Oändlighet och existens?

[Cezario]

Diskussioner blir ofta bizzara när föraren (och de delaktiga) inte känner till grundläggande logiska regler.

Din premiss (formlen) och slutsatsen (att vi/inget kan existera) är ett argument av typen reductio in absurdum; och vad du skall härleda ur detta är att formlen eller egentligen vidare det som formlen står för (ett oändlig universum) bör negeras. Accepterar du slutsatsen så accepterar du också ett falsum (vi existerar inte samtidigt som vi mycket tydligt faktiskt existerar) ur vilket vad som helst kan härledas.

Således står vi (eller snarare du) framför två alternativ; att antingen (om resonemanget är korrekt) acceptera att universum inte kan vara oändligt, eller att diskussionen är nonsens (vilket också ter sig som det rekommenderade i detta fallet ty resonemanget ses vid både första och andra anblick som tämligen bristfälligt, vilket andra debattörer redan framfört).

[freddemalte]

Jag har inte gått igenom de trådar som finns men jag kan tänka mig att det finns några eller någon som liknar denna.

Frågan jag har ställt mig är:
Om universum är oändligt kan något existera då?

Rent matematiskt är det inte svårt att bevisa motsatsen. Ta Arne t.ex. Han väger 75 kg. X får motsvara universums massa.

M = 75 kg (Arnes vikt)
U = X (Universums massa)

Då U = X och lim (x->oändligheten) blir (100*M)/U=0
Vilket alltså bevisar att den procentuella del en människa (eller vilken annan materia som helst) utgör i universum är 0 %. Härifrån kan man komma in på definitioner om existens, men om man hoppar över den retoriken och riktar in sig på begreppet oändlighet med det här antagandet i bakhuvudet.

Den matematiska formeln gäller ju naturligtvis även med volym istället för massa. Så länge universum har oändliga dimensioner kan inte fysisk existens existera.

Argumenten jag hittills har hört emot formeln kan sammanfattas till ett enda och ytterst gungigt; "Du kan inte vara säker på att x är ett gränsvärde". Med andra ord: "Du kan inte vara säker på att universum är oändligt".

Jag hävdar att jag kan det. Om universum inte är oändligt så kan vi människor med våra begränsade begreppsapparater bara börja spekulera i vad som finns utanför och enligt universums praktiska definitioner så skulle då även det som finns utanför vara en del av universum eftersom universum innefattar allt. Alltså är universum obegränsat och oändligt och vi är tillbaka vid början.

Jag förvirrar mig själv i det mönster jag tänker och nästa fråga man ställer sig blir då följdaktligen: Är det materia och volym som i egenskap av relativa enheter inte kan existera eller innebär oändlighet rent automatiskt att ingen existens kan råda?

Misstaget i detta antagande ligger i det omvända tänket, ty om univerum är oändligt så blir ju inte en viss massa detsamma som noll eftersom en kvot inte kan ställas upp mot oändligheten.