Pilatus skrev: Algotezza skrev: Mystik utesluter inte tankeklarhet och logik. Den utgår bara från att den mystika erfarenheten inte fullt ut kan förklaras och förstås med hjälp av det snäva logiska förnuftet.
Oooh ... "det snäva logiska förnuftet" förutsätter förstås att vi opererar med goda premisser.
Att vi bara laborerar med sakpåståenden, inte värderingar. Och helst sakpåståenden som med den kunskap vi har idag kan verifieras eller falsifieras samt att de är relevanta för det problem vi skärskådar. Men det är klart, betingat av vilka premissser vi utgår från är det inte uteslutet av mystiken kan förstås av förnuftet. Vi behöver ju inte hänga upp oss på semantiken och mena att "mystik definitionsmässigt inte kan förstås av förnuftet och kan det förstås är det inte sann mystik". När jag själv t.ex. skriver att "mystiken inte kan förstås av förnuftet", är det ju förnuft och verbaliseringsförmåga jag använder för att berätta detta. Sedan är det ju så att förnuftets gränser hela tiden utvidgas. Och i praktiken kan vi aldrig använda förnuftet utan känslan, känslan som ligger till grund för vårt omdöme gällande vad som är rimligt och orimligt. Känslan ger förnuftet en riktning.
Pilatus skrev: Algotezza skrev:Inte heller via gängse religiöst språkbruk, menar jag. I grunden handlar det om att människan själv och hennes existens inte fullt kan förstås via förnuftet, Hon har perceptionsmöjligheter som sträcker sig bortom den fysiska världen och det egna språket. Dessa kan övas upp.
Det kan de säkert, men om erfarenheterna inte är språkligt gripbara och kan göras begreppsliga står vi där med vår bävan. Det kanske inte skall förringas. Själv är jag fascinerad av bilderna i "Berge der Welt".
Språket utvidgas hela tiden. Vi har ju begrepp idag, till exempel inom datortekniken, som vi inte hade förr. Vi har nya färgnamn som inte var så vanliga förr, som magenta. Språkets gränser vidgas och därmed vidgas världen och världen vidgas och språket följer med helt i enlighet med Wittgensteinns "Mitt språks gränser är min världs gränser". Men både språk och värld utvidgas. Mycken konst handlar ju om att sätta ord, bild och ton till det som i förstone är bortom språket, det oceaniska.
Pilatus skrev:Algotezza skrev: Människan har alltså förmåga att göra mystika erfarenheter. Hur man förklarar och förstår dem beror på ens upplevelseglasögon, erfarenheter och den förklaringsgrund man väljer. Om man inte finner den befintliga religiösa begreppsapparaten tillfredsställande för att förstå och tala om denna mystika erfarenhet, kan man använda en annan.
Kanske är det då klokt att inte försöka finna "meningen" bortom det vi inte förmår omfatta med vårt förnuft.
Det kan man väl göra bara man är medveten om att det är man själv som konstruerat den meningen och att den i princip bara gäller för en själv och att det inte är något man skall banka i huvudet på andra. Att andra kan skapa sin mening eller strunta i det utan att vara sämre än en själv för det. Vi förstår ju inte bara med hjälp av förnuft utan även med känsla, instinkt, intuition, våra fysiska sinnen... och med hela kroppen. Vi är ju inte bara hjärnor.
Pilatus skrev:Algotezza skrev:Man kan exempelvis klä den i lyrik och abstrakt konst. Detta senare är vad Hilma af Klint gjorde.
Jodå, även jag har några favoriter bland dessa, men jag finner oftast mer tillfredsställelse i en mer traditionell bilduppfattning.

Hilma af Klint innan hon blev abstrakt
Inte bara abstrakt - hon trodde hon var språkrör/konströr för andar i andevärlden. Jag har alltid tyckt spiritism och sådant känts så klibbigt, instängt och vidskepligt, fullt med hysterisk inbillning och önsketänkande. Visst tror jag på någon form av andlig verklighet men jag kan inte med talet om dessa andliga hierarkier och änglavärldar. För mig är andevärlden naturens andliga sida bara. Men jag vet inte. Det kanske dräller av osynligheter runt mig där jag är nu men som jag bara saknar förmåga att uppleva.
/Algotezza