Fantasi – Verklighet

[Patrik Persson]

Hur mycket formas vår värld av vår fantasi? Hur mycket byggs fantasin upp på förväntningar, önskningar och vilja? Är världen det vi vill att den ska vara eller är världen objektiv?

Expressen visade en bild på två barn som bar randig klädsel. Klädseln såg ut som fångdräkter och barnen såg allmänt ledsna ut. Expressen lär ha påstått att dessa barn var fångar i det Sovjetiska samhället. Några dagar senare lär Aftonbladet ha visat hela bilden vilken visade sig då vara barn på en badstrand. Barnen var inga fångar utan barn ledsna för något.
Genom att inte visa hela bilden så fick folk en uppfattning vilken visade sig vara fel.

Jag har råkat ut för något liknande. Jag hade en andlig organisation. En dag så fick jag ett bryskt besök som lade rabarber på foton av mig och annat. Någon tid senare så fick vår andliga organisation grova meddelanden från flera håll. Jag anklagades för satanism, förlöjligande av Kristus, hädiskt beteende osv. Jag visste inte då vad som hade skett!

En bild fotad av mig i kvinnokläder var problemet.

Ingen tänkte då på hur bilden kommit till dom eller hur bilden producerats. Man glömde fotografen och syftet.

Min dåvarande tjej när bilden fotades var konstnär. Hon önskade gestalta kvinnlig man.

När jag väl fick reda på hur och varför folk betett sig på olika sätt mot oss så hade många sett bilden av mig i kvinnokläder.

Studenter
Han skogshuggaren!

Kristna
Han driver med Kristus.

Några Psykologer
Han har en benägenhet till att vara transvestit, ett sjukligt beteende.

När jag då kunde förklara hur det låg till med bilden så fick jag igen. Rasande människor skrek då hur jag ville förödmjuka dom genom att visa sådan bild av mig i kvinnokläder.

Då funderade jag på verklighet och fantasi. Att folk kanske inte vill att deras egna värld ska ruckas. Att dom kanske önskar få fantisera och då få göra sig en egen värld.

Vad tror ni?

[J R Auk]

Då funderade jag på verklighet och fantasi. Att folk kanske inte vill att deras egna värld ska ruckas. Att dom kanske önskar få fantisera och då få göra sig en egen värld.

Vad tror ni?

Det är så sant som det är sagt
Det är just därför inget händer, utan allt bara står stilla....

Sen måste jag nosa vidare i det här.
Du hade en andlig organisation, bestående av vad?
Vilka var dessa som bröt sig in hos dig?
Låter ju smått skumt hehe.

[Patrik Persson]

Hej J R Auk

Intressant!

Jag skulle kunna skriva ett flertal andliga organisationer som alla konkurrerar på samma marknad och det finns ju ett ordspråk om pengar och kärlek. Sådant var kanske betydande i mitt fall. Vilka det var får man nog inte reda på för då kanske man också skulle avslöja finansiärerna och finansiärerna av sådana projekt kan vara ”fina” samhällsmedlemmar i övrigt.

Man ville nog sätta dit mig för att min verksamhet då gick ovanligt bra för att vara en andlig organisation, eller inom religion så finns det ju knasiga människor. Dom kanske trodde från något fundamentalistiskt håll att jag var den onde och önskade rättfärdiga sin tro. Dom hittade bilden och vipps så stod allt klart för dom. Dom kunde till och med gå ut och fråga ”vettiga” Svenskar och få sin teori besannad! Vad mer kan man begära?

[Tatjana]

Men, sanningen var ju att du bar kvinnokläder. Vad folk såg var sanningen. Sedan har vi genom erfarenhet och lite egen vilja skapat oss en bild om varför du bar kvinnokläder.
Fantasin har inte med detta att göra (enligt min åsikt) då jag anser att fantasi är ngt som inte har plats här på jorden utan är ett ord för något vi inte vet något om. Om vi inte kan svaret så måste vi använda vår fantasi, fantasin bygger inte på tidigare erfarenheter utan är kort och gott fantasi....

[chipsmongo]

Att "deras" värld blir ruckad av något sådant är är ju såklart att ta i, men om man tar t.ex en extremt religiös människa och BEVISAR att det personen tror så starkt på bara är buffel å båg... Då kan vi prata om att skaka om nåns värld.

Men det är klart att det kan vara pinsamt för en person att bli konfronterad med hur ens tankegångar (det som man tror är logiska slutsatser) visar sig vara resultat av sin egen fantasi.

Det allt handlar om är ju vad som är verklighet för dig som individ, i din egen värld.

Fantasi tycker jag är ett bra sätt att forma saker som man vill eller tänka ut vad olika val skulle resultera i. Det är bra till att lära sig själv saker (bolla med problem, stora eller små) med sin egen befintliga kunskap, minnen eller intryck. göra sig unik i sitt tänkande, ens sätt att sätta personlig prägel på sina tankar... vilka sedan resulterar i vårt handlande...

Tyvärr behövs mindre och mindre fantasi i dagens samhälle...

[MArtinlundgren]

Håller inte med om att det behövs mindre och mindre fantasi i dagens samhälle. SKulle vilje veta vad du grundar det på , och hur du tänker? Bara för att vi ömsidigt bekräftar och särskiljer verklighet och fantasi, behöver inte betyda att vi lever i någon "objektiv verklighet". Vi lever inte i verkligheten utan i våra föreställningar om verkligheten, som kanske inte har särskilt mycket att gör med den " objektiva verkligheten" , dvs om den nu existerar.

[Tatjana]

Jag frågade min far häromdagen hur man kan tillfredställa sin fantasi. (han lät lite misstänksam i luren)
Jag är en person som tycker om att testa alternativa metoder för att bli en lyckligare människa, min lycka.
Jag har nu kastat ut min teve. Detta har skapat en slags "fantasi törst". Om jag läser en bok så kan jag inte få intryck i den hastighet jag kan få om jag titter på teven. Det blir därför "jobbigare" för mig att släcka min "fantasi törst" på detta sätt.
Jag undrar nu, kan man bli sjuk om man inte tillfredställer sin fantasi tillräckligt?
Blir det svårt att se skillnad på fantasi och verklighet om man har lite fantasi och mycket verklighet.
Om man nu antar att det vi lever i är en verklignhet.

[PopJimmy]

Jag frågade min far häromdagen hur man kan tillfredställa sin fantasi. (han lät lite misstänksam i luren)
Jag är en person som tycker om att testa alternativa metoder för att bli en lyckligare människa, min lycka.
Jag har nu kastat ut min teve. Detta har skapat en slags "fantasi törst". Om jag läser en bok så kan jag inte få intryck i den hastighet jag kan få om jag titter på teven. Det blir därför "jobbigare" för mig att släcka min "fantasi törst" på detta sätt.
Jag undrar nu, kan man bli sjuk om man inte tillfredställer sin fantasi tillräckligt?
Blir det svårt att se skillnad på fantasi och verklighet om man har lite fantasi och mycket verklighet.
Om man nu antar att det vi lever i är en verklignhet.

Jag ska berätta för dig vad Maslow och andra motivations psyokologer skrivit om varför vi motiveras till vissa saker.

1. Du har fysiska BEHOV för att din fysiska kropp fungera som ett komplett system och inte ska falla sönder, hit hör:
1. näring(mat&dryck)
2. sömn(återhämtande av energi & omstrukturering av kunskap - minnen)
3. stimuli(dina sinnen behöver stimuleras)

2. Du har psykologiska BEGÄR. Det är dessa som skapar vårat lidande. Dessa begär skapar vi utifrån mönster i hjärnan - minnen, som sparas som värderingar, en värdering är en felaktiv uppfattning av vad som krävs för att människor, du och andra ska bli lyckliga.

När du gjort av dig med BEGÄREN är du kostnant lycklig - eftersom det är av begären som motivationen skapas. Det krävs dock att BEHOVEN blir tillfredsstälda, men det är inget egenterligt problem för oss som bor i västvärlden. Problemet är att vi skapat oss massa BEGÄR. När du observerar dina BEGÄR kan du lära dig att programmera om hjärnan genom att helt enkelt inse att du är lycklig utan dom.
BEGÄREN skapar utifrån våran kultur men också ifrån personliga uppfattningar vi skapat oss under vårat liv. All moral är egenligen BEGÄR, eftersom moral är en felaktig uppfattning på vad som krävs för att vi och andra människor ska bli lyckliga.

Hoppas det klarnar.

[Druiden]

Jag frågade min far häromdagen hur man kan tillfredställa sin fantasi. (han lät lite misstänksam i luren)
Jag är en person som tycker om att testa alternativa metoder för att bli en lyckligare människa, min lycka.
Jag har nu kastat ut min teve. Detta har skapat en slags "fantasitörst". Om jag läser en bok så kan jag inte få intryck i den hastighet jag kan få om jag titter på teven. Det blir därför "jobbigare" för mig att släcka min "fantasitörst" på detta sätt.
Jag undrar nu, kan man bli sjuk om man inte tillfredställer sin fantasi tillräckligt?
Blir det svårt att se skillnad på fantasi och verklighet om man har lite fantasi och mycket verklighet.
Om man nu antar att det vi lever i är en verklignhet.

Spontan reaktion... vad farao har tv med fantasi att göra?

Jag skulle själv säga att tvtittande är allt annat än en fantasifull sysselsättning. Just eftersom du håller alla sinnen igång så behöver du ju inte fantisera ut någonting själv.

En bok ser jag därmed som en betydligt mer fantasifull form av stimulering då du själv måste fantisera ihop det som händer i boken utifrån orden som står där. Varken bilder eller ljud finns tillgängligt för att störa fantasiprocessen.

Att du får svårare att stimulera dina sinnen är jag dock med på.
Av ren lathet är det väl lättare att sätta på tv'n än att försöka sysselsätta sig med något mer kreativt.

Jag tittar personligen i princip aldrig på det som sänds på tv. Inte för att jag har något emot konceptet men för att det som sänds i min erfarenhet är till 99% är skräp som på sin höjd gör mig illamående i sina banala och hiskeligt förutsägbara försök att underhålla mig.

[Tatjana]

Spontan reaktion... vad farao har tv med fantasi att göra?

Jag menar inte att själva tevetittandet är fantasifullt, men när man tittat på teven och går därifrån så skapar man ju ideer om hur det skulle vara att tex ha en sådan bil, fru, lägenhet, bassäng etc etc

Det är där fantasin kommer in i bilden. man funderar ju runt det som visats på teven och det är ju vääääldigt många bilder som frekvent spottar ut meddelanden både dolda och dito.

Så jag tänkte att om man då tittar mycket på teven och sedan slutar med det så har man ju den kapaciteten i hjärnan till övers "fundera runt hur det kunde sett ut" kapaciteten. Och den kanske man skall tillfredställa eller kanske inte, vad vet jag?
Kanske vi fungerar som bäst om vi funderar minst möjliga?
men jag antar att jag hade tillbringat oerhört många timmar på gymmet om så vore fallet. (Vilket iof inte hade skadat)