Vad är själen?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
archaxe
Inlägg: 1353
Blev medlem: 15 nov 2003 01:35

Inläggav archaxe » 17 nov 2004 14:40

Vidare tror jag det finns ett gäng i södra delen av Sverige som kallas "the Svalöv Inquisition" som har lite åsikter i ämnet "Själen". Vi kanske skall fråga dem.

Tatjana
Inlägg: 471
Blev medlem: 29 okt 2004 05:25

Inläggav Tatjana » 18 nov 2004 07:06

Hej.
Nu för tiden blir det väldigt mystiskt och svårtolkat och man talar om transcendentala aspekter. Men om man tänker tillbaka så var det inte många som trodde på flygplanet och elden för x-antal år sedan.
Vad jag vill säga är att vi kanske inte känner oss så främmande för vårat "sjätte sinne" om några år. Det har ju redan startat igång en ny era som försöker utforska både det ena och det andra.
"Själen" som vi kallar den har ju alltid funnits där. Men behoven har ju inte varit att finna/förstå den.
Jag själv är av den tron att själen kan lämna kroppen, möta andra själar och återgå till sin ursprungliga "ägare" även i det vi kallar levande tillstånd. För mig så är gränsen mellan levande och död, låt mig säga... irrelevant i frågan om själens betingelse. Själen dör aldrig, endast den biologiska kroppen.

Att möta en person och få en uppfattning om vem han/hon är är att lära känna själen, att möta en person och se hur han/hon ser ut är att möta kroppen. Det behövs ingen kropp för att möta en själ, men det behövs en själ för att en kropp skall kunna leva.
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....

bokbuss
Inlägg: 4
Blev medlem: 30 okt 2004 15:57

Inläggav bokbuss » 18 nov 2004 21:26

det här känns som ren religion för mig... finns det några som helst belägg?

Joahn
Inlägg: 326
Blev medlem: 10 sep 2004 20:37

Inläggav Joahn » 19 nov 2004 00:20

Jag blir alldeles galen på det här med själar. Jag har ingen aning om vad det är eller skulle kunna vara. Jag är faktiskt förvånad över att det verkar finnas inom alla folkgrupper och i alla språk trots att det väl knappast är något självklart.
Tatjana skrev:Det behövs ingen kropp för att möta en själ, men det behövs en själ för att en kropp skall kunna leva.

Varför? Varför kan inte kroppen leva utan själen? Har i såna fall djur också själ? Har växter det?
Är vi vår själ? Vad är den annars? Om vi är vår själ så är ju inte själen oföränderlig...?
Sitter inte personligheten i hjärnan?
När man säger "själ" så fattar de flesta vad man menar men få kan förklara. Jag fattar ingenting.

Tatjana
Inlägg: 471
Blev medlem: 29 okt 2004 05:25

Inläggav Tatjana » 19 nov 2004 06:51

bokbuss skrev:det här känns som ren religion för mig... finns det några som helst belägg?


Vad söker du? Hypotetisk deduktion?
Om jag skulle förklara för dig att jag upplevt det så skulle du inte tro mig, skulle du uppleva det själv skulle ingen annan tro dig när du förklarade.
Den dagen du umgås med folk som har upplevt samma sak som du själv och förklarar det på samma sätt, den dagen har du dina belägg...

Tänk på Sofies Verden...

:)
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....

Tatjana
Inlägg: 471
Blev medlem: 29 okt 2004 05:25

Inläggav Tatjana » 19 nov 2004 07:55

Joahn skrev: Varför? Varför kan inte kroppen leva utan själen? Har i såna fall djur också själ? Har växter det?
Är vi vår själ? Vad är den annars? Om vi är vår själ så är ju inte själen oföränderlig...?
Sitter inte personligheten i hjärnan?
När man säger "själ" så fattar de flesta vad man menar men få kan förklara. Jag fattar ingenting.

Kan kroppen leva utan själen? Svar nej. När själen lämnar kroppen definitivt dör kroppen.
Detta beror på att själen är livsanden alltså "batteriet" som får alla signaler att fungera, kroppen, det biologiska vi ser kämpar på mot entropin. Själen, det vi inte ser tillhör en annan dimension.
Djur/växter har själ, allt liv har en själ.
Vi är inte vår själ, själen är till låns. Själen är den "viljan" vi hade att försätta den biologiska varelsen i "liv" på jorden.
Själen är i allra högsta grad föränderlig, själen är inte begränsad som den biologiska kroppen utan kan anta oanade proportioner.
Om personligheten sitter i hjärnan så saknar en blomma personlighet, men ändå kan du se vad den är.
Ting har oxå en personlighet, pärmen har en personlighet, möjligen något tråkig och förutsägbar. Men du har ett begrepp om tinget=tingets personlighet.
I själen finns en personlighet, i kroppen finns en annan.
Har du aldrig haft ett samtal med dig själv?

jag vill ännu en gång uttrycka min svårighet i att skriva ner tankar, har fått talets gåva, inte skrivandets. :)

Problemet vi stöter på är den biologiska kroppens vilja att sträva mot ett håll (tvingande vilja) och själens vilja att sträva åt ett annat håll, total frihet.
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 19 nov 2004 17:26

Matnyttigt om själen finns skrivet i denna tråd (av t ex Johan):

http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... sc&start=0

.

bokbuss
Inlägg: 4
Blev medlem: 30 okt 2004 15:57

Inläggav bokbuss » 20 nov 2004 12:39

Tatjana skrev:
bokbuss skrev:det här känns som ren religion för mig... finns det några som helst belägg?


Vad söker du? Hypotetisk deduktion?
Om jag skulle förklara för dig att jag upplevt det så skulle du inte tro mig, skulle du uppleva det själv skulle ingen annan tro dig när du förklarade.
Den dagen du umgås med folk som har upplevt samma sak som du själv och förklarar det på samma sätt, den dagen har du dina belägg...

Tänk på Sofies Verden...

:)


jag menar att vi sitter och konstaterar saker som vi omöjligt kan veta. "kan kroppen leva utan själ? svar nej" osv.

jag förstår förresten inte allt du skriver. vad menar du med vad du har upplevt?

Rogue
Inlägg: 2
Blev medlem: 20 nov 2004 22:00
Kontakt:

Inläggav Rogue » 20 nov 2004 22:22

Jag ser egentligen inte själen som ett objekt i sig, snarare som vårt omdömesfulla och insiktsfulla medvetande som gör att vi är unika och... självständiga på sitt sätt. Värdsviljan ser jag inte som direkt sett själen, utan som en annan sorts utomstående kraft, oberoende av vårt eget tänkande.

Tatjana
Inlägg: 471
Blev medlem: 29 okt 2004 05:25

Inläggav Tatjana » 23 nov 2004 00:55

bokbuss skrev:
Tatjana skrev:
bokbuss skrev:det här känns som ren religion för mig... finns det några som helst belägg?


Vad söker du? Hypotetisk deduktion?
Om jag skulle förklara för dig att jag upplevt det så skulle du inte tro mig, skulle du uppleva det själv skulle ingen annan tro dig när du förklarade.
Den dagen du umgås med folk som har upplevt samma sak som du själv och förklarar det på samma sätt, den dagen har du dina belägg...

Tänk på Sofies Verden...

:)


jag menar att vi sitter och konstaterar saker som vi omöjligt kan veta. "kan kroppen leva utan själ? svar nej" osv.

jag förstår förresten inte allt du skriver. vad menar du med vad du har upplevt?


Kanske jag verkar en aning konkret i en abstarkt fråga. Min övertygelse kanske tar överhanden över mitt förnuft.
Oftast grundar man ju en erfarenhet på en händelse. Det är det jag vill påstå att jag gör. Jag menar INTE att man måste varit med om det jag pratar om för att kunna förstå. Om du känner övertygelsen att du kommer hamna i paradiset om du självmordsbombar så har du en tanke om att detta är det riktiga sättet att leva. Därmed menar jag inte att det är det riktiga sättet att leva ur allas synvinkel. Ber om ursäkt för min "narcissism". :oops:
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....

Joahn
Inlägg: 326
Blev medlem: 10 sep 2004 20:37

Inläggav Joahn » 23 nov 2004 16:11

Tatjana skrev:Om personligheten sitter i hjärnan så saknar en blomma personlighet, men ändå kan du se vad den är.

Med personlighet menar jag bland annat tankesätt, intressen, värderingar och dylikt. Det har inte en blomma.

När vi tänker så skickas ju en massa signaler i hjärnan hit och dit. Syn, hörsel, lukt, smak och känsel, omdöme, logiskt tänkande och allt möjligt sånt sitter ju i hjärnan. Vad händer då om själen lämnar kroppen? Kan man tänka, se, höra och känna fortfarande? Hur då?

MArtinlundgren
Inlägg: 8
Blev medlem: 28 nov 2004 00:56
Kontakt:

Inläggav MArtinlundgren » 28 nov 2004 01:58

Detta ständiga självrefererande vittne, som får det att krypa längs ryggraden.

Tatjana
Inlägg: 471
Blev medlem: 29 okt 2004 05:25

Inläggav Tatjana » 29 nov 2004 02:28

Joahn skrev:
Tatjana skrev:Om personligheten sitter i hjärnan så saknar en blomma personlighet, men ändå kan du se vad den är.

Med personlighet menar jag bland annat tankesätt, intressen, värderingar och dylikt. Det har inte en blomma.

När vi tänker så skickas ju en massa signaler i hjärnan hit och dit. Syn, hörsel, lukt, smak och känsel, omdöme, logiskt tänkande och allt möjligt sånt sitter ju i hjärnan. Vad händer då om själen lämnar kroppen? Kan man tänka, se, höra och känna fortfarande? Hur då?


Om personlighet är det du påstår så nej, då har ju inte blomman en själ. Men blomman har ett mål, om den tänker kan jag inte uttala mig om men den har ju lixom vi en vilja att överleva.
Om själen lämnar kroppen dör man ju, då kan man inte tänka.
Jag tror att kroppen inte kan fungera i det dagliga livet utan en själ.
Om själen lämnar kroppen och sedan kommer tillbaka så har den med sig erfarenheter som delas med det biologiska jag.
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....

Tatjana
Inlägg: 471
Blev medlem: 29 okt 2004 05:25

Inläggav Tatjana » 29 nov 2004 02:30

MArtinlundgren skrev:Detta ständiga självrefererande vittne, som får det att krypa längs ryggraden.


Det handlar om min okunskap att kunna referera till något annat, men jag jobbar på det. Tills dess hoppas jag på överseende.
Tack för inlägget, jag är intresserad av att lära mig mina brister.
:)
Innan ni går: För till från knappen från till till från. Tänk på miljön....

Darwin
Inlägg: 1
Blev medlem: 11 jun 2009 18:57

Inläggav Darwin » 11 jun 2009 19:27

Själ=liv. Liv=besjälat. Allt som lever har själ. Bilar, hus och datorer har inte själ. Däremot tror jag inte att min och min hunds personliga själar lever vidare efter döden. Jag tror inte att det finns något mystiskt annanstans dit själarna "åker" när kroppen dör. Själen hör till livet. Möjligen kan jag tänka mig att våra själar går upp i och blandas med något större, så länge det finns liv på jorden.
Gunilla


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster