Pacifism

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 nov 2007 03:24

Tobias Israelsson skrev:Jag förstår. Du har en poäng. Pacifism är kanske mer svårdefinerat än vad jag först trodde.

Men naturligtvis jag tycker nog ändå att man kan gå och lägga sig och få en god natts sömn med rent pacifistiskt samvete.

Tycker det är stor skillnad på att känna till en specifik situation där man kan rädda någon, eller att känna till  att någonstans finns det antagligen någon man kan rädda.

Man har ett helt annat ansvar för specifika situationer än allmäna företelser.


Nu börjar diskussionen bli riktigt intressant!

Varför är situationen, att människor dör av svält och sjukdomar och dödas dag efter dag i Darfur, inte en "specifik situation" enligt din definition ovan, medan däremot situationen, att du ser en man försöka våldta en kvinna på en tunnelbanestation i Stockholm, är det? Det sistnämnda är något kd vill ha till stånd en lag om att var och en av oss ska vara enligt lag tvungna att förhindra när vi kan (dock har jag inte förstått om de bara vill att man i en sådan situation ska vara tvungen att ringa polisen, eller om man dessutom ska vara enligt lag tvungen att försöka förhindra våldtäkten genom att typ "säga till" våldtäktsmannen och, om det inte hjälper, på något sätt gå till handgripligheter mot honom (typ försöka dra honom ifrån offret), för att själv slippa rättsliga påföljder för "underlåtelse att ingripa mot våldtäkten").

Anta för försiktighets skull att det enda man som pacifist behöver göra, för att hålla sitt samvete rent, när man blir vittne till ett våldtäktsförsök på en tunnelbanestation i Stockholm, är att ringa polisen. Varför ska man vara skyldig att ens ringa polisen i en sådan situation, något som trots allt kostar lite pengar och tid (och även tid är ju pengar), medan man inte är skyldig att sätta in några som helst kronor på ett konto som räddar liv på folk i Darfur? Nu kanske det i och för sig krävs mer en några kronor (trettio? hundra?) för att rädda ett liv i Darfur, men nog är det väl ändå i grunden något annat än storleken på pengasumman som gör att du och de flesta andra svenskar tycker att det är en grundläggande skillnad mellan de två fallen.

Om man ringer polisen när man blir vittne till en våldtäkt, tvingas man med stor sannolikhet vittna i rätten. Det får man visserligen ekonomisk ersättning för, men den ersättningen är bara för förlorad arbetstid. Man får ingen ersättning för det obehag man får utstå genom att medvetet ta på sig en risk för framtida hämnd från den man pekar ut som gärningsman. I praktiken offrar man ganska mycket om man väljer att ringa polisen när man blir vittne till en våldtäkt. Vidare torde det väl enligt pacifismen vara viktigare att förhindra mord än att förhindra våldtäkt(?). Om det dessutom då statistiskt sett går åt mindre av ens sammantagna resurser (tid, energi, pengar etc) att förhindra ett mord i Darfur än att förhindra en våldtäkt i Sverige, varför inte prioritera det förra framför det senare (alternativt, om man har resurser till båda: spendera alla de resurser, som man sammantaget är beredd att satsa på att hjälpa andra människor, på det förra, och inga på det senare, istället för lite på båda)?

Om vi går längre än ovanstående försiktiga antagande, och antar att man, för att kunna kalla sig pacifist, är skyldig att inte bara ringa polisen, utan dessutom ingripa (om än bara verbalt) mot våldtäktsmannen för att förhindra våldtäkten. Det betyder att man enligt pacifismen kan vara skyldig att i hög grad sätta sitt eget liv på spel för en annan människas skull. Betänk att en person, som är beredd att våldta, mycket väl kan vara beredd att även t.ex. knivmörda den som försöker förhindra våldtäkten. Låt säga att man när man "säger ifrån" till en våldtäktsman på tunnelbanan statistiskt sett tar en 1%-ig risk att bli ihjälhuggen av denne. Anta att detta sker, och att man var en altruistisk själ och att man därför under de återstående åren av sitt liv skulle ha kommit att rädda livet på tusen nödställda människor i andra länder genom att sätta in lite pengar varje år på Röda Korset, om man bara inte hade blivit ihjälhuggen av den där heroinpåverkade våldtäktsmannen på en tunnelbanestation i Stockholm på grund av sitt "modiga" ingripande mot honom. Då kan det statistiskt sett vara så att man på sikt räddar fler liv genom att blunda för en våldtäkt på Stockholms tunnelbana och bara gå förbi, än genom att försöka avstyra den. Varför rädda färre liv hellre än fler?

Vad är den avgörande skillnaden mellan den pågående katastrofen i Darfur och ett pågående våldtäktsförsök på en tunnelbanestation i Stockholm; vad är skillnaden som avgör hur stor skyldighet vi har att ingripa i respektive fall, om vi vill vara pacifister? Är det skillnaden i vår geografiska närhet till offret/offren (och kanske till förövaren, där en sådan finns)? Varför är det så i så fall? Varför skulle just det geografiska avståndet vara avgörande för vad man är skyldig att göra?

Du svarar kanske att den relevanta skillnaden inte är det geografiska avståndet, utan det faktum att du inte kan veta _vem_ som dör i Darfur som en konsekens av att du inte skänker pengar till Darfurhjälp, medan du däremot vet vem som blir våldtagen när du med egna ögon ser personen i fråga bli våldtagen. Men om du inte känner våldtäktsoffret i fråga, vet du ju faktiskt inte alls vem det är. Det finns även ett annat problem med att låta "graden av vetskap om vem som är offret" avgöra. Du skulle kunna åka ned till någon av världens stora krishärdar idag och lätt hitta någon där som håller på att dö av någon enkel infektionssjukdom, en tragedi du snabbt och billigt kan förhindra genom att ge vederbörande lite rent vatten, lite mat och lite medicin. Då skulle du veta vem du räddar - i alla fall i minst lika hög grad som du vet vem du räddar när avstyr en våldtäkt på en för dig okänd svensk kvinna på en tunnelbanestation i Stockholm. Du kan alltså på förhand välja ut _vilka_ du ska kunna rädda, och _vilka_ du ska komma att veta vilka de är när du räddar dem. Varför ska det valet inte vara behäftat med något ansvar, när det ju faktiskt kan betyda skillnaden mellan att en människa räddas och att åtskilliga människor räddas?

Om du vill slippa att ha någon som helst skyldighet att rädda någon enda människa, kan du då helt enkelt flytta till ett område där det är helt folktomt, t.ex. någon avkrok av Sibirien eller Grönland där det inte bor en kotte, och med gott samvete bo där resten av ditt liv? Om du gör så, uppkommer ju aldrig något sådant som du skulle kalla en "specifik situation" där du kan rädda människoliv, eftersom du då aldrig kan veta vilka som dör som konsekvens av att du inte försöker rädda någon. (För om du aldrig får syn på någon av dem som svävar i livsfara eller på annat sätt lära känna dem det minsta, kan man knappast säga att du vet vilka de är). Är det en strategi som man som pacifist kan välja med gott samvete?

Anta att du bor i någon vecka i Darfur och därefter flyttar tillbaka till Sverige. Din flytt tillbaka till Sverige leder då till att du inte lika ofta hamnar i en "specifik situation", där du enligt pacifismen är skyldig att rädda liv, som om du stannat kvar längre i Darfur. Din handling att flytta tillbaka till Sverige leder troligen till att samma personer dör som skulle ha dött om du helt enkelt stannat kvar i Darfur och bara stått och sett på medan de dog. Betyder det att när du väl en gång hamnat i Darfur, har du inte rätt att bege dig därifrån förrän det inte längre finns några människor där som du kan rädda? Varför skulle en person som råkar befinna dig i Darfur ha så värst mycket större skyldighet att vara kvar i Darfur, än vad en person, som för tillfället inte befinner sig i Darfur men som lätt skulle kunna bege sig dit, har skyldighet att bege sig dit?

Om kd fick igenom sin lagändring, d.v.s. om det blev så att man i Sverige är enligt lagen skyldig att ingripa mot våldtäkter, och om alla de svenska män som inte själva är våldtäktsbenägna då ville slippa ifrån att bli tvungna att förhindra våldtäkter, skulle dessa män kunna välja att undvika att röra sig på alla de platser där våldtäkter kan komma att begås. De skulle kunna börja åka bil istället för tunnelbana, avstå från att röra sig på stan nattetid, osv. Enligt din definition av pacifism skulle dessa män i så fall fortfarande kunna kalla sig pacifister, för de skulle - tack vare att de valt att inte uppehålla sig på ställen där våldtäkt rimligen kan inträffa - aldrig kunna veta vilka kvinnor de på detta sätt undvek att rädda från våldtäkt. Om resultatet av denna strategi blir minst lika många ouppklarade våldtäkter som om alla dessa män valt att fortsätta uppehålla sig på ställen där våldtäkt ofta begås, men då bara stått där och sett på utan att ingripa, varför kan dessa män då inte lika gärna få göra det senare som det förra? Om både avsikten och resultatet blir desamma i båda fallen, varför då betrakta det ena beteendet som moraliskt mer/mindre förkastligt än den andra?

Sådana här implikationer tycker jag visar på det ohållbara i det kriterium du menar avgör när man är skyldig att rädda liv och inte (d.v.s. kriteriet att det är fråga om en "specifik situation"), för att man ska kunna kalla sig pacifist.

Anta att du svarar att det är icke-pacifistiskt att hålla sig borta från platser där brott brukar begås, om avsikten med den handlingen är att slippa ifrån att någonsin enligt pacifismen bli tvungen att förhindra brott i "specifika situationer". Vad säger då att det enligt pacifismen skulle vara rätt av svenskar att avsiktligt välja att inte flytta till Darfur, utan bo kvar i Sverige, med avsikten att slippa behöva rädda människor i Darfur? Alltså om det nu, som du hävdar, inte spelar någon roll för pacifismfrågan om det man gör är en handling eller en underlåtelse?

a.info
Inlägg: 50
Blev medlem: 28 okt 2007 00:26

Re: Pacifism

Inläggav a.info » 24 nov 2007 13:06

Tobias Israelsson skrev:Blev insprirerad av tortyrtråden och undrar därför vad folk tycker om pacifism.

Själv tycker jag det är ett fegt förhållningssätt, och dessutom oftast oanvändbart.

Visst är det fel med våld, dödande och tortyr, och det borde naturligtvis undvikas till nästan varje pris. Men helt klart finns det situationer där det är berättigat.

Kampen mot nazismen under 2:a världkrigt är ett sådant exempel. Visst hade det varit att föredra om man kunnat hitta en pacifisktikt sätt att undvika det till att börja med, men så perfekt är tyvärr inte världen.

Ghandis lösning på förintelsen var för övrigt att judarna skulle begått kollektivt självmord.


Jag anser att blod är blod. Vare sig den finns i en tysk kropp eller om den finns i en judisk kropp. Judisk och Tysk för mig är bara namnsättningar som vi lurar oss själva med. Verkligheten är att vi alla är människor och att vi alla förtjänar att leva. Det finns ingen människa som förtjänar att leva mer än någon annan bara för att han kallas för jude eller han kallas för tysk. Ärligt talat hur mycket kan man älska bara sig själv så att man ska tycka att det är värt att andra inte ska leva.

LÄNGE LEVER MÄNNISKAN  *teach*


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster