VARNING: Flumm filosofi (Inget för er seriösa filosofer)

[PopJimmy]

VARNING!

Denna tråd är bara för oseriösa flummare.

Om du är en seriös och sann filosof som använder logik för att förstå sanningen så borde du genast sluta läsa.

Jag har varnat dig.

[PopJimmy]

Okej vart ska vi börja?

Kan man överhuvudtaget förstå sanningen med språket, symboler och logiska argument?

Är inte symboler bara avbilder av sanningen?

Är det inte så att uppfattar man uppfattar sanningen hela tiden?
Varför detta motstånd?
Varför denna förvirring?
Varför detta sökande?

[cogito]

Är det inte så att uppfattar man, uppfattar sanningen hela tiden?

Allright, lets flum along.

1) Vad gör jag egentligen när jag uppfattar någonting? Hur går det till - att uppfatta? Framförmig ligger ett gem, en sån där skrivbordspryl du vet. Jag uppfattar gemet. Hur kom denna uppfattning till stånd?

2) Varför kallar jag det en sanning? Vad gör att jag inte nöja mig med att uppfatta gemet helt enkelt, utan lägger därtill tanken "sanning"? Eller är min tanke "sanning" inte min tanke utan någonting som gemet levererade genom att jag uppfattade det? Med vilka uppfattningsförmågor (sinnenena, annat?) tar jag emot leveransen?

3) Säg att resonemanget ovan är malplacerad och unödigt, eftersom jag ÄR gemet och det därför inte alls föreligger en "uppfattning" à la objekt - subjekt. Uppfattandet är i själva verket ögonblicket att VARA gemet till 100 % för att i nästa ögonblicket vara DET (en annan del av universum) som då fyller mitt VARA till 100%. Jag sparar den reala händelsen (att vara gemet) i minnet som en historisk uppfattning av gemet. Nästa gång ett gem ligger på mitt bord ängnar jag det kanske inte 100% av min uppmärksamhet, utan nöjer mig med att enbart plocka fram minnet av "gem-varandet" för att uppfatta gemet framför mig.

4) Återstår bara att kunna beskriva för en utomstående vad exakt jag är när jag ÄR gemet - dess material, dess form, dess funktion, dess läge i rum och tid, annat? Är jag DETTA gem eller "gemet i sig självt"? Och när jag är tangentbordet, vars innanmäte jag aldrig skådat, eller när jag är ett datachips, vars funktion jag aldrig begripit - vad ÄR jag då egentligen?

Se där Jimmy, nån som faktiskt bryr sig...

mvh/ cogito

[PopJimmy]

4) Återstår bara att kunna beskriva för en utomstående vad exakt jag är när jag ÄR gemet - dess material, dess form, dess funktion, dess läge i rum och tid, annat? Är jag DETTA gem eller "gemet i sig självt"? Och när jag är tangentbordet, vars innanmäte jag aldrig skådat, eller när jag är ett datachips, vars funktion jag aldrig begripit - vad ÄR jag då egentligen?

Du är väll alla uppfattningar du har om gemet?
Material, form och funktion är väll bara uppfattningar du skapat?
Rummet och tiden är väll bara en illusion?

Varför tro att det går att förstå sanningen?
Varför tro att det går att missförstå sanningen?

Det finns väll inga aktiva val - allt som händer är bara en kedje-reaktion?

Allt som händer sker väll naturligt?

[cogito]

Vad är nu detta Jimmy?

Du ställer 7 nya frågor som svar? Är detta din uppfattning om flum?

Återkom gärna med utförligt flummande om var och en av mina fyra punkter. Och inget flum ur ready-made lådan, tack!

Låt mig få höra saker som du själv blir förvånad över - som du ser dig formulera för första gången!

A fuckin adventure, Jimmy! Inga skåpmats-frågor!

Second try, cogito

[PopJimmy]

1) Vad gör jag egentligen när jag uppfattar någonting? Hur går det till - att uppfatta? Framförmig ligger ett gem, en sån där skrivbordspryl du vet. Jag uppfattar gemet. Hur kom denna uppfattning till stånd?

Jag vet inte. Min uppfattning är dock att hjärnan skapar ett medvetande, en upplevelse.

2) Varför kallar jag det en sanning? Vad gör att jag inte nöja mig med att uppfatta gemet helt enkelt, utan lägger därtill tanken "sanning"? Eller är min tanke "sanning" inte min tanke utan någonting som gemet levererade genom att jag uppfattade det? Med vilka uppfattningsförmågor (sinnenena, annat?) tar jag emot leveransen?

Hjärnans samordningsförmåga sätter ihop mina parallella sinnesupplevelser filtrerat genom mitt känslotillstånd (som bygger på minnen) och skapar en medveten upplevelse.

3) Säg att resonemanget ovan är malplacerad och unödigt, eftersom jag ÄR gemet och det därför inte alls föreligger en "uppfattning" à la objekt - subjekt. Uppfattandet är i själva verket ögonblicket att VARA gemet till 100 % för att i nästa ögonblicket vara DET (en annan del av universum) som då fyller mitt VARA till 100%. Jag sparar den reala händelsen (att vara gemet) i minnet som en historisk uppfattning av gemet. Nästa gång ett gem ligger på mitt bord ängnar jag det kanske inte 100% av min uppmärksamhet, utan nöjer mig med att enbart plocka fram minnet av "gem-varandet" för att uppfatta gemet framför mig.

Ja upplevelsen filtreras genom minnet för att effektivisera?

4) Återstår bara att kunna beskriva för en utomstående vad exakt jag är när jag ÄR gemet - dess material, dess form, dess funktion, dess läge i rum och tid, annat? Är jag DETTA gem eller "gemet i sig självt"? Och när jag är tangentbordet, vars innanmäte jag aldrig skådat, eller när jag är ett datachips, vars funktion jag aldrig begripit - vad ÄR jag då egentligen?

Du är fortfarande det du upplever. Du har en tanke att det inte går att vara datachipet - eftersom du aldrig begrippit eller sett det. Men hur mycket av verkligheten har du egentligen begripit? Du har väll bara mentala modeller över verkligheten?

[PopJimmy]

cogito:
Allt jag säger är en reaktion på allt jag upplevt.

Allt jag säger är bara gammal skåpmat.

Jag är bara en pappegoja som upprepar allt jag uppfattat.

[PopJimmy]

cogito:
Jag är inkapabel till flummande.
Hjälp!
Jag är fast!
Argh!

Jag kan inte säga något som är nytt, allt jag säger är dött. Det är död gammal kunskap.

Jag är en pappegoja!

[archaxe]

Vad gör en tråd för flummare på ett filosofiforum? Hör filosofi och flum på något sätt ihop?

[cogito]

Vad gör en tråd för flummare på ett filosofiforum? Hör filosofi och flum på något sätt ihop?

Det kan det göra, flummet kan vara ett provisorium i kampen om den rätta formuleringen av en insikt jag har.

Låt oss säga att en person har en slags "upplysnings"-upplevelse. Upplevelsen innebar att han "såg igenom" hur allt hänger ihop. Efter denna insikt kastas han ut i "vardagen". Med de begrepp som hitintills står tillbuds för personen försöker han att "greppa" insiktens innehåll (inte själva upplevelsen). Nu finns bara "vardagsmetvetande" att tillgå.

Personen bemödrar sig att formulerar innehållet i en språkdräkt. Vid genomläsningen att formuleringarna drabbas han av att allt låter klichéaktigt. Och andra, typ Krishnamurti har redan formulerat liknande innehåll på ett mycket elegantare sett. Skall han "övertar" dessa formuleringar eller skall han försöka hålla sig till egena beskrivningar?

Orden räcker inte till. Begreppen är redan upptagna med annan innebörd. Vad göra???

Flumma på! Brodera och lirka! Som ett provisorium på väg till en filosofisk språkdräkt som andra kan delta i.

Insiktsupplevelsen måste förvandlas till en FÄRDIGHET, med vars hjälp det blir möjligt att genomföra forskningen. Vad skulle en sådan person annars sysslar med de närmaste trettio åren? Lutar sig tillbaks och vara nöjd? Eller än värre, drabbas av föreställningen att behöva dela ödet med en papagojas?

mvh/ cogito

[PopJimmy]

cogito:
Du har sett igenom mitt flummande.
Tack för att du förstår.


Hur ska vi flumma vidare?
Har du något förslag på hur vi ska sprida flummet kanske?

Jag tycker det är allderless för lite flumm i vardagen och allderless för mycket regler.

[PopJimmy]

Vad gör en tråd för flummare på ett filosofiforum? Hör filosofi och flum på något sätt ihop?

Definiera filosofi och flum.

Jag tror att en "vanlig" människa som inte är interesserad av filosofi, inte skulle förstå skillnaden.

Jag tror att en "vanlig" människa tycker all filosofi är flum.
Men jag kan ha fel.

[Thimmy Bågfeldt]

Var det inte du PopJimmy som var upplyst och visste allt? Varför frågar du då? Eller kom du på att du inte är allvetande?

[archaxe]

Definiera filosofi och flum.

Varför skall jag definiera något som du introducerat? Du säger att det här är flum, då ligger "defintionsbördan" på dig.

Jag tror att en "vanlig" människa som inte är interesserad av filosofi, inte skulle förstå skillnaden.

En "vanlig" människa (vad nu det är) skulle inte befinna sig på ett filosofiforum, om inte denna vanliga människa var intresserad av filosofi, och således skulle inget förtydligande behövas, lika lite som jag behöver förklara vad fysik är för någon totalt ointresserad.

Jag tror att en "vanlig" människa tycker all filosofi är flum.

Vad gemene man tycker om ett ämne påverkar ingalunda ämnets karaktär.

Jag tror det är en vanlig missuppfattning att filosofi och flum hör ihop med varandra (eller för den delen kontrasteras mot varandra). Det är två helt skilda kategorier, som tyvärr blandas ihop allt för ofta, och då blir det som att jämföra matematik med gurksallad.

[hovnarr]

Definiera filosofi och flum.

Det ska sägas att den "vanliga" människa som PopJimmy syftar på troligtvis inte har någon exakt definition på "flum", utan snarare en känsla. Som utomstående betraktare av denna vanliga människa blir det då tydligt att själva ordet "flum" måste te sig flummigt för den vanliga människan. Den vanliga människa som yttrar orden "filosofi är flum" menar vanligtvis att filosofi är obegripligt, otydligt, har en lös grund, tjänar inget till, är falskt eller påhittat osv - men själv hör jag "jag förstår inte vad filosofi är för något". Ett annat sätt att uttrycka saken är att den vanliga människan inte är kompetent att bedöma vad som är flummigt, då hon vid närmare eftertanke säkert skulle klassificera sin egen uppfattning av flum som flummig.

En "vanlig" människa (vad nu det är) skulle inte befinna sig på ett filosofiforum, om inte denna vanliga människa var intresserad av filosofi, och således skulle inget förtydligande behövas, lika lite som jag behöver förklara vad fysik är för någon totalt ointresserad.

Sannerligen, inga vanliga människor här inte. Jag måste dock bekänna något: Jag tycker viss sorts filosofi är otroligt flummig. Detta gäller inte analytisk filosofi, utan sånt där franskt konstnärsskit om Varat osv. Den som är insatt i detta måste naturligtvis tycka att jag missuppfattat något, och jag håller gärna med. Snarare är det väl så att jag inte uppfattat något över huvud taget när jag läser den sortens filosofi - den bestående känslan liknar den när jag läst ett av Patrik Perssons inlägg (välsigne hans hjärta!).

Det blir således en definitionsfråga. Om vi i alla avseenden menar att filosofi aldrig är flum, då kan det som vi uppfattar som flum omöjligt vara filosofi. Kan vi sedan bara definiera flum på ett bra sätt då kan vi säga att filosofi åtminstone har potentialen att vara allt annat än detta, som var flum. Det känns dock lite magstarkt att döma ut sådant som ändå lärs ut vid landets högskolor och där utger sig för att vara filosofi som "icke-filosofi" bara för att jag inte kan uppfatta den och därför tycker att det är flummigt.

Vad gemene man tycker om ett ämne påverkar ingalunda ämnets karaktär.

Den där G. Meneman har tyckt en massa dumheter genom tiderna. Han borde avsättas tycker jag, i alla fall om han har något slags politiskt ansvar.

Jag tror det är en vanlig missuppfattning att filosofi och flum hör ihop med varandra (eller för den delen kontrasteras mot varandra). Det är två helt skilda kategorier, som tyvärr blandas ihop allt för ofta, och då blir det som att jämföra matematik med gurksallad.

Där löser archaxe nog den gordiska pudeln. Flum och filosofi tycks ha en viss gränsyta gentemot varandra, likt matematik och gurksallad, men ju mindre insatt man är i ämnet desto mer tycks de överensstämma. Säkert gäller detta även liknelsen - för den som aldrig hört talas om vare sig matematik eller gurksallad kan det mycket väl vara samma sak. Men sådana människor är knappast användare av ett gurksallads- eller matematikforum.

Avslutningsvis tror jag inte något behöver definieras: Jag vet väl alldeles utmärkt vad jag menar när jag säger matematik, gurksallad, filosofi och flum - vilket du säkert också gör (när du säger det). Om jag skulle drista mig att uttrycka det i ord så skulle du (om du då förstod bättre vad jag faktiskt menade) troligtvis inte hålla med. Så för att vi båda skulle acceptera definitionen skulle åtminstone någon av oss behöva ändra uppfattning, vilket tycks vara på tok för mycket begärt. Låt oss därför inte förstå varandra, och därmed låta oss nöja.

Var det inte du PopJimmy som var upplyst och visste allt? Varför frågar du då? Eller kom du på att du inte är allvetande?

Just dé, JimmyPÅPP, kom inte här å stick upp, fatturuväl! *slår sig för bröstet som en gorillahanne*

/Nema-tetaketa*

*Indiannamn som betyder Sparkar på den som Ligger