Varför finns det något?

[reflex]

Vid närmare eftertanke så kommer jag fram till att ordet ingenting/inget inte kan ges någon klar definition.
Sammanhanget avgör ordets betydelse.
I det sammanhang som tråden behandlar så dyker nya frågor upp.
Om "rummet" är helt tomt, kan man då tala om ingeting? Men rummet då?
I det här sammanhanget måste ingenting betyda frånvaron av allt. En omöjlighet som jag ser det, om vi inte räknar med Gud, men förresten inte ens då, för finns Gud så finns ju faktiskt något. Alltså, ingenting kan uppstå ur ingenting.

[Pilatus]

Hur definierar man inget. Finns inget så finns väl heller inget att definiera.

Vad som fanns "innan" Big Bang ser jag som ett tillstånd utan egenskaper. Något sådant har förstås aldrig funnits i tiden eller rummet. Men tid och rum har uppstått ur ett sådant tillstånd. Men alla tycks vara ivriga att vilja pilla dit kausalitet och rumsbegrepp. Ingen tycks sätta samman sådana egenskaper med den energi/materia som tillkom under Big Bang. D v s materien ger upphov till det rum som uppstår därför att stjärnor och planeter kan bestämmas genom rumsliga koordinater. Rummet och tiden finns för att materien finns, det förhåller sig givetvis på samma sätt med kausaliteten. Det handlar om hur materia förhåller sig till annan materia/strålning. Och därmed kan kausalitet inte finnas i ett tomt ingenting.

[Pilatus]

Det krävs då viss lyhördhet/öppenhet, och då håller det inte att enbart referera till ”kända fakta”,
”fakta” som vid närmare granskning visar sig bygga på postulat och hypoteser (utan egentligt bevisvärde).

Vi bygger alla, utan undantag, vår världsbild på postulat och antaganden. De duger gott så länge vi slipper självmotsägelser och fakta som bestrider vad vi utgår från. Försöker vi bevisa någonting (utan postulat) hamnar vi i en evig regress. Det förefaller rätt korkat.

Det går t ex enkelt att lista ett antal punkter som belyser hur avsaknad av precisering / definition av
begreppet ”inget” medför att vissa inlägg saknar grund, i avvaktan på definition.

Så svårt är det inte att definiera. Problem uppstår om man börjar tala om "tomhet" som förutsätter ett rum. Eller att det enligt erfarenhet brukar vara på något speciellt sätt. Hur brukar det vara där ingenting alls finns, inte rum, inte tid, inga egenskaper eller naturkonstanter etc? Frågan inte bara tycks vara meningslös.

Så, eftersom ingenting saknar varje beskrivbar egenskap, finns inte heller något hinder för att någonting skall kunna inträffa. Här i forumet har trots detta hävdats att ingenting sker utan orsak. Men saken var ju den att det inte behövdes någon orsak, kausaliteten fanns ju inte. Några naturlagar existerade inte "innan" Big Bang. Jag skulle vilja se en ansedd forskare räkna upp vilka allmänna naturlagar som fanns "innan" Big Bang.

Och om vi antar att det fanns något "före", på vilket sätt hjälper det oss? Detta "före" är ett vagt begrepp och vi har inte mycket att hänga upp ett sådant antagande på. Kanske behövs det för att kunna förklara världen ett "före". Men i så fall tillför vi det den dag vår gamla uppfattning visar sig ohållbar. Så gjorde vi med vår gamla bibliska ostkupemodell. Det medförde inte några större bekymmer annat än för dem som höll fast vid de gamla texterna.

Så, min fråga är, varför anta mer än vad vi kan förklara? Om det fanns något "innan", hur skall vi kunna beskriva det? Är inte det enda skälet att vi är vana vid tanken på att något finns?

[SigurdV]

Vid närmare eftertanke så kommer jag fram till att ordet ingenting/inget inte kan ges någon klar definition.

Det går t ex enkelt att lista ett antal punkter som belyser hur avsaknad av precisering / definition av
begreppet ”inget” medför att vissa inlägg saknar grund, i avvaktan på definition.

Det går faktiskt att definiera begreppet "ingenting", man tvingas dock till lite kreativitet och man borde göra klart för sig hur teorin om definitioner ser ut...
Definition 1: "ingenting=".
Definitionen här ovan är grundläggande, men den måste stå inom citationstecken eftersom den endast innehåller ett vänster led. Eftersom "ingenting" inte är någonting kan höger led i definitionen inte innehålla någonting alls, och då måste vi skydda höger led och vänster led med citationstecken så att vi inte tror att vänster led innehåller "ingenting" och är identiskt med höger led som då kan tolkas som resten av verkligheten!

Det är alltså riskabelt att ta bort citationstecknen runt definitionen utan försiktighetsåtgärder... Vi citerar båda leden och sedan kan den yttre citationen tas bort:
Definition 2:" "ingenting"= ""." förenklas till: "ingenting" = "".
Nu har vi både vänster och höger led i en fungerande definition. (VSV)

[reflex]

Hur definierar man inget. Finns inget så finns väl heller inget att definiera.

Vad som fanns "innan" Big Bang ser jag som ett tillstånd utan egenskaper. Något sådant har förstås aldrig funnits i tiden eller rummet. Men tid och rum har uppstått ur ett sådant tillstånd. Men alla tycks vara ivriga att vilja pilla dit kausalitet och rumsbegrepp. Ingen tycks sätta samman sådana egenskaper med den energi/materia som tillkom under Big Bang. D v s materien ger upphov till det rum som uppstår därför att stjärnor och planeter kan bestämmas genom rumsliga koordinater. Rummet och tiden finns för att materien finns, det förhåller sig givetvis på samma sätt med kausaliteten. Det handlar om hur materia förhåller sig till annan materia/strålning. Och därmed kan kausalitet inte finnas i ett tomt ingenting.

Jag tycker mig hos dig märka en viss motvilja inför spekulationer, men kom då i håg att det är spekulationer som driver kunskapen framåt. Allt sker som ett växelspel mellan ideer, spekulationer och försök att finna bevis för olika hypoteser. Fantasin är en av människan största tillgångar, så låt fantasin flöda.

[Pilatus]

Jag tycker mig hos dig märka en viss motvilja inför spekulationer, men kom då i håg att det är spekulationer som driver kunskapen framåt. Allt sker som ett växelspel mellan ideer, spekulationer och försök att finna bevis för olika hypoteser. Fantasin är en av människan största tillgångar, så låt fantasin flöda.

Spekulation genererar inte kunskap. Hypotesprövning gör det ibland.

[SigurdV]

Så svårt är det inte att definiera. Problem uppstår om man börjar tala om "tomhet" som förutsätter ett rum. Eller att det enligt erfarenhet brukar vara på något speciellt sätt. Hur brukar det vara där ingenting alls finns, inte rum, inte tid, inga egenskaper eller naturkonstanter etc? Frågan inte bara tycks vara meningslös.

Det brukar vara så att ingenting alls finns, inte rum, inte tid, inga egenskaper eller naturkonstanter etc!

Så, eftersom ingenting saknar varje beskrivbar egenskap, finns inte heller något hinder för att någonting skall kunna inträffa. Här i forumet har trots detta hävdats att ingenting sker utan orsak. Men saken var ju den att det inte behövdes någon orsak, kausaliteten fanns ju inte. Några naturlagar existerade inte "innan" Big Bang. Jag skulle vilja se en ansedd forskare räkna upp vilka allmänna naturlagar som fanns "innan" Big Bang.

Hur visar du att att "E=MC2" INTE gällde före BB?

Och om vi antar att det fanns något "före", på vilket sätt hjälper det oss? Detta "före" är ett vagt begrepp och vi har inte mycket att hänga upp ett sådant antagande på. Kanske behövs det för att kunna förklara världen ett "före". Men i så fall tillför vi det den dag vår gamla uppfattning visar sig ohållbar. Så gjorde vi med vår gamla bibliska ostkupemodell. Det medförde inte några större bekymmer annat än för dem som höll fast vid de gamla texterna.

Hur besvarar du frågan varför universum i begynnelseögonblicket innehöll en bestämd mängd energi? Mitt svar är att energin kom eller bestämdes ifrån någonstans och ditt svar verkar vara att den kom från ingenstans: Men tycker du inte att ditt svar är en motsägelse? Du anser väl att ENDAST ingenting kan komma ifrån ingenstans?

Så, min fråga är, varför anta mer än vad vi kan förklara? Om det fanns något "innan", hur skall vi kunna beskriva det? Är inte det enda skälet att vi är vana vid tanken på att något finns?

Nej så är det inte i mitt fall, jag vill bara få ärliga svar på mina frågor!

[Pilatus]

Hur visar du att att "E=MC2" INTE gällde före BB?

E=mc2 fanns inte förrän Einstein skrev det på ett papper.

Hur besvarar du frågan varför universum i begynnelseögonblicket innehöll en bestämd mängd energi? Mitt svar är att energin kom eller bestämdes ifrån någonstans och ditt svar verkar vara att den kom från ingenstans: Men tycker du inte att ditt svar är en motsägelse? Du anser väl att ENDAST ingenting kan komma ifrån ingenstans?

Jag vågar påstå att du inte har en god referens till ditt påstående. Att energin "kom från någonstans" är ju ett behändigt svar. Sådana idéer finns givetvis, men bevisar de något mer än den hypotes jag tecknade. Du förväntar dig att naturens lagar i "skapelsens ögonblick" såg ut som de gör i dag? De fanns ju inte. Du kan inte heller förklara inflationshypotesen med hjälp av befintliga naturlagar. Det finns inte någon motsägelse i det jag yttrar mig om eftersom du inte kan presentera en sann premiss om det exakta tillstånd som singulariteten representerade. Om energin kom någonstans ifrån, visa det då! Att du anser att den logiskt sett borde göra så hjälper inte mycket, eller hur?

[Illusionen]

Som framgår av tidigare inlägg, verkar det inte råda någon tvekan om att det florerar olika tolkningar av begreppet ”ingenting”.
Personligen tar jag i dagsläget inte ställning till vad som definitionsmässigt är rätt eller fel, men det kanske är ett lämpligt tillfälle
att här redovisa exempel på tänkbara betydelser/behov av definition, i annat fall tror jag vi talar förbi varandra.
Mitt förslag till tolkning av begreppet ”ingenting”, tar även hänsyn till mer komplexa innebörder som ej kan uteslutas.

För egen del är det viktigt att förstå hur medvetandet kommer in i bilden, och hur medvetandets struktur förhåller sig till
universum (det jag benämner relationen mellan atomärt och universellt perspektiv).
Begreppet ”ingenting” förutsätter ett medvetande, som i sin tur förutsätter någonting.
Begreppet ”Ingenting” ur ett medvetandeperspektiv bör då vara ”överlagrat” (som en balanserad strukturrelation) medvetandets
egenstruktur, eller har jag fel ?
Har jag rätt bör rimligen strukturrelationen, atomärt – universellt då ha betydelse (en uppfattning Zokrates delar om jag nu tolkar honom rätt).

För att jag mot denna bakgrund ska anse mig ”ha tillräckligt på fötterna” för att formulera en definition krävs svar på bl a följande frågor.
Först efter att svaren presenterats, säger min intuition att det finns ett någorlunda välunderbyggt underlag för att formulera en avgränsad definition.

- Vad är det vi förnimmer ?
- Vad utgör referens för medvetandet ?
- Vad är det som säger att medvetandet förnimmer allt i universum ?
- Hur skall definitionen förhålla sig till ”strukturer” som avviker från medvetandets struktur ?
- Ska definitionen referera till enbart frånvaro av reella fenomen/strukturer ?
- Ska definitionen innefatta imaginära ”strukturer” vars betydelse kan förklaras/motiveras men som är imaginära till sin natur ?
- Skall hänsyn tas till balanserade imaginära strukturer, t ex om dessa på ett enkelt sätt kan förklara fenomen i vår ”verklighet” ?

Hälsar
Obegriplige Illusionen

[Pilatus]

- Vad är det vi förnimmer ?
- Vad utgör referens för medvetandet ?
- Vad är det som säger att medvetandet förnimmer allt i universum ?
- Hur skall definitionen förhålla sig till ”strukturer” som avviker från medvetandets struktur ?
- Ska definitionen referera till enbart frånvaro av reella fenomen/strukturer ?
- Ska definitionen innefatta imaginära ”strukturer” vars betydelse kan förklaras/motiveras men som är imaginära till sin natur ?
- Skall hänsyn tas till balanserade imaginära strukturer, t ex om dessa på ett enkelt sätt kan förklara fenomen i vår ”verklighet” ?

Naturligtvis kan vi inte förnimma allt i universum. Vad vi förmår att förnimma bestäms av våra sinnens räckvidd och känslighet (vars förmåga sannerligen bör förtydligas). Vi utvidgar ständigt våra sinnen med de tekniska hjälpmedel vi konstruerar.

Vad existerar i naturen som har egenskapen att vara imaginärt? Cardano hittade på sådant som roten ur negativa tal. Var det Gauss som beskrev de komplexa talen med en real och en imaginär del? Kanske läste jag om det någon gång i växelströmsläran, men jag får repetera i så fall. Behövs dessa begrepp för att komma åt begreppet "ingenting"?

Om vi tänker oss en punkt som saknar allt, läge, form, energi, dimensioner, färg, utsträckning och allt vad du vill, så är jag beredd att godkänna detta som ingenting alls. Det kan inte detekteras och det har framförallt aldrig funnits. Ingenting kan inte finnas i tiden. Det råkar bara förekomma som startpunkt för världen i den minsta enhet för tid som existerar, om nu tid kan delas upp i diskreta enheter.

Eller så får vi laborera med en imaginär dimension som hade kontakt med de energimängder som under nanosekunder bländade oss med ett Big Bang som vi sitter och grubblar över. Jag tror det finns en hypotes om något liknande. Men det ingick i ett teve-program där Big Bang-punkten gavs en ny förklaring. Alltså som ett slags momentan förbindelse med ett annat plan och som gav upphov till BB. Kanske finns sådana spekulationer till för att vi inte klarar av att det finns sådant som vi inte kan veta något om.

[reflex]

Som framgår av tidigare inlägg, verkar det inte råda någon tvekan om att det florerar olika tolkningar av begreppet ”ingenting”.
Personligen tar jag i dagsläget inte ställning till vad som definitionsmässigt är rätt eller fel, men det kanske är ett lämpligt tillfälle
att här redovisa exempel på tänkbara betydelser/behov av definition, i annat fall tror jag vi talar förbi varandra.
Mitt förslag till tolkning av begreppet ”ingenting”, tar även hänsyn till mer komplexa innebörder som ej kan uteslutas.

För egen del är det viktigt att förstå hur medvetandet kommer in i bilden, och hur medvetandets struktur förhåller sig till
universum (det jag benämner relationen mellan atomärt och universellt perspektiv).
Begreppet ”ingenting” förutsätter ett medvetande, som i sin tur förutsätter någonting.
Begreppet ”Ingenting” ur ett medvetandeperspektiv bör då vara ”överlagrat” (som en balanserad strukturrelation) medvetandets
egenstruktur, eller har jag fel ?
Har jag rätt bör rimligen strukturrelationen, atomärt – universellt då ha betydelse (en uppfattning Zokrates delar om jag nu tolkar honom rätt).

För att jag mot denna bakgrund ska anse mig ”ha tillräckligt på fötterna” för att formulera en definition krävs svar på bl a följande frågor.
Först efter att svaren presenterats, säger min intuition att det finns ett någorlunda välunderbyggt underlag för att formulera en avgränsad definition.

- Vad är det vi förnimmer ?
- Vad utgör referens för medvetandet ?
- Vad är det som säger att medvetandet förnimmer allt i universum ?
- Hur skall definitionen förhålla sig till ”strukturer” som avviker från medvetandets struktur ?
- Ska definitionen referera till enbart frånvaro av reella fenomen/strukturer ?
- Ska definitionen innefatta imaginära ”strukturer” vars betydelse kan förklaras/motiveras men som är imaginära till sin natur ?
- Skall hänsyn tas till balanserade imaginära strukturer, t ex om dessa på ett enkelt sätt kan förklara fenomen i vår ”verklighet” ?

Hälsar
Obegriplige Illusionen

Oj, vilka obegripliga frågor, men jag ska försöka svara det som dyker upp så får vi se.
Vad är det vi förnimmer?
Vi förnimmer det vi behöver förnimma. Naturen har utrustat oss de förmågor som vi behöver men människan är en komplicerad historia så det kan ju tänkas att vi dessutom (på köpet) förnimmer saker som vi inte alls har bruk för).
Vad utgör referens för medvetandet? (Det vill säja vad är medvetandet kopplat till, ellr varur får det sin "näring"?)
Det måste väl var ur sinnesintryck av olika slag som i sin tur bearbetas i vår hjärna.
Vad är det som säger att medvetandet förnimmer allt i universum?
Det där har jag också tänkt på i taoistiska termer. Allt hänger ihop med allting annat. de gränser som finns är ofta "manmade". Teoretiskt kanske det går att utsträcka vårt medvetande mycket långt, kanske både i tid och rum, men det känns lite "flummigt".
De övriga frågorna förstår jag inte alls och då blir det svårt att ens försöka svara.

[SigurdV]

Hur visar du att att "E=MC2" INTE gällde före BB?

E=mc2 fanns inte förrän Einstein skrev det på ett papper.

Du måste skilja mellan ord och verklighet Pilatus! Jag frågade inte om FORMELN existerade, jag frågade om verkligheten var så beskaffad att det formeln utsäger gällde! För du menar väl ändå att Einsteins formel gällde och gäller retroaktivt? Att formeln inte är en TROLLFORMEL?

Hur besvarar du frågan varför universum i begynnelseögonblicket innehöll en bestämd mängd energi? Mitt svar är att energin kom eller bestämdes ifrån någonstans och ditt svar verkar vara att den kom från ingenstans: Men tycker du inte att ditt svar är en motsägelse? Du anser väl att ENDAST ingenting kan komma ifrån ingenstans?

Jag vågar påstå att du inte har en god referens till ditt påstående. Att energin "kom från någonstans" är ju ett behändigt svar. Sådana idéer finns givetvis, men bevisar de något mer än den hypotes jag tecknade.

Upprepa gärna din hypotes! Menar du på allvar att att Big Bang både tidsligt och rumsligt saknade omgivning? Att förutom BB så existerade ingenting?
Att BB saknar kausal förklaring? Att Energin skapades ur intet tvärt emot vad termodynamiken hävdar? Mitt begrepp "någonstans ifrån" är helt enkelt bara negationen till vad du i så fall påstår! Jag påstår att Big Bang INTE kom från ingenting! Och om det är oförenligt med din ståndpunkt vill jag veta det, och hur du klarar dig undan att motsäga dig själv! Påstår du alltså att med undantag för Big Bang kommer ingenting ur ingenting?

Du förväntar dig att naturens lagar i "skapelsens ögonblick" såg ut som de gör i dag? De fanns ju inte.

Det tog ju ganska många miljarder år för naturlagarna att kodifieras...det är ju sant...men vad får dej att tro att naturlagar måste vara nedskrivna för att gälla? Hur kan du påstå att naturlagarna inte gällde för universums begynnelse? Dessa naturlagar är ju själva REGLERNA för universums utveckling! De invarianser som gäller oberoende av klockslaget! Utan dessa skulle KAOS råda! Vi skulle inte vara här och diskutera förloppet!

Du kan inte heller förklara inflationshypotesen med hjälp av befintliga naturlagar. Det finns inte någon motsägelse i det jag yttrar mig om eftersom du inte kan presentera en sann premiss om det exakta tillstånd som singulariteten representerade. Om energin kom någonstans ifrån, visa det då! Att du anser att den logiskt sett borde göra så hjälper inte mycket, eller hur?

Först en tautologi:
1 Antingen finns en orsak till Big Bang eller så finns det inte någon!
Sen en Urgammal Vetenskaplig Princip:
2 Allt har en orsak.
Ur dessa två premisser följer att Big Bang har en orsak, så du måste antingen förneka Logiken eller Kausalitetsprincipen!
Låt oss höra VAD du väljer att förneka...

...eftersom du inte kan presentera en sann premiss om det exakta tillstånd som singulariteten representerade.

Jag påstår att i universums begynnelsetillstånd innehöll universum en ändlig energimängd som vetenskapen har bestämt med lite "normal osäkerhet" , och att OM kausalitetsprincipen och logikens lagar gäller så är det en legitim vetenskaplig uppgift att efterforska varför universum inte innehöll mer eller mindre energi utan just så mycket som visat sig vara fallet!

[Illusionen]

- Vad är det vi förnimmer ?
- Vad utgör referens för medvetandet ?
- Vad är det som säger att medvetandet förnimmer allt i universum ?
- Hur skall definitionen förhålla sig till ”strukturer” som avviker från medvetandets struktur ?
- Ska definitionen referera till enbart frånvaro av reella fenomen/strukturer ?
- Ska definitionen innefatta imaginära ”strukturer” vars betydelse kan förklaras/motiveras men som är imaginära till sin natur ?
- Skall hänsyn tas till balanserade imaginära strukturer, t ex om dessa på ett enkelt sätt kan förklara fenomen i vår ”verklighet” ?

Naturligtvis kan vi inte förnimma allt i universum. Vad vi förmår att förnimma bestäms av våra sinnens räckvidd och känslighet (vars förmåga sannerligen bör förtydligas). Vi utvidgar ständigt våra sinnen med de tekniska hjälpmedel vi konstruerar.

Vad existerar i naturen som har egenskapen att vara imaginärt? Cardano hittade på sådant som roten ur negativa tal. Var det Gauss som beskrev de komplexa talen med en real och en imaginär del? Kanske läste jag om det någon gång i växelströmsläran, men jag får repetera i så fall. Behövs dessa begrepp för att komma åt begreppet "ingenting"?

Om vi tänker oss en punkt som saknar allt, läge, form, energi, dimensioner, färg, utsträckning och allt vad du vill, så är jag beredd att godkänna detta som ingenting alls. Det kan inte detekteras och det har framförallt aldrig funnits. Ingenting kan inte finnas i tiden. Det råkar bara förekomma som startpunkt för världen i den minsta enhet för tid som existerar, om nu tid kan delas upp i diskreta enheter.

Eller så får vi laborera med en imaginär dimension som hade kontakt med de energimängder som under nanosekunder bländade oss med ett Big Bang som vi sitter och grubblar över. Jag tror det finns en hypotes om något liknande. Men det ingick i ett teve-program där Big Bang-punkten gavs en ny förklaring. Alltså som ett slags momentan förbindelse med ett annat plan och som gav upphov till BB. Kanske finns sådana spekulationer till för att vi inte klarar av att det finns sådant som vi inte kan veta något om.

Pilatus: Behövs dessa begrepp för att komma åt begreppet "ingenting"?
Illusionen: Personligen är jag helt övertygad om att så är fallet.

[Pilatus]

jag frågade om verkligheten var så beskaffad att det formeln utsäger gällde!

E=mc2 utsäger att massa och energi är ekvivalenta. Annihilation av materia frigör energi. Enligt standardmodellen så existerar endast en typ av elementarpartikel och en kraft vid tiden 10 -43 sek. Gravitation och den starka kärnkraften separeras vid 10 -35 sek. Detta triggar inflationen och kyler ner världen etc. Någonting sker, en process, en utveckling. Med andra ord, ingenting finns ursprungligen i det skick vi känner det i dag.

Upprepa gärna din hypotes! Menar du på allvar att att Big Bang både tidsligt och rumsligt saknade omgivning? Att förutom BB så existerade ingenting?

Jag menar att det inte finns någon utvecklad teori som besvarar det du söker efter. Det har inte med min hypotes att göra.

Att BB saknar kausal förklaring? Att Energin skapades ur intet tvärt emot vad termodynamiken hävdar?

Om allt redan fanns, som du implicit tycks tro, vad var Big Bang? Hur definierar du tryck och temperatur vid tiden 10 -43 sek. Vi saknar begrepp för det, det är en begåvad lek med siffror.

Mitt begrepp "någonstans ifrån" är helt enkelt bara negationen till vad du i så fall påstår!

Så negationen till ett påstående är inte i sig själv ett påstående? Vad slags logik är det?

2 Allt har en orsak.

Var har du läst det?

[SigurdV]

Som framgår av tidigare inlägg, verkar det inte råda någon tvekan om att det florerar olika tolkningar av begreppet ”ingenting”.

Jo , det måste jag hålla med om. Vanligast är väl att man relaterar till någon existerande mängd av element och förnekar dessa : Inget element x ur den definierade mängden av y.

Personligen tar jag i dagsläget inte ställning till vad som definitionsmässigt är rätt eller fel, men det kanske är ett lämpligt tillfälle
att här redovisa exempel på tänkbara betydelser/behov av definition, i annat fall tror jag vi talar förbi varandra.

Mitt förslag till tolkning av begreppet ”ingenting”, tar även hänsyn till mer komplexa innebörder som ej kan uteslutas.

Det låter intressant
Själv definierar jag ju gärna det "absoluta ingenting-begreppet", som vanligt när jag lyckas med det fullständigt osannolika så tror folk inte sina ögon och väljer att ignorera mig... ja du vet ju hur det känns, kompis ,så jag ska avstå från att säga vad jag tycker om omgivningen:

Med begreppet "" avses INTE någonting...exempelvis inte den här eller den där företeelsen. Vilket som helst annat begreppp...exempelvis "någonting" avses absolut inte med begreppet "".
Definition: "" = "ingenting" = inte "någonting"
Så begreppet någonting följer ur ingenting och negation

För egen del är det viktigt att förstå hur medvetandet kommer in i bilden, och hur medvetandets struktur förhåller sig till
universum (det jag benämner relationen mellan atomärt och universellt perspektiv).
Begreppet ”ingenting” förutsätter ett medvetande, som i sin tur förutsätter någonting.

Jag håller troligen inte med:
Datamaskiner anses inte medvetna men borde väl kunna använda min definition? Åtminstone i någon datamaskins-anpassad version?

Begreppet ”Ingenting” ur ett medvetandeperspektiv bör då vara ”överlagrat” (som en balanserad strukturrelation) medvetandets
egenstruktur, eller har jag fel ?

Svårt att säga för du går från verkligheten mot medvetandet och jag promenerar från andra hållet. Från mitt håll är begreppet "ingenting" oproblematiskt då man kan ge en formellt korrekt definition så snart man har en teori för formellt korrekta definitioner samt har definierat citationstecknen i det användna semantiskt slutna språket..

Har jag rätt bör rimligen strukturrelationen, atomärt – universellt då ha betydelse (en uppfattning Zokrates delar om jag nu tolkar honom rätt).

För att jag mot denna bakgrund ska anse mig ”ha tillräckligt på fötterna” för att formulera en definition krävs svar på bl a följande frågor.
Först efter att svaren presenterats, säger min intuition att det finns ett någorlunda välunderbyggt underlag för att formulera en avgränsad definition.

1 - Vad är det vi förnimmer ?
2 - Vad utgör referens för medvetandet ?
3 - Vad är det som säger att medvetandet förnimmer allt i universum ?
4 - Hur skall definitionen förhålla sig till ”strukturer” som avviker från medvetandets struktur ?
5 - Ska definitionen referera till enbart frånvaro av reella fenomen/strukturer ?
6 - Ska definitionen innefatta imaginära ”strukturer” vars betydelse kan förklaras/motiveras men som är imaginära till sin natur ?
7 - Skall hänsyn tas till balanserade imaginära strukturer, t ex om dessa på ett enkelt sätt kan förklara fenomen i vår ”verklighet” ?

Hälsar
Obegriplige Illusionen

Hmm... som du förstår blir det nog bara enklast möjliga svar,
för dina frågor är inte särskilt enkla:
1 En tolkning av sinnesintrycken utförd av det undermedvetna.
2 Feedback. (Se gärna Cybernetics av Norbert Wiener.)
3 Sinnenas beskaffenhet...
4 Som till vilken som helst struktur...Speciellt intressant blir det när jämförelsen är med självmedvetna strukturer.
5 Det tror jag inte...både medvetanden och självmedvetanden är verkliga.
6 Om imaginära strukturer existerar så är de verkliga och vårt normala verklighetsbegrepp är för trångt!
7 Låter rimligt...