Om Kierkegaard

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 01 okt 2007 00:50

1) Vad sägs om "naturlagar"? Eller "existentialer" om du föredrar det?

2) Varför skulle den konstnärliga visionen peka mot Gud? Är det inte mer rimligt att anta att den pekar mot, eller snarare omstöper, sinnliga erfarenheter (dvs. det materiella)?

3) Vad är form annat än dess innehåll? Innehållet animerar inte bara formen, som är institution, utan är också dess enda bevis.

(Ser framemot dina teorier kring konst/konstnärsskapet) :wink:

Fast visst, du får vara idealist om du vill :lol:
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

What Gives?
Inlägg: 495
Blev medlem: 05 aug 2006 19:30

Inläggav What Gives? » 01 okt 2007 02:19

Jag har främst försökt begripa vad Kierkegaard själv menar när han pratar om det religiösa stadiet. Vilken betydelse han än lagt i gudsbegreppet måste han ha sett ett specifikt syfte med att transcendera till detta sista stadie, och det är alltså detta syfte jag efterlyser.

Användarvisningsbild
cogito
Inlägg: 621
Blev medlem: 10 mar 2004 17:01

Inläggav cogito » 01 okt 2007 11:58

Pop-Jimmy skrev:
Tomhet "finns" inte heller, tomhet föregår existens. Det innebär som sagt inte att tomhet inte.... (söker ett ord)...


Kanske har du användning för denna lilla språkliga exkursion, Jimmy:

Existens kommer från latinskans ex-sistera,
där sistere betyder typ stillastående
och ex typ att träda ur.

Något som har existens är något som trädd ut ur stillaståendet,
dvs det har kommit i rörelse.

Stillaståendet ÄR något i så motto att det är VARANDE men inte i RÖRELSE vilket betyder att det inte existerar (ex-sisterar), inte finns.

Det existerande är det som ex-sisterar dvs det genom rörelse framträdande.

Så, Gud är "sisterande" dvs stillhet som inte framträder. Gud existerar således inte.

/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.

Sceptisk
Inlägg: 2520
Blev medlem: 15 dec 2006 00:33

Inläggav Sceptisk » 01 okt 2007 16:27

PopJimmy skrev:Haka inte upp dig förmycket på begreppet Gud.


Kanske något av det mer intressanta du sagt, även om diskussionen iallfall blev ett upphakande så var det iallafall bra sagt. Varför hakar man lätt upp sig tro?

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Etymologi och spekulation

Inläggav Algotezza » 02 okt 2007 09:36

cogito skrev:Pop-Jimmy skrev:
Tomhet "finns" inte heller, tomhet föregår existens. Det innebär som sagt inte att tomhet inte.... (söker ett ord)...


Kanske har du användning för denna lilla språkliga exkursion, Jimmy:

Existens kommer från latinskans ex-sistera,
där sistere betyder typ stillastående
och ex typ att träda ur.


"typ stillastående"? Enligt Wesséns Våra ord är "sistere" ett latinskt verb som betyder inte "typ" - men faktiskt - "ställa sig". Hur sisterar du till det, Cogito?

"exsistere" är latin och betyder då träda fram.

Existens betyder då primärt "framträdelse" eller "manifestation", men har idag övergått till att mer neutralt betyda "finnas till", alltså oavsett om det är i manifesterad eller omanifesterad form, oavsett om det är i form av stillhet (tomrum) eller rörelse (energi, partiklar, materia). Motsatsen blir då att inte finnas till, dvs. att vara "ett intet".


cogito skrev:Något som har existens är något som trädd ut ur stillaståendet,
dvs det har kommit i rörelse.


Nej, något som framträder, manifesteras, oavsett ur vad. Inget nämns om ett "tillstånd" före, då "sistere" ju betyder ställa sig. Men du tolkar kanske "ställa sig" som stillastående? Kan du motivera! Ett verb betecknar ett tillstånd eller en process, övergång från ett tillstånd till ett annat. Innebär då att ställa sig en rörelse eller ej? "Existera" betyder då att ta sig ur ett "tillstånd där man ställt sig", men innan man "ställde sig" måste man varit "i rörelse". Då tolkar det "ställda tilsltåndet" som absolut och primärt - något (ett "för-tillstånd") som är primärt före existensen, fullt möjligt. Men ligger detta i ursprungsbetydelsen, menar du?

cogito skrev:Stillaståendet ÄR något i så motto att det är VARANDE men inte i RÖRELSE vilket betyder att det inte existerar (ex-sisterar), inte finns.


Nu tycker jag nog du förirrar dig i motsägelsefullt metafysiskt mumbo-jumbo. Om Ex-sistens betyder framträdelse, betyder det inte att det som ännu inte framträder inte skulle existera - alltså att det skulle utgöra existensens kontradiktoriska motsats, men väl dess konträra, genom att utgöra potentialitet, potentiell existens, men alltså ej icke-existens (i kontradiktorisk motsats till existensen), till skillnad från förverkligad, realiserad potentialitet, existens. Existensen har därmed två motsatser, en konträr, potentialiteten, "Guds vila", och en kontradiktorisk, icke-existens eller "intet". Potentialiteten kan förverkligas, så ej "intet".

cogito skrev:Det existerande är det som ex-sisterar dvs det genom rörelse framträdande.

Så, Gud är "sisterande" dvs stillhet som inte framträder. Gud existerar således inte.


Enligt ovan vilar Gud i sin potentialitet. När han skapar tillkännager han sin existens genom sitt skapande. Som skapare (alltså för att kallas skapare) är han beroende av sitt skapande (men ej av enskilda skapelser i sin skapelse), alltså av det som existerar (det som framträder via hans skapelseakt inför hans blick), men i "Guds vila" är han totalt oberoende, men inte icke-existerande (= "intet"), ej heller existerande i betydelsen att han framträder och blir synlig direkt i sin vilonatur.

Menar i alla fall

jAg
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 02 okt 2007 11:43

PopJimmy skrev:
Algotezza skrev:
PopJimmy skrev:Haka inte upp dig förmycket på begreppet Gud.
Så det är inte så centralt för Kierkegaard?
Det jag tänkte på var detta:
What Gives? skrev:Som agnostiker saknar jag ett behov av gudstro, och är det helt enkelt så att Kierkegaards resonemang står och faller med just detta behov?
Det jag tänkte på var alltså främst inte Kierkegaards eventuella förhållningsätt till begreppet "Gud", utan snarare What Gives förhållningsätt till begreppet. På sättet What Gives väljer att formulera sig så upplever jag en implikation om att What Gives inte har undersökt olika betydelser hos begreppet "Gud" (och istället vidhåller i en "exoterisk" eller "populistisk" begreppsdefinition).


Olika betydelser av ordet "Gud" = olika "Gudar"? Har ordet Gud referens till något annat än vårt medvetande? Eller det beror på definitionen? Blir inte ordet Gud obrukbart när vi har alltför många skiftande och disparata definitioner? Är ordet relevant och vettigt utanför sina mer snäva religiösa sammanhang? Är det som begrepp vettigt - oavsett definition?

PopJimmy skrev: Det jag försöker säga är att definitionen av begreppet Gud i sig självt inte är intressant. Det är däremot intressant att få inblick i olika förhållningsätt eller sätt att definiera begreppet Gud. Av mina intryck så verkar What Gives verkar haka sig fast i ett "snävt sätt" att förhålla sig till begreppet Gud.


Men den inblicken bygger väl på att någon definierar? Hur kan då själva definitionen vara ointressant? Ointressant är väl bara att fastställa "den riktiga definitionen"...

PopJimmy skrev: "Gud" är inget man kan "fånga" i en behållare, det är snarare så att det ligger närmare i att "Gud" är behållaren som fångar allt annat. Alltså är det ganska menlöst att försöka hitta en definiton, dvs, "trycka in Gud i en behållare". Det enda man kan göra är att "falla tillbaka mot Gud", dvs att falla tillbaka på innehållet (i livet) som "upprätthålls" av Gud.


Det du skriver här ovan är ju en följd av hur du tänker dig eller definierar "Gud". Det kan du väl inte propsa på skulle vara några universella sanningar.

PopJimmy skrev: Min förståelse av "Leap of faith" innebär alltså att våga falla tillbaka på deft som redan "är", dvs det som redan "är definierat" (dvs det som ständigt definieras) dvs "existensen".


Men innehållet i existensen, dess essens, förändras ju oupphörligt... Existens i sig är ointressant (och omöjlig att förstå) - vad skulle det vara? Det är ju alltid "något" (med viss essens) som existerar, inte "existensen i sig". Den kan bara "i sig" kallas "potentialitet".

PopJimmy skrev: Gud är för mig ett "meta-det" som föregår existensen, dvs, "det". För mig är alltså "form" analogt med "Gud", "ideelt", "teologi" och "metafysik" i kontrast till "innehåll", "ontologi", "existens", "det som är", "det aktuella", "det praktiska", etc.


"Guds vila" "föregår" logiskt men ej kronlogiskt hans skapande.


PopJimmy skrev: Agnostikern är för mig någon som har ett positivt förhållningsätt till ontologi men ett negativt förhållningsätt till metafysik (gnosis).
Den renodlade skeptikern är någon som har ett negativt förhållningsätt till både metafysik och ontologi.
Den religiöse är han som har ett positivt förhållningsätt till metafysik.

Nu kanske andra ser på andra sätt och detta kan vi gärna diskutera...


Betyder negativt förhållningssätt att ifrågasätta, betvivla eller förneka? Betyder positivt förhållningssätt att bejaka, acceptera eller tolerera?

A
Algotezza aka Algotezza

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 02 okt 2007 12:52

Bör inte kontrasten inbegripas i detta. Då även hur mycket eller hur lite något existerar det finns ett kriterium för hur vi får syn på, hur något synliggörs.

Hur kan man se det utan kontrast? Och sen kan man börja dela upp begreppet i kategorier. Rörelse som framträdande, urskiljande som framträdande (tänker här färg och form) osv.

Vilka olika typer av kontrast finns det egentligen?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 02 okt 2007 13:23

J R Auk skrev:Bör inte kontrasten inbegripas i detta. Då även hur mycket eller hur lite något existerar det finns ett kriterium för hur vi får syn på, hur något synliggörs.

Hur kan man se det utan kontrast? Och sen kan man börja dela upp begreppet i kategorier. Rörelse som framträdande, urskiljande som framträdande (tänker här färg och form) osv.

Vilka olika typer av kontrast finns det egentligen?


Handlar kontraster alltid om dualiteter? Dikotymier? Kan det inte handla om "trialiteter" etc.,  "trikotymier" etc?

En sak är vad och hur något synliggörs - en annan sak är väl den faktor som ytterst synliggör, skapar synliggörelsen och upplever densamma? Måste denna faktor själv vara synlig för att synliggöra och uppleva synliggörelsen? Dess skapar- och uppevelseverktyg måste väl vara det - men den faktor som ytterst nyttjar dessa verktyg, måste den själv vara synlig? Att skapande och upplevande är betingade av kontraster är begripligt, men är existensen det också för att kunna upprätthållas och fortsätta?

A
Algotezza aka Algotezza

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 04 okt 2007 10:49

Det mest grundläggande är rimligtvis kontrasten mellan två. Vi har då ett minimum av kriterier för vårat seende.

Vad det verkar kan man kontrastera med mycket, eller det konstrastrerar på många sätt.

Och väl värt att märka är väl att det kontrasterade inte behöver hålla i sig själv egenskapen som urskiljer. Utan det ofta fråga om ett medium som synliggör.

Ljus, smak, lukt. Frågan är hur kontrasten för tankens objekt sker.
Räcker det, är vi självskapande, att begreppen för oss håller olika innebörder eller är det en immanent egenskap dom själva håller?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 04 okt 2007 10:51

Jag ser existensen som något som vi benämner tillhörighet till olika plan. Om du frågar om existensen i det fenomnella planet behöver kontrast för att existera svarar jag självklart ja. Men frågar du mig om något av dom andra planens existenser så är jag osäker.

Behöver vi fundera på vad existensen innebär?

Räcker inte vår intuition till? Varför behövs det mer till existensen? Är inte detta en gammal dröm om "mera" mening till ens liv?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

X i stens

Inläggav Algotezza » 04 okt 2007 11:30

J R Auk skrev:Jag ser existensen som något som vi benämner tillhörighet till olika plan. Om du frågar om existensen i det fenomnella planet behöver kontrast för att existera svarar jag självklart ja. Men frågar du mig om något av dom andra planens existenser så är jag osäker.

Behöver vi fundera på vad existensen innebär?

Räcker inte vår intuition till? Varför behövs det mer till existensen? Är inte detta en gammal dröm om "mera" mening till ens liv?


Existensen i sig innebär väl ingenting, ty den är ingen egenskap och har väl därmed inget innehåll, men det blir ju alltid konsekvenser av det faktum att något existerar. Likaså om något man utgått från existerar inte skulle göra det. Ren existens kan ju inte sägas finnas. Det är alltid något som finns, inte existensen i sig. Därför kan väl inte existensen som sådan fördjupas men djupet och meningen i ens liv, livet för den som existerar, då dessa är betingade av vad man fyller sin tillvaro med för innehåll.

A
Algotezza aka Algotezza

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 04 okt 2007 15:53

Så har vi då utsträckning över dimensionella plan att tacka för dom upplevelser vi får?

Existensen framgår av existerandet hos det som kontrastreras för oss.
Men använder vi någonsin det som uppträder, det som framträder, det som urskiljer sig, på samma plan som vi finner det?

Eller är inte existens för oss alltid gränsöverskridande. Där gräns här ska ses som planåtskillnad.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 04 okt 2007 16:08

J R Auk skrev:Så har vi då utsträckning över dimensionella plan att tacka för dom upplevelser vi får?

Existensen framgår av existerandet hos det som kontrastreras för oss.
Men använder vi någonsin det som uppträder, det som framträder, det som urskiljer sig, på samma plan som vi finner det?

Eller är inte existens för oss alltid gränsöverskridande. Där gräns här ska ses som planåtskillnad.


Frågan är om det finns olika slags existens, om existensen sig är  "substantiell" och kan vara av olika "substans" och kvalité, eller om det handlar om vad man fyller existensens tomma påse med...

Tillvaron har många dimensionella plan, andliga, fysiska, men är existensen i sig olika på olika plan?

Har fantasier annan existens än "verkliga förhållanden", eller handlar det om vad vi "lägger i påsen"?

A
Algotezza aka Algotezza

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 04 okt 2007 16:12

Jag tänker mig att om existensen i sig inte innehåller något så måste den vara relativ, relativ två saker. Och vidare frågar jag mig om inte denna relation är den emellan flera plan.

Fast den tanken förutsätter givetvis att "plan" eller "dimensioner" är något substansiellt.

Fast givet det är det väl en rimlig tanke. Dörrar som öppnas och gläntar något. Beroende på vilken sida om dörren man står framträder portalens olika aspekter, in eller ut, om du tillåter den enkla liknelsen.
Fast problemet som jag ser det är att det finns en hierarki för det som verkar vara dimensioner.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21436
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 04 okt 2007 16:24

J R Auk skrev:Jag tänker mig att om existensen i sig inte innehåller något så måste den vara relativ, relativ två saker. Och vidare frågar jag mig om inte denna relation är den emellan flera plan.

Fast den tanken förutsätter givetvis att "plan" eller "dimensioner" är något substansiellt.

Fast givet det är det väl en rimlig tanke. Dörrar som öppnas och gläntar något. Beroende på vilken sida om dörren man står framträder portalens olika aspekter, in eller ut, om du tillåter den enkla liknelsen.
Fast problemet som jag ser det är att det finns en hierarki för det som verkar vara dimensioner.


Vad skulle den hierarkin bygga på? Olika energislag? Komplexitetsgrad? Eller bara "rena" matematiska dimensioner... Utsträckning av geometriska kroppar i X antal dimensioner... Inget som har med andlighet och medvetande att göra... Eller? Kan ha det? Parallellt med det geometriska...

3 fysiskt rumsliga dimensioner, en tidslig fjärde (ljuset) som markerar  gräsnen mellan de fysiska och rumsliga och så andens femte dimension som rymmer allt "av andlighet"...

Inget materiellt föremål kan överstiga ljusets hastighet - för då blir det andligt! Andens lägsta hastighet är ljusets...

A
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster