Allt flyter

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 08 apr 2006 16:42

Stefan skrev:OK, men då uppkommer frågan om du kan skapa en distinktion mellan "abstraktioner" eller "chimärer" som Donau, och "mer verkliga" predikat. Om jag tolkat dig rätt menar du att det finns en sån distinktion. Hur skulle den göras?
Vad menar du mer "mer verkliga" predikat? Kan du ge exempel på "mer verkliga" predikat?

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 08 apr 2006 19:30

PopJimmy skrev:
Stefan skrev:OK, men då uppkommer frågan om du kan skapa en distinktion mellan "abstraktioner" eller "chimärer" som Donau, och "mer verkliga" predikat. Om jag tolkat dig rätt menar du att det finns en sån distinktion. Hur skulle den göras?
Vad menar du mer "mer verkliga" predikat? Kan du ge exempel på "mer verkliga" predikat?


Luipa verkade mena att Donau inte finns på riktigt, att det är en "abstraktion" eller en "chimär". Samtidigt verkar han? mena att vissa predikats extensioner är verkliga. Exakt vilka de är får du fråga honom är. Då uppstår frågan hur man kan skilja på "abstrakta" predikat och predikat som predikat predikat vars extension är "verklig". Kanske det går, men det är iaf en rätt svår uppgift.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 08 apr 2006 20:01

Jag är rädd att jag upplever att du inte svarade på min fråga, utan endast repeterade vad du tidigare sagt.

Jag ska försöka ta ett steg frammåt, med risk, att jag kanske missuppfattat det du försökte säga.
Stefan skrev:Luipa verkade mena att Donau inte finns på riktigt, att det är en "abstraktion" eller en "chimär". Samtidigt verkar han? mena att vissa predikats extensioner är verkliga. Exakt vilka de är får du fråga honom är. Då uppstår frågan hur man kan skilja på "abstrakta" predikat och predikat som predikat predikat vars extension är "verklig". Kanske det går, men det är iaf en rätt svår uppgift.

Syftade du på:
I umgänget med varandra har Donau en betydelse som är nödvändig men djupare sett är den felaktig. På ett konventionellt plan kan vi stiga ner i samma flod två gånger men inte ur ett absolut perspektiv.
Det han menar och som jag ser på det är att: det finns inte en flod som är "mer verklig" än den flod vi upplever, det finns helt enkelt ingen absolut flod. Vi kan inte stiga ner i Donau två gånger, eftersom Donau är inget som existerar utanför vårat språk. Däremot är Donau ett språkligt begrepp som refererar till ett flöde av vatten. Och det geografiskt givna flödet av vatten vi refererat till när vi pratar om Donau, existerar för närvarande också, i skrivande stund.

Vi kan stiga ner på ungefär samma ställe på jorden två gånger och säga att vi stiger ner i Donau för andra gången. Men min poäng är att så fort vi pratar om något så referer vi till en definierad tid och rymd. En "vanlig människa" kasnke tror att Donau är något som existerar absolut i tid och rum, eftersom han har en Newtoniansk tids och rums uppfattning. Han tror att rummet är absolut. (Han förväxlar språket med världen).

Rummet och tiden är inte absoluta, men språket (det jag ibland kallar tänkandet eller kunskap) kan bara röra det absoluta. Donau är ett absolut begrepp som refererar till är ett relativt fenomen. Det är levande. Det är förändligt. Men när vi pratar om Donau så upplever vi att vi pratar om något absolut. Donau är inget absolut i verklig fenomenal bemärkelse.

Vi har alltså två världar - en absolut språkvärld och en relativ, levande "fenomen värld". Den absoluta världen springer ur minnet/tänkandet och rör det förflutna - det som är givet. Den relativa världen - existensen, är inget vi kan tänka på, den går bara att uppleva, och det är det vi gör hela tiden.

Man kan tänka sig att i början av utvecklingen av vårat språk, så fanns inget ord för vatten, men efter tiden så uppstog ett ord för vatten för att det är praktiskt att kunna prata om vatten. Efter tiden uppstog även tre separata ord för hav, sjö och flod. Efter ännu längre tid uppstog tre separata ord för flod, å och bäck.

Det finns alltså ett flöde av vatten som vi kallar för Donau.

Jag förstår inte riktigt vart kontroversen ligger... Det finns ingen absolut flod, eftersom det inte existerar något absolut tid och rum.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 08 apr 2006 20:28

PopJimmy skrev:Jag är rädd att jag upplever att du inte svarade på min fråga, utan endast repeterade vad du tidigare sagt.

Jag ska försöka ta ett steg frammåt, med risk, att jag kanske missuppfattat det du försökte säga.
Stefan skrev:Luipa verkade mena att Donau inte finns på riktigt, att det är en "abstraktion" eller en "chimär". Samtidigt verkar han? mena att vissa predikats extensioner är verkliga. Exakt vilka de är får du fråga honom är. Då uppstår frågan hur man kan skilja på "abstrakta" predikat och predikat som predikat predikat vars extension är "verklig". Kanske det går, men det är iaf en rätt svår uppgift.

Syftade du på:
I umgänget med varandra har Donau en betydelse som är nödvändig men djupare sett är den felaktig. På ett konventionellt plan kan vi stiga ner i samma flod två gånger men inte ur ett absolut perspektiv.
Det han menar och som jag ser på det är att: det finns inte en flod som är "mer verklig" än den flod vi upplever, det finns helt enkelt ingen absolut flod. Vi kan inte stiga ner i Donau två gånger, eftersom Donau är inget som existerar utanför vårat språk. Däremot är Donau ett språkligt begrepp som refererar till ett flöde av vatten. Och det geografiskt givna flödet av vatten vi refererat till när vi pratar om Donau, existerar för närvarande också, i skrivande stund.

Vi kan stiga ner på ungefär samma ställe på jorden två gånger och säga att vi stiger ner i Donau för andra gången. Men min poäng är att så fort vi pratar om något så referer vi till en definierad tid och rymd. En "vanlig människa" kasnke tror att Donau är något som existerar absolut i tid och rum, eftersom han har en Newtoniansk tids och rums uppfattning. Han tror att rummet är absolut. (Han förväxlar språket med världen).

Rummet och tiden är inte absoluta, men språket (det jag ibland kallar tänkandet eller kunskap) kan bara röra det absoluta. Donau är ett absolut begrepp som refererar till är ett relativt fenomen. Det är levande. Det är förändligt. Men när vi pratar om Donau så upplever vi att vi pratar om något absolut. Donau är inget absolut i verklig fenomenal bemärkelse.

Vi har alltså två världar - en absolut språkvärld och en relativ, levande "fenomen värld". Den absoluta världen springer ur minnet/tänkandet och rör det förflutna - det som är givet. Den relativa världen - existensen, är inget vi kan tänka på, den går bara att uppleva, och det är det vi gör hela tiden.

Man kan tänka sig att i början av utvecklingen av vårat språk, så fanns inget ord för vatten, men efter tiden så uppstog ett ord för vatten för att det är praktiskt att kunna prata om vatten. Efter tiden uppstog även tre separata ord för hav, sjö och flod. Efter ännu längre tid uppstog tre separata ord för flod, å och bäck.

Det finns alltså ett flöde av vatten som vi kallar för Donau.

Jag förstår inte riktigt vart kontroversen ligger... Det finns ingen absolut flod, eftersom det inte existerar något absolut tid och rum.


Jag tror inte att detta har något att göra med en einsteinsk respektive newtonsk uppfattning om tiden och rummet. I vårt dagliga liv använder vi ju oss iaf alltid av en newtonsk uppfattning.

Om man säger att "Donau" "inte finns" "på riktigt" uppkommer problemet med att säga vilka föremål som faktiskt FINNS, och hur man ska kunna skilja på de föremål som finns från de som inte finns. Dvs. jur man ska kunna skapa ett "demarkationskriterium". Det är det problemet jag velat peka på för Luipa.

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 08 apr 2006 21:30

Jag tror inte att detta har något att göra med en einsteinsk respektive newtonsk uppfattning om tiden och rummet. I vårt dagliga liv använder vi ju oss iaf alltid av en newtonsk uppfattning.
Alltså poängen var inte att det var skillnaden mellan newton och einstein. Poängen var skillnaden mellan språket och verkligheten. Så fort vi försöker påvisa något med språket så försöker vi påvisa något. Detta något är det vi försöker påvisa. Detta något definieras alltid, och det definieras alltid inom en begränsad rum/tid. Du kan inte definiera något utanför rum/tiden, eftersom definitionen av en definition är alltid just begränsning av rum-tiden. Definition = Begränsning. Ta ett exempel: En flod är det som gränsar och är innanför en ström av vatten. Torkar den om två år ut, är det ingen flod längre. Verkligheten är alltså alltid levande rum-tid, som hela tiden förändrar sig, och är därför alltid i den bemärkelsen relativ. Den är relativ, eftersom den alltid tycks undgå att definieras absolut inom ramarna för språket. Språket försöker allså skapa definition, en definitiv, en absolut verklighet. Som ett foto av verkligheten. Något som inte förändrar sig, som inte förändrar sig i tid/rum. Minnen är just foton av rum/tiden. Språket det jag kallar tänkandet, har sitt ursprung ur just minnet. Tänkandet är associationer mellan minnen. Tänkandet handlar bara om logiska jämförelser mellan minnen.

Alla böcker som människor någonsin kommer skriva refererar bara till en absolut bild av verkligheten, ett fragment, ett foto. Jämför språket med en filmkamera som filmer verkligheten. Det filmkameran gör är att den fångar 24 bilder per sekund, den fångar inte verkligheten. Det den gör är att skapa en absolut, kopia, av verkligheten, men det är inte verkligheten per se, bara en referens. Det är alltså en skillnad mellan språket och verklighetenen, det förflutna och nuet.
Om man säger att "Donau" "inte finns" "på riktigt" uppkommer problemet med att säga vilka föremål som faktiskt FINNS, och hur man ska kunna skilja på de föremål som finns från de som inte finns. Dvs. jur man ska kunna skapa ett "demarkationskriterium". Det är det problemet jag velat peka på för Luipa.
Men jag tror att du fortfarande missförstår poängen. Du utgår ifrån ett antagande att världen består av absoluta objekt i en absolut linjär tid och ett absolut rum. Det FINNS inga objekt/föremål. Det är poängen. Jag tar den igen: Det FINNS inga objekt/föremål. Det enda som finns är olika former av materia/egergi som upprätthålller olika kemiska konfigurationer. För att ta ett exempel hur klumpigt spåket är: Du har ett objekt, ett A4 papper och klipper det i två delar. Är det då plötsligt då två objekt? Om du sedan tejpar fast papperna i varandra igen, är det då två objekt eller ett? Det finns alltså inga objekt, utanför vårat språk. Det är bara "kemiska konfigurationer" av materia/energi. All materia uppråtthålls genom energi. Det är i grunden bara energi.

Min argumenation handlar alltså om att det inte finns några objekt utanför språket och att språket definierar objekten. Din argumentation, ur vad jag tycks uppleva det som, utgår från antagandet att objekt är något så existerar utanför språket och innanför språket, och att vi då får problem när vi försöker brygga objekten som existerar utanför språket med de som vi skapar genom språket.

Förstår du skillnaden mellan våra utgångspunkter? Det är genom att ta din utgångapunkt, dvs. att anta att objekten existerar utanför språket som ditt "demarkationskriterium" uppstår. För mig finns inget "demarkationskriterium", eftersom jag inte antar att objekten existerar utanför språket.

Hänger du med på vad jag försöker säga?

Användarvisningsbild
Luipa
Inlägg: 649
Blev medlem: 02 jul 2005 08:56
Ort: pöbeln, massan, mobben och folket.
Kontakt:

Inläggav Luipa » 08 apr 2006 21:37

Stefan och meanman skrev:Stefan: Om man säger att "Donau" "inte finns" "på riktigt" uppkommer problemet med att säga vilka föremål som faktiskt FINNS, och hur man ska kunna skilja på de föremål som finns från de som inte finns.

meanman: Och vilka skulle stiga ut ur ett absolut pespektiv?


Jag håller i stora delar med PopJimmy men försöker här att uttrycka mig med egna ord.

Det gäller alltså skillnaden mellan föremål som enbart existerar som en konvention kontra föremål med absolut existens. Orsaken till att Donau enbart existerar i konventionell bemärkelse är att det fenomen den påstås representera är föränderligt och beroende av faktorer utanför sig självt. Föränderligheten medför att fenomenet inte ens är identiskt med sig själv vid två olika tillfällen. När vi pratar om våra äventyr på Donau tror vi däremot att det är samma flod vi vid upprepade tillfällen bekantat oss med, vi tror på en slags Donau-het . Men om inte denna Donau-het existerar, vilket den inte verkar göra, så betyder det att Donau enbart finns som en konvention, oss människor emellan. Donau-heten är alltså en konvention.

Ett föremål som däremot är oföränderligt och existerar av sig själv, alltså inte är beroende av faktorer utanför sig själv, det föremålet har en absolut existens. För att avgöra vilka föremål som uppfyller dessa kriterier krävs analys. Vi måste hitta en oföränderlig och oberoende kärna. Fanns denna kärna i Donau så skulle Donau ha en absolut existens.

Själv har jag svårt att föreställa mig ett fenomen som är oföränderligt och har en existens av egen maskin. Det verkar ligga i fenomenets natur att vara flyktigt. Stefan, ur ett absolut perspektiv verkar alltså inga enskilda fenomen existera, de löses upp vid analys. Och det betyder, meanman, att dessa vilka också endast är tillfälligheter.

Det går alltså inte att säga så mycket om ett föremål ur ett absolut perspektiv eftersom det då verkar försvinna. Men är det inte då totalt poänglöst att överhuvudtaget prata om ett absolut perspektiv? Delvis är det faktiskt så men inte helt. Om vi lyckas ana den rymd som det absoluta perspektivet pekar mot så upplever vi en lättnad, världen blir mindre fyrkantig och mindre solid (detta har vi alla varit med om även om ingen av oss skulle beskriva de bakomliggande mekanismerna på det här sättet). I vår vardagliga föreställning om ett specifikt föremål så finns en outtalad tro att detta föremål existerar av sig självt. På ett intellektuellt plan förstår vi enkelt att det inte är så men likväl säger vår känsla något annat. På sätt och vis tillåter vi oss att bli bedragna av våra föreställningar. Denna bedrägelse finns ingen anledning att moralisera kring, i viss mån är den säkert önskvärd.

luipa

p.s. Jag tror att det här resonemanget påminner om det som Shunyata står för inom indisk filosofi. d.s.
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Inläggav PopJimmy » 08 apr 2006 21:59

Luipa skrev:p.s. Jag tror att det här resonemanget påminner om det som Shunyata står för inom indisk filosofi. d.s.
Jo jag tror att det är så att vi båda är influerade av österländsk filosofi, kanske främst buddhism, som har sitt ursprung ur hinduism. Hörde en kul sak av Alan Watts förut: Buddhism is Hinduism stripped for export. Buddhismen gjorde sig alltså av med mycket av indisk kultur som egentligen inte var kärnan av religionen. Naturligtvis har olika skolor av Buddhism efter det skapat sig en egen kultur runt kärnan av religionen, men han hade ändå en intressant poäng. I grunden, är det samma religion. Fast det är klart, jag säger ju så om de flesta religioner. Jag antar att jag är en sådan som gärna väljer att hitta likheter snarare än skillnader hos olika saker. Jag använder helt enkelt den logiska operatorn för både/och snarare än antingen/eller när jag gör logiska operationer på mitt minne. Jag kanske har för mycket creative reasoning istället för negative reasoning.

Äsch, vad snackar jag om, jag glider bara bort från ämnet.

meanman
Inlägg: 497
Blev medlem: 06 jun 2005 17:37

Inläggav meanman » 08 apr 2006 22:05

Luipa skrev:Om vi lyckas ana den rymd som det absoluta perspektivet pekar mot så upplever vi en lättnad, världen blir mindre fyrkantig..........

......På sätt och vis tillåter vi oss att bli bedragna av våra föreställningar. Denna bedrägelse finns ingen anledning att moralisera kring, i viss mån är den säkert önskvärd.
luipa


Bra rutet, Luipa!
(som jag brukar säga: att leva är att låta sig illusioneras!)
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster