From funderar och undrar:
"Rationell egoism är relaterad till Ayn Rands filosofi objektivismen.
Psykologisk och Etisk egoism grundar sig även de på Hobbes egoism?"
Tja, är inte så insatt i vad som är egoismens ursprungliga atom. Det enda jag vet är att egoismen är en del av det männskliga livet - precis som det demokratiska och kollektiva beteendet. Vad som framträder beror nästan helt på i vilket samhälle människan befinner sig uti. Antingen tonas egoismen ned, eller så uppmuntras den. Sak samma med det kollektiva.
R R Auk funderar på följande:
"Likt folk fascineras av ordningen i naturen och menar på att det måste finnas en kreatör där bakom. Så fascineras jag av ordningen inom ekonomin och politiken och undrar om det finns aktörer bakom det."
Denne "aktör" brukar ju vara kapitalisten i ett kapitalistiskt samhälle. Eller snarare, kapitalisterna och deras handgångne män inom den politiska sfären. Se de sista styckena i texten nedan, så kanske svaret kommer av sig självt!
Nu till själva ämnet!
En ekonomisk kris drabbade USA år 1873, något som fick de styrande att söka försoning mellan norr och söder. För att förebygga bondeuppror åren kring 1875 måste de styrande vara eniga, ansåg man och kompromisser mellan republikaner och demokrater gjordes som konsekvent missgynnade de svarta och de fattiga vita. Efter kriget gav regeringen frikostliga lån till järnvägsbyggande och andra infrastrukturella åtgärder för att få landet på fötter igen. De södra delstaterna erhöll mycket litet till en början. De fattiga vita i söder lockades över till demokraterna och de forna slavägarna som lovade dem bättre järnvägar, hamnar och andra åtgärder – bara de lät bli att rösta med de svarta. En lag om att federal jord skulle reserveras för egenjordbrukare revs upp och spekulanter från främst norr köpte upp marken billigt. De fattiga vita var inte medvetna om att denna utveckling faktiskt syftade till att exploatera även dem.
Rastänkandet fanns dock inte bara i söder, i norr tillät bara 19 av 24 delstater svarta män att rösta vid krigsslutet. Kvinnor, av alla färgkulörer, hade under denna tid ingen rösträtt. Utvecklingen efter 1875 gick dit hän att år 1900 hade alla forna sydstater återigen berövat de svarta rösträtterna i samtliga delstater. Slaveriet hade till stor del återvänt till södern.
Det handlade om lagar som föreskrev att man skalle ha mantalspengar för att rösta, läs- och skrivkunnighetstester för rösträtt, egendomskvalifikationer m.m. Faktiskt slog detta även mot fattiga vita (män) som ibland också förhindrades att rösta.
Mot slutet av 1870-talet hade den utveckling som verkade peka mot en mer fördjupad och verklig demokrati i USA kommit allt längre bort från genomförandet. Arbetarna var för splittrade i religiösa och etniska grupperingar, och hela tiden strömmade det in nya invandrare som accepterade de villkor som erbjöds. Eliterna i USA hade bestämt sig för att de svarta skulle hållas tillbaka, de vita arbetarnas strejker skulle slås ned, fackföreningarna motarbetas samtidigt som statsmakten på alla sätt skulle stödja eliterna och de grupper närmast under. På så vis påbörjades en av de största tillväxterna i historien. Det skulle ske med hjälp av, och på bekostnad av, svart arbetskraft utan rättigheter, vit arbetskraft, kinesisk arbetskraft, invandrad europeisk arbetskraft, kvinnlig arbetskraft, och avlöna dem olika beroende på ras, kön, nationellt ursprung och samhällsklass. På så vis skapades ett förtryck på skilda plan – en slags terrassering av en samhällspyramid byggd på påtvingad stabilitet. Maskiner, elektricitet och ånga skulle ersätta muskelkraften och hästkraften. Oljan skulle smörja maskinerna och lysa upp städerna, bostäderna gatorna och fabrikerna. Under 1800-talets sista år kom telefonen, skrivmaskinen och räknemaskinen som drog up tempot ännu mer. Maskinerna förändrade jordbruket. Före inbördeskriget tog det 61 arbetstimmar att framställa ett tunnland vete – år 1900 tog det 3 timmar och 19 minuter. Istillverkningen och kyltransporterna fick fram mat över långa avstånd och samtidigt föddes konservindustrin. Ångan drevs oftast med kol. Pneumatiska borrmaskiner borrade djupare ner i jorden efter kol. År 1860 utvanns 14 miljoner ton kol, 1884 100 miljoner ton.
För att åstadkomma allt detta krävdes geniala uppfinningar av nya processer och nya maskiner, skickliga organisatörer och administratörer av de nya bolagen, ett rikt land på jord och mineraler och en outtömlig tillgång på människor för att utföra det slitsamma, ohälsosamma och farliga arbetet. Invandrare från Europa, sedan från Kina och Mellanöstern kom för att utgöra den nya arbetsstyrkan. Bönder som inte hade råd att köpa de nya maskinerna flyttade in till städerna. Mellan 1860 och 1914 ökade New York City från 900 000 till 4 miljoner invånare, Chicago från 110 000 till 2 miljoner och Philadelphia från 650 000 till 1,5 miljoner. Hela USA:s befolkning (vita och svarta, indianerna räknades ej) ökade från omkring 6-7 miljoner år 1800 till omkring 75 miljoner invånare år 1900. 40 procent av invånarna år 1900 var födda utomlands.
De stora uppfinnarna blev i vissa fall själva företagsorganisatörer, som Thomas Edison. I andra fall sammanställde företagarna andras uppfinningar såsom Gustavus Swift, en slaktare som förenade den iskylda järnvägsvagnen med den iskylda lagerlokalen till det första nationella konservföretaget. James Duke använde en ny cigarrettrullningsmaskin som rullade, klistrade och skar tobaksrör till 100 000 cigarretter om dagen. År 1890 slog han ihop de fyra största cigarrettillverkarna till American Tobacco Company. Även om vissa mångmiljonärer började i fattigdom var det inte fallet med de flesta. En studie av 303 av 1870-talets textil-, stål- och järnvägsdirektörers ursprung visade att 90 procent kom från medel- eller överklassfamiljer. Att de amerikanska rikedomarna hade tjänats ihop av f.d. fattiga stämmer inte med verkligheten, de var undantagen från regeln snarare. Det var dock en myt som var användbar för maktändamål. Förmögenheterna sades ha tjänats ihop enligt lagarna – lagar som dock ofta ändrades eller tolkades till förmån för affärsmän eller folk med tillgångar. Domstolarna och regeringarna verkade för att systemet konstant gynnade kapitalet och dess ägare. Det gällde markstölder från indianerna såväl som förbud för fackföreningar. Ibland, ja ganska ofta, var man tvungen att betala för samarbetet. Thomas Edison lovade politiker från New Jersey 1000 dollar vardera som lön för gynnsam lagstiftning. Daniel Drew och Jay Gould lade ner 1 miljon dollar på mutor i New Yorks delstatsparlament för att legaliseras deras emission av 8 miljoner dollar i ”utspätt aktiekapital” (aktier som saknade faktiskt värde) på Erie Railroad.
Den första transkontinentala järnvägen byggdes med blod, svett, politiskt fiffel och stöld. De båda järnvägsbolagen Union Pacific och Central Pacific erhöll massor av bidrag genom mutor. Central Pacific lade ner 200 000 dollar på mutor för att få 9 miljoner tunnland fri mark och 24 miljoner dollar i obligationer, och betala 79 miljoner dollar till ett byggnadsbolag man själva ägde. Man överbetalade med 36 miljoner dollar. Byggandet utfördes under fyra år av 3000 irländare och 10 000 kineser, som erhöll 1-2 dollar om dagen. Union Pacific hade fått 12 miljoner tunnland fri mark och 27 miljoner dollar i statsobligationer. De skapade företaget Credit Mobilier och gav detta 94 miljoner dollar när de verkliga kostnaderna var 44 miljoner dollar. Båda järnvägarna använde långa, slingriga rutter för att få bidrag från de städer de gick igenom. År 1869 möttes de i Utah. Tilläggas skall att den ”fria” marken som regeringen gav järnvägsbolagen var stulen från indianerna. Bedrägerierna på järnvägarna ledde till större kontroll av järnvägsfinanserna från bankerna – dessa ville ha lagliga vinster heller än stulna. På 1890-talet var större delen av landets järnvägar koncentrerad till sex väldiga system. Fyra av dessa kontrollerades helt eller delvis av familjen Morgan och de två andra av banken Kuhn, Loeb & Company.
Hur hade då dessa företagare fått ihop sina förmögenheter? J.P. Morgan var son till en bankir som började sälja aktier för järnvägarna med bra provision. Under inbördeskriget köpte han 5000 gevär för 3,50 dollar styck från en arméarsenal och sålde dem i fält för 22 dollar styck. De var även defekta och orsakade skador på en del av dem som använde dem. Ett kongressutskott noterade detta i en dunkel rapport, men en federal domare godkände överenskommelsen som uppfyllelse av ett giltigt och lagligt kontrakt. J. P. Morgan satte alltså soldaternas liv på spel, soldater som försvarade landet under ett inbördeskrig, för att tjäna pengar. J. P. Morgan hade även sluppit undan militärtjänst genom att betala 300 dollar till en ersättare som var fattig. Köpte sig fri från militärtjänst gjorde även John D. Rockefeller, Andrew Carnegie, Phillip Armour, Jay Gould och James Mellon. Mellons far hade skrivit följande till sin son angående friköpet att ”en man kan vara patriot utan att riskera sitt liv eller offra sin hälsa. Det finns massor av mindre värdefulla liv”.
USA genomsyrades av rasismen under denna tid – precis som idag! Fascismens tankegods, liksom rasismen och kapitalismen var klart uttalad i USA – även här formades en liberal åskådning med fascistiska underströmmar till en slags syntes av liberal-fascistiskt snitt där kapitalismen tillbads lika ofta som Gud fader själv. Allt medan dess profeter, kapitalisterna, nästan enbart sysslade med kriminalitet och korruption! :lol:
MVH
bigj
