Ultimatum

[deepdiver]

Vi tänker oss att vi har en civilisation på en planet. Under de senaste tusuntals åren hade den primära arten börjat bli så rädd för vad den skulle gå miste om eller vad som skulle inträffa vid döden att den offrat en stor del av livet till att fundera på detta och förbereda sig för detta.

Detta resulterade i att den energi som kunde ha inneburit lust och sanning användes till tänkande. Den uteblivna lusten och sanningen resulterade i sin tur till sjukdom, olycka och ohälsa. Sjukdom, olycka och ohälsa slutade i sin tur i död. Och död skapade ännu mera tänkande. Vissa individer ville göra sig vän med döden och skapa en bra relation genom att föra dödens budskap vidare. Döden hade en vilja som bestod av normer och regler. Detta gjorde döden fostrande och skrämmande och avståndstagande till livet. Folk ville inte se döden, men för att inte drabbas hårt i döden så avgudade man dess regler. Indivderna började se allt allvarliare på livet och hålla fast allt hårdare.

Livet som nu kände sig illa behandlad och bortglömd sände så en man för ca 2000 år sedan att visa sin syn för livet. Mannen var helt sann, hade empati och kärlek. Han var hel med livet och sann mot sig själv. Han hade en tendens att lita till sig själv och bara vara. Tyvärr så lyckades han aldrig inspirera till en sann syn på livet. Det var inte vid rätt tid och platts kan man säga. Utan man spikade upp honom på ett kors istället. Det var nämligen så att en man som hette Pontus som var god vän med döden och gärna såg att individerna också blev det, var så rädd för döden att han totalt ratade livet.

Ytterligare 2000 år gick och individernas rädsla för döden skapade medeciner. Rädslan för att livet skulle innebära döden skapade substitut för livet och planetens balans rubbades. Plötsligt skulle alla individer ha matriella substitut för livet. Substituten var dessutom mycket dödsbringande inte bara för individerna utan också för planeten. Individerna hade nu en stor växande skuld som snart skulle betalas. Skulden bestod av död.

Dödens vilja var sympati och sollidaritet.
Livets vilja är empati och sanning.

När vågar vi se in i oss själva som levande och bejaka våra behov?

[hovnarr]

deepdiver,

är inlägget ovan tänkt att inbjuda till vidare diskussion, analys eller debatt? Om inte så flyttar jag tråden till undeforumet Galleri, där medlemmar kan dela med sig av litterära och konstnärliga verk, t.ex. poesi, gåtor, bilder och historietter som denna.

Om det är tänkt att uppmana till fortsatt diskussion hör den snarare hemma i "tankar och känslor", och då vore det också bra om sakfrågan kunde göras tydligare.

Hej hopp

§

[deepdiver]

Märk kuvertet: För eftertanke och analys.

Du har mitt godkännande till att flytta det till lämpligaste avdelning.

MVH /Dykaren