Makterna skrev:Terrorismen är i stor utsträckning en skönlitterär/filmisk storhet. Mig veterligen finns det minst 2 st filmer som kommit ut i kölvattnet av "den 11 september"
Ja, det har gjorts ännu fler filmer om andra världskriget, vilket såklart bevisar att det nog också bara är en fantasi. Ju mer man hört om något, desto overkligare är det nog, Vill man hitta den avantgardistiska sanningen ska man söka på de konstigaste platserna, i tarotkortlekar eller i gropar hos mystiska medicinmän i djupaste Afrika.och som är filmatiseringar av "händelseförloppet" denna dag. Och som sådana så anknyter de till en tradition av terrorist-actionfilmer som flödat ut från hollywood sen början av nittiotalet i en aldrig sinande ström, vad det tycks.
Ja, och filmer om andra världskriget är såklart bara en spinoff från gamla cowboyfilmer. Hitler kan omöjligtvis ha funnits eftersom han överensstämmer så exakt på den stereotypa ondskan. Det är såklart bara en Hollywood-uppfinning inspirerad av Bibeln. Precis som kommunisterna upptäckte att månlandningen i själva verket gjordes i en Hollywood-studio, så var det såklart likadant med andra världskriget.Det finns emellertid en rad olika sätt att förstå "terrorism" på, och en rad olika strategier för att bemöta problemet - varav den absolut sämsta, och torde alltid så betraktas, är krig.
Även detta gäller såklart andra världskriget. Vi borde ha förhandlat med Hitler istället. Om vi hade gett honom Polen så kanske han i gengäld hade gasat hälften så många judar.Här är "bilden" av terrorismen av yttersta vikt. Att se terrorismen som ett militärt hot, låser problemet till sin art.
Ja, och Hitler var heller inget militärt hot.Att istället betrakta terrorismen som en kraft med vilken man tillsammans kan bygga en (gemensam) framtid, genom kompromisser givetvis, gör istället terrorismen till en förhandlingspartner. Det handlar i grund och botten om hänsynstaganden, och det gäller att upprätta en dialog. Att föra dialogen med vapen ser jag inga förtjänster i.
Ja, jag blir så arg över att man inte tog tillräcklig hänsyn till Hitler och hans krav. Ingen förstod att han i själva verket var en förhandlingspartner. Typiskt USA, de ville som vanligt inte ta hänsyn.
Så din text, i sin helhet, är alltså en liknelse med Nazityskland och Hitler? Jag har inte missat något?
Inget argument emot mina påståenden? Saknar du?