det
Slutsats -> jag är värdelös
Implikation -> jag har ingen framtid
Resultat -> självmord
Vi kan ta en missbrukare som exempel på hur man kan härleda ett beteende från hur man tänker genom åren, jag börjar från slutet alltså från nutid och för varje ny rad går jag tillbaka ett steg som ger en förklaring på den ovanstående attityden:
1. jag är missbrukare, jag kan inte ta hand om mig själv, jag hatar mitt förflutna och jag är skiträdd för framtiden
2. jag tar droger för att lätta upp humöret och för att kunna ha roligt och känna mig fri och slippa tänka på morgondagen
3. ingenting spelar någon roll längre, hos missbrukare får jag förståelse och trygghet
4. ingen respekterar mig, jag är värdelös, jag har ingen framtid.
5. Ingenting spelar någon roll längre. Jag får aldrig bli vuxen så jag beter mig som en skit, hävdar alltid min rätt och ljuger för alla.
6. jag blir inte kvitt dom, nu är det lärare som vill hindra mig från att leva. Det går tydligen inte att lita på någon.
7. jag måste bete mig illa för att bli kvitt dom
8. mina föräldrar respekterar mig inte, de vill fortfarande äga mig som ett barn
9. jag är tonåring jag ska biologiskt sett vara vuxen nu men jag blir fortfarande behandlad som ett barn
10. jag är ett barn men ser fram emot att bli vuxen och få sköta mig själv
En person med hatkärleks slutsats skulle kunna vara såhär:
Premisser: Jag älskade denna kvinna men hon älskade inte mig + kvinnor får vem dom vill + kvinnor har det bättre än män och tror därför dom är bättre
Slutsats -> kvinnor hatar mig, kvinnor hatar män
Implikation -> kvinnor hatar mig för att dom tror dom är bättre än mig och andra män
Resultat -> jag hatar kvinnor
Vi kan ta din idé också. Jag tror inte det spelar någon roll om jag misstolkat dig, men som jag förstog dig så menade du att det är ett bekymmer att komma tillbaka till det goda eftersom man hellre tror på det onda eller förväxlar det onda med det goda.
Ringen i Tolkiens värld är väl exempel p åhur attraktiv ondskan kan vara, men i de berättelserna så försöker han säga att ondska uppstår i maktbegär och man ser hur det bara lyser i ögonen på folk som ser ringen. Detta anser jag är helt orealistiskt.
Ondska uppstår och är smittsamt eftersom det är avsaknad av ande. Om man utsätts för en lång rad av kränkningar och lögner så slutar man tro på det goda och man blir mer och mer förmörkad av det onda, det som gör ont, det som inte är liv. Ondska har inget eget liv utan blir en parasit eller sårskorpa som förmörkar det goda. Det onda har ingen lockelse i sig självt, men man kan bli lurad in i ett ont tänkande eftersom till exempel förnekande och censurerande av ens själsliv kan kännas väldigt befriande till en början och fungera som en helt laglig drog. Att inte få vara sig själv är till exempel början på ett ont tänkande och ett ont liv, man tvingas till en skentillvaro av falska spel. Desto mer aggressiv omgivningen är för att tysta ner en äkta levande person, desto snabbare har man lust att fly in i falskhetens beskyddande slöjor. Men de (beskyddande slöjorna) förblindar inte andra, de förblindar bara en själv.
Re: Ur Filosofilexikonet (Forum förlag 2003)
Algotezza
Insikt är kontakt med livskällan, visdom är kunskap om hur man kan leva.
Gnosiologi betyder direktöversatt, studien om kunskap, eller studiet av insikt. Men det får en dubbel innebörd för det kan ju också betyda studiet av gnosticism.
Insikt är kontakt med livskällan, visdom är kunskap om hur man kan leva.
Gnosiologi betyder direktöversatt, studien om kunskap, eller studiet av insikt. Men det får en dubbel innebörd för det kan ju också betyda studiet av gnosticism.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 2 och 0 gäster