Vad är vetande?

[PopJimmy]

Algotezza, jag tror jag ger upp detta nu. Jag försökte verkligen kommunicera men insåg att det är omöjligt med en människa som ö.h.t. inte vill närma sig det jag försöker säga på ett uppriktigt sätt. Jag önskar dig lycka till med honom.

[Avantgardet]

Du missförstår ju Jimmy, läs inlägg i tålamodtråd.  :)

Annars vet jag inte vad detta ditt inlägg är menat att visa oss?

Du misstolkade helt mitt inlägg till Algotezza, bara så du vet. Vill du förstå mig så skit i att ha en massa föreställningar om det jag säger och läs istället det jag skriver. Men detta går jag in på mer i detalj i tålamodtråden...

[PopJimmy]

Du missförstår ju Jimmy, läs inlägg i tålamodtråd.  

Annars vet jag inte vad detta ditt inlägg är menat att visa oss?

Vaddå "visa oss"? Det är bara att börja arbeta med dina tolkningar. Inga tolkningar är misstolkingar, inga är rätt eller fel, de existerar blott endast tolkningar. Förståelse är omöjligt att nå, därav är det även omöjligt att missförstå. Lägg ner din fåfänga.

Du misstolkade helt mitt inlägg till Algotezza, bara så du vet.

HAHAHAHA du är för lustig du. Jag kan inte "misstolka" ditt inlägg, eftersom det inte finns något sådant som träffande tolkningar.

Sen vidare: "bara så du vet"? HAHA skämtar du eller? Vadå vet? Vetandet är inget som existerar, det är blott en ordlek.

Vill du förstå mig så skit i att ha en massa föreställningar om det jag säger och läs istället det jag skriver.

Vaddå läs istället det jag skriver? Jag kommer ju bara med mina egna tolkningar, varför är du så vräng?  :)

[Marksa]

Ska ni tjafsa mera.... Håll er till en tråd i så fall. Det blir enklare att följa med då  :wink: ironi

[Avantgardet]

[PopJimmy]

Tjafsar? Vad menar du? Jag tjafsar inte.  :D

[Avantgardet]

Jimmy har just gått in i sin "Overdrive" - det är då han blir som bäst!

[Algotezza]

Om den är arbiträr, varför fortsätta diskutera? Men det lustiga är att du för över det hela på ett metaplan, där du pekar ut absoluta sanningar om sanningen samtidigt som dessa absoluta sanningar inenbär ett förnekande av absoluta sanningar: se ovan markerat med fetstil!

Varför fortsätta diskutera? Varför fortsätta leva? Meningslösheten har väl aldrig hindrat oss förr? Jag, personligen, tror inte att Sanningen är den primära funktionen av språket, utan något slags närmande till andra, och något slags nyfikenhet. Lade du märke till att den mening du gjorde fetstil på avslutades med en fråga?

Nyfikenhet på vad - om inte deras syn på vad som är sanning, på vad som ur deras synvinkel kan vara sant...

Frågetecknet uppfattade jag bara som retoriskt. Menade du det verkligen som en fråga? Tillåt mig tvivla...

Grunden för våra konventioner är väl något slags tänkt intersubjektiv överenskommelse. Vad jag menar är att allt löses upp när vi relativiserar allt. "En ann e så go som en ann." Du kör med ditt fördolda maktspråk, skenbart "demokratiskt"...

Varför så konservativ? Allt det existerande är väl inte gott blott och bart genom att finnas till?

Varför inte? Men den i sig goda existensen kan vi individuellt och subjektivt känslofärga som "behag" eller "obehag", vilket är grunden för det vi i vardagslag kallar "gott" resp. "ont", allt enligt Martinus.

Vad skulle poängen vara med en sådan likgiltighet, varför fortsätta diskutera då? Du gör dig skyldig till precis samma sak här.  Jag kör inte med ett fördolt maktspråk, tvärtom synes jag mer än någon annan här mån om att lyfta fram dessa implicita faktorer - och därför undgår jag åtminstone hyckleriet.

Så du är inte ens medveten om ditt maktspråk, om relativismens diktatur och godtycke? Tillämpa relativismens sanningar på relativismen, vad drar du för slutsats?

Här kör du bara med en ny samling sanningar, metasanningar och metametasanningar... Du ser att vi, även du, trots allt vill nå någon form av sanning om inte annat så sanningen att en sådan inte finns...

Nu vet jag inte vad du menar. Jag har inget problem med "sanningar" - men märk väl dessa citationstecken.

Du kör ju med sanningar som att "vi aldrig finner sanningen" , "det finns inga absoluta sanningar". Du har funnit en ny samling sanningar om sanningen, metasanningar. Är inte också dessa relativa! Och faller de då inte som korthus om de är det?

MVH

Algotezza

[Avantgardet]

Vad är det med dig nu då?

Jag säger inte emot dig i detta avseende, och just därför menar jag också att vi gör bättre i att tala om en strävan efter Sanning. Har jag varit oklar i detta avseende? Jag anser nog att det finns en nyansskillnad i relativism/pluralism. Vad man tillskriver mig för anspråk vet jag inte, det är inte direkt så att nån ens behöver lyssna på dem - eller känner man nåt behov av det? Kanske räddar man moralen på så sätt, och kan flika in nåt självrättfärdigande. Projektioner kan väl annars vara roliga, kanske roligare om man delar dem? Vars fan är Hitler nu då?

[Algotezza]

Vad är det med dig nu då?

Jag säger inte emot dig i detta avseende, och just därför menar jag också att vi gör bättre i att tala om en strävan efter Sanning.

Jo, det håller jag med om. Men frågan är om vi kan sträva efter något vi inte har något slags förkunskap om? Enda hållbara ledstjärnan vi då kan ha är samtalet med den andre, lyssna och samtala, att försöka förstå vad du:et i världen menar. Det vet jag inte om jag alltid är så himla bra på...

Har jag varit oklar i detta avseende? Jag anser nog att det finns en nyansskillnad i relativism/pluralism.

Min poäng är frågan vad det blir av relativismen, oavstt utformning, om man tillämpar dess utsagor på den själv.

Vad man tillskriver mig för anspråk vet jag inte, det är inte direkt så att nån ens behöver lyssna på dem - eller känner man nåt behov av det? Kanske räddar man moralen på så sätt, och kan flika in nåt självrättfärdigande. Projektioner kan väl annars vara roliga, kanske roligare om man delar dem? Vars fan är Hitler nu då?

Det är väl uppenbart att den som tala om andras maktspråk själv också  kan använda ett sådant, öppet eller fördolt.

Projektioner eller ej så tolkar man väl andras verbala oa  beteende,   "tillskriver dem de och de egenskaperna", utifrån den egna erfarenheten... Något annat är väl inte möjligt? Det är väl vad du själv gör ovan när du drar in Hitler. Vad har han med vår diskussion här att göra?

Kanske behövs ett förtydligande:

livet självt ser jag som den levande sanningen (ett slags sanningsprocess eller något). När jag använder ord för att beskriva något eller beskriva livet självt id ess helhet skapar jag verbaliserade modeller av denna levande sanning. Sanna påstånden ser jag som modeller av denna levande sanning som vi nyttjar därför att vi har nytta av dem, därför att de klargör något etc. i den livssituation vi befinner oss. Min individuella konkreta levande sanning är mitt eget liv, då jag är mitt liv. Det är gentemot mitt eget liv och min livserfarenhet jag stämmer av alla verbaliserade modeller, egna och andras, för att utröna deras värde för mig.

Summan av allas liv blir då något slags universell levande sanning men den kan jag bara teoretisera över, mest då vilka villkor som är gemensmama för t.ex. alla människor, allt levande. Men det handlaralltså då om tankemodeller. Det finns en universell levande sanning, det finns oändligt många individuella levande sanningar, och det finns ännu fler modeller både av den universella levande sanningen och de individuella. Så snart vi skapar en modeller, alltså när vi påstår något, fryser vi något, den levande sanningen, som i sig är plastisk och levande: vi försöker döda den, frysa den. Alla modeller blir därmed relativa och deras värde ligger i den pragmatiska dimensionen.



Relativismen och pluralismen ligger hos de av oss skapade tankemodellerna. Livet i dess för mig idag  oöverblickbara helhet (som man kan kalla evigheten)   är en enda levande sanning och det som vi efter bästa förmåga, via våra egna individuella liv, kan avstämma modellerna gentemot för att ta reda på deras värde för oss.

Allt detta jag här är ju också en tankemodell! Har du nytta av dett synsätt blir det "sant" för dig, har du inte, blir det "falskt".

MVH

Algotezza