Utveckling av social kompetens

[Skogsälvan]

För mig låter det som du pratar om två olika saker nu, Fromm. Att skaffa yttre attibut för att förstärka sin identitet och visa sin sociala status eller något är inte riktigt vad jag menar med social kompetens. Snarare kan det göra att man snärjer in sig i en roll där man har svårare att nå ut över gränserna. Men visst kan det ha förstärkande, kanske t o m nödvändig effekt inom en isolerad grupp. Kan man sticka ut och ändå passa in, ja då är man verkligen socialt kompetent. Vanligtvis har det dock att göra med att man har lärt känna sig själv så bra att man kan vara mångsidig; kunna tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin. Kunna vara trevlig, intresserad, intressant, gärna rolig, kunna skapa kontakt, vara lyhörd, anpassa sig efter den andre i lagom utsträckning och liknande. Så ser iallafall jag på den saken.

[Fication]

Social rädsla eller fobi är i grund och botten rationell och ska bejakas, tycker jag. Vår överlevnad hänger starkt på att vi kan samarbeta och passa in. Filmtips: Sean Penns "Into the wild".

Problemet är oundvikligt eftersom utvecklingen går framåt, vårt sociala spel blir mer och mer avancerat och social kompetens är ett konkurrensmedel.

Hovnarrs (Hej Hovis!) tips att fråga sig vad man göra för sin medmänniska är ett sätt eftersom det flyttar fokus från ens ego (som alla rädslor är knutna till) till 'något större'. Även om man inte känner sig trygg i sig själv kan det vara en befrielse att ge upp till 'något större'.

Annars är den plågsamma sanningen är övning ger färdighet, men för att orka pressa sig till att öva måste man ha en bra anledning. Att gå med i en grupp som tränar på sånt här kan vara ett sätt (kom ihåg spelet). KBT ett annat.

[Fromm]

För mig låter det som du pratar om två olika saker nu, Fromm. Att skaffa yttre attibut för att förstärka sin identitet och visa sin sociala status eller något är inte riktigt vad jag menar med social kompetens.

Skogsälvan du menar att vår egen sociala kompetens särskiljs från tillbehören tex kläder och klockor.
Känslor kan dock inte göra den uppdelningen du (eller andra) vill göra.

Säger inte att yttre attribut är viktigast men de påverkar våra känslor precis som humor eller ett trevligt beteende gör.
Våra känslor bedömer hela paketet dvs vad alla våra sinnen + minnen kan uppfatta.

Känslorna signalerar sedan att närma oss eller att undvika personen.
Hoppas jag var tydlig och inte missuppfattat dig?  :)

[A]

Oftast har jag upplevt att utstrålningen hos människor kan göra otroliga förvandlingar med deras föremål, alltså med ens egna uppfattning av föremålen. Det är oftast utstrålningen, denna "sociala kompetens", men jag kan och vill inte (varför?) dela upp "utstrålningen" och istället belysa den för den den delen, utan tycker benämningen "utstrålningen" verbaliserar faktat mycket tydligare.

Med användning av Språket, med kroppen av en forntidisk jägare, som påminnelse av Språkets härkomst, jagar jag markerna efter meningsfulla koncept, som jag kan använda för att få lite "makt".

[Anders]

Social rädsla eller fobi är i grund och botten rationell och ska bejakas, tycker jag. Vår överlevnad hänger starkt på att vi kan samarbeta och passa in. Filmtips: Sean Penns "Into the wild".

Problemet är oundvikligt eftersom utvecklingen går framåt, vårt sociala spel blir mer och mer avancerat och social kompetens är ett konkurrensmedel.

Hovnarrs (Hej Hovis!) tips att fråga sig vad man göra för sin medmänniska är ett sätt eftersom det flyttar fokus från ens ego (som alla rädslor är knutna till) till 'något större'. Även om man inte känner sig trygg i sig själv kan det vara en befrielse att ge upp till 'något större'.

Annars är den plågsamma sanningen är övning ger färdighet, men för att orka pressa sig till att öva måste man ha en bra anledning. Att gå med i en grupp som tränar på sånt här kan vara ett sätt (kom ihåg spelet). KBT ett annat.

Vet inte riktigt hur jag skall tolka detta.  Det är bra om man mår illa av att vistas i andras närvaro? Och det är bara att bita i det sura äpplet och dra upp mungiporna?

[Fication]

Social rädsla eller fobi är i grund och botten rationell och ska bejakas, tycker jag. Vår överlevnad hänger starkt på att vi kan samarbeta och passa in. Filmtips: Sean Penns "Into the wild".

Vet inte riktigt hur jag skall tolka detta.  Det är bra om man mår illa av att vistas i andras närvaro? Och det är bara att bita i det sura äpplet och dra upp mungiporna?

Det är bra att vara medveten om hur beroende vi är av varandra, hur hårt präglade vi är av den rådande kulturen/sociala kontexten, hur vi från början fostrats till att passa in och hur tabu det är att bryta mot konventioner. Eller bara att göra bort sig.

Om det är så att man mår illa i andras närvaro så tycker jag inte att det finns någon anledning att skämmas eller skuldbeläggas. Den känslan är naturlig, framför allt om man saknar sociala färdigheter. Att inte komma in i en gemenskap, såväl som att bryta sig loss från den är tufft.

Jag är bekant med känslan och vet att det inte bara är att gaska upp sig. Den går djupt och kan vara fruktansvärt jobbig, men jag tycker inte att man ska nöja sig med det hur länge som helst...

[Skogsälvan]

För mig låter det som du pratar om två olika saker nu, Fromm. Att skaffa yttre attibut för att förstärka sin identitet och visa sin sociala status eller något är inte riktigt vad jag menar med social kompetens.

Skogsälvan du menar att vår egen sociala kompetens särskiljs från tillbehören tex kläder och klockor.
Känslor kan dock inte göra den uppdelningen du (eller andra) vill göra.

Säger inte att yttre attribut är viktigast men de påverkar våra känslor precis som humor eller ett trevligt beteende gör.
Våra känslor bedömer hela paketet dvs vad alla våra sinnen + minnen kan uppfatta.

Känslorna signalerar sedan att närma oss eller att undvika personen.
Hoppas jag var tydlig och inte missuppfattat dig?  :)

Vad är känslor? Ja, det tvistar de lärde om. En del påstår att de inte ens existerar. Hur man rubricerar arousal inom sig kan man grubbla mycket på.

Stannar en limosine bredvid mig och en kvinna i gucci kliver ur i sällskap med två muskulösa män tar jag för givet att det är en rik kvinna och antagligen slänger jag några extra blickar dit eftersom jag blir nyfiken på vem det är. Men bedömmer jag henne som socialt kompetent för det? Nej, det gör jag inte. Vill jag närma mig henne för att hon uppenbarligen har stålar? Nej, varför skulle jag vilja det? Känner jag att jag vill ta avstånd från henne? Nej, varför skulle jag det?

Det finns sjaskiga uteliggare som kan vara lika vidriga ur hygiensynpunkt som jag får helt olika uppfattningar om. En del känner jag mig bekväm med och andra blir jag på min vakt med. Det gäller även svenssons. Personligen tror jag att jag är väldigt känslig för signaler som jag inte kan sätta fingret på. När det blir för mycket folk har jag svårt att skärma av för att det blir för mycket signaler. Jag har även en flumtanke att vi människor är ju elektriska varelser och det blir för mycket energi för mig ibland om jag inte lyckas skärma av och förhålla mig field independent.

Hamnar jag på en fest tycker jag att det märks ganska snart vilka som har social kompetens och det har med inre färdigheter att göra.

[PostDebornit]

Hamnar jag på en fest tycker jag att det märks ganska snart vilka som har social kompetens och det har med inre färdigheter att göra.

tja. En del av de du ser på just den festen skulle vara fullständig paria på andra fester. De kan ha anpassat sig till just den sociala nischen hårt. Alla som är bra på att mingla är inte så mångsidiga som du (uppfattar dig att vara, känner ju inte dig:).

[Fromm]

Det finns sjaskiga uteliggare som kan vara lika vidriga ur hygiensynpunkt som jag får helt olika uppfattningar om. En del känner jag mig bekväm med och andra blir jag på min vakt med. Det gäller även svenssons. Personligen tror jag att jag är väldigt känslig för signaler som jag inte kan sätta fingret på. .

Känselsystemet bedömmer folk och erfarenheter lagras i minnet. Genom övning blir dittt känselsystem bättre.
Precis som det blir av att spela tennnis, fotboll mm. Vi säger att vi handlar instinktivt med intuition.

När det blir för mycket folk har jag svårt att skärma av för att det blir för mycket signaler. Jag har även en flumtanke att vi människor är ju elektriska varelser och det blir för mycket energi för mig ibland om jag inte lyckas skärma av och förhålla mig field independent.

Hjärnan signaler är delvis elektriska så det är ingen flumtanke, men alltför svag för att vi ska störas av andra .
Däremot tror jag att dina känslorna blir överbelastade och att du blev stressad.

Vad är känslor? Ja, det tvistar de lärde om. En del påstår att de inte ens existerar. Hur man rubricerar arousal inom sig kan man grubbla mycket på.

Det var även min uppfattning till jag läste den här Boken.
Den ger en enkel logisk förklaring vad känslor är och varför vi har känslor.

Är det någon bok du ska läsa i år så är det den. Läs och tacka mig sen.  :wink:

[Zokrates]

hur utvecklar man socialkompetens?

Om man är ganska blyg och halvt som halvt socialt inkompetent.

Hur gör man egentligen för att råda bot på problemen mer än att bara försöka snacka mer med folk?

Har ni några speciella tips. Tankesätt , mental uppladdning och dylikt?

Är du säker på att uttrycket "social kompetens" inte endast är ett uttryck för att förtrycka avvikande människor som inte anses passa in i den gängse normen,
vuxenmobbing i klassförtryckets tecken, men i nyare skepnad på en lite högre nivå, m.a.o?

[Skogsälvan]

(Fromm: Den boken har jag lånat en gång, men jag läste den aldrig. Kanske gör jag det en dag. Jag har redan läst alldeles för mycket om känslor, tror jag. Jag vill i största möjliga mån bilda mig min egen uppfattning innan jag sätter mig in i andras. Jag funderar skarpt på att skriva ett filmmanus baserat på mina tankar och erfarenheter kring detta ämne. Vi får se om jag bedömer det som givande och nyttigt för eventuella tittare. Har inte bestämt mig än.

Och det här med energierna - studier visar ju hur arousal höjs hos apor och möss med sällskap, även om det består i skilda burar i samma rum. Att folk kan glida in i ett tillstånd i folkmängder som där de unisont ropar "hoppa! hoppa!" när någon står på en takavsats och att de gör vad de kan för att hindra polisen att ta sig fram för att försöka förhindra personen från att hoppa förklarar socialpsykologin med att det beror på att människor är anonyma i folkmängden. Det tror inte jag på, men det är bara min högst avvikande åsikt. Blev lite OT nu  :) )

[Skogsälvan]

Hamnar jag på en fest tycker jag att det märks ganska snart vilka som har social kompetens och det har med inre färdigheter att göra.

tja. En del av de du ser på just den festen skulle vara fullständig paria på andra fester. De kan ha anpassat sig till just den sociala nischen hårt. Alla som är bra på att mingla är inte så mångsidiga som du (uppfattar dig att vara, känner ju inte dig:).

Det har du helt rätt i. Men de har färdigheten då i den kontexten. Det basiska är att ha det inom sin familj och det har nog de flesta. Jag vet inte om man ska utöka den kapaciteten egentligen. För min del har jag vistats i så många olika miljöer att det är för sent för återvändo. Jag känner gemenskap med de flesta eftersom alla har så många gemensamma nämnare. På gott och ont har det förstås gjort att jag själv har vaga konturer. Vet inte om det är så sunt att spränga sin egen identitet, men på något sätt håller jag ihop iallafall.