Ett exempel på "att vända den andra kinden till"..

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 26 jul 2011 18:40

På vilket sätt anser du Martinus evolutionsteori är helt befängd?  skriver du...

gör en tråd av den teorin.

människan är ett fulländat väsen, hon skall avmaterialisera sig, abstrahera sig, men hon ska inte spiralmässigt förvandlas senare till en sol, för här tänker Martinus materialistiskt.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 26 jul 2011 23:56

Hej Harald!

Harald Davidsson skrev:Kan du beskriva hur Martinus fått sitt vetande om sanskit-ordet karma
inifrån honom själv,


Jag menar att själva andemeningen,"essensen" eller den fullständiga förklaringen av begreppet "karma" kom innifrån Martinus själv(hans intuition). Själva beklädnaden,terminologin eller språkdräkten av ordet med bokstäverna k-a-r-m-a fick nog Martinus "utifrån" ja. Han kanske fick idén till bokstavsordet förstärkt när han samtidigt tittade ut mot fönsterkarmen. :wink:
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"

Hälsar
Cosmic philosopher

http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 27 jul 2011 04:37

Cosmic philosopher skrev:Hej Harald!

Harald Davidsson skrev:Kan du beskriva hur Martinus fått sitt vetande om sanskit-ordet karma
inifrån honom själv,


Jag menar att själva andemeningen,"essensen" eller den fullständiga förklaringen av begreppet "karma" kom innifrån Martinus själv(hans intuition). Själva beklädnaden,terminologin eller språkdräkten av ordet med bokstäverna k-a-r-m-a fick nog Martinus "utifrån" ja. Han kanske fick idén till bokstavsordet förstärkt när han samtidigt tittade ut mot fönsterkarmen. :wink:


du verkar verkligen älska Martinus,
för du skulle väl aldrig göra som Petrus, om det verkligen skulle bli så i samhället att varje äkta Martinus-lärjunge skulle bli bränd på bål, för även då skulle du vara en sannfärdig Martinus student,
men tror du,.. då din kropp brinner på bålet att du kanske en dag ska bli en stjärna, att ditt ande-väsen förkroppsligar sig till en stjärna

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 27 jul 2011 21:05

Hej Harald!

Harald Davidsson skrev:
du verkar verkligen älska Martinus,
för du skulle väl aldrig göra som Petrus, om det verkligen skulle bli så i samhället att varje äkta Martinus-lärjunge skulle bli bränd på bål, för även då skulle du vara en sannfärdig Martinus student,
men tror du,.. då din kropp brinner på bålet att du kanske en dag ska bli en stjärna, att ditt ande-väsen förkroppsligar sig till en stjärna


Nej, jag skulle inte tillämpa samma princip som Petrus på grund av att a) jag helt enkelt inte vet om denna (Martinus) världsbild är 100 % sann eller stämmer överens med verkligheten, b) jag saknar mod (till stor del till följd av a). Jag skulle nog varit tyst offentligt utåt/förnekat/ljugit (om det hade behövts) för att inte riskera detta fasansfulla straff/död genom att brännas på bål för min övertygelse/tro. Jag hade alltså inte vågat då jag inte kan svära mig fri från tvivel på denna världsbild.

Efter eoner av tid på evolutionens stege ska vi, enligt Martinus utveckla oss fram till kommande framtida"spiralavsnitt". Nu tillhör vi (jordmänniskan) den s k "organismspiralen". Nästa spiral (enl M) går vi in i klotspiralen för att i ytterligare nästa spiral gå in i "solsystemspiralen". Det är nog mellan dessa spiralavsnitt som vi blir solklot. Då ser vi nog tillvaron på ett  fullständigt annat sätt som nog inte ens går att föreställa oss i vår vildaste fantasi i nuvarande "organismspiral". Men detta är inte slutmålet - eftersom det inte finns något sådant (slutmål alltså)l!!
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"



Hälsar

Cosmic philosopher



http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 28 jul 2011 07:13

Cosmic philosopher skrev:Hej Harald!

Harald Davidsson skrev:
du verkar verkligen älska Martinus,
för du skulle väl aldrig göra som Petrus, om det verkligen skulle bli så i samhället att varje äkta Martinus-lärjunge skulle bli bränd på bål, för även då skulle du vara en sannfärdig Martinus student,
men tror du,.. då din kropp brinner på bålet att du kanske en dag ska bli en stjärna, att ditt ande-väsen förkroppsligar sig till en stjärna


Nej, jag skulle inte tillämpa samma princip som Petrus på grund av att a) jag helt enkelt inte vet om denna (Martinus) världsbild är 100 % sann eller stämmer överens med verkligheten, b) jag saknar mod (till stor del till följd av a). Jag skulle nog varit tyst offentligt utåt/förnekat/ljugit (om det hade behövts) för att inte riskera detta fasansfulla straff/död genom att brännas på bål för min övertygelse/tro. Jag hade alltså inte vågat då jag inte kan svära mig fri från tvivel på denna världsbild.

Efter eoner av tid på evolutionens stege ska vi, enligt Martinus utveckla oss fram till kommande framtida"spiralavsnitt". Nu tillhör vi (jordmänniskan) den s k "organismspiralen". Nästa spiral (enl M) går vi in i klotspiralen för att i ytterligare nästa spiral gå in i "solsystemspiralen". Det är nog mellan dessa spiralavsnitt som vi blir solklot. Då ser vi nog tillvaron på ett  fullständigt annat sätt som nog inte ens går att föreställa oss i vår vildaste fantasi i nuvarande "organismspiral". Men detta är inte slutmålet - eftersom det inte finns något sådant (slutmål alltså)l!!


då är du fortfarande en sökare, men vad du egentligen söker efter, vet du det, inte kan det vara för att bli en sol, och Martinus ide om spiral-utvecklingen känns väl föga inspirerande, jag tror han lanserat denna ide enbart för att trycka ner sin lärjungar i skoskaften, göra dem riktigt små, så att det lättar går att hanskas med dem, därför att han ytterst föraktar sin medmänniskas möjlighet att någonsin kunna förstå sig själv...för som du skriver inte ens i en vildaste fantasi..han har även blåst bort ditt huvud, C.F...människan kan förstå sig själv, en människa som påstår motsattsen är inte mycket att hänga i julgranen, för i hinduismen, hur mycket underbara ideer finns det inte om att kunna smälta ihop med Gud, att Gud är slutmålet, och den som säger att det finns något bortom Gud luras, och är då manipulerad av det demoniska i den astrala världen, du verkar vara en ärlig och öppen människa, det är mer än vad vi kan säga att Martinus är.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 28 jul 2011 22:04

Hej Harald!

Harald Davidsson skrev:
då är du fortfarande en sökare, men vad du egentligen söker efter, vet du det, inte kan det vara för att bli en sol, och Martinus ide om spiral-utvecklingen känns väl föga inspirerande, jag tror han lanserat denna ide enbart för att trycka ner sin lärjungar i skoskaften, göra dem riktigt små, så att det lättar går att hanskas med dem, därför att han ytterst föraktar sin medmänniskas möjlighet att någonsin kunna förstå sig själv...för som du skriver inte ens i en vildaste fantasi..
han har även blåst bort ditt huvud, C.F...människan kan förstå sig själv, en människa som påstår motsattsen är inte mycket att hänga i julgranen, för i hinduismen, hur mycket underbara ideer finns det inte om att kunna smälta ihop med Gud, att Gud är slutmålet, och den som säger att det finns något bortom Gud luras, och är då manipulerad av det demoniska i den astrala världen, du verkar vara en ärlig och öppen människa, det är mer än vad vi kan säga att Martinus är.


Jag vet inte riktigt vad jag kan kalla mig, vill nog helst inte sätta någon "etikett" på mig själv. Är nog ändå mest en "finnare"(just nu) än "sökare". Vissa dagar tycker jag det är självklart det som Martinus skriver - andra dagar är jag lite mer tvivlande. Jag anar att jag har behov att ifrågasätta och vara skeptisk mot allt (dessutom kan det vara rätt kul också).

Slutmålet är inte att bli fysiska solklot som tidigare nämnts.

Först ska vi gå igenom vår egen nuvarande organismspiral...

Ett mycket,mycket,mycket närmare mål är att bli och utvecklas fram till att bli riktig människa i denna nuvarande spiral. Man kan ju säga att vara en riktig människa innebär - rent mentalt - i kött och blod - att vara som en mental "sol" för omgivningen som "lyser på allt och alla" (nästakärlek i mentaliteten). Detta betydligt mer närliggande mål verkar ju betydligt lättare att "smälta" och "tänka sig in i". Ett vackert mål.

Martinus världsbild är ett försvar för allt och alla. Inspirerande. Alla våra önskningar kommer att gå i uppfyllelse. Vackert. Alla kan bli vad de vill bli på lång sikt. Skönt. Allt blir till millimeterrättvisa.Inspirerande. Kontentan av Martinus världsbild är att "allt är mycket gott".

Det finns något "i mitt inre" som väcker "samklang" och är "på resonans" eller "våglängd" med hans världsbild. (Hade jag inte läst Martinus hade jag nog tänkt ungefär något liknande i mina dagliga tankar).

Denna danske tänkare gjorde just motsatsen till att "trycka ner de som var intresserade av studera denna världsbild". Efter att jag känt till denna världsbild i drygt 20 år och läst andra "vittnen" som haft med Martinus att göra i sin vardag har jag fortfarande mycket stort förtroende för honom. Martinus var ärligheten själv. Han kunde absolut inte ljuga har han sagt. Han har berättat att om han skulle försöka ljuga så hade det känts som om hans huvud skulle exploderat sönder typ.

Martinus fick t o m "hålla igen" på sin naturliga öppenhet och (det goda i honom) (för att inte väcka för mycket uppseende och uppmärksamhet i andras ögon) i denna betydligt mer pimitiva tillvaro...

Jag ser honom som en slags Jesus som levde i vår mer moderna tekniska tidsålder bland andra "ovetande människor" och som ville leva mest i det fördolda och vara till glädje och välsignelse för allt och alla...

Jag har inte läst så mycket av hindusimen för att göra mig en klar uppfattning/bild av denna religion. Men man kan ju börja läsa lite...
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"



Hälsar

Cosmic philosopher



http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 29 jul 2011 07:41

Det är vackert det du skriver. Martinus har många bra förklaringar som alla borde läsa, rent psykoligska förklaringar, och att vara en mental sol för andra, för sin omgivning,
men vi ska inte glömma hur dessa mentala solar ser ut i verkligheten,
en mental sol hängde på korset,
en annan mental sol förgiftades,
och alla de katarer som brändes på bålet för att de lös av kärlek och barmhärtighet,
läs om Apolunius af tyana som slängdes till ett koppel galna hundar som gjorde slut på honom
därför att han lös kanske lite för starkt, men detta har ju också Martinus förstått, eftetrsom han ej ville tona fram sin öppenhet alltför mycket,

men hur mycket lyser du själv nu, det är bra det du skriver, men når du ut..

alltså en lärare som gör sin elev förvirrad är inte bra,
han vill ta över elevens tänkande,

men vi ska aldrig lämna över tänkandet till någon annan,

än Gud

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 29 jul 2011 13:53

Hej Harald!
Harald Davidsson skrev:Det är vackert det du skriver. Martinus har många bra förklaringar som alla borde läsa, rent psykoligska förklaringar, och att vara en mental sol för andra, för sin omgivning,

Instämmer!
Harald Davidsson skrev:men vi ska inte glömma hur dessa mentala solar ser ut i verkligheten,
en mental sol hängde på korset,
en annan mental sol förgiftades,
och alla de katarer som brändes på bålet för att de lös av kärlek och barmhärtighet,
läs om Apolunius af tyana som slängdes till ett koppel galna hundar som gjorde slut på honom
därför att han lös kanske lite för starkt, men detta har ju också Martinus förstått, eftetrsom han ej ville tona fram sin öppenhet alltför mycket,

Ja, i kölvattnet av att "lysa som en sol för allt och alla" kan ju ge vissa konsekvenser inför de oförstående människor runtomkring som historien har visat flera exempel på. Att möta omgivningens missförstånd,hån,spott och spe och slutligen döden - det kräver sin "man" eller rättare sagt det kräver verkligen sin människa. Att varken slå tillbaka eller fly ifrån det mörkaste mörker - det är mental suveränitet och tecken på "andlig" eller "själslig storhet". Det är ju lätt att vara snäll mot andra som är snälla mot en. Men hur snäll är man när de andra är allt annat än snälla mot en? Detta bevisar hur "stor mental sol" man är eller har kapacitet för. Där sanningen och den goda handlingen går före allt annat - kosta vad det kosta vill - ja, om det än så skulle kosta livet.

Harald Davidsson skrev:men hur mycket lyser du själv nu, det är bra det du skriver, men når du ut..

Jämfört med Martinus, Jesus  och de andra du nämnde är jag nog så outvecklad som ett litet barn är i förhållande till en vuxen. Men jag övar mig. Försöker göra så gott jag kan. I det lilla. Det handlar inte om några stordåd.Hjälper till med disken. Försöker behålla mitt lugn när de andra kan bli irriterade. Hjälper till med städning. Säger hej till en främling på bussen. Byter några extra ord. Handlar åt någon. Lugnar lite någon annans oro osv. Ibland "faller jag". Men reser mig förr eller senare igen.

Harald Davidsson skrev:alltså en lärare som gör sin elev förvirrad är inte bra,
han vill ta över elevens tänkande,

Ja en lärare som inte lever som han lär inger ju knappast något förtroende. En som levde som han lärde var Martinus. Däri ligger det vackra. (Han är ju naturligtvis inte den ende som gjort det. Men det tillhör nog minoriteten.)

Harald Davidsson skrev:men vi ska aldrig lämna över tänkandet till någon annan,

än Gud


Hur menar du här Harald? Och hur definierar du begreppet "Gud"?
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"



Hälsar

Cosmic philosopher



http://www.facebook.com/mikael.johnsson1

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 30 jul 2011 08:32

.....

Användarvisningsbild
nuddle
Inlägg: 2685
Blev medlem: 24 jun 2010 20:27

Inläggav nuddle » 30 jul 2011 09:02

Cosmic Philosopher
kan du inte hjälpa Harald ekonomiskt

han säger förvisso inte hur mycket han behöver
men du kan väl punga ut en 100kr iafall?

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 31 jul 2011 08:53

.....,.,.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 31 jul 2011 20:46

Cosmic philosopher skrev:
Harald Davidsson skrev:Problemet med Martinus och också din text är att ni båda inte vet
vad som menas med  att vända andra kinden till,

det handlar inte om hämnd eller inte hämnd,
kan du tala om hur

vi ska vända andra kinden till,,

nu vänder ju folk varandra ryggen
är det bättre än att slå tillbaka


Hej Harald!

I princip menar Martinus (med mitt instämmande) att uttrycket "att vända andra kinden till" betyder: att man bör "svara med" att låta sina mänskliga anlag(förståelse och förlåtelse) komma till utlösning inför  någon som låter sina djuriska anlag(t ex irritation,vrede,ilska,rädsla) komma till utlösning inför och riktat mot en själv.  

Du undrar om hur man vänder andra kinden till. Det beror ju helt på den unika situationen. Om du menar mer detaljerat kan vi ta ett konkret exempel - utifrån Martinus perspektiv och världsbild:  
Person A är ute och går på stan. Så plötsligt dyker person B upp och börjar utan synbar anledning provocera och skälla ut A genom dräpande ord och kommentarer av vrede: "Sådana fula gubbar som du som har sådan konstig gång borde inte vistas ute på gator och torg!!"
A förstår att det är A:s egen karma som kommer tillbaka där A själv har sagt något liknande någon gång mot någon annan i antingen detta eller i ett tidigare liv och att A också nänns fortfarande att säga något liknande i de värsta situationer om A  utsätts för tillräckligt starkt provocerande utifrån.
Genom denna  förståelse kan A förlåta B och på detta sätt sänder A i samma ögonblick ut en postiv,kärleksfull "karmabåge" som förr eller senare kommer tillbaka till A.
I övrigt går bara A därifrån och låter B helt enkelt vara.  B har däremot sänt ut en negativ "karmabåge" som kommer tillbaka till B förr eller senare (om inte B dessförinnan totalt ändrat sin inställning och handlande kring detta område).

Detta är bara ett litet exempel och det finns ju inte två situationer som är exakt likadana.  

Även om att "vända varandra ryggen" låter som ett icke-försonande/icke-förlåtande drag hos berörda parter så är det nog bättre än att "slå tillbaka" (rent fysiskt med slag etc).

Jag tror inte att det är så det fungerar, det fungerar inte så för mig,
om någon skulle göra något som provocerar mig så skulle jag fråga mig varför det provocerar mig,
karma är spänningar i det förflutna, rädsla och ångest, allt som händer har ett budskap om man så vill,
spänningen löses upp när du inser att du själv inte var skyldig till det som hände lång tid tillbaka,
för spänningen uppkom av att man anklagade sig själv, man provoceras tills dess att man inser att
man inte bar någon skuld och spänningen upplöses.

kort
Inlägg: 529
Blev medlem: 21 maj 2010 20:18

Inläggav kort » 01 aug 2011 11:10

jag tror att det är fel att provocera, för spänningar löses väl bäst upp när människor känner trygghet, en provokation är inte konstruktiv för den bär inte på någon åsikt, en provokation är endast mental, om du drabbas av en sjukdom så är det ingen provokation, om någon dödar dig så är det ingen provokation, då är det reelt.

jag tror att även i en diskussion som är konstruktiv från båda sidor kan människor bli irriterade utan att någon varit provocerande, människor kan ju bli irriterade av att man pressar dem och det behöver ju inte vara fel, människor kan bli arga av olika orsaker, men en provokation syftar nog endast till att provocera samt att underblåsa en illusion som den provocerande har.

Marko
Avstängd
Inlägg: 5407
Blev medlem: 13 jan 2011 01:47

Inläggav Marko » 01 aug 2011 13:42

Att inte hysa agg till sin medmänniska anser jag vara att vända andra kinden till.
Att låta saker förbli det dom var, och inte göra dem mer än vad de var. Låta livet gå vidare utan hämnd tankar.

Användarvisningsbild
Cosmic philosopher
Inlägg: 597
Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
Ort: Jämshög

Inläggav Cosmic philosopher » 01 aug 2011 14:00

Hej kort!

kort skrev:Jag tror inte att det är så det fungerar, det fungerar inte så för mig,


Ok. Själv tror jag "denna metod" passar mig.

kort skrev:om någon skulle göra något som provocerar mig så skulle jag fråga mig varför det provocerar mig,


Det skulle jag också göra - alltså fråga mig varför det provocerar mig som denna någon gör mot mig. Det är en viktig fråga! För att kanske komma underfund med hur mycket man låter sig påverkas eller "styras" av andra. Eller ett test på hur bra man känner sig själv.

kort skrev:karma är spänningar i det förflutna, rädsla och ångest, allt som händer har ett budskap om man så vill,


Nja, karma är återverkningar av energier som man utlöst i det förflutna (som man fortfarande kan utlösa.) Ja, all karma har ett "budskap". Och dem(ens medmänniskor,omgivning,natur,djur etc) som karman kommer till utlösning genom riktat mot en själv, kan man se som "medier" eller "brevbärare" för ens egen tillbakavändande karma.  

kort skrev:spänningen löses upp när du inser att du själv inte var skyldig till det som hände lång tid tillbaka,
för spänningen uppkom av att man anklagade sig själv, man provoceras tills dess att man inser att
man inte bar någon skuld och spänningen upplöses.


Det handlar om att ta karman på "rätt sätt" utan självanklagelser,självförebråelser eller att man vill "straffa sig själv" osv. I så fall har man missförstått karmabegreppet.  Man bara konstaterar lugnt och sakligt(så långt det är möjligt) att det är ens egen karma som kommer tillbaka och att det vill lära en något. Om någon okänd person A kommer fram till person B och utbrister i "fula ord" och provocerar någonting som inte är sant så gäller det för B att dels inse att A kommer med en lögn samt att B förstår att B gjort något liknande innan i det förflutna mot någon annan -  person C(d v s att B provocerat C med liknande "fula ord".)
"Det är så kul och nyttigt att leka,fantisera och jollra som ett barn ibland. Man kan inte ta livet på allvar utan att leka. Ur allvaret föds leken och ur leken föds allvaret"



Hälsar

Cosmic philosopher



http://www.facebook.com/mikael.johnsson1


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster