Johan Ågren skrev:Det är också varför filosofin är uppdelad i två kategorier i utbildningen. Visst är det så att vi tvingas agera för att ta oss igenom dagen oavsett vad vi har för nivå av förståelse, men att göra det förnuftigt kräver något mer av oss en endast motivation. Personligen har jag en dragning åt att vara mindre motiverad och mer eftertänksam, och det är jag av den anledningen till att jag är skeptisk till konventionella handlingsplaner, och även mina egna ärvda beteenden.
Jag tror du missat kontexten i vilken jag gjorde yttrandet som föranledde detta svar (ovanstånde citat) från dig. Jag riktade mig ursprungligen mot sailaways, med anledning av detta psykologiserande av Algotezzas person som initierats av hans läsning av PopJimmys tråd "OKej fikusar...". Därför pekade jag också på psykoanalysen (märk väl inte en filosofisk riktning) som direkt överflödig, och med att citera Foucault ville jag också peka på möjligheten (faktumet, i mina ögon) att den själv kan vara en problemfaktor.
Visst anser också jag att man bör vara lyhörd inför alla de processer som har sin inverkan på vårt medvetande.
Själv gör jag ingen reell distinktion på tanke och handling, det är i mina ögon en felsyn - varifrån du ärvt den vet jag icket, men föreställningen är vanlig bland metafysiska idealister. Tanken är en handling, som också sätter spår i våra vävnader (som alla handlingar också gör).
Johan Ågren skrev:Ett rationellt/förnuftigt tänkande är i min begreppsvärld i teorin fritt från felaktigt tänkande; något falskt. Avser du snarare "rationellt handlande" som i att agera på ett sätt som infriar målet? I så fall talar vi förbi varandra. Det rationella är per definition fritt från falskhet om man nu inte avser en abstrakt modell snarare än världen jag talar om.
I ett slutet system är sant och falskt irrelevant så länge logiken är kausal inom systemet, där håller jag med. Ett irrationellt förhållande till världen däremot vittnar om falska tolkningar.
Du föreställer dig alltså en idévärld som är möjlig att nå, i någon bemärkelse, genom en utsläckning av den perceptuella ("upplevelsemässiga"),
felaktiga, informationen? Tinget-i-sig? Och utifrån detta menar du alltså sedan att det finns de sätt som är mer rätt eller mer fel i tolkningen (det perceptuella och kognitiva "maskineriet").
Låter, om så är fallet, som inget annat än religiös mysticism i mina öron.
I den kontexten vi befann oss, eller som jag vid tillfället uppfattade saken när jag svarade dig, syftade jag snarare på rationalitet som den typ av medvetenhet som har företräde i det offentliga rummet, det vill säga den som främjar kapitalismens syfte. I en mening, den myt du hjälper till att upprätthålla. Det vill säga samma sak som "att agera på ett sätt som infriar målet" med tillägget att målet på förhand tillhandahållits av de överpersonliga produktionskrafterna. Vi är barn av vår tid.
Irrationellt beteende är i mina ögon inget annat än en värderande beteckning, säger ingenting om vare sig upplevelsens innehåll eller intentionen bakom beteendet man väljer att kalla irrationellt.
Som du förstår talar jag med andra ord inte om verklig-
heten, utan om det verkliga (vilket är
identiskt med upplevelsen, och identiskt, inte som i identitetssatsen ett "ärlikamedtecken" utan snarare som A
är A - om du förstår den Heideggerska nyansen).
Johan Ågren skrev:Tingen har position, rörelse, och interagerar, detta har vi att känna och det ger oss ingen tolkningsfrihet, de existerar ytterst påtagligt i vår omgivning och interagerar med våra kroppar. Detta är den enda verkligheten. Sedan påstår vi att tingen "är något" vi skapar myter och läser in en abstrakt kontext som egentligen saknar relevans. Dessa tolkningar blir då irrationella, och distanserar oss från att verkligen beröra tingen. Vår abstraktionsförmåga tar så att säga över, samtidigt som vi tror att utan vår abstraktionsförmåga så skulle vi och världen vara livlösa, medan det snarare är tvärtom, vilket jag är intresserad av.
Jag har svårt att se hur vi betydelsefullt kan tala om tingen
bortom vår perceptionsförmåga, vi har bara ett sätt att tala om dem och förstå dem (och vet att språket är ett
seende likväl som det är något vi förmedlar oss med). Så du motiverar din meditation (läst i Avantgardsk terminologi som "lathet") med att du därigenom skulle närma dig den essentiella Verkligheten (läs "Gud" eller annan valfri oantastlig skröna)? Vår abstraktionsförmåga är alltid redan med i tingen som de upplevs, och vilka intelligibla föreställningar (möjliga att översätta dem till språkliga uttryck åtminstone) förmedlar världen utan vårt medvetande?
Johan Ågren skrev:Ett handlande som utgår ifrån verkligheten, och inte utifrån osanningar, feltolkningar, lögner, myter ETC. Ett reellt handlande följer på ett rationellt medvetande. Förnuftigt i detta sammanhang handlar visserligen snarare om att inte låta sitt tänkande styra bort upplevelsen utan tillåta en fördjupad nära interaktion med världen. Förnuftet ska hålla sig i bakgrunden och låta sig uppdateras frekvent snarare än att låta det bli en begreppsapparat som grovt förtolkar världen. Det är visserligen energibesparande, men har också många nackdelar om man låter processen bli mer eller mindre autonom i förhållande till den potentiella information som existerar.
Ser inte att du löser problematiken, men jag får heller inte intryck av att du så söker göra utan snarare så begår du det där "filosofiska självmordet" (Camus) och tar din tillflykt till en Verklighet bortom vår förmåga att uppfatta. Tydligen så är dock inte alla tolkningar av den oriktiga?
För att börja så är det fortfarande detta med förtolkning - jag ser helt enkelt inte hur det skulle kunna finnas ett icke förtolkad upplevelse (utan förtolkning så blir det just ingen upplevelse kvar som jag förstår saken), och denna svarar den redan befintliga begreppsapparaten för (och mycket av detta sker autonomt, i själva verket i precis den utsträckning som vi
inte är medvetna om att en tolkning faktiskt äger rum - synlig blir själva tolkningen först när vi kommer ut i dess periferi, som i att vi reviderar uppfattningen och blir varse att vi "feltolkat", eller konstens "främmandegöring", eller den Andres förmedlande av sin tolkning utifrån den position där denne befinner sig).
För det andra så, men jag vet inte om du bara slarvar med användningen av språket eller om det du söker förmedla ligger på ett mer generellt plan, så förstår jag inte detta med "energibesparande", i den bemärkelsen att jag ser inte hur det kan finns ett icke-tänkande. Medvetandet har ingen motsats annat än Döden (det vill säga det absoluta Intet).
Johan Ågren skrev:Nej vi är som jag väldigt fragmentariskt monterade. Förespråkar här psykosyntes, vilken har för avsikt att normalisera det mänskliga medvetandet, nödvändig hjärntvätt/avprogrammering/formatering oberoende av alla former av indoktrinering.
Om du talar om Jag som identitet så håller jag med dig, om du talar om ett ontologiskt Jag så förstår jag inte alls hur detta vore möjligt. Det jag ser här kan annars, som det synes mig alltså, tolkas som en normativ utsaga om en viss, av en viss grupp favoriserad, medvetande
typ med en viss karakteristik.
Behandling med psykedelier är jag dock helt med på, vart skriver man upp sig som försökskanin?
Dock kan jag se en poäng i det du skriver, något jag själv sysselsätter mig med (betraktar det som vårstädning i hjärnkontoret på ren svenska), och menar att det är en viktig funktion hos de dionysiska inslag som finns i alla kulturer - i vår förnuftsdyrkande är de dock ständigt undertryckta, vilket är detsamma som t.ex. vad Freud pekar på med sitt "missnöje i civilisationen/kulturen", alienationen i freudiansk bemärkelse, men även reifikationen av medvetandet (i Lukács termer) har sitt upphov i detta, förnuftet i denna mening är, vill jag hävda, intimt förbundet med just "vinstmaximeringsprinciper" och andra "effektivitetssträvanden", och då tror jag också lättare du ser varför min kritik ser ut som den gör. Dock delar jag som sagt inte din uppfattning om att det skulle finnas något "rent" perspektiv.
Det jag ville säga med anekdoten, var just detta att den redan är fullt exponerad och just precis för "folket". Reifikationen genomsyrar precis hela samhället, vi glömmer till och med att det är människor vi har att göra med. Jag slår hårt på konstinstitutionerna (även själva begreppet "konst" - som i mina ögon, och därav anekdoten, är detsamma som liv och inget annat), vilket innebär att jag saboterar alla mina egna möjligheter att nånsin tjäna ett öre på det jag själv håller på med. Det står säkert vem som helst fritt att besöka snubben som jag talade om, tror han skulle bli hur glad som helst. Filmen "Barfly" är ett perfekt exempel dock. Vi vill inte släppa in "konstnärerna" i samhället, men vill gärna lägga beslag på frukterna av deras arbete. Ut med människorna, in med kosingen! Det som ingen exploatör nånsin kommer komma åt är dock konsten i dess rätta element, och det jag säger till etablissemanget i just denna fråga, med ett självbelåtet léende, är "skyll er själva, det är endast er förlust!".
Underbart att kasta in lite reklam för antiprodukten som inte går att köpa för pengar, dock ingen "readymade".