Den siste att nå Nirvana

[Niklas B]

Detta är bara en lek med tanken, men det skulle vara intressant att se vad Ni tycker (tror?)

Om vi antar att meningen med tillvaron är att nå upplysning, och att vi återföds tills vi uppnått detta tillstånd, så borde det i förlängningen bara bli en ensam stackare kvar på planeten en dag?

[cogito]

hmm,

om alla barn föds samtidigt då har vi om femton år inga barn på jorden...

[Niklas B]

Nähä du Cogito!

Det har du helt rätt i, men vi har en j***a massa finniga tonårinar på moped!

Åter till frågan.

[cogito]

Allright Niklas B,

så här skrev jag annorstädes för någon vecka sen:

Tänk dig att ALLA människor hade följd Buddhas lära!
Som upplyst ser Buddha igenom sken-världen (maja). Andra efter honom har inte den förmågan utan intresserar sig för (materialistiska) naturlagar och utvecklar t ex teknik med hjälp av det icke-upplysta intellektet.

En indian som gick på Buddhas tid på den stig som idag heter Broadway skulle nog vara förvånad över att milioner människor kan existerar (har nöjet att uppleva sin existens) på en så liten plätt som Manhattan.

Dagens fråga var följande:

Skulle du som läser detta överhuvudtaget kunna vara i livet (och med dig miljarder av medmänniskor) om vi hade varit mera strävsamma med att följa Buddhas insikter?

mvh/ cogito

[J R Auk]

Skulle du som läser detta överhuvudtaget kunna vara i livet (och med dig miljarder av medmänniskor) om vi hade varit mera strävsamma med att följa Buddhas insikter?

Sjävklart, varför inte?

Motsätter sig Buddha sexuella förbindelser?

Motsätter sig har utveckling?

Nej!

[db]

Å andra sidan, förespråkade han självmord och utplånande av alla individuella medvetanden? Ja. Blir det verklighet och all återfödelse upphör så blir det till slut inte någon kvar.

[J R Auk]

Förespråka han verkligen självmord?

Jag tror nog vi skulle kunna fortsätta leva utan vårt ego.
För det var vad vi skulle släppa.
Buddha fortsatte ju finnas efter han släppt sitt ego, efter han uppgick i världssjälen.

[db]

Nu är jag ingen expert på buddhism, så rätta mig gärna, men så här har jag uppfattat det.

Livet är lidande och elände. Inte ens självmord hjälper för man återföds bara till ett ännu värre liv. För att undvika återfödelse måste man helt utplåna sitt individuella jag. Buddha nådde insikt om och förmåga till detta och stannade av ren godhet kvar i världen en stund för att förklara för oss andra hur det ligger till och ge även oss möjligheten att dö en gång för alla.

[cogito]

J R Auk undrar beträffande Buddha:

Motsätter sig har utveckling?

Cogito: När fokus är inställt så här:

Som upplyst ser Buddha igenom sken-världen (maja). Andra efter honom har inte den förmågan utan intresserar sig för (materialistiska) naturlagar och utvecklar t ex teknik med hjälp av det icke-upplysta intellektet.

är det int frågan om att "motsätta" sig. Man kan bara utveckla det man intresserar sig för. Konsekvenserna jag frågar om här bottnar alltså i ett intresse att genomskåda sken-världen och avstå från att intressera sig för denna till förmån av det som återspeglas i Buddhas lära.

cogito

[db]

Om vi antar att meningen med tillvaron är att nå upplysning, och att vi återföds tills vi uppnått detta tillstånd, så borde det i förlängningen bara bli en ensam stackare kvar på planeten en dag?

Om denna ensamma stackare dör utan att ha blivit upplyst finns det ingen medveten varelse kvar som kan återföda den till jorden. Vad händer då?

[Niklas B]

Om vi antar att meningen med tillvaron är att nå upplysning, och att vi återföds tills vi uppnått detta tillstånd, så borde det i förlängningen bara bli en ensam stackare kvar på planeten en dag?

Om denna ensamma stackare dör utan att ha blivit upplyst finns det ingen medveten varelse kvar som kan återföda den till jorden. Vad händer då?

Precis vad jag menade. Ett Buddhistiskt dilemma månne?

[cogito]

Ett Buddhistiskt dilemma månne?

1) Och vem skulle bevittna att ett dilemma intträffar?

2) Orientalisk lära räknar för övrigt med upprepade jordtillstånd, både före och efter denna jord.

3) Buddhistiskt själavandring är något helt annat än det västerländska reinkarnationsbegreppet.

[db]

1) Och vem skulle bevittna att ett dilemma intträffar?

Möjligen en varelse utanför systemet eller av ett helt annat slag. Eller ingen alls. Vad spelar det för roll?

2) Orientalisk lära räknar för övrigt med upprepade jordtillstånd, både före och efter denna jord.

Kan det aldrig någonsin ta slut?

3) Buddhistiskt själavandring är något helt annat än det västerländska reinkarnationsbegreppet.

Vad är skillnaden?

[AlLvEtArEn]

3) Buddhistiskt själavandring är något helt annat än det västerländska reinkarnationsbegreppet.

Vad är skillnaden?

Jo ser du grabben. Buddhistiansk själavandring sker i Buddhistiska länder och västerlänskiansk självavandring sker i väst.

[onosendai]

Detta är bara en lek med tanken, men det skulle vara intressant att se vad Ni tycker (tror?)

Om vi antar att meningen med tillvaron är att nå upplysning, och att vi återföds tills vi uppnått detta tillstånd, så borde det i förlängningen bara bli en ensam stackare kvar på planeten en dag?

Upplysningen är bara det första steget i en rätt riktning, därefter har var och en sin egen väg att gå och fundera kring tills dess att vi alla sammansmälter. Du lämnar inte det här åbäcket bakom dig på egen hand.