Intrinsikala värden

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 10 feb 2005 21:34

Stefan skrev:En uppenbar skillnad är väl att bilisterna inte vill, eller som sämst är likgiltiga, inför offrets lidande, medan sadisterna finner lyckan just i offrets lidande.

Säkert finns det massor av sadister som också tycker det är synd att andra ska behöva lida för att de ska få sin njutning. Vad nu det spelar för roll, offren drabbas ju lika hårt ändå.

Stefan skrev:Vad som är konstigt är att om världen skulle bebos av människor som hatar homosexuella, så skulle det vara rätt att förbjuda homosexualitet, enligt utilitarismen.

Nej! Inte heller innebär lagen om sjunkande marginalnytta att socialism är en bra idé. Verkligheten är inte så enkel. Men självklart går det att fantisera ihop någon värld full med homofober där det är utilitaristiskt rätt att förbjuda homosexualitet.

Alla dessa exempel är varianter av det generella nyttomonstret. Precis vad som helst kan motiveras utilitaristiskt om man postulerar ett nyttomonster (en planet full med sadister eller homofober, en överkänslig gud, eller vad som helst) som påverkas starkt av just det som ska motiveras.

Stefan skrev:Hur är ditt påstående att "våldsbrott ska förbjudas" förenligt med påståendet att
I en värld full av sadister och ett oskyldigt barn är det rätt att, allt annat lika, låta barnet lida.

Ofta är det utilitaristiskt bra att förbjuda handlingar som i sig är rätt. Ett av de klassiska exemplen är yttrandefrihet. Helt säkert bör vissa saker inte sägas. Men av sociala och politiska skäl är det ändå långt mycket mycket bättre att förbjuda censur än att tillåta det.

Stefan skrev:Jag är här ointresserad av ev lycka som kommer från sådana lekar, utan fokuserar endast av lycka som kommer från att tortera oskyldiga. Det är i min mening absurt, minst sagt, att säga att sådan lycka ska tillmätas något positivt värde.

Här har vi kärnan i tvisten. Säg att vi har en grupp sadister och en grupp bilister som plågar var sitt oskyldigt barn lika mycket och får ut lika stor nytta av det. De är ensamma i universum och ingenting annat någonstans påverkas någonsin av vad de gör. Du föreslår att bilisterna gör rätt medan sadisterna gör fel. Eftersom offren drabbas lika är det inte på grund av vad som drabbar offren som handlingen blir fel. Nu börjar det bli suspekt. Det är bara vissa tankemönster utan yttre konsekvenser som anses finare än andra. Det låter som en estetisk åsikt som felaktigt blandas ihop med moral.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 11 feb 2005 00:46

Nej! Inte heller innebär lagen om sjunkande marginalnytta att socialism är en bra idé.


Det här förstod jag inte.

Men självklart går det att fantisera ihop någon värld full med homofober där det är utilitaristiskt rätt att förbjuda homosexualitet.


Frågan är: tycker du att det skulle vara rätt att förbjuda homosexualitet under sådana omständigheter?

Ofta är det utilitaristiskt bra att förbjuda handlingar som i sig är rätt. Ett av de klassiska exemplen är yttrandefrihet. Helt säkert bör vissa saker inte sägas. Men av sociala och politiska skäl är det ändå långt mycket mycket bättre att förbjuda censur än att tillåta det.


Visst, men det går väl mycket lätt att komma på världar där det kan vara utilitaristiskt rätt med omfattande censur, eller med omfattande tortyr av oskyldiga, även om man tar in skillnaden mellan regler och handlingar. Det kan absolut finnas världar där vi enligt utilitarismen bör ha en regel om att alla sjuåriga barn bör pinas i ett år. Först bör man hälla stearin i öronen på dem, sen bör man dra ut naglarna på dem, sen ska man låta dem svälta, osv. Tycker du att det vore rätt? Du verkar rätt vettig, så jag är överraskad om du tycker det. Ledsen om jag är påträngande, men etiska diskussioner handlar trots allt om rätt viktiga och känslomässiga saker.

Jag kan inte finna något problem med att komma upp med konstiga världar som motbevisar utilitarismen. Om jag själv skulle komma upp med en etisk teori skulle jag förvänta mig att kritiker skulle komma med sådana. Tycker du att det finns ett problem med sådant tänkande?

Här har vi kärnan i tvisten. Säg att vi har en grupp sadister och en grupp bilister som plågar var sitt oskyldigt barn lika mycket och får ut lika stor nytta av det. De är ensamma i universum och ingenting annat någonstans påverkas någonsin av vad de gör. Du föreslår att bilisterna gör rätt medan sadisterna gör fel. Eftersom offren drabbas lika är det inte på grund av vad som drabbar offren som handlingen blir fel. Nu börjar det bli suspekt. Det är bara vissa tankemönster utan yttre konsekvenser som anses finare än andra. Det låter som en estetisk åsikt som felaktigt blandas ihop med moral.


OK, intressant resonemang. Refererar du här till skillnaden mellan att inte rädda ett barn som ligger med huvudet nedåt i vattenpölen, och att döda ett barn? Samma konsekvenser; skillnaden ligger i att vissa tankemönster anses finare än andra. Här tycker jag inte jag att det föreligger en moraliskt relevant skillnad (möjligen dock med hänvisning till ditt regelresonemang; det är bättre att ha en regel som straffar aktiva mördare hårdare än passiva.)

Hursomhelst, så här ser jag det. Allt annat lika är det givetvis bättre att oskyldiga dör. Men vissa saker kan uppväga det. Till det hör t ex de olika bra saker som kan komma av bilåkande. T ex vissa former av lycka, men inte nödvändigtvis bara det. Jag anser att det kan finnas andra intrinsikala värden, t ex kunskap och avsaknad av ondska.

Sadisters lycka däremot kan inte uppväga det. Faktum är att jag inte tillmäter deras lycka något som helst värde. Är detta en "estetisk preferens"? Tja, jag kan inte se att det är en estetisk preferens i högre utsträckning än en allmän preferens för lycka är en estetisk preferens. Själv skulle jag kalla båda för moraliska preferenser, i motsats till estetiska preferenser som är sådant som att föredra Kalle Anka framför Dostojevskij (läs honom förresten, han kommenterar sådana här frågot).

Man måste helt enkelt göra skillnad på olika sorters lycka. Därmed inte sagt att man måste göra skillnad på t ex lycka som kommer av att spela plocke-pinn och lycka som kommer av att läsa poesi, eller djurs lycka och människors lycka. Det är andra frågor. Men lycka som kommer av att plåga andra människor är ingenting värd (eller har ett negativt värde; jag är snarare beägen att säga detta). Och om det är så, så är den radikala versionen av utilitarism felaktig.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 11 feb 2005 12:35

Stefan skrev:Frågan är: tycker du att det skulle vara rätt att förbjuda homosexualitet under sådana omständigheter?

Framför allt undrar jag vad en utilitaristisk homosexuell skulle säga om han själv levde i en sådan värld. Skulle han själv förespråka förbud mot homosexualitet, för att öka den totala lyckan i världen, trots att han menar att denna lycka beror på oförstånd och fördomar mot honom själv? Eller om man levde ensam i en värld av sadister, skulle man som god utilitarist inbjuda sadisterna att plåga en själv till döds? Skulle de som kallar sig själva utilitarister verkligen göra det om frågan ställdes på sin spets?

Användarvisningsbild
hovnarr
Moderator
Inlägg: 2732
Blev medlem: 26 jul 2004 10:39
Ort: Början

Inläggav hovnarr » 11 feb 2005 14:02

Tore skrev:Framför allt undrar jag vad en utilitaristisk homosexuell skulle säga om han själv levde i en sådan värld. Skulle han själv förespråka förbud mot homosexualitet, för att öka den totala lyckan i världen, trots att han menar att denna lycka beror på oförstånd och fördomar mot honom själv? Eller om man levde ensam i en värld av sadister, skulle man som god utilitarist inbjuda sadisterna att plåga en själv till döds? Skulle de som kallar sig själva utilitarister verkligen göra det om frågan ställdes på sin spets?


Den frågan tycker jag är mer relevant än de som tidigare diskuterats.

Igår på mötet snuddade vi kort med vad som skulle hända med vissa begrepp, exempelvis sanning, rätt och fel, under olika betingelser. En sådan betingelse var "just nu under normala omständigheter", en annan var "om alla människor på jorden försvann".

Vi var huvudsakligen överens om att om människan försvann skulle det fortfarande vara sant att lejonet L dödade antilopen A, men det skulle inte finnas någon som kunde utvärdera ifall det var rätt eller fel. Sedan var vi något oense om ifall begreppet rätt och fel därmed skulle upphöra att existera - men det hör inte till saken här.

Vad jag menar är att om man hittar på någon speciell värld - vad db kallar för nyttomonstret - så kommer det ju inte att finnas någon "vanlig" människa från vår värld som kan vara där och utvärdera en massa saker. Han kommer antingen att vara sadist eller (mer osannolikt) det enda barnet. Vi kan fråga oss (som Tore) gör om alla i Nyttomonstret som är goda utilitarister tycker si eller så, men vi kan inte säga något om denna fiktiva värld utifrån vår egen aktuella värld.

T.ex. kan man undra hur ett barn som vuxit upp i en värld full av sadister (Pappa Sadist, Mamma Sadist, Bror Sadist, den förtjusande tant Sadist osv.) skulle tänka eller bete sig. Jag tror inte att det skulle bete sig riktigt som våra barn t.ex. Men man kan inte låtsas vara en människa av vår värld (Nyttomonstret innehåller då bara sadister utom ett barn och en normal förnuftig människa - och hur skulle denna ha uppkommit?) och gå omkring och uttala sig om en massa saker.

OBS: Detta (ovanstående) är inte en kritik mot utilitarismen och det är heller inget som talar för den. Det är snarast en kritik mot tanken att det går att skapa någon slags allmängiltig teori om hur "naturlagen" moral skall fungera i alla tänkbara världar.

Jag kan inte mycket om utilitarismen, men som jag förstår den så skulle jag acceptera den som en beskrivning av hur en värld (eller ett system) av människor beter sig. Men som beskrivning kan den inte rättfärdiga någonting. Den är inte kompetent att värdera barns lidande jämfört med biltrafik och därifrån rekommendera oss att välja än det ena än det andra. Människor är dock kompetenta att göra en sådan värdering - oavsett om de är utilitarister eller ej. "Vill du köra bil trots risken för ditt och andras liv?" Hur man än väljer skulle utilitaristen säga att det var för att maximera nyttan - antingen för att jag bedömde det som mer nyttigt att barnet fick leva eller för att jag bedömde bekvämligheten som mer nyttig. Sannerligen, en utilitarist som vill förklara varför världen ser ut som den gör måste titta på hela mänsklighetens alla val och utbrista: "AHA! Det var för att maximera nyttan!" Men den iaktagelsen är naturligtvis oberoende av vilka val som faktiskt gjorts.

Jag ser utilitarismen som en konvention som gör att vi kan titta tillbaka på vårt val och säga "Titta, vi valde såhär. Vi kallar det för att nyttan maximerades när vi valde såhär." Tankarna kring utilitarismen hjälper oss förstå vad "nytta" är, men de säger inget om vad som bör göras. Vad som är nyttigare än något annat blir fortfarande en personlig sak att utvärdera.

§

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 12 feb 2005 12:17

Tycker jag det under extrema omständigheter kan vara rätt att förbjuda homosexualitet, censurera och tortera osyldiga? Ja. Släng bara in ett tillräckligt stort, observera "stort", nyttomonster så kan de allra vidrigaste handlingar du kan komma på rättfärdigas. Nog gäller det för dig också? Anta att blodtörstig gud fader allsmäktig nedstiger fråm himlen och säger "Stefan! Jag vill se dig lyda. Häll nu stearin i den här sjuåringens öra, annars kommer jag tortera ALLA med brinnande svavel, i helvetet, i EVIGHET!".

Stefan skrev:Ledsen om jag är påträngande, men etiska diskussioner handlar trots allt om rätt viktiga och känslomässiga saker.
Jag kan inte finna något problem med att komma upp med konstiga världar som motbevisar utilitarismen. Om jag själv skulle komma upp med en etisk teori skulle jag förvänta mig att kritiker skulle komma med sådana. Tycker du att det finns ett problem med sådant tänkande?

Inte alls, det är ju jättebra. Kör hårt.

Stefan skrev:OK, intressant resonemang. Refererar du här till skillnaden mellan att inte rädda ett barn som ligger med huvudet nedåt i vattenpölen, och att döda ett barn? Samma konsekvenser; skillnaden ligger i att vissa tankemönster anses finare än andra. Här tycker jag inte jag att det föreligger en moraliskt relevant skillnad (möjligen dock med hänvisning till ditt regelresonemang; det är bättre att ha en regel som straffar aktiva mördare hårdare än passiva.)

Precis.

Stefan skrev:Jag anser att det kan finnas andra intrinsikala värden, t ex kunskap och avsaknad av ondska.

Är ondska samma sak som lidande så håller jag med om ondskan. Men kunskap? Föreställ dig en värld helt utan lycka och lidande. Allt lever i fullkomlig likgiltighet, ingenting kan få någon att bry sig om något, ingenting kan påverka någon varken positivt eller negativt. Är kunskap värt något i en sådan tillvaro? Eller i en värld helt utan medvetande, men med datorer som står och processar fram kunskap?

Stefan skrev:Sadisters lycka däremot kan inte uppväga det. Faktum är att jag inte tillmäter deras lycka något som helst värde. Är detta en "estetisk preferens"? Tja, jag kan inte se att det är en estetisk preferens i högre utsträckning än en allmän preferens för lycka är en estetisk preferens. Själv skulle jag kalla båda för moraliska preferenser, i motsats till estetiska preferenser som är sådant som att föredra Kalle Anka framför Dostojevskij (läs honom förresten, han kommenterar sådana här frågot).

Lycka har ett värde i sig, oberoende av omvärlden eller utomstående observatörer. Menar du att sadistisk lycka i en hjärna i en glasburk ensamt svävande i ett tomt universum har negativt värde i sig?

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 12 feb 2005 12:28

Hovnarr, utilitarismen är en beskrivning av hur det borde vara, nämligen att varje handling ska leda till globalt nyttomaximum (när alla varelsers sammanlagda lycka minus alla varelsers sammanlagda lidande är så stor som möjligt). Verkligheten här och nu är extremt långt därifrån.

Varför är det relevant om utilitarister är hycklare? Klart att de är, precis som alla andra.

Användarvisningsbild
Tore
Inlägg: 614
Blev medlem: 09 apr 2004 21:16

Inläggav Tore » 12 feb 2005 14:17

db skrev:Varför är det relevant om utilitarister är hycklare? Klart att de är, precis som alla andra.

Så kan man förstås tycka, men då spelar det väl heller ingen roll om man kallar sig utilitarist eller något annat. Man gör ändå som man känner för i slutänden.

Sedan vet jag inte om det är sant att alla är hycklare. Man kan ju faktiskt erkänna att man värderar sig själv och sin egen lycka högre än andras.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 13 feb 2005 00:06

Tycker jag det under extrema omständigheter kan vara rätt att förbjuda homosexualitet, censurera och tortera osyldiga? Ja. Släng bara in ett tillräckligt stort, observera "stort", nyttomonster så kan de allra vidrigaste handlingar du kan komma på rättfärdigas. Nog gäller det för dig också? Anta att blodtörstig gud fader allsmäktig nedstiger fråm himlen och säger "Stefan! Jag vill se dig lyda. Häll nu stearin i den här sjuåringens öra, annars kommer jag tortera ALLA med brinnande svavel, i helvetet, i EVIGHET!".


Situationen du målar upp är inte analog med det jag talar om. I fallet med den onde guden har vi att välja mellan mer eller mindre tortyr, och det verkar därför naturligt att välja mindre (även om det finns vissa som skulle säga att man ändå inte bör tortera barnet, t ex Anscombe, Dostojevskij och Kant, tror jag).

I fallet med sadisterna och de rabiata homofoberna är situationen en annan. Här har vi att välja på antingen tortyr eller att vissa personer inte får sina perversa lustar uppfyllda. I min mening är valet lätt: den njutning man får av att se barn torteras har inget värde . Alltså är fallet inte analogt; mindre tortyr i fallet med den onda guden har ju ett stort värde.

Således säger jag inte att man aldrig bör tortera någon under några omständigheter. Jag säger bara att man inte bör tortera någon för att det finns tillräckligt många andra som njuter av det.

Lycka har ett värde i sig, oberoende av omvärlden eller utomstående observatörer. Menar du att sadistisk lycka i en hjärna i en glasburk ensamt svävande i ett tomt universum har negativt värde i sig?


Vi har tre positioner. Antingen har sadistisk lycka ett positivt värde, eller så har den ett nollvärde, eller så har den ett negativt värde. Utilitarismen måste faktiskt försvara den första positionen; att sadistisk lycka har ett positivt värde (t o m om den finns i en hjärna-i-en-glasburk). Så allt jag behöver säga är att sådan lycka åtminstone inte har ett positivt värde. Och det verkar för mig uppenbart att så är fallet.

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 15 feb 2005 22:35

Stefan skrev:Vi har tre positioner. Antingen har sadistisk lycka ett positivt värde, eller så har den ett nollvärde, eller så har den ett negativt värde. Utilitarismen måste faktiskt försvara den första positionen; att sadistisk lycka har ett positivt värde (t o m om den finns i en hjärna-i-en-glasburk). Så allt jag behöver säga är att sådan lycka åtminstone inte har ett positivt värde. Och det verkar för mig uppenbart att så är fallet.

För många tusen år sedan bestämde sig många för att incest var fel, antagligen efter att ha sett negativa effekter av inavel. Som så ofta nöjde man sig med att incest var fel och brydde sig inte om att grunda den åsikten i någon bakomliggande orsak. Sedan dess har nästan alla ansett det uppenbart självklart att incest är fel i sig. Fortfarande är det enligt svensk lag straffbart med ett års fängelse för syskon att ha sex med varandra, utan något annat skäl än det är väl klart att incest är fel, så har det alltid varit.

Sadism leder oftast till mycket dåliga konsekvenser och därför är det naturligt att anse att sadism är fel. Men det är konsekvenserna som är dåliga. I glasburken har sadismen inga dåliga konsekvenser lika lite som incest har det nu när det finns preventivmedel.

Om sadism av någon magisk anledning aldrig medfört att någon skadats, är det fortfarande uppenbart att sadistisk lycka inte är bra?

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 15 feb 2005 22:50

Om sadism av någon magisk anledning aldrig medfört att någon skadats, är det fortfarande uppenbart att sadistisk lycka inte är bra?


Ja, det skulle jag säga. Notera dock att jag med "sadism" menar sadism som syftar till att faktiskt skada oskyldiga, inte någon slags "sadistiska" sexlekar (jag finner det egentligen konstigt att kalla det för "sadism"; sadism är det som utfördes t ex i nazisternas koncentrationsläger, och det känns vanvördigt att använda det ordet till andra saker).

Sadism leder oftast till mycket dåliga konsekvenser och därför är det naturligt att anse att sadism är fel. Men det är konsekvenserna som är dåliga. I glasburken har sadismen inga dåliga konsekvenser lika lite som incest har det nu när det finns preventivmedel.


Återigen måste sadistisk lycka inte bara inte ses som något dåligt, utan något bra (lika bra som all annan lycka), för att utilitarismen ska fungera. En miljon sadisters lycka uppväger ett oskyldigt barns olycka.

Här är det klart att sadismen verkligen leder till vad många intuitivt skulle säga är dåliga konsekvenser, nämligen att ett barn blir dödat. Men enligt utilitarismen uppvägs dessa konsekvenser med råge av alla sadisters gemensamma lycka. Således bör man döda barnet. Det har jag svårt att köpa. Sadisternas lycka är helt enkelt inte av sådan typ att den kan motivera att man dödar ett barn, hur många de än är.

Däremot håller jag med om att man i många fall måste väga människoliv mot andra nyttigheter. Men jag kan inte se att sadistisk lycka skulle vara en nyttighet överhuvudtaget.

Edit:
Sadism leder oftast till mycket dåliga konsekvenser och därför är det naturligt att anse att sadism är fel. Men det är konsekvenserna som är dåliga.


Notera att jag också aldrig använt andra än konsekvensbaserade argument. Jag anser att man inte bör tortera barnet därför att det får den dåliga konsekvensen att barnet dör och konsekvensen att sadisterna blir lyckliga (vilket inte är en bra konsekvens, eftersom deras lycka tillkommit på ett vidrigt sätt).

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 21 feb 2005 20:20

Stefan skrev:
db skrev:Om sadism av någon magisk anledning aldrig medfört att någon skadats, är det fortfarande uppenbart att sadistisk lycka inte är bra?

Ja, det skulle jag säga.

Stefan skrev:inte är en bra konsekvens, eftersom deras lycka tillkommit på ett vidrigt sätt

Bestäm dig. :)

Stefan skrev:Således bör man döda barnet. Det har jag svårt att köpa. Sadisternas lycka är helt enkelt inte av sådan typ att den kan motivera att man dödar ett barn, hur många de än är.

"Oj, titta vilken konstig lycka, den har inget positivt värde! Och här är ännu mer lycka med samma egenskap. Märkligt, undrar om de har något gemensamt? Aha, sadism!"

"Att tortera ihjäl barn är så fel att det bara inte kan uppvägas av några vidriga sadister. Men de upplever ju faktiskt lycka som i andra sammanhang motiverar att man toreterar ihjäl barn. Hmm. Då måste det vara något fel på deras lycka."

Det senare resonemanget tycks mig lite ad hoc.

Stefan skrev:Ja, det skulle jag säga. Notera dock att jag med "sadism" menar sadism som syftar till att faktiskt skada oskyldiga, inte någon slags "sadistiska" sexlekar (jag finner det egentligen konstigt att kalla det för "sadism"; sadism är det som utfördes t ex i nazisternas koncentrationsläger, och det känns vanvördigt att använda det ordet till andra saker).

Vad menar du med "sadism" egentligen? Själv har jag avsett något i stil med "att njuta av att andra lider".

Med den betydelsen är sadistiska sexlekar i högsta grad sadism medan nasselägren inte var det alls. Besluten fattades knappast av några sadistiska skäl utan troligare upptäckte man att hoppsan, vi har inte råd med mat åt alla folkfiender vi buntat ihop, vad fan ska vi göra nu? De som verkställde det hela var vanliga hederliga medborgare som knappast var mer sadistiska än genomsnittet. De hade ett jobb att sköta helt enkelt, precis som vilka slaktare som helst.

Stefan
Inlägg: 1926
Blev medlem: 01 jun 2004 01:17
Ort: Stockholm

Inläggav Stefan » 21 feb 2005 21:37

Stefan skrev:
db skrev:
Om sadism av någon magisk anledning aldrig medfört att någon skadats, är det fortfarande uppenbart att sadistisk lycka inte är bra?

Ja, det skulle jag säga.

Stefan skrev:
inte är en bra konsekvens, eftersom deras lycka tillkommit på ett vidrigt sätt

Bestäm dig.


Dessa citat är naturligtvis helt förenliga med varandra.

Huruvida ett barn verkligen har skadats eller inte är naturligtvis helt oväsentligt när vi utvärderar värdet av sadistens lycka. Vad som gör sadistens lycka värdelös är att den tillkommer som ett resultat av att sadisten tror att ett barn har mördats. Om denna tro verkligen är sann eller inte är oväsentligt.

Således är dessa personers lycka lika värdelös: En sadist som ser på något som han tror är ett autentiskt barnamord, och blir lycklig av det, men som har fel (man har fejkat ett mord) och en sadist som ser på något som han tror är ett autentiskt barnamord, och som har rätt.

"Att tortera ihjäl barn är så fel att det bara inte kan uppvägas av några vidriga sadister. Men de upplever ju faktiskt lycka som i andra sammanhang motiverar att man toreterar ihjäl barn. Hmm. Då måste det vara något fel på deras lycka."

Det senare resonemanget tycks mig lite ad hoc.


För det första är det bättre om du bemöter mina argument direkt istället för att hitta på straw men. För det andra torterar man inte ihjäl barn när man kör på dem med bilen. Jag har aldrig hört någon använda "tortera" på det sättet. Det är en övertalningsdefinition att använda orden på det sättet. Tortyr är en avsiktlig handling som syftar till att skapa smärta. Det gör inte bilkörning.

För det tredje har jag aldrig tänkt i de där banorna. Jag har aldrig ens övervägt att lycka som skulle komma av att tortera ett oskyldigt barn skulle kunna vara något bra. Det är helt självklart att så är fallet. Jag har svårt att se att jag kan framföra något argument för en sådan uppfattning. Snarare var det så att detta var tänkt att stödja mina argument mot utilitarismen. Men om du tycker att sådan lycka är positiv, och att denna lyckas värde kan överstiga det värde som skapas av att barnet ska få fortsätta leva, är jag rädd att jag inte kan övertyga dig. Däremot tycker jag att det är en sjuk uppfattning.

Vad menar du med "sadism" egentligen? Själv har jag avsett något i stil med "att njuta av att andra lider".


Det var jag som introducerade ordet sadism, och jag har använt det på ett konsekvent sätt. Jag har dessutom upprepade ggr förklarat vad jag menat med det.

För det andra har jag endast talat om sadistisk lycka som kommer av att skada OSKYLDIGA, inte om diverse sadomasochistiska lekar, vilket står helt klart från mitt ursprungsinlägg:

Citat:
Anta att världen består av en miljon sadister och ett oskydligt barn.


Jag är här ointresserad av ev lycka som kommer från sådana lekar, utan fokuserar endast av lycka som kommer från att tortera oskyldiga. Det är i min mening absurt, minst sagt, att säga att sådan lycka ska tillmätas något positivt värde.



(10 feb)

Med den betydelsen är sadistiska sexlekar i högsta grad sadism medan nasselägren inte var det alls. Besluten fattades knappast av några sadistiska skäl utan troligare upptäckte man att hoppsan, vi har inte råd med mat åt alla folkfiender vi buntat ihop, vad fan ska vi göra nu? De som verkställde det hela var vanliga hederliga medborgare som knappast var mer sadistiska än genomsnittet. De hade ett jobb att sköta helt enkelt, precis som vilka slaktare som helst.


Jag struntar i hur du använder "sadism". Diskussionen har aldrig handlar om sadistiska sexlekar; som jag har förklarat har jag aldrig diskuterat dem. Läs vad jag skriver istället för att hitta på egna definitioner.

Det fanns en hel del sadism i nazistlägren. Jag har själv varit i Auschwitz.

Användarvisningsbild
db
Inlägg: 238
Blev medlem: 22 okt 2004 16:27
Ort: Göteborgstrakten

Inläggav db » 21 feb 2005 23:22

Stefan skrev:Huruvida ett barn verkligen har skadats eller inte är naturligtvis helt oväsentligt när vi utvärderar värdet av sadistens lycka. Vad som gör sadistens lycka värdelös är att den tillkommer som ett resultat av att sadisten tror att ett barn har mördats. Om denna tro verkligen är sann eller inte är oväsentligt.

Ok. Hur är det när sadisten tror att brottet är verkligt men ligger i det förflutna och inte orsakats av sadisten?

Stefan skrev:För det andra torterar man inte ihjäl barn när man kör på dem med bilen.

Fallet med den utpressande guden då?

Stefan skrev:
db skrev:"Att tortera ihjäl barn är så fel att det bara inte kan uppvägas av några vidriga sadister. Men de upplever ju faktiskt lycka som i andra sammanhang motiverar att man toreterar ihjäl barn. Hmm. Då måste det vara något fel på deras lycka."

Det senare resonemanget tycks mig lite ad hoc.


För det första är det bättre om du bemöter mina argument direkt istället för att hitta på straw men.

Det var inte meningen att vara någon fågelskrämma, det är så jag uppfattade din beskrivning. Följande tyckte jag först sa samma sak:

Stefan skrev:För det tredje har jag aldrig tänkt i de där banorna. Jag har aldrig ens övervägt att lycka som skulle komma av att tortera ett oskyldigt barn skulle kunna vara något bra. Det är helt självklart att så är fallet. Jag har svårt att se att jag kan framföra något argument för en sådan uppfattning. Snarare var det så att detta var tänkt att stödja mina argument mot utilitarismen. Men om du tycker att sådan lycka är positiv, och att denna lyckas värde kan överstiga det värde som skapas av att barnet ska få fortsätta leva, är jag rädd att jag inte kan övertyga dig. Däremot tycker jag att det är en sjuk uppfattning.

Men det är alltså bara självklart att sadistisk lycka inte har positivt värde och har ingenting att göra med att skydda oskyldiga offer från övergrepp?

Ett sätt att argumentera för ståndpunkten kanske kan vara att förklara hur en trosuppfattnings innehåll kan påverka egenvärdet hos en lyckokänsla utan att påverka lyckokänslan.

Stefan skrev:Det var jag som introducerade ordet sadism, och jag har använt det på ett konsekvent sätt. Jag har dessutom upprepade ggr förklarat vad jag menat med det.

Aj då, jag glömde och lät mig förvirras av den vanliga betydelsen. Sorry.

Stefan skrev:Det fanns en hel del sadism i nazistlägren. Jag har själv varit i Auschwitz.

Så klart, sadism finns överallt där människor har makt men det gör inte hela (eller ens stora delar av) verksamheten sadistisk.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 okt 2007 07:54

hovnarr skrev: Sannerligen, en utilitarist som vill förklara varför världen ser ut som den gör måste titta på hela mänsklighetens alla val och utbrista: "AHA! Det var för att maximera nyttan!" Men den iaktagelsen är naturligtvis oberoende av vilka val som faktiskt gjorts.

Jag ser utilitarismen som en konvention som gör att vi kan titta tillbaka på vårt val och säga "Titta, vi valde såhär. Vi kallar det för att nyttan maximerades när vi valde såhär." Tankarna kring utilitarismen hjälper oss förstå vad "nytta" är, men de säger inget om vad som bör göras. Vad som är nyttigare än något annat blir fortfarande en personlig sak att utvärdera.


Den definitionen av utilitarism känner jag inte alls igen, och förstår inte vad den kan ha för vettig användning. Det är väl uppenbart att inte alla i hela världen handlar i syfte att maximera nyttan. Så för att ordet utilitarism ska kunna komma till användning (förutom av dem som har en ohållbart naiv bild av hela mänsklighetens alla individers bevekelsegrunder) så måste det väl rimligen betyda "inställningen att det enda som är RÄTT är att maximera nyttan", snarare än att "alla handlar för att maximera nyttan även om själva hävdar motsatsen".

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 okt 2007 08:50

Jag tycker att sadistens lycka är intrinsikalt lika mycket värd som någon annans lycka (av motsvarande intensitet).

Om en våldsbrottsling tillfogar sina offer lidande mot deras vilja för att han får njutning av det, är han psykiskt sjuk. Även en person med t.ex. schizofreni är psykiskt sjuk. Inte finns det väl någon som tycker att en schizofren persons lycka skulle vara utan värde bara för att han har schizofreni? Han rår inte för att han har fått schizofreni, han har inte bett om det. På samma sätt kan det vara med den sadistiskt störde våldsbrottslingen. Han kanske inte rår för att han har fått sadism som psykisk sjukdom. Varför ska hans lycka vara mindre värd än andras, för att han har fått en psykiskt sjukdom, om - observera om - denna sjukdom inte leder till att någon lider? Det är väl bara orättvist mot honom. Precis som den schizofrene har han ju inte valt sin psykiska sjukdom och rår inte för den. Det kan till och med vara så att den sadistiske våldsbrottslingen inte kan känna lycka på något annat sätt än genom upplevelsen att han tillfogar någon annan lidande. Om det enda sättet att hålla en sadistisk våldsbrottsling lycklig utan att tillfoga någon annan lidande är att ge honom en docka att sticka nålar i (anta att man lyckas få honom att tro på voodoo), då tycker jag att man gott kan göra det. Annars får han ju ingen lycka alls, och vore inte det orättvist, med tanke på att alla andra människor får det? Han rår inte för att han har detta handikapp (sadismen) som begränsar hans lyckomöjligheter. Kan han inte då åtminstone få känna lycka på det sätt han kan? (Förutsättningen är alltså att man inte på något sätt kan få honom att bli friskare.)

En sadistisk våldsbrottsling är i allmänhet farlig för omvärlden. Men även en i övrigt godhjärtad person som har spasmer, och därför ibland slår omkull folk så att de skadar sig, kan vara farlig för omvärlden. Jag tycker man ska se på sadistiska våldsbrott på samma sätt. Varför ska en person med spasmer ha rätt till mindre lycka än andra bara för att hans armar lever ett eget liv? Varför ska en person som har en vilja att utöva sadism på ett brottsligt sätt ha rätt till mindre lycka än andra bara för att delar av hans hjärna lever ett eget liv? Andra delar av hans hjärna kanske inte är sadistiska. Varför ska de behöva sota för att vissa delar av hans hjärna är sadistiska, när hjärnan hos den som har spasmer inte ska behöva sota för armarnas ryckningar?

Människan har i alla tider varit, och är fortfarande, lika hemsk mot andra djur som sadistiska våldsbrottslingar är mot andra människor. Betyder det att ingen människa har rätt att vara lycklig?

Självklart har människor rätt att vara lyckliga. Och därmed har även sadistiska våldsbrottslingar rätt att vara lyckliga.

Att många ändå är tveksamma till att erkänna att det finns ett lika stort egenvärde i [den sadistiske våldsbrottslingens lycka vid tanken på att plåga andra] som i någon annans lycka av motsvarande intensitet, tror jag beror på att det i praktiken alltid kan visa sig förr eller senare att den där våldsbrottslingen skapar mer lidande om han får "leka med voodoodockan" än om man försöker styra bort honom från hans våldsfantasier - även om dessa fantasier inte för stunden skadar någon. Vi förleds lätt göra undantag från universaliserbarhetsprincipen (att varje individs lycka är lika mycket värd), genom att ur sådana praktiska hänsyn dra slutsatsen att sadistiska våldsbrottslingar inte _förtjänar_ lycka. Det är en inhuman slutsats, som jag tror leder till mer lidande för mänskligheten på sikt, genom att vi stänger vårt hjärta för somliga människor. Därmed kan man säga att det är viktigt för framtida lidandeminimering i universum att låta även de värsta våldsbrottslingar idag vara lyckliga (så länge det inte sker på andras bekostnad).

Varför ska man kräva av ett moralsystem att det har spontant tilltalande svar på alla hypotetiska situationer som går att tänka ut? Det räcker väl med att utilitarismen har bättre svar på fler _realistiskt_ inträffbara situationer än vad något annat moralsystem har, så är väl utilitarismen mer tilltalande än något annat moralsystem. Tycker jag.

Stefan skrev:Det var jag som introducerade ordet sadism, och jag har använt det på ett konsekvent sätt. Jag har dessutom upprepade ggr förklarat vad jag menat med det.


Slutligen, för lite definition av sadism:
http://en.wiktionary.org/wiki/sadism


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster