Jag förstår inte vad du försöker säga.J R Auk skrev:Menar du att vi inte kan gå emot våran logik?
Menar du att ingen kan göra annat än det som dom ser som bäst?
Några personliga reflektioner om tänkandet
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
OJ!, jag skulle skriva ett nytt inlägg, men råkade trycka på "ändra" på ett gammalt.
Det jag skulle skriva i mitt nya inlägg var:
"meanman, jag tror jag förstår ditt 'Y' nu."
Det jag skulle skriva i mitt nya inlägg var:
"meanman, jag tror jag förstår ditt 'Y' nu."
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
PopJimmy skrev:Jag är ledsen, jag förstår fortfarande inte vad du menar med.........
PopJimmy skrev:Jag är ledsen, men jag förstår inte vad detta innbär......
PopJimmy skrev:.......att försöka definiera ett fysiskt föremål är alltid en godtycklig språklig gränsdragning.......
PopJimmy skrev:Jag har ingen aning om vad ett tal är,......
PopJimmy skrev:En människa är för mig en språkligt begrepp......
PopJimmy skrev:Var en hand börjar och slutar är också godtyckligt.....
Jag har svårt att föreställa mig att du driver med mig, eller att du är semantiskt ignorant.
Däremot är det lätt att föreställa mig att du som de flesta tar en kopp kaffe el. dyl. utan att besväras, hindras av huruvida du kan avgöra var koppen slutar och ditt huvud börjar, etc..
Det är svårt att få sina medmänniskor att tro på något, om ens beteende visar på något annat....
(Du kan skilja på inläggen här? Var det ena slutar och det andra börjar, eller är det också godtyckligt?)
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
Re: Några personliga reflektioner om tänkandet
Jag driver inte med dig och jag vet inte vad semantiskt ignorat innebär. Visst har jag förståelse för någon som säger hand, jag förstår naturligtvis vad ordet hand syftar till. Problemet är att vi tror att det vi kallar är en hand. Det är inte en hand (i den bemärkelsen av att den är separerad från allt annat). Vi bara kallar det hand, för att vara praktiska.Jag har svårt att föreställa mig att du driver med mig, eller att du är semantiskt ignorant.
Naturligtvis är det lätt att skilja på mitt huvud och en kopp - i praktiska syften. Men det jag försöker diskutera, rör inte det praktiska, utan det faktiska.Däremot är det lätt att föreställa mig att du som de flesta tar en kopp kaffe el. dyl. utan att besväras, hindras av huruvida du kan avgöra var koppen slutar och ditt huvud börjar, etc..
I en bemärkelse är mitt huvud och en kopp två saker, helt frikopplade från varandra, men i en annan bemärkelse, eller ur ett annat sätt att se på det, är de inte det. Koppen och huvudet är båda som jag ser det, en den av en större upplevelse.
Det jag menar är att genom tänkandet, så skapar vi objekten, eller rättare sagt, vi separerar objekten från varandra. Utan tänkande - inga objekt (separerade från varandra).
Nej, det är i en praktisk bemärkelse inte svårt att säga när ett inlägg slutar och inte slutar. Men vid fastställandet av ena respektive ett annats inäggs identitet blir det svårare. Kan du säga mig - när slutar detta inlägg: Slutar det: 1. Där sista bokstaven i inlägget tar slut, 2. Slutar inlägget med den vita, pixeltjocka ramen som sträcker sig runt den ljusblåa bakgrunden? 3. I den exakta mitten av de atomer som utgör det lite mörkblåare fältet som separerar de två vita pixeltjocka ramarna? Kan du fastställa mitt inläggs ramar, gränser, mitt inläggs identitet, så vore jag tanksam, jag kan nämligen inte det.(Du kan skilja på inläggen här? Var det ena slutar och det andra börjar, eller är det också godtyckligt?)
För att ta ett annat exempel: Ta detta inlägg igen. Vad är egentligen detta inlägg? Var är detta inläggs identiet? Är det: 1. texten på skärmen. 2. Informationen i någon databas någonstans. 3. Del av innehållet på en hårddisk 4. Innebörden av texten på skrämen?
När slutar då inlägget? Om vi definierar inlägget som 3. (innehåll på hårddisk), Slutar då mitt inlägg med de kilobyes det tar upp på någon hårdisk någonstans i världen? Är inlägget bara magnetisk laddning?
Kan du inte besvara dessa frågor för mig, så vore jag tacksam.
Genom hela det västerländska sättet att närma sig världen, reducerar vi allt till materia. Det är det, i dagsläget, mest korrekta sättet att se på saker.Detta inlägg är alltså inte mer än den magnetiska strålningen den utgör på någon hårddisk.
Hela min poäng är att tänkandet handlar om gränsdragning. Vissa gränser är enkla att dra, andra inte. För att återgå till ett mer konkret exempel (just för att det är mer diffust). När skapas en människa? Är det: 1. När människan föds? Då ligger tröskeln på att människan separeras från sin mor. Det finns tänkbara argument mot detta, eftersom man kan tänka sig att ett barn föds upp i en artificiell miljö, alltså inte i någon mamma. Är det fortfarande en människa då? 2. När en spermie befruktar ett ägg? Är detta en människa? Inte mycket till människa kan säkert många hävda. Det är en potentiell människa kanske många andra argumenterar. Det handlar alltså inte om praktiska självklarheter längre.
Men vart ska vi då dra gränsen för när något blir en människa? Hela min poäng är att tänkandet och språket är praktiskt. Att försöka defininera en identitet innebär att vi drar en gräns mellan form och bakgrund. Men dessa gränser går att dra lite hur som helst. Fastställandet av identiteter rymmer mycker kontigens.
Förstår du vad jag försöker nå med min diskussion?
Mitt spontana intryck är att meanman och PopJimmy pratar om olika nivåer av verkligheten. Meanman diskuterar kring en konventionell eller intersubjektiv verklighet medans PopJimmy ställer frågor om det absoluta och tinget i sig . Det blir väldigt lätt missförstånd om man inte enas vilken nivå man ska undersöka. Stor risk att man uppfattar varandras svar som i bästa fall enbart irrelevanta.
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?
- Konrad Lorenz?
Luipa:
Det jag försöker säga handlar egentligen inte att det finns ett ting för sig och ett ting för mig.
Det jag försöker säga att det finns olika sätt att förhålla sig på det man upplever just nu. Att det går att uppleva utan språk. Cogito nämner musiken som ett exempel.
Det jag försöker nå är att det handlar om processer, rörelser, dynamik, som språket inte kan röra, eftersom språken vill frysa världen. Det är lättare att peka på det som är statiskt, som inte förändras. Pekar man på något som förändras, är det mycket svårare att peka rätt.
Språket rör gränser, definieringar, mönster, former och tillstånd.
Det jag är intresserad av är kretivitet, eller den kreaiva processen, hur saker uppkommer. Rörlighet och flyt. Eller helt enkelt liv. Hur upplevelsen av verkligheten slutar att bli mekanisk. Motsatsen till stagnerandet. Spontatintet och kreativitet, den rörelse som hela tiden pågår, och som vi kan uppleva när vi slutar att jämföra det vi upplever med tidigare minnen.
Det går att uppleva utan språk. Detta är en kreativ uppevelse, men det är inte en typ av upplevelse, eftersom språket rör typer av upplevelser. Uppleveser är egentligen mer flytande.
Det jag försöker säga är flytande, det rinner iväg. Jag kanske borde hålla på med konst istället.
Alltså... jag tar det en gång till... Tänkandet syfte är säkerhet. Vi försöker jämföra situationer med tidigare situationer d.v.s. minnen, ur det uppstår känslor. Tänkandet är alltså till stor det mekaniskt.
Att titta på något och att se något är inte samma sak. När du tittar på något jämför du det du tittar på med tidigare minnen, du jämför.
När du ser, så försöker du inte få uppelvelsen att passa in i något tidigare. Du accepterar bara det du ser. Det handlar inte om förståelse. Du behöver inte förstå. Bara acceptera.
Det jag försöker säga handlar egentligen inte att det finns ett ting för sig och ett ting för mig.
Det jag försöker säga att det finns olika sätt att förhålla sig på det man upplever just nu. Att det går att uppleva utan språk. Cogito nämner musiken som ett exempel.
Det jag försöker nå är att det handlar om processer, rörelser, dynamik, som språket inte kan röra, eftersom språken vill frysa världen. Det är lättare att peka på det som är statiskt, som inte förändras. Pekar man på något som förändras, är det mycket svårare att peka rätt.
Språket rör gränser, definieringar, mönster, former och tillstånd.
Det jag är intresserad av är kretivitet, eller den kreaiva processen, hur saker uppkommer. Rörlighet och flyt. Eller helt enkelt liv. Hur upplevelsen av verkligheten slutar att bli mekanisk. Motsatsen till stagnerandet. Spontatintet och kreativitet, den rörelse som hela tiden pågår, och som vi kan uppleva när vi slutar att jämföra det vi upplever med tidigare minnen.
Det går att uppleva utan språk. Detta är en kreativ uppevelse, men det är inte en typ av upplevelse, eftersom språket rör typer av upplevelser. Uppleveser är egentligen mer flytande.
Det jag försöker säga är flytande, det rinner iväg. Jag kanske borde hålla på med konst istället.
Alltså... jag tar det en gång till... Tänkandet syfte är säkerhet. Vi försöker jämföra situationer med tidigare situationer d.v.s. minnen, ur det uppstår känslor. Tänkandet är alltså till stor det mekaniskt.
Att titta på något och att se något är inte samma sak. När du tittar på något jämför du det du tittar på med tidigare minnen, du jämför.
När du ser, så försöker du inte få uppelvelsen att passa in i något tidigare. Du accepterar bara det du ser. Det handlar inte om förståelse. Du behöver inte förstå. Bara acceptera.
-
Tomas Brolins målgest
- Inlägg: 290
- Blev medlem: 18 sep 2005 13:24
Jag tror minsann att någon här har läst Nietzsche.
Eller Schopenhauer.
PopJimmy, har du realplayer (och tid) så kan du ju se på en föreläsning om Schopenhauer, den tar upp en del likheter med det du säger, den finns på http://video.ldc.lu.se:8080/ramgen/fc06/fc060328.smi
Eller Schopenhauer.
PopJimmy, har du realplayer (och tid) så kan du ju se på en föreläsning om Schopenhauer, den tar upp en del likheter med det du säger, den finns på http://video.ldc.lu.se:8080/ramgen/fc06/fc060328.smi
I Never Talked To Bob Dylan med Patti Smith är världens bästa bootleg.
PopJimmy skrev:Det jag försöker säga handlar egentligen inte att det finns ett ting för sig och ett ting för mig.
Det sa inte jag heller, jag sa ting i sig. Man kan tillexempel diskutera en hand utifrån den gängse åsikten om vad en hand är. Man tar upp variationer, avvikelser, funktioner m.m. Frågar man däremot efter själva hand-heten har man bytt perspektiv. Man kommer då antagligen fram till att handen som sådan inte existerar som ett objekt med en självständig identitet. Handen existerar som en följd av faktorer utanför sig själv, som en effekt. Handen blir då en kategorisering och inte ett självständigt fenomen. Någon kan då säga att handen saknar ett ting i sig att det egentligen enbart rör sig om en ständig föränderlighet som vårt intellekt hackar upp och fryser med hjälp av tanken och språket. Gör man den typen av uttalanden rör man sig på nivån av tinget i sig. Man gör utfästelser om en verkligare verklighet s a s, en verklighet som är djupare än våra vardagliga upplevelsers verklighet.
Nästa fråga är förstås huruvida det går att uppleva detta och inte enbart teoretisera omkring det; om jag förstår dig rätt så menar du att det går mycket väl att uppleva utan att kategorisera. Att det går att uppleva utan att låta tanken tolka upplevelsen. Men obs, det var bara mitt spontana intryck.
Jag tror att du, stefan och meanman snuddade vid detta i en tråd kring floden och Herakleitos.
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?
- Konrad Lorenz?
PopJimmy skrev:För att ta ett annat exempel: Ta detta inlägg igen. Vad är egentligen detta inlägg? Var är detta inläggs identiet? Är det: 1. texten på skärmen. 2. Informationen i någon databas någonstans. 3. Del av innehållet på en hårddisk 4. Innebörden av texten på skrämen?
När slutar då inlägget? Om vi definierar inlägget som 3. (innehåll på hårddisk), Slutar då mitt inlägg med de kilobyes det tar upp på någon hårdisk någonstans i världen? Är inlägget bara magnetisk laddning?
När du tänker så där så ansluter du dig till det jag kallar klassisk kunskapsteori, med anor från Platon och framåt. Då skall man enligt vad de tror banne mig formellt kunna definiera begrepp och bestämma 'meningen' med ett uttryck genom begreppsanalyser och meningsteorier. Jag säger med Wittgenstein i ryggen, att det bara leder till 'complete darkness'.
-'När slutar inlägget?'
Du var själv inne på det praktiska i språket. Och jag säger att svaret på den frågan beror på det 'spel'(Wittgensteins uttryck) som spelas.
Alltså meningen av uttrycket framgår av hur det används, och i vilket sammanhang. Det kan alltså vara vilket som helst av punkterna 1-4, och även annat. Allt beroende på vad man är ute efter. På vad man när man ställer frågan föreställer sig att ett svar kan vara.
PopJimmy skrev:Genom hela det västerländska sättet att närma sig världen, reducerar vi allt till materia. Det är det, i dagsläget, mest korrekta sättet att se på saker.Detta inlägg är alltså inte mer än den magnetiska strålningen den utgör på någon hårddisk.
Jag håller bara med i den mån du syftar på 'materialism' av något slag.
Dels har det i filosofihistorien(västerländsk) funnits och finns 'idealism' , 'dualism', 'reduktionism', emergenta teorier osv.
dels för att du säger 'reducera'. Att reducera något till något behöver inte innebära att det reducerade inte finns. Det kan vara avhängigt det fysikaliska men så länge det fysikaliska , t.ex vår kropp är beständig så finns även det mentala.
Jfr Karl Poppers tänkande om de 'tre världarna'.
Om en fysiker är 'materialist' så är det ett personligt ställningstagande och inte något som kan härledas vetenskapligt.
Naturvetenskapen beskriver mer och mer ingående hur naturen fungerar, inte vad den egentligen är.
PopJimmy skrev:Men vart ska vi då dra gränsen för när något blir en människa? Hela min poäng är att tänkandet och språket är praktiskt. Att försöka defininera en identitet innebär att vi drar en gräns mellan form och bakgrund. Men dessa gränser går att dra lite hur som helst. Fastställandet av identiteter rymmer mycker kontigens.
Förstår du vad jag försöker nå med min diskussion?
Ja, uttrycker du det så, så har det likheter med vad Wittgenstein påpekar i sina filosofiska undersökningar. Och då förstår jag vad du funderar över.
Att definiera en 'identitet', som du säger, är då med andra ord, att definiera ett begrepp. Och i denna fråga tillhör jag de som menar att begrepp endast är nöjaktigt väldefinierade, och endast för vissa bestämda användningsområden.
Begrepp är enligt det synsätt jag har - inspirerad av Wittgensteins kunskapsteori men dock inte förkunnare därav - ett fåfängt försök att bestämma det ideala, det egentliga, 'väsendet' av det definierade.
Det vi däremot har tillgång till, är våra föreställningar om fakta av olika slag och i olika sammanhang. Och olika individers föreställnigar om samma presentation av fakta kan variera.
När jag säger att jag själv är en människa, tillför det inget nytt, som den jag säger det till inte redan 'vet'. Det är bara en grammatisk upplysning.
Om det inte är så att jag klätt ut mig trovärdigt till en björn och inser att jag kommer att skjutas. Då tillför yttrandet 'jag är en människa' något nytt i jägarens 'vetande' om situationen.
"We are up against trouble caused by our way of expression."
Wittgenstein i "The Blue Book"
Wittgenstein i "The Blue Book"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster

